Kategorier
Forskningsnytt

Autistens avvikande ögonkontakt beror på hjärnavvikelser

Du kan hjälpa mig att informera om NPF genom att dela inlägget i sociala medier. Tillsammans gör vi skillnad.

Sedan tidigare är det känt att vi med autism har hjärnavvikelser vilket har intresserat forskare. Nu har forskare från Yale universitet undersökt om stimulering av vissa hjärnregioner ger upphov till annorlunda icke-verbala beteenden, närmare bestämt ögonkontakt. Vi autister är ju ofta kända för att antingen helt undvika ögonkontakt eller tvärtom för att ha en stirrig blick vilket kan göra andra människor obekväma.

Kan upplevas som ett hot

Det finns en anledning till att forskarna intresserar sig för ögonkontakt: för primater utgör ögonkontakt en viktig del av den sociala interaktionen. Ögonkontakt används för att både sända och ta emot information. Samtidigt kan alltför intensiv och långvarig ögonkontakt upplevas som ett hot varför det är viktigt för primater att inte sända fel signaler. Det kan vara därför neurotypiska människor ibland reagerar negativt på autisternas avvikande ögonkontakt.

Forskarna undersökte apor

I denna aktuella studie parade forskarna ihop två apor med varandra och kontrollerade apornas ögonrörelser med hjälp av infraröda kameror. När en apa såg sin kamrat i ögonen stimulerades den i olika hjärnregioner. Forskarna tittade sedan på om och hur apans ögonkontakt förändrades vid stimulering av dessa hjärnområden.

Stimulering förändrade beteendet

Forskarna upptäckte att stimulering av den orbitala cortex som är en av de två huvudsakliga zonerna i det prefrontala cortex gav upphov till ett annorlunda icke-verbalt beteende hos aporna. Stimuleringen av detta hjärnområde ledde till att aporna fokuserade på kamraternas ögon under en längre tid, och pauserna mellan blickarna blev kortare. De reagerade också snabbare på kamratens blick jämfört med de apor vars orbitala cortex inte stimulerades. Intressant i sammanhanget var att dessa effekter endast uppstod vid social interaktion och inte i andra situationer.

Texten fortsätter längre ner på sidan.

ANNONS

Reklam för Paula Tillis bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom.

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Adlibris och Bokus.

Gav inte samma effekt

Stimulering i de två andra undersökta hjärnregionerna, dorsolateral prefrontalkortex och gördelvindlingen (gyrus cinguli) gav inte samma momentana effekter. Däremot gav stimulering av dorsolateral prefrontalcortex en långsiktig effekt: när denna hjärnregion stimulerades i 1,5 timmar förändrades blickmönstret mellan aporna genom att förvandlas till ett ledar-följar-mönster där den ena apan började ta initiativ till ögonkontakt och den andre tog efter. Mönstret förstärkes i takt med hur lång tid som hade gått vilket innebär att ju längre tid detta hjärnområde fick stimulering desto starkare blev effekten.

Inte helt lätt för oss

Nu gjordes ju denna studie på apor och inte på människor. Därför är det kanske inte helt säkert att vi autister skulle reagera likadant som aporna gjorde om vi fick stimulering på dessa hjärnområden. Men jag tycker ändå att resultatet är intressant! Människor klagar ju ofta på oss autister och uppmanar oss till att träna på ögonkontakt. Men det är inte helt lätt att träna på ögonkontakt när vårt annorlundaskap beror på hjärnavvikelser! Studien indikerar ju också att ögonkontakt med människor är ett isolerat fenomen från ögonkontakt i icke-sociala situationer.

Håller inte med forskarna

Forskarna hoppas på att kunna använda resultatet för att förbättra autisternas sociala beteenden, men jag önskar att resultatet istället skulle användas för att öka förståelse för varför vi med autism är annorlunda. Alla avvikelser inklusive homosexualitet beror alltid på något, men det betyder inte att alla avvikelser behöver botas. Vi människor är inte heller som djur: vi har ett förnuft. Frågar ni mig borde det därför inte vara omöjligt för neurotypiker att lära sig att acceptera att vi autister inte är ett hot trots att vår ögonkontakt kan skilja sig från neurotypikernas sätt att hålla ögonkontakt.

Glöm inte att dela det här inlägget på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.

Reklam för min bok

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Adlibris och Bokus.

Fråga mig om autism

Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.

Följ min blogg

Följ gärna min blogg via push-aviseringar (den vita bjällran med blå bakgrund). Man kan också följa min blogg via Facebook, Instagram eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.

Senaste svar på alla blogginlägg

Dela på Facebook, Twitter eller LinkedIn

4 svar på ”Autistens avvikande ögonkontakt beror på hjärnavvikelser”

Jag klarar av att ha normal ögonkontakt med personer jag tycker bra om, känner mig trygg med och litar på till 100%. Men för det mesta undviker jag ögonkontakt för att det är så obehagligt! När någon tittar mig intensivt i ögonen hela tiden och försöker få blickkontakt upplever jag det som ett hot! Och jag kommer förmodligen att ogilla den personen i fortsättningen!

Personer jag ogillar ser jag sällan i ögonen, såvida de inte gör mig riktigt förbannad för då spänner jag blicken i dem för att visa att det inte är okej att de är taskiga etc. Jag har fått höra att jag har en väldigt obehaglig blick när jag är arg, som kan framkalla rädsla hos andra.

Däremot kan jag ha en väldigt intensiv och varm blickkontakt med någon jag tycker mycket om och vill lära känna mer, eller med folk som är lugna, trygga och harmoniska i sig själva. Då känner jag mig säker och har inga problem att se dem i ögonen.

Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter! Det låter som att ögonkontakt i ditt fall handlar om vilken relation du har till din samtalspartner snarare än att du har svårt att se andra i ögonen. Intressant! Tony Attwood har skrivit att autister kan ha mycket höga krav när det gäller vilka personer man väljer att vara vän med vilket visar att det kan vara viktigt för många autister att gilla sina medmänniskor för att man ska kunna känna tillit.

Svara

Jaa varför görs såå mycket för att – som det känns – eh hitta ”felet”? Vem bestämmer att olika är FEL? Känns som om tex mångfald en acceptans inför människor från andra länder typ… vad som jag har upplevt efter att levt 50år som ja inte ”stabil deprimerad och barndom trauma” ( vilket BUP inte kunde greppa 1988.) utan känslan av att vara fel hela mitt liv tills förra året då jag fick min primära diagnos Autism sen barndomen, svagbegåvad (gäller ej intellekt) och i onsdags 29/5-..24 vågade jag mig iväg på AST-träff mycket tacksam till dig Paula som tipsa att jag kanske träffa personer som har liknande..och när jag väl kunde stressa ner så kände mig hemma och fann 2 som jag chattade direkt sedan dess..
jag är! Inte är Jag FEL- INGEN ÄR FEL – jag är människa som alla är olika med olika behov. Jag har även diabetes polyneuropati.. så vad har alla för behov -JO ATT MÖTAS AV ATT VARA SEDD FÖR DET DU BEHÖVER! Ingen ska behöva vara ensam inombords 🙏🧩

Grattis till diagnosen! 🙂 Vad bra att du vågade dig iväg på träffen och att du fick en positiv upplevelse.

Precis, annorlunda måste inte vara samma som fel 🙂

Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *