Kategorier
Läsarfrågor

Brukar unga vuxna med autism vara självgående?

Du kan hjälpa mig att informera om NPF genom att dela inlägget i sociala medier. Tillsammans gör vi skillnad.

Godeman frågar

Min son 19 år har autismspektrum av måttlig karaktär. Han är normalbegåvad enligt äldre kriterier. Är det mest vanligt att dessa har godemän för att klara av ha egen lägenhet, bo själv med alla utgifter vad det innebär, ansvar osv? Han är inte så självgående. Vill gärna ha handledning i kontakt med myndigheter och trivs bäst själv. Tar inte kontakt själv med jämnåriga. Vi vuxna har styrt upp kontakten med kamrater om så sker.

Står i bostadskön men inser att en flytt kan bli traumatisk. Stor förändring då han är i känslig för förändring.

En undrande mor till en son som har viss utvecklingsförsening samt misstänkt lindrig intellektuell funktionsnedsättning.

Paula svarar

Jag vet inte vad som är mest vanligt hos personer med autism eftersom jag inte har sett någon statistik på hur stor andel av oss autister t.ex. har goda män. Däremot träffar jag ofta autister och deras anhöriga på mina föreläsningar, och enligt min erfarenhet är det relativt vanligt att personer med autism har de särdrag du beskriver hos din son. Många har goda män, några får hjälp av sina anhöriga och andra, bland annat jag själv, har istället boendestöd som sköter samtal o s v. Alla vuxna med autism har dock inte stödinsatser från kommunen, men enligt min erfarenhet är det inte alls ovanligt att ha det!

Jämför honom inte med andra

Mitt tips till dig är att undvika att jämföra din son med andra autister. Andra autisters prestationer är inget riktmärke för vad din son borde klara av! Precis som professor Christopher Gillberg konstaterar i sin bok är vi alla autister olika och har olika förutsättningar. Vissa klarar av ett självständigt liv och andra klarar det inte, konstaterar Gillberg. På motsvarande sätt bör inte heller ni neurotypiker (=personer utan autism) jämföras med varandra. Vissa av er neurotypiker klarar av att få ett Nobelpris, men det betyder inte att alla ni neurotypiker klarar detsamma.

Målet ska vara ett bra liv

Det är viktigt att du håller i minnet att din son har en funktionsnedsättning. Neurotypiska ungdomar i hans ålder brukar klara av ett eget boende med allt ansvar det innebär, men din son kommer aldrig bli en neurotypiker. Målet för honom bör vara att bli så lycklig som möjligt och få god livskvalitet, inte att leva ett så neurotypiskt liv som möjligt! Jag är själv 45 år och har boendestöd, en stödinsats som ger mig god livskvalitet. Jag klarar alltså inte heller av ett ”självständigt” liv, men jag är lycklig och skulle aldrig vilja byta bort mitt liv. Så länge min omgivning accepterar att jag inte är självgående kan jag leva med god livskvalitet!

Texten fortsätter längre ner på sidan.

ANNONS

Reklam för Paula Tillis bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom.

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Adlibris och Bokus.

Är det viktigt med självständighet?

Jag kanske läser in för mycket mellan raderna, men det låter som att du vill att din son flyttar hemifrån. I så fall kan du fundera på varför du vill det. Är det för att ni föräldrar behöver avlastning? Är så fallet kan ni såklart ansöka om ett LSS-boende åt honom alternativt en vanlig hyresrätt med boendestöd! Eller är det för att ni tror att man ”borde” flytta hemifrån vid en viss ålder? Jag tycker att det är sorgligt att det nästintill är obligatoriskt här i västvärlden att bli självständig och flytta hemifrån så tidigt som möjligt. I många andra kulturer bor ogifta vuxna hemma livet ut! Även här i Sverige har jag träffat 35-åriga autister som fortfarande bor hemma och vars föräldrar t.ex. påminner dem om läkartider o s v. Och så länge upplägget funkar för alla parter är det helt okej!

Viktigt att leva för sin egen skull

Vad gäller kontakter med kamrater så kan du läsa diagnoskriterierna för autism. I diagnoskriterierna nämns bland annat ”avsaknad av intresse för jämnåriga”, ett kriterium som vissa autister uppfyller. Därför undrar jag om han ens har intresse för sociala kontakter, eller träffar han jämnåriga endast i syfte att göra er föräldrar glada och få beröm från er? Det blir fel om han har kamrater för er skull men innerst inne längtar efter ensamaktiviteter. Han ska leva för sin egen skull, inte för andras! Har han sociala kontakter mot sin vilja kan det försämra hans livskvalitet. Ta reda på vad han vill! Alla människor behöver inte ha vänner för att ha god livskvalitet.

Måste inte handla om IF

Jag vet inte varför du tror att han har en lindrig intellektuell funktionsnedsättning. Har det tidigare konstaterats att han har normal begåvning har han förmodligen ingen intellektuell funktionsnedsättning. Visst, jag vet ingenting om honom, och du kanske har fog för att misstänka att han har det. Men svårigheter att ta ansvar och att trivas med ensamaktiviteter måste inte betyda att man har en intellektuell funktionsnedsättning. Jag vet flera vuxna autister som fortfarande bor hemma alternativt har boendestöd, och ingen av oss har en intellektuell funktionsnedsättning!

Glöm inte att dela det här inlägget på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.

Reklam för min bok

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Adlibris och Bokus.

Fråga mig om autism

Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.

Följ min blogg

Följ gärna min blogg via push-aviseringar (den vita bjällran med blå bakgrund). Man kan också följa min blogg via Facebook, Instagram eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.

Senaste svar på alla blogginlägg

Dela på Facebook, Twitter eller LinkedIn

17 svar på ”Brukar unga vuxna med autism vara självgående?”

Fint svar, Paula! 😊
Det där med ”självständigt liv” krånglar till det myndighetsmässigt. Jag är utan IF och är både självständig och har ett självständigt liv MEN jag behöver stöd ändå!
Vissa saker har jag behövt stöd i under hela mitt liv (cykelpump 😉) och annat har jag lärt mig göra på mitt vis eftersom jag intellektuellt förstår vad syftet är och vad som ska uppnås och vad jag vill åstadkomma.
Bara en reflektion i periferin.

Tack Linda! 🙂

Vad bra att du har ett självständigt liv! Jag upplever också egentligen innerst inne att jag har det eftersom jag fattar egna beslut, men samtidigt har jag inte det enligt samhällets värderingar eftersom jag har boendestöd. Men jag tycker personlighet att självständighet borde betyda att man fattar självständiga beslut över sitt eget liv. Jag upplever att det läggs onödigt mycket fokus på att vara självgående, d v s klara av sitt liv helt utan stöd.

Bra att du har lärt dig att göra saker på ditt eget vis!

Svara

Jag känner så väl igen mig i din situation, och jag önskar att jag hade känt till den här bloggen tidigare.
Min son är i samma ålder som din och har liknande diagnos. Jag har missbedömt hans utmaningar som att han är mindre smart. En lärare i grundskolan förklarade att det inte var så. Han gick ut med A i allt utom slöjd.
På gymnasiet var det en annan elev som avkodade honom som autistisk. Även elevhälsan ringde upp mig och berättade att de hade samma uppfattning. Men han har inte haft särskilt stöd i skolan förrän nu på universitetet. Samtidigt tänker jag att han kanske haft tur som hade bra lärare och såg honom som person.
Jag har också märkt att han svarar positivt på utmaningar så länge jag peppar honom.
Han bor själv på annan ort, men jag har hjälpt honom söka och byta lägenhet; med autogiro och att betalar hans räkningar när autogiro inte finns. Han loggar in med bankID och jag förklarar per telefon var han ska kryssa på deklarationen och liknande. Jag har hans login till skolan så att jag kan anmäla honom till tentor och påminna om att ta med sig penna och anonymiseringskod.
Jag lyssnar på hans frustration när han kuggar en tenta och tar mig friheten att ge goda råd. Sen lyssnar jag på honom när han argt förklarar att allt är mitt fel.
Han kommer inte att klara hela åk 1 i ettan, eftersom han ibland tappar fokus och ibland behöver återhämta sig. Men det är ok. Han vill och han kämpar.
Nästa gång jag pratar med honom så ber han om råd med tvätten och berättar att han trivs. Jag förklarar att jag älskar honom och tycker att han är duktig.
Han ber om råd om hur han ska formula sig i kommunikationen med kompisar och tjejer. Oftast går det inte så bra, men då provar vi något annat. Han har få vänner och de flesta av dem kallar han ”bekanta”.
På senare tid har han sagt att han inte gillar när jag behandlar honom som autistisk. Men för att vara helt uppriktig undrar jag om jag skulle ha peppat och pushat honom att flytta om jag hade vetat det jag vet idag. Som Paula skriver är det viktigaste att vara lycklig.

Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter, Nelly! Vad bra att du har en fin relation till din son och att du ger honom stöd och vägledning när han behöver det.

Svara

Ja så inspirerande inlägg; att se hela människan med styrkor och svagheter att ge positiv förstärkning att Ge värme. Dessa individer behöver så mkt kärlek…och jag tänker så här numer
bara han mår bra är ju det viktigaste.. men pepp till ansvar påminnelser pucha till struktur att ha koll på saker och inte handla så mkt på internet köp då han bor hemma är mitt motto i dagsläget

jag trodde jag skulle vara självgående majoriteten..men jag kraschade totalt och insåg att jag inte egentligen ”visste” vem jag är nu idag har jag liksom bådeoch liv har LSS-handläggare mycket stöd för jag tänker inte på samma sätt som NT majoriteten reagerar på mitt sätt .. egentligen är det väl något som alla gör…. jag är jag inte det 00andra säger att jag är.. det känns bara hitta sitt sätt stor förberedelser tillsammans du kommer att finnas?
vet bra filmdokumentärer gjorda av personer med autism och deras ord och anhöriga/omgivning Paula är kanon sen så finns det många vägar som att söka på Internet… men framförhållning behövs alltid 🙏

Vad bra att du får stöd idag! Man måste inte vara självgående för att må bra.

Svara

Jag har bara autistiska drag, adhd och Tourette, har arbetat som undersköterska fram tills jag blev 65, från de jag var 18, har körkort, bil, skoter,haft motorcykel. Tror jag fick autistiska drag just för jag knappt behöver stöd. Mina svårigheter är att läsa instruktioner, ta tag i saker, samtidigt varit ett stöd för de äldsta barnbarnet när han kraschade. Han har fått kämpa med körkortet, haft vapenfri tjänst i lumpen . Så ingen av oss har autism , men Tourette eller adhd kan också vara jobbigt och man får inte heller hjälp med LSS .

Jag förstår att det är jobbigt. Svår adhd kan faktiskt ge stora svårigheter och det är tråkigt att inte denna grupp omfattas av LSS! Men samtidigt är det inte givet att man får LSS-insatser även om man tillhör personkretsen.

Svara

Mitt barnbarn är relativt självgående, är 20 år har eget liv , de enda stöd är god man , annars skulle allt gå till att festa , pengarna liksom rinner ur sanden. Så hen får veckopeng efter räknar är betalda och de ser till de finns mat, inte bara nudlar. Så i bland kan de behövas god man. Sen vet jag dem som inte alls klarar sig själv överhuvudtaget.Tror de med ren autism bor längre hemma medans de med adhd hellre flyttar hemifrån så tidigt som möjligt.

Så sant de med autism har ofta en utvecklings/mognads försening så en eventuell flytt hemmifrån kan ske minst ca 5 år efteråt. Adhd personligen har ofta mer action och driv inom sig en sorts rastlöshet kanske som en inre motor som leder en framåt tmit förändringar

Jag upplever också att många med adhd har en slags motor som motiverar dem för att göra livsförändringar. Dessutom har Svenny Kopp sagt på en föreläsning att personer med autism ofta har större svårigheter med ADL-färdigheter än personer med adhd. Det kan också vara en av anledningarna till att vissa autister väntar med att flytta hemifrån.

Svara

”Så länge min omgivning accepterar att jag inte är självgående kan jag leva med god livskvalitet!”

På pricken 😀 Jättebra uttryckt. Upplever samma. I övrigt tycker jag det var ett mycket bra svar till Godeman.

Tack Cindy! 🙂 Ja, omgivningen kan verkligen göra problem av saker som inte är ett problem för mig.

Svara

Kommentar Tillägg till Rubrik Godeman frågar:

Sonen fick utredning vid 4 år med fastställs Högfungerande Autism normalbegåvning.
Sedemera Autismspektrumdisgnosav måttlig karaktär ( =nivå 2? ) vid 8 år av läkare på NPF enheten i samråd med barnhabiliteringen.

Om lindrig IF finns kan det visa sig senare i gymnasie prestation då kraven blir högre.

Sonen är duktig på programmering fysik och matte men har semantiska pragmatiska svårigheter vilken kan ge uttryck i vissa kärnämnen som tex SH och Sv samt NO etapp tre fixade han inte då han kraschade sista terminen på NTI gymnasiet så säger att han skulle vilja ta igen det sen på komvux om motivationen infinner sig

Vad tråkigt att han kraschade, men precis som du skriver kommer han eventuellt kunna ta igen studierna senare på komvux om han skulle vilja det. Enligt min erfarenhet har många med npf lättare att plugga på komvux än på gymnasiet.

Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *