Mitt boendestöd är ingen kaka

Igår läste jag en kolumn i Aftonbladet som gjorde mig upprörd. Lena Mellin uppmanar alla ”gnällspikar”, det vill säga hemtjänstberättigade fritidshusägare som nyttjar den lagstadgade rätten att fortsätta ha insatser i fritidshuset, att flytta hem. Vissa kommuner har under coronakrisen medvetet valt att bryta mot lagen och vägrat ge sommargäster hemtjänst vilket Mellin menar de gör rätt i. Och de som gnäller om det är alltså gnällspikar.

Mellin är kritisk mot många stödberättigade

Mellin anser att många hemtjänstberättigade fritidshusägare både vill äta kakan och ha den kvar genom att ta emot hemtjänst under vintermånaderna i sina hemkommuner och sommarmånaderna i fritidshuset. Hon tycker att dessa personer borde flytta till sina fritidshus för gott om de nu vill ha hemtjänst året om. Hon tror att anledningen till att många låter bli att flytta till sitt fritidshus för gott är att kommunalskatten ofta är högre där än i storstadsregioner där dessa fritidshusägare ofta kommer ifrån.

Kan finnas tusen anledningar

Alltså hallå?! Ärligt talat vet jag inte vad jag ska säga, men det kan ju liksom finnas tusen anledningar till att någon inte vill flytta till sin sommarstuga för gott. Fritidshuset kanske är för litet och hela familjen inte får plats där? Huset kanske inte är vinterbonat? Huset kanske saknar rinnande vatten vilket kan vara besvärligt under den kallade årstiden då man inte kan bada i naturen? Vännerna kanske finns på hemorten? Eller så vill man kanske precis som många andra ha variation och äga två boenden för man har ingen möjlighet att resa annars.

Vissa tänker strategiskt

Eller så kan det faktiskt vara så att vissa tänker strategiskt och vill betala lägre skatt. Men är det verkligen fel? Det finns tusentals fritidshusägande friska människor utan funktionsvariationer som låter bli att flytta till sina sommarstugor permanent på grund av skattemässiga skäl så varför skulle inte sjuka och funktionsvarierade människor ha samma möjlighet? Hemtjänstberättigade har inte sällan en betydligt sämre ekonomi än andra och därför hoppas jag innerligt att många av dem tänker strategiskt när det gäller ekonomiska beslut.

Förståeligt med personalbrist under kristiden

Om vi som har hemtjänst eller boendestöd vägras möjligheten till stöd på våra vistelseorter exkluderas vi ännu mer. Är det verkligen rimligt om vi förlorar möjligheten till fritid och rekreation? Ska vi vara dömda för resten av våra liv i våra lägenheter och aldrig ha chansen att köpa ett fritidsboende med motiveringen att vi endast har rätt till hjälp i vårt huvudsakliga boende? Visst, jag kan köpa att vi alla kan behöva göra uppoffringar under corona-tiden och visa förståelse för att vistelsekommunen kan sakna vårdpersonal under kristiden, men annars?

Ingen kaka

Dessutom ogillar jag Mellins formulering ”äta kakan och ha den kvar”. Tror hon verkligen på fullaste allvar att jag har valt att födas med en funktionsvariation och vara i behov av stöd? Mitt boendestöd är ingen ”kaka” utan det är ett nödvändigt hjälpmedel för mig precis på samma sätt som en närsynt person behöver glasögon. Jag har inte ätit någon kaka genom att ta emot boendestöd utan det enda jag vill ha är skäliga levnadsvillkor!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.