Vissa barn med Aspergers syndrom eller autism kan vara socialt naiva och lättlurade eftersom de kan ha svårt att tolka andra människors avsikter. Och så var det för mig också. När jag var liten, föll det mig aldrig in att andra människor kunde luras eller ljuga. I min värld var det ologiskt att säga saker som inte stämde bara för att göra sig rolig på någon annans bekostnad. När andra människor sa något till mig, trodde jag därför dem automatiskt.
När jag var riktigt liten, hade jag dagmammor som tog hand om mig. En ung tjej som vikarierade för mina ordinarie dagmammor under en sommar tog en gång ut mig för att träffa sina kompisar utan min mammas tillåtelse. Jag hamnade i ett gäng bland ungdomar som pratade högt, skrattade och rökte. Jag kände mig liten och rädd.
Plötsligt frågade en av killarna i gänget om jag ville ha choklad. Jag blev glad, och min rädsla försvann med en gång. Självklart ville jag ha choklad! Men till min förvåning fick jag inte någon choklad i handen utan endast omslagspapper till en chokladkaka utan någon choklad i. Alla brast ut i skratt, och jag kände mig förbryllad. Vad skrattade de åt? Varför hade killen frågat mig om jag ville ha choklad när han endast gav mig ett omslagspapper? Jag funderade och funderade men kunde inte komma på någon logisk förklaring.
Snart kom jag på vad det var. Hittills hade jag ju bara ätit choklad hemma hos mina föräldrar, mor- och farföräldrar och mina vänner, och där såg choklad ut alltid på ungefär samma sätt. Men jag hade inte träffat de här människorna förut, så kanske såg deras choklad ut på det här sättet? Jag kanske bara trodde att killen hade gett mig omslagspapper eftersom det var så här omslagspapper brukade se ut hemma hos mina föräldrar, men vem var det som hade sagt att omslagspapper och choklad alltid såg likadana ut överallt? Alla hem och leksaker såg ju också lite olika ut, så därför var det logiskt att choklad också såg olika ut beroende på vems choklad det handlade om. Den här killens choklad kanske i mina ögon såg ut som ett omslagspapper, men eftersom han hade sagt att det var choklad så måste det vara choklad. Det var enligt mig den enda logiska förklaringen.
Jag stoppade omslagspappret i munnen, men min barnflicka beordrade mig att spotta ut den. Jag förstod inte varför. Varför fick jag inte äta upp min choklad? Jag gjorde som barnflickan sa och spottade ut omslagspappret, men jag förstod fortfarande inte vad som pågick och varför jag skulle spotta ut det. Jag trodde ju på allvar att jag hade haft choklad i munnen men att min barnflicka av någon anledning inte hade velat att jag skulle äta upp den. Kanske berodde på att jag endast brukade få äta godis på helgerna, och nu var det vardag? Ibland förstod jag inte den här världen alls.
Eftersom alla barn med Aspergers syndrom inte alltid förstår sådana här saker som är självklara för de flesta andra, är det viktigt att de vuxna är övertydliga och förklarar tydligt varför. Annars kan alla reglerna och tillsägelserna kännnas mycket förvirrande, och det känns inte heller lika meningsfullt att lyda föräldrarna om man inte förstår varför man inte får göra det de förbjuder en att göra.
5 svar på ”När ett Asperger-barn försöker förstå världen”
Hej Paula!
Läste om dig i DN och blev intresserad av din erfarenhet av Asperger .
Jag jobbar som lärare och har under mina år mött många barn med aspberger syndrom.Jag har ofta känt mig rådlös och inte vetat hur jag på bästa sätt kan hjälpa barnen i sociala situationer.I klassrummet kan jag skapa en miljö som är bra men på raster där uppstår svårigheter trots gemensamma lekar med tydliga regler så är det många långa minuter varje rast som fylls av ensamhet. Kan du ge oss i skolans värld några goda råd för hur vi kan hjälpa barn med aspberger på rasterna??
Hej Carina!
Vad roligt att höra att du vill hjälpa dina elever med Aspergers syndrom! 🙂
Ofta är det precis som du beskriver att rasterna kan kännas kaotiska eftersom de är så ostrukturerade, och därför kan rasterna kännas mer stressande än själva lektionerna. Jag har tidigare skrivit ett inlägg som handlar om hur man kan ge stöd till elever med Aspergers syndrom på rasterna, inlägget finns att läsa här:
http://blogg.aspiration.nu/hur-inkluderar-man-ett-barn-med-aspergers-syndrom-pa-rasterna/
Dessutom skrev jag nyligen ett inlägg där jag ger tips till lärare som undervisar elever med Aspergers syndrom, jag vet inte om du har läst inlägget men det finns att läsa här:
http://blogg.aspiration.nu/10-tips-till-larare-som-undervisar-elever-med-aspergers-syndrom/
Att ha en begränsad ToM innebär att mycket energi går åt till att försöka tolka situationer som andra upplever som självklara. För många är därför raster och andra situationer som är ostrukturerade ett orosmoment eftersom den sociala samvaron är central. Umgänget med andra blir också energikrävande och det innebär att det finns ett behov av avskildhet emellanåt.
Socialt samspel och kommunikation inbegriper också stora delar av skoldagen på andra sätt som lunch och raster. Givetvis ska en elev med AST delta i alla sammanhang i så hög utsträckning som möjligt. Vad man bör vara uppmärksam på är hur det fungerar. Fungerar det bra för eleven finns ingen anledning att anpassa. Gör det inte det bör man titta på alternativa lösningar.
Raster
Ostrukturerad tid som raster kan skapa mycket oro för elever med AST. En del elever föredrar att gå åt sidan under rasterna. Det kan då underlätta för eleven om det finns möjlighet att få en given sysselsättning och plats att vara på under rasten. Det kan vara en plats där de kan läsa en bok, sitta vid datorn eller ha någon annan vald aktivitet. För elever som är mer socialt utåtriktade kan rasterna ge upphov till konflikter och missförstånd. Det är givetvis positivt att eleven vill delta i den sociala samvaron, men om det ofta uppstår konflikter är det viktigt att skolpersonal finnas nära till hands under rasterna. Genom att visualisera händelser och situationer kan det som hände bli mer begripligt för en person med AST. Konflikter och missförstånd kan på så sätt förklaras och synliggöras. Viktigt är också att ge förslag på ett alternativt handlingssätt.
http://www.publicerat.habilitering.se/sll/export/sites/sll/downloads/aspergers-syndrom-i-grundskola-och-gymnasium.pdf
Ostrukturerad tid som raster kan skapa mycket oro för elever med AST. En del elever föredrar att gå åt sidan under rasterna. Det kan då underlätta för eleven om det finns möjlighet att få en given sysselsättning och plats att vara på under rasten.
Det här alternativet hade jag nog själv jag önskat att jag hade haft möjlighet till när jag gick i grundskolan.
Jag med, det hade verkligen underlättat för mig!