Kategorier
Autism och normalitet

Nej, annorlundaskap är inte alltid en svårighet

Du kan hjälpa mig att informera om NPF genom att dela inlägget i sociala medier. Tillsammans gör vi skillnad.

Inte sällan omnämns autism som en diagnos som innebär omfattande svårigheter. Samtidigt som det finns många autister som känner igen sig i beskrivningen anser jag att det kan vara bra att fundera på om annorlundaskap alltid måste utgöra en svårighet och i så fall varför. Är det verkligen alltid en svårighet om en autist mår bra av att göra saker på ett annat sätt och inte orkar leva på ett sätt som förväntas? En aspekt att beakta i sammanhanget är att normer och förväntningar skiftar beroende på tid och plats.

Min autism innebär svårigheter

Missförstå mig rätt, det finns många autister, däribland jag själv, som upplever att autism i många fall kan vara en omfattande funktionsnedsättning. Vissa autister har berättat för mig att de blir sönderstressade varje gång någon liten detalj förändras och att problemet inte kan avhjälpas genom tillgänglighetsåtgärder eller ett bra bemötande. Och jag har också själv många svårigheter som försvårar mitt liv betydligt. Exempelvis skulle mitt liv underlättas avsevärt om jag inte hade sådana svårigheter att jag behöver boendestöd. Min autism orsakar alltså onekligen svårigheter!

Måste inte vara en svårighet

Men i detta blogginlägg är det just annorlundaskap som åsyftas och inte riktiga svårigheter. Annorlundaskap måste ju inte vara en svårighet förutsatt att omgivningen accepterar olikheter. Är det exempelvis en svårighet om en person med autism har ett monotont kroppsspråk? Det blir naturligtvis en svårighet om omgivningen inte accepterar avvikelser eller om autisten själv upplever det som begränsande, men annars måste det inte alls vara det!

Hade aldrig träffats

Ett levande exempel är en autist som kom på min föreläsning och berättade för mig att hen och hens partner hade ett distansförhållande. Det speciella med paret var att den ena parten bodde i Sverige och den andra utomlands och att de aldrig hade träffats och inte heller hade för avsikt att göra det. De hade inte heller pratat med varandra utan endast skrivit och hade alltså via mejl och brev bestämt att de var ihop. Och de var lyckliga!

Såg det inte som svårighet

Autisten i fråga berättade för mig hur otroligt bra arrangemanget funkade för hen och att hen aldrig hade kunnat ha ett förhållande där man måste träffas. Det enda problemet för hen var en oförstående omgivning som inte ansåg paret ha ett ”riktigt” förhållande! De tyckte att hen borde skaffat i deras tycke ett normalt förhållande och söka hjälp för sina ”svårigheter” att skapa nära relationer, men autisten själv ansåg sig inte vara begränsad och såg inte sina annorlunda önskemål som en svårighet. Och jag förstod vederbörande! Så länge inga pengar är inblandade och ingen kommer till skada ser jag inte hens omgivnings reaktion som någon annat än en oförmåga att tänka utanför boxen.

Vi är inte ett dugg bättre

Visst, de flesta av oss skulle aldrig betrakta någon som vi aldrig träffat eller ens sett fotografier på som vår partner, men är det verkligen omgivningen som äger definitionen på ett ”riktigt förhållande”? När jag var i Algeriet mötte jag massor av människor som hävdade att ett homosexuellt förhållande inte var ett ”riktigt” förhållande och definitivt ingen kärlek! Detta för att ett riktigt förhållande bara kunde finnas mellan en man och en kvinna och allt annat var uteslutet. Fenomenet att avfärda andras förhållanden finns alltså även i andra länder, men i Sverige är vi inte ett dugg bättre om vi ifrågasätter andras relationer så fort de inte ser ut som våra egna!

Blev varnad av omgivningen

Jag vill själv inte ha ett traditionellt förhållande och har sedan många år tillbaka ett distansförhållande. För mig funkar det inte att ha ett förhållande där man förväntas dela sin vardag, men betyder det att jag har svårigheter i att skapa relationer? När jag hade träffat min nuvarande kille blev jag varnad av omgivningen för att det skulle vara mycket svårt att få ett distansförhållande att funka. Så här sju år senare tycker jag inte att det är ett dugg svårt och förstår inte varför det skulle vara det. Det är ju så här jag vill ha det!

Inget problem för mig

Många människor har svårt att få ett distansförhållande att funka om de inte ses varje vecka, men är detta samma som att de har en svårighet som måste diagnostiseras? Om inte, varför skulle jag ha det? Har inte de allra flesta människor svårt att få ett sammanhang att funka som inte passar dem? Jag har svårt att få ett förhållande funka där man förväntas dela sin vardag medan många andra har svårt att få ett distansförhållande att funka. Detta visar att vi är bra respektive dåliga på olika saker. Min autism innebär svårigheter, men just detta är ingen svårighet för mig!

Glöm inte att dela det här inlägget på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.

Reklam för min bok

”Viktig bok, att höra om trötthet och svårigheter, samtidigt som stor fokusering inte behöver vara dränerande. Boendestöd är inget att skämmas för, även om man verkar välfungerande.”
-Eva, mamma till vuxen Aspergare, 5 juli 2022

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus (pris 275 kr, fri frakt) och Adlibris (pris 275 kr, frakt okänd).

Fråga mig om autism

Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.

Följ min blogg

Följ gärna min blogg via push-aviseringar (den vita bjällran med blå bakgrund). Man kan också följa min blogg via Facebook, Instagram eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.

Senaste svar på alla blogginlägg

Dela på Facebook, Twitter eller LinkedIn

2 svar på ”Nej, annorlundaskap är inte alltid en svårighet”

Bra skrivet! Problemet som jag själv har upplevt det, är just (endast) att de flesta människor har så dålig empati och låg förståelse inför alla som inte följer normen, eller egentligen är precis som de själva. Allt annat är konstigt för dem och bör t.o.m. fördömas. Jag har just sagt upp kontakten med en till person som var väldigt trevlig så länge man höll med hen om precis allt och inte hade någon annan åsikt. Varje gång man hade en annan åsikt däremot, hade hen ingen förståelse alls för det och skulle då försöka övertyga en om hur fel man hade. Och blev mer och mer arg ju mer man inte förstod det och då var man ”bara en jävla idiot som inte fattade någonting!”. Känns skönt att jag idag har lärt mig hur en sån människa fungerar och att man inte har någon framtid med den! Sen förväntar jag mig heller aldrig längre att folk som är annorlunda på ett sätt har större empati och förståelse för folk som är annorlunda eller bryter mot normen på ett annat. De flesta har bara haft förståelse för just sitt EGET annorlundaskap i olika bemärkelser och velat stötta dem. Den grupp de själva just anser sig tillhöra. Andra som är annorlunda på andra sätt är fortfarande jättekonstiga och borde rätta sig in i normen igen, även för dem.

Ett distansförhållande vore idealet för mig med. Och nu har jag sen en tid haft känslor för en kvinna som jag önskar just att jag skulle kunna ha det med. Egentligen vore det det enda möjliga för mig också i nuläget.

Tack! Jag håller med dig om att det inte är givet att personer som själva är annorlunda automatiskt har empati för andra som också är det. Jag har exempelvis stött på många homofober bland autister, liksom avsaknad för empati för personer med boendestöd eller sjukersättning! Väldigt många autister är såklart väldigt empatiska och toleranta, men alla är autister inte förstående mot autister med helt andra svårigheter och förutsättningar än vad de själva har.

Med ovanstående sagt tycker jag ändå att det är lättare att hitta förstående människor på träffgrupper för t.ex. autister än i andra sammanhang. Många som söker sig till dessa typer av träffar är toleranta och trevliga.

Vad roligt att du fått känslor för en kvinna! Jag rekommenderar verkligen ett distansförhållande, jag tycker att det funkar perfekt på alla sätt 🙂

Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *