Kategorier
Autism under barndom och skolan

Nej, att tvinga barn till skolan är inte lösningen

Snälla, hjälp mig att sprida budskapet genom att dela det här inlägget på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

I resultatet av Autism- och Aspergerförbundets undersökning från 2010 kom fram att så många som 59 procent av elever med autism stannar eller har stannat hemma från skolan. Även en norsk studie har visat att problematisk skolfrånvaro oftare förekommer hos elever med specialbehov än hos andra elever. Olovlig skolfrånvaro sker inte utan negativa konsekvenser för den enskilde eleven, menar forskarna. Enligt de nämnda forskarna inkluderar de kortsiktiga konsekvenserna bland annat dåliga betyg, och de långsiktiga konsekvenserna handlar om problem som ekonomisk marginalisering och socialt utanförskap.

Varför inte angripa orsakerna?

Av anledningar likt ovannämnda ses problematisk skolfrånvaro som ett allvarligt samhällsproblem vars orsaker behöver utrönas, och nu vill KD en gång för alla få bukt med problemet. Det de vill är att anställa särskilda fältkonsulter i vars arbetsuppgifter ingår att leta upp de elever som inte dyker upp i skolan och se till att de går dit. Och här är min fråga på vilket sätt KD anser det vara rätt att angripa symptomen istället för att åtgärda orsakerna.

Handlar om barn

Att Alliansen vill lösa problemet med sjukrivningar genom att straffa vuxna sjukskrivna med att dra in deras sjukpenning och -ersättning är känt sedan länge, men nu handlar det om barn! Barn som alltså inte sällan har autism eller andra diagnoser som medför specialbehov. Att antalet speciella autismklasser och stödåtgärder har dragits in underlättar knappast heller för denna elevgrupp att kunna betrakta skolan som ett uthärdligt ställe att vistas i.

Inte alla vågar säga ifrån

Visst, självklart kommer många elever med autism gå till skolan om vuxenvärlden tvingar dem, men frågan är vilka långsiktiga konsekvenser tvång, hot, press och övertalning kommer att föra med sig? Och jo, att en utomstående vuxen knackar på dörren och säger att eleven saknas i skolan är press och påtryckning. Om så sker, kommer de autistiska elever som verkligen far illa av skolan våga stå upp för sig själva och be om att få stanna hemma? Jag tvivlar på det.

Prioriterar andra saker

Jag har autism och tillhörde de som blev tvingade till skolan. På grund av dåligt mående lärde jag mig sällan något alls i skolan och förblev därmed utan de kunskaper jag troligen hade haft energin att förvärva om jag hade tillåtits läsa in skolan hemma. Och frågan är om jag blev mer social och mindre marginaliserad av att bli tvingad till skolan? Svar nej. Jag har ju autism, en funktionsnedsättning som finns kvar oavsett om jag blir tvingad till skolan eller inte. Men det är mycket viktigare för mig att må bra än att uppnå ”delaktighet” i samhället och få bra betyg. Slipper jag däremot vara på ett ställe där jag vantrivs har jag goda chanser att uppnå mitt fulla potential.

Mobbningen var inte mitt stora problem

KD kanske tror att deras föreslagna krafttag mot mobbning löser alla skolrelaterade problem, och som före detta mobbningsoffer instämmer jag om att mobbningen måste fås bukt med. Med detta sagt kan jag konstatera att även om jag inte längre blev mobbad på gymnasiet mådde jag lika dåligt av att vara i skolan ändå. Detta i sin tur är inte ett dugg ovanligt med tanke på diagnoskriterierna för autism. I diagnoskriterierna står det nämligen att läsa att autism bland annat medför svårigheter med socialt samspel och överkänsligheter mot sinnesintryck vilket klingar dåligt med kraven i en vanlig skolmiljö. Med tanke på de diagnoskriterier jag nämnde ovan, varför skulle ett genomsnittligt autistiskt barn må bra i skolan?

Riskerar otrygg anknytning

För att inte utveckla otrygg anknytning till vuxenvärlden och därav följande psykiska problem behöver ett barn kärlek, trygghet och acceptans. Ett barn som berättar att det mår dåligt behöver få höra: ”Vad bra att du vågade berätta det för mig. Jag hör dig och ser till att du inte längre behöver utsätta dig för sammanhanget där du far illa” istället för: ”Fortsätt gå till stället där du mår dåligt, annars blir vuxenvärlden besviken på dig och du blir betraktad som en avvikare.”

Gillar du inlägget? Snälla, dela i så fall det på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.

Köp min bok

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Gothia Kompetens.

Fråga mig om autism

Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.

Följ min blogg

Följ gärna min blogg via Facebook, Instagram, mejl eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.

Senaste svar på alla blogginlägg

Dela på Facebook, Twitter eller LinkedIn

6 svar på ”Nej, att tvinga barn till skolan är inte lösningen”

Jag tror att om barn och ungdomar tvingas till skolan kommer fler av den att ta livet av sig.

Det tror jag också! Jag hade ju själv suicidtankar på grund av skolan. Lösningen för att förhindra detta är att ta barnets känslor på allvar istället för att övertala det att fortsätta gå till det ställe som orsakar det dåliga måendet.

Svara

Är det för mycket begärt att man för en gångs skull LYSSNAR på dessa barn och unga och sen respekterar och accepterar svaren man får? För jag känner helt ärligt att många pratar över barnen och ungdomarna som om de inte förstår sitt eget bästa. Många barn blir trötta av skolan och det blir ju då en form av självrespekt att inte gå dit! Jag förstår att det är viktigt att barnen och ungdomarna lär sig ämnena som har bedömts som viktiga. Men här finns också många frågetecken, vad är egentligen viktigt att kunna? Du har ju Paula nämnt tidigare ditt ointresse för historia, något som man säkert inte behöver kunna särskilt mycket av för att kunna fungera i samhället.
Jag tycker att man borde visa intresse och nyfikenhet för varje individ, ställa frågor om ett barn inte vill gå till skolan och sen om det visar sig att det är just skolan som är problemet (stökig miljö som man blir trött av) så måste det gå att ordna undervisning som passar den individen. Det borde vara ett mål att väcka viljan att lära sig saker istället för att tvinga barn och ungdomar att infinna sig på en plats de mår dåligt av och sen straffa dem när de inte presterar bra i den miljön. Dessutom att en utomstående person skulle knacka på och stressa föräldrarna och barnet ytterligare i såna fall med att pressa på att närvara är ju helt hemskt! Jag skulle uppleva mig väldigt trängd som förälder om jag blev pressad på det sättet. Jag tycker det är ett sundhetstecken från barnen att de säger ifrån om de inte trivs i skolan och då är det min uppgift som förälder att lyssna och stötta och det fallet behöver man ju stöd från skolan! inte mera press!

Jag håller med om att skolvägran är ett sundhetstecken! Själv tillhör jag de som slutade säga att jag inte ville gå till skolan. Detta var dels ett tecken på att jag hade lärt mig att ignorera kroppens signaler men dels också på att jag hade utvecklat en otrygg anknytning till vuxenvärlden och därmed inte längre vågade tala om att jag mådde dåligt. Jag brukar säga att föräldrar ska vara glada för att deras barn skolvägrar för det är ett tecken på att barnet har kvar sin självbevarelsedrift.

Jag var inte bara ointresserad av historia utan de flesta ämnen som inte hade med språk att göra: fysisk, kemi, matematik, biologi, geografi osv. Detta inkluderar de flesta skolämnen. Jag hade och har därmed stora kunskapsluckor! Men jag har hellre kunskapsluckor än mår dåligt, och dessutom går det alltid att läsa in skolan som vuxen om man skulle vilja det. Jag har överlevt trots mina kunskapsluckor!

Jag håller med dig om allt du skriver. Jag hoppas verkligen att fältkonsulterna aldrig blir verklighet, iaf inte på det sätt som föreslås.

Svara

Lämna ett svar till Kane Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *