Kategorier
Okategoriserade

När livsfokuset förändras

Många känner till att vissa med autism endast klarar av att tänka på en sak åt gången. Om vi autister exempelvis håller på att diska kan det vara svårt för vissa av oss att prata eller tänka på andra saker samtidigt. Men i mitt fall kan det här med “att tänka på en sak åt gången” utvidgas till att även gälla andra livsområden. Är jag under en livsperiod koncentrerad på ett specialintresse har jag sällan plats för andra intressen och aktiviteter i mitt liv. Jag har nämligen svårt för att variera mina aktiviteter.

Det sociala var mitt fokus

Under olika livsperioder fokuserar jag dessutom min kraft på olika saker. När jag fokuserar min kraft på en sak har jag i princip ingen energi alls till något annat i mitt liv. Som barn, tonåring och ung vuxen låg mitt livsfokus på det sociala. Att jag skulle vara social låg emellertid inte i mitt eget intresse utan i andras. Men eftersom vuxna signalerade att det inte var okej att vilja vara ensam och att alla barn tyckte om att leka trodde jag inte att jag borde lita på mina egna känslor utan följa och lyda andra blint.

Gjorde som vuxna sa

Det fanns några händelser som gjorde att det sociala blev mitt livsfokus. Den första händelsen var när min lärare i lågstadiet tvingade mig att leka med mina klasskamrater på rasterna eftersom det inte var okej att dra sig undan social kontakt, och detta trots att jag uttryckte att inte tyckte om lekarna och trivdes ensam! En annan händelse var när en lärare hade konstaterat i betygsomdömet att jag tyckte om att titta på mina klasskamrater men inte ta initiativ till kontakt och samtal, och då fick jag ha samtal med de vuxna om på vilket sätt jag borde förändras så att jag skulle bli som andra barn. Jag fick öva, öva och öva! Men jag gjorde som de vuxna sa i syfte att göra dem nöjda.

Var inte intresserad

Jag lade väldigt mycket fokus på sociala kontakter under mina unga år. Jag hade lärt mig att man vid ett samtal på ett fikarum kunde fråga sina studie- och arbetskamrater var de bodde, om de hade syskon och vad dessa jobbade med. Vilket jag gjorde väldigt flitigt, och många uppfattade mig som social. Problemet? Jag var inte ett dugg intresserad av var andra människor bodde eller vad de själva eller deras partners jobbade med utan låtsades vara det. Ibland blev mitt ointresse avslöjat i och med att jag ofta glömde bort var folk bodde och vad de jobbade med då det inte intresserade mig ett dugg. Vissa höjde på ögonbrynen när jag hade frågat dem för tredje gången på en och samma dag vad de jobbade med! Då det sociala tog all min kraft var jag helt övertygad om att jag aldrig någonsin skulle orka arbeta.

Kan bara fokusera på en sak

Men vad hände? Numera arbetar jag, visserligen med mitt specialintresse, men det tar ändå kraft och energi då jobbet även innebär att skriva offerter, delta i möten och andra evenemang med mina kollegor, redovisa kvitton och mycket annat. Hur jag orkar med detta? Jo, jag har tagit bort fokus från det sociala. Jag lever numera ett osocialt liv och träffar andra människor sjukt sällan på fritiden! Jag har även slutat träna, och då syftar jag alltså på fysisk träning, dvs motion. Mitt fokus ligger numera på jobb, inte på det sociala och träning, då jag inte orkar ha fler livsfokus samtidigt.

Går inte att tvinga någon

Om du har någon med autism i din närhet som inte längre orkar med något hen orkade tidigare alternativt plötsligt orkar något hen aldrig orkat med förut kan det bero på att vederbörande ändrat på sitt livsfokus. Med detta sagt är det viktigt att känna till att det inte går att tvinga någon att ändra på livsfokus. För övrigt bör autistens livsfokus aldrig vara något som dränerar hen på energi. Själv hade jag aldrig kunnat förvandla jobbet till mitt livsfokus om jag inte hade jobbat med mitt specialintresse!

Klicka här för att kommentera eller fråga om det här inlägget!

Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga om ett helt annat ämne. Ni hittar tidigare läsarfrågor här.

Jag kommer inte publicera kommentarer/frågor som innehåller personangrepp, hat, hot e.t.c.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig på min hemsida.

Mina böcker

Mina böcker På ett annat sätt och Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att låna på biblioteken i bland annat Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala, Västerås, Örebro, Linköping, Helsingborg, Norrköping, Jönköping, Umeå, Lund, Borås, Huddinge och Eskilstuna.

13 svar på ”När livsfokuset förändras”

Jag är så glad för dina inlägg! Det ökar min förståelse för min dotters ork och att hon har svårt att byta fokus när jag eller någon annan tycker att det är dags att göra något annat. Hon är 15 år och jag har väldigt svårt att på egen hand förstå hennes situation, jag behöver få veta, klart och tydligt.

Vad roligt att mina blogginlägg hjälper dig att förstå din dotter bättre! Själv har jag mycket svårt att byta fokus på uppmaning av någon annan, och som sagt är det svårt för mig att fokusera på flera saker samtidigt. Att byta fokus känns som ett livsprojekt!

Svara

Vanliga människor fokuserar ofta lite här, lite mer där och där, där, där, där, där, där och där. De vill “leva balanserat” men att leva med fokus på så många saker samtidigt går inte för mig heller. Det vet jag drar ner mig bara jag försöker. Behöver också ha fokus på en sak åt gången, möjligen två.

Omgivningen förstår ofta inte att man kan behöva offra mycket annat, dvs det mesta, för att ha ett fokus eller byta fokus. Det kan vara att man behöver sluta svara i sin mobil, minska/minimera sociala kontakter, undvika alla ev släktsammankomster, börja köpa hämtmat/låta ngn annan förse en med den mesta maten, anlita en städfirma.. etc etc.
Det är inte bara att göra, dvs. lägga till eller byta fokus, utan man får ofta betala ett pris och det är väl när det är värt priset som man kan vara intresserad av att förändra livsfokus.

Jag skrev: “Det kan vara att man behöver sluta svara i sin mobil, minska/minimera sociala kontakter, undvika alla ev släktsammankomster, börja köpa hämtmat/låta ngn annan förse en med den mesta maten, anlita en städfirma.. etc etc.”
Eftersom jag skrev kommatecken mellan sakerna jag räknade upp vill jag bara förtydliga att jag hade behövt göra ALLA dessa uppoffringar för att förändra livsfokus inklusive några till på samma gång, och jag hade då också behövt hantera konsekvenserna av dessa t ex andras e v oförståelse och e v ifrågasättanden av val och det hade antagligen blivit nödvändigt att undervisa ännu mer om hur min autism påverkar mig och att det är helt normalt och ofta livsnödvändigt att behöva “prioritera hårt” när man har autism.

Jag förstår vad du menar! När livsfokuset ändras går det ju att genomföra saker man inte klarade av förut, men precis som du skriver måste man isåfall betala ett högt pris. Om priset är högt samtidigt som man inte får någon belöning är det inte värt det för det bidrar bara till utmattning och psykisk ohälsa. Det fungerar liksom inte i längden! För mig är det livsnödvändigt att jag själv får välja ut mitt livsfokus. Nu när mitt livsfokus ligger på jobb mm är det helt otänkbart för mig att träffa vänner en gång i månaden! Det är alldeles för ofta.

Jag får ibland oförstående kommentarer i stil med: “Hur kommer det sig att du klarade av detta förut men inte längre?” eller “Varför klarade du inte av detta tidigare men plötsligt klarar det nu?” och svaret är alltså att det är mitt livsfokus som har förändrats!

Svara

Jep, så är det.
Jag fastnar i sådant som väcker intresset, sedan måste jag lära mig “allt” om det ifråga, så att jag förstår och kan godkänna, få ett grepp om, sätta det i “bokhyllan”, att komma tillbaka till det, när jag behöver det.
Då först kan jag släppa det, och till nästa intresse.

Exakt, så är det för mig med! Jag lär mig en färdighet åt gången. Skolan var en mardröm då lärarna förutsatte att man kunde byta fokus och tänka på flera ämnen under en och samma livsperiod, men det är liksom omöjligt för mig.

Svara

Jag har alltid hatat att försöka lära mig saker som jag känner noll intresse för…Det blir ett tvång så jag helt tappar intresset och sen bara en frustration över att jag inte kan ta in det och få informationen att “fastna” i minnet. Det är lika nytt nästa gång. Troligen eftersom det helt enkelt var för tråkigt för att memorera. Jag kan däremot massor om saker som jag är intresserad av personligen och kan även lära andra om detta. Men då är det för att jag fått välja det själv och inte tvingats, som fallet alltid var på skoltiden. Med lärare som blir mer och mer irriterade för att jag inte tar in det de säger och mer och mer frustration för mig också, som tvingas sitta där och försöka lära mig saker jag inte egentligen inte ens ville. Däremot är det ju massor nu som jag egentligen skulle behöva veta och kunna för att vara självständig…Men det går helt enkelt inte. Och på något sätt har jag sen länge bara accepterat det.

Samma här! Ibland går det bara inte, och när priset är för högt är det inte värt det. Jag brukar säga att det är tur att jag är vuxen nu för ingen kan tvinga mig längre att lära mig saker som jag har noll intresse för. Annat var det på skoltiden precis som du skriver! Jag lär mig dessutom bäst när jag får koncentrera mig på en sak åt gången.

Svara

Jag har inte tagit något specifikt autismtest, bara ett omfattande psykiatriskt test som jag själv valde att ta, för att se om jag hade någon annan diagnos utöver emetofobin. Men de fick inte fram något, skrev bara att det kunde föreligga något inom autismspektrumet. När jag var riktigt liten sa en läkare till mina föräldrar att jag nog hade någon grad av autism, då han noterade att jag var väldigt stel, som tydligen var något tecken på det. Men i den åldern klarade jag mig rätt bra ändå sen. Jag var t.ex. den ende i klassen som kunde både läsa och skriva, långt innan jag började skolan. Jag var även väldigt bra på språk, att skriva och stava och även snabbt lära mig engelska. Matte var mitt värsta ämne.

Jag hade också väldigt lätt för att skriva och läsa och kunde läsa redan när jag var tre år. Jag var även väldigt duktig i matematik i låg- och mellanstadiet men sen försvann mitt intresse och jag blev plötsligt jättedålig i det. Men trots min språkbegåvning klarade jag mig dåligt, detta för att det lades jättestor vikt vid visuomotoriska färdigheter som jag var dålig på.

Svara

Ja detta stämmer jättebra på mig som också har autism (svårighetsgrad 1). Har fått acceptera att livsområden som fungerade tidigare inte finns energi för nu när jag flyttat fokus till andra saker. Och även jag har i perioder ansträngt mig för att var mer social och trott att jag behövde det sociala för att må bra, men fått inse att jag lärt mig metoderna utantill och måste tänka på dem för att de ska fungera och nu är det så skönt att inte umgås med någon. Men jag upplevs social när jag pratar tex på jobbet om det jag brinner för och då trivs jag men de flesta andra orkar inte hänga med i vad jag säger. Antalet livsområden jag kunnat ha samtidigt har också minskat. (Är 53 år och diagnos för 2 år sedan) Visst kan det kännas frustrerande att tex träning som fungerat inte längre gör det. Å andra sidan är jag glad för det som fungerar och för att jag lärt mig så jättemycket av de livsområden jag haft, så att jag kan minnas dem som ett upplevelserikt liv och jag minns
så mycket detaljer så att mina minnen och nya tankar av den är spännande världar och livskvalitet. Dessutom är jag så glad för att jag kan använda alla avancerade kunskaper från förr när jag nu försöker få saker att fungera som är mycket enkla för andra men supersvåra för mig. Tex att duscha, klä på mig, ta mig ut ur lägenheten, få med mig soporna och börja promenera (När jag är igång och promenerar funkar det hur lätt som helst). Idag är mina livsområden arbetet och privat läsande. Njuter av det privata livet, det riktigt svåra är oron för att inte kunna försörja mig då de flesta yrken som intresserar mig och som jag har kunskaper för också innehåller några saker som gör det för svårt för mig. Men okej, även om det kan vara direkt oönskat från andra att jag vill prata om det vi jobbar med och tvingas gå på tomgång och undvika att berätta om allt vi skulle kunna utveckla, så är detta med livsområdena en jättebra möjlighet. Även om vi med autism kan behöva fokusera på ett eller några livsområden i taget och byter dem, så blir det ju mycket kunskap med tiden som vi har nytta av vilket dessutom underlättas när vi kan ha lättare att se att saker på ett område går att använda på andra områden. Vi har förmodligen lärt oss Hur och Varför, andra kanske bara kopplar det som de gör till namnet på aktiviteten. Och så bra att vara beredd att stanna upp och undersöka vad som är hindret och testa många metoder samtidigt som vi är bra på att vara nöjda med att klara några livsområden i taget.

Ja precis så är det! Jag stannar också upp och undersöker vad hindret är under förutsättning att jag har intresse och ork. Om jag t.ex. har hälsoproblem springer jag inte till läkaren och ber om medicin det första jag gör utan jag testar att ändra på kosten och livsstilen och utesluta olika saker från min kost för att se om jag blir bättre. Jag är väldigt ihärdig och villig att testa och fortsätta att undersöka även om det tar mig flera år att klura ut vad det är som har orsakat mina symptom. Självklart skulle jag kunna tänka mig att äta läkemedel om jag verkligen mådde så dåligt att det var helt nödvändigt men aldrig annars och aldrig utan att först förändra min livsstil och kost radikalt!

Vad härligt att du kan nyttja kunskaper som du förvärvat tidigare när dessa varit ditt livsfokus! Jag känner igen oron om att inte hitta ett yrke då många jobb kräver färdigheter man saknar. En anpassad lönebidragsanställning är såklart en möjlighet när man har en diagnos inom autismspektrat, men det är tyvärr långt ifrån säkert att man lyckas hitta ett passande arbete hos en arbetsgivare som går med på att utföra anpassningar mot lönebidrag.

Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.