Nej, jag vill inte ha behandling mot min autism

Något jag reagerar på är att autism ofta ses som en icke-önskvärd egenskap som skulle behöva behandling. Vissa forskare är intresserade av att veta hur stor ”risken” är för att ”drabbas av” autism. Även dessa forskare är intresserade av att veta vilka genetiska faktorer som ökar ”risken” för ”störningar” likt autism och hoppas på att kunna uppfinna ”behandling”. Och självklart kallar de autism för ”disease”, det vill säga en sjukdom!

Blir mörkrädd

Jag blir mörkrädd när forskarnas enda syfte verkar vara att hitta behandling mot autism alternativt minska ”risken” att ”drabbas av” tillståndet. Vad är det för fel med att prata om sannolikhet istället för risk? Ordet ”risk” antyder att mitt liv som autist är mindre värt. Och visst, ibland drabbas jag av förkylningar men däremot har jag definitivt inte ”drabbats” av autism! Diskursen låter nästan som retoriken i vissa kulturer där det är icke-önskvärt att föda en flicka och man därför pratar om ”risken att få en flicka istället för en pojke”. Jag är besviken på att vi inte kommit längre än så i västvärlden när det gäller synen på autism!

Viktigt med tolerant omgivning

Tack och lov finns det även autismforskare som har insett vikten av tillgänglighet och en tolerant omgivning. Gillberg skriver i sin bok Barn, ungdomar och vuxna med Asperger syndrom att den allra viktigaste åtgärden för att förbättra autisternas liv är attitydförändring. Andra viktiga åtgärder är ökad kunskap om autism, enligt honom. Förvisso nämner han även färdighetsträning vilket är något som jag själv skulle må dåligt av, men jag gillar ändå han betonar vikten av attityder och tolerans!

Hade lätt att acceptera diagnosen

Det betydde mycket för mig att få en autismdiagnos. Det var mycket lätt för mig att acceptera diagnosen tack vare att psykologen på habiliteringen förklarade för mig att det går utmärkt att leva ett fullgott liv med autism så länge man lever ett autismanpassat liv, omges av människor som accepterar en som man är och man får rätt stöd. Man är inte sämre än andra när man har autism, och man behöver inte se upp till neurotypiska människor! Med den kunskapen i bagaget lever jag idag ett mycket bra liv.

Texten fortsätter under annonsen.

ANNONS

Fel bemötande ställer till det

Visst, jag skulle ljuga om jag påstod att min autism inte innebar vissa svårigheter som jag skulle vilja bli av med. Men den allra största svårigheten för mig i livet har ändå alltid varit andra människor och deras bemötande! När jag har boendestödjare som har inställningen att jag borde försöka få bort min autism och leva som om jag vore en neurotypiker får jag direkt dålig livskvalitet. När jag däremot har boendestödjare som accepterar mig som jag är och förstår att min autism även är en styrka har jag ett mycket bra liv. Faktum är att jag aldrig skulle vilja ta bort min autism!

Kan skada unga autister

Seriöst, fattar inte autismforskarna hur mycket deras retorik kan skada unga autisters självkänsla? Det kan få unga autister att se upp till sina neurotypiska kamrater och låta sig utnyttjas av dem om retoriken får dem att tro att neurotypikerna alltid vet bäst och har ett högre människovärde. Precis på samma sätt som det är fel för att prata om risken att födas som homosexuell är det fel att prata om risken att drabbas av autism! Autism måste inte vara en stämpel om autism ses som en egenskap precis som bruna ögon eller ett lockigt hår!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Läs mer på sidan Study connects genetic risk for autism to changes observed in the brain på UCLA:s webbsajt.