Förälder frågar
Hur ska jag få min son att förstå vad som blir konsekvenserna av hans agerande? Han skriker otrevligheter och terroriserar oss övriga i familjen, tar sönder saker och får riktiga härdsmältor när han blir arg. Är det någon idé att förklara hur vi i familjen känner eller är det lönlöst? Det känns som han gör om samma negativa beteenden trots att vi pratar om hur man ska vara mot andra, ta hänsyn o s v.
Paula svarar
Du ställer en fråga som många föräldrar till autistiska barn funderar på (jag utgår från att din son har autism). Och svaret på frågan blir olika beroende på vem man frågar. Vissa förespråkar handling-konsekvens-uppfostran och straff i syfte att få barnet att lära sig att dåliga handlingar får negativa konsekvenser. Andra, däribland psykologen Bo Hejlskov, förespråkar lågaffektivt bemötande som går ut på att bemöta ett utåtagerande barn med lugn och att anpassa barnets miljö så att barnet inte behöver ta till utåtagerande beteenden från början. Ett utåtagerande beteende är enligt det lågaffektiva förhållningssättet alltid ett symptom på bristande miljö och felriktade krav.
Förespråkar Hejlskovs metoder
Själv är jag en förespråkare av Hejlskovs synsätt. Och jo, jag vet att vissa förkastar lågaffektivt bemötande med motiveringen att det saknas tillförlitlig forskning på att metoden fungerar på personer med autism. Men jag ställer en motfråga: varför skulle metoden inte fungera? Visst, den samlade forskningen har inte visat att lågaffektivt bemötande fungerar, men den har inte heller visat att det inte fungerar. Om det hade fungerat att straffa människor och lära ut till alla att dåliga beteenden får negativa konsekvenser (tänk på att skuldbeläggande och negativa reaktioner också är straff!) så hade länder med riktigt hårda straff så som USA kunnat ha världens lägsta brottslighet. Men så är det ju inte!
Din son har inget annat val
Hejlskov brukar säga att alla som kan uppföra sig gör det, och det är så klockrent sagt! Ett autistiskt barn väljer aldrig att bete sig utåtagerande, enligt honom. Det är inte så att barnet tänker: ”Ska jag bete mig utåtagerande idag eller ska jag låta bli?” Tänk på att det tar mer energi av din son att ”terrorisera” familjen än vad det skulle ta av honom att låta bli. Att han ”terroriserar” er betyder alltså att han inte har något annat val. Om han hade kunnat låta bli att ”terrorisera” er hade han inte ens haft en funktionsnedsättning.
Texten fortsätter under annonsen.
ANNONS
Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.
Kartlägg bristerna i hans miljö
Eftersom din son inte uppför sig på ett önskat sätt ska ni fråga er varför han inte gör det. Vilka brister i hans miljö är det som gör att han känner sig tvungen att ta till utåtagerande beteenden? Är det skolan, hemmiljön eller något annat som brister? Problemet kan vara allt från skolans krav till oförutsägbarhet till störande sinnesintryck. Om han har autism förstår han nödvändigtvis inte själv vad det är som utlöser stressen hos honom, och han kan inte uttrycka sin frustration på ett annat sätt än genom utåtagerande beteenden.
Ingen långsiktig lösning
Bråka inte med honom när de negativa beteendena pågår! Istället kan du prata med honom vid ett passande tillfälle när konflikten är över. Då kan ni komma överens med honom om att han kan ha egen oas i ert hem dit han kan fly och där han kan avreagera sig vid behov. Kanske finns det saker i ert hem som han kan kasta utan att de går sönder? Om ni istället skuldbelägger honom riskerar han att bära ilska inombords vilket riskerar att straffa sig senare i livet. Att ”förbjuda” och bestraffa utbrott kan absolut fungera kortsiktigt, men jag har svårt att se det som en långsiktig lösning. Barn med utåtagerande beteenden behöver kärlek, inte kritik!
Autismanpassa hans miljö
Självklart kan ni förklara för honom i framtiden hur negativa beteenden påverkar andra människor och ge honom verktyg för att hantera negativa känslor på ett konstruktivt sätt, men just nu verkar det inte vara läge för det. Enligt mig borde prio ett just nu vara att undersöka vilka brister det finns i hans miljö och åtgärda dessa. Jag har träffat flera vuxna autister som varit våldsamma och attackerat andra människor som barn, men dessa beteenden har försvunnit direkt efter att de fått börja i autismklass. Hans utbrott kommer alltså förhoppningsvis att minska betydligt så fort bristerna i hans miljö blir åtgärdade!
Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.
Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.
Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.
Boka en föreläsning med mig
Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.
Reklam för min bok
”Viktig bok, att höra om trötthet och svårigheter, samtidigt som stor fokusering inte behöver vara dränerande. Boendestöd är inget att skämmas för, även om man verkar välfungerande.”
-Eva, mamma till vuxen Aspergare, 5 juli 2022
Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.
Fråga mig om autism
Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.
Följ min blogg
Följ gärna min blogg via push-aviseringar (den vita bjällran med blå bakgrund). Man kan också följa min blogg via Facebook, Instagram eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.
Senaste svar på alla blogginlägg
Hen skulle ju aldrig ändra sina åsikter eller anpassa sig efter dig. Så varför ska du göra det för hen?…
Enskilda kurser? Man hinner tyvärr inte lära sig så jättemycket på sådana kurser. Mycket möjligt att det finns de som…
Hen nämnde att hen varit på en föreläsning med Christoffer Gillberg och har varit på enskilda kurser genom åren och…
Professionella med gedigen utbildning? Hade varit intressant att veta vilka professionella och vilka utbildningar hen syftar på. Väldigt många av…
Jag är mitt upp i en debatt med en anhörig om autism och adhd och hen menar att alla måste…
Jag tycker tvärtom att det är en mycket informativ och viktig bok som ger bra tips om hur man kan…
Gunilla Gerland skrev i sin bok Asperger, realtioner och sexualitet om exempel där autistmän stirrat och följt efter kvinnor och…
Så tråkigt att ni haft ert sista samtal nu, men jag håller tummarna för att hon håller löftet och att…
Hej igen! Ja, jag håller med om att det gör mer ont att bli nypt!! Och det gjorde han ännu…
Eftersom du tvättar händerna och aldrig skulle stoppa dem i munnen är sannolikheten för att bli smittad med magsjuka minimal…
7 svar på ”Mitt barn har autism och är utåtagerande, vad gör jag?”
Dina råd kan väl passa även vid inåtagerande beteenden och vid vissa symptom på psykisk ohälsa? Tänker att omgivningen borde kunna ha nytta av att göra på liknande sätt även då:)
Sant, du har helt rätt! 🙂 Lågaffektivt bemötande borde faktiskt funka i många olika situationer!
Tips.
Sidorna 45-49 https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/kunskapsstod/2010-3-6.pdf
Funka olika om utmanande beteende https://habilitering.podbean.com/?s=utmanande+beteende
Fatta fmiljen (UR) om utåtagerande barn https://urplay.se/program/228550-fatta-familjen-utatagerande-barn
Tack Dr. Blom!
Mitt ena barn som blev diagnostiserad med autism och adhd när hen var 12 år var mycket utåtagerande under uppväxtåren och jag försökte i början med min okunskap att sätta hårt mot hårt vilket resulterade i än värre utbrott som brukade vara i ca 3-5 timmar om dagen. Jag började då med lågaffektivt bemötande vilket fungerade mycket bra mellan oss och något jag fortsatte med.
I dag är hen vuxen med eget boende, men omgivningen klarar inte bemöta hen och hen har svårt att klara omgivningens krav. Det är mycket ofta konflikter och missförstånd med dem som inte förstår hens perspektiv. Tyvärr har vi ingen kontakt idag eftersom hen anser trots allt att jag är roten till allt det onda som händer hen i vardagen. Och visst har jag haft stora brister med att försöka uppfostra två barn själv, det har inte gått smärtfritt. Men omgivningen har alltid ansett att jag varit för snäll mot hen och inte lärt hen var gränserna går och att det är orsaken till hens ”problem”. Att jag försökt informera om autism och adhd har inte fått gehör, vilket har sänkt mig många gånger. Har varit utbränd ett otal gånger. Hen flyttade hemifrån i tonåren och bodde hos 2 olika familjehem innan hen blev myndig och där blev hon bestraffad för felaktigt beteende. Varken skolan eller familjehemmen tog till sig vad utredningen kom fram till eller mina råd, något som satt djupa spår i både mig som hos mina barn.
Jag skrev till JO om hur vi hade blivit bemötta men deras bedömning blev bara ATT socialtjänst, skola och familjehem HAR agerat. Inte HUR de agerade, vilket var min ståndpunkt i vårt fall. Kanske vände jag mig till fel instans… men jag hade ingen ork vid tillfället att driva frågan vidare.
Inget ovanligt,de ville sätta lvu på mitt barnbarn pga dåligt beteende som de trodde berodde på dålig uppväxt, de till och med pressade hen att säga uppväxten var dålig, hen fick bo kvar hemma för de såg de fanns inget hemma som var dåligt, men hen fick vara i en stödfamilj varannan helg och hen blev förnedrad där pga dåligt uppförande trots de fanns adhd med autistiska drag. De blev rumsarrest ett par gånger , sen blev jämförd med deras barn, sen fick tillsägelse för hen satt med öppen mun, eller hade dålig hållning, nu har de visat sig de rörde sig om en cp- skada. Men till slut ville hen ej vara kvar och hen fick bo hos mig och min dåvarande man. De handlade om att syskonen skulle få mera tid sa soc. Sen flyttade hen hemifrån,jobbar har lägenhet, har god man pga hen har tendens att festa mycket. Så hen har då en viss summa för nöjen,allt annat går till räkningar. Men nu lägger hen sig i mitt hem och vill bestämma .Men vad jag vill ha sagt är okunskap på soc , skolor är skrämmande dålig.
Vad tråkigt att höra att familjehemmet och myndigheter inte följde dina råd om lågaffektivt bemötande! Kanske kunde du ha kontaktat IVO, men jag förstår att du inte orkade för stunden för det tar energi att bråka.
Synd att ni inte har kontakt idag, men jag hoppas att er kontakt blir bättre i framtiden. Kanske behöver hen bara lite avstånd nu, men det är inte omöjligt att hen kommer att vilja ha kontakt i framtiden.