När funktionsförmågan varierar

Det som många människor har svårt att förstå är att orken och funktionsförmågan kan variera kraftigt hos oss med Aspergers syndrom och autism. När omgivningen ser oss göra en viss syssla eller uppgift en dag trots att vi vanligtvis inte klarar av uppgiften, tror många ofta att vi äntligen lärt oss att göra uppgiften och att vi kommer att klara det för all framtid. När vi sedan inte orkar göra samma syssla dagen efter, får vi ibland höra: ”jag vet att du klarar det, du klarade det ju igår.”

Det som andra människor däremot inte förstår är att när man måste lägga energi på saker som går automatiskt för många andra människor, räcker inte orken till för andra sysslor. Om jag sovit 12 timmar flera nätter i rad och jag har bara vilat hemma utan att göra något speciellt händer det kanske någon enstaka gång att jag orkar rengöra vasken i köket eller ringa ett telefonsamtal till en myndighet trots att dessa sysslor tar mycket energi av mig. Men det är sällan jag har lyxen att vara så pigg att min energi räcker till sådana saker, och därför klarar jag av att göra sådana här saker ytterst sällan.

En gång föreläste jag i en skola som hade en pojke med Aspergers syndrom. Skolpersonalen i den här skolan hade undrat tidigare varför pojken i fråga alltid ville att gympaläraren skulle knyta hans skor efter gympalektionen. Pojken i fråga bad nämligen aldrig sina andra lärare knyta hans skor efter andra lektioner, och därför hade skolpersonalen kommit fram till att pojken bara ville ha uppmärksamhet. De hade ju sett att han hade klarat av att knyta skorna efter andra lektioner och de visste därmed att pojken visste hur man knyter skor.

Det hade tagit ett tag för skolpersonalen att förstå att den här pojken hade i likhet med många andra barn med Aspergers syndrom svårt för gympalektionerna. Han tyckte att det var jobbigt att byta om till gympakläder, spela bollspel, stå ut med ljudet, försöka förstå spelreglerna osv. Efter att gympalektionerna var slut var han alltid så utmattad att hans energi helt enkelt inte räckte till att knyta skorna. Matematik och andra lektioner var däremot inte alls lika energikrävande för pojken, och därför hade han efter dessa lektioner energi kvar att koncentrera sig på att knyta skorna, som iofs alltid var energikrävande för honom, men när han var pigg hade han alltid extraenergi kvar.

De allra flesta människor, oavsett om de har Aspergers syndrom eller inte, orkar förmodligen också olika mycket på olika dagar. De flesta skulle förmodligen inte orka storstäda efter en jobbig arbetsdag men däremot skulle de kanske orka storstäda på en helg eller på semestern. De allra flesta skulle förmodligen bli irriterade om jag sa till dem: ”Kom igen, klart du klarar av att storstäda idag, jag såg ju göra det i lördags.” Att knyta skorna för den här pojken var nämligen som att göra en storstädning hemma.