Min son med autism mår dåligt på gymnasiet, hjälp

Frustrerad anhörig frågar

Min son fyller snart 21 år och han kommer inte iväg på sin gymnasieutbildning. Han har autism 1 och vi tycker att om han mår så dåligt av att gå i skolan så varför utsätter han sig för detta? Men han har bestämt sig att han vill slutföra. Han har fått ett år extra med bara matlagningskursen men han kommer ändå inte iväg.

Han fick praktikplats tre dagar på skolmatsalen och skulle gå två dagar själv på sin kurs och var så glad för det. Han gick första praktokdagen sedan tvärstopp. Han hade blivit darrig i händerna och kroppen satt igång fysiskt. Nu vet inte jag hur jag ska göra för att hjälpa honom. Jag vet inte vart jag ska vända mig. Det känns som att vi inte kan få hjälp någonstans. Han ligger i sin säng och mår bara dåligt för han vill lyckas och han vill klara av. Har du ngt ”tips” på hur vi ska kunna hjälpa honom och vart ska vi vända oss? Han träffar en kurator på habiliteringen ibland.

Paula svarar

Vad tråkigt att din son mår dåligt, och jag förstår att du är orolig. Frågan är vad hans psykiska ohälsa bottnar i. Är det skolan som får honom att må dåligt eller är det den psykiska ohälsan som gjort att han inte orkar gå till skolan? Det kan såklart också vara så att den psykiska ohälsan och hans upplevda misslyckanden på gymnasiet förstärker varandra. Om han led av psykisk ohälsa från början kan det ha lett till att han inte alltid orkat gå till skolan vilket i sin tur kan ha lett till att han känner sig misslyckad och följaktligen mår ännu sämre osv.

Han kan behöva anpassningar

Om du tror att han egentligen trivs med att vara i skolan men att det är den psykiska ohälsan som ställer till det är det inte alls säkert att han skulle må bättre av att hoppa av gymnasiet och stanna hemma på dagarna. Kanske skulle han trivas på gymnasiet om skolan skulle utföra anpassningar efter hans behov? Kanske skulle han behöva förkortade dagar? Har du frågat honom om det finns något som gymnasiet skulle kunna göra för att han skulle må bättre? Isåfall tycker jag att ni ska prata med skolan! Eller är det så att hans ork och energi inte räcker till att plugga alls för tillfället oavsett hur skolmiljön och anpassningarna ser ut? Skulle han kunna trivas med att läsa in vissa gymnasiekurser på distans hemifrån? Det skulle kunna vara en lösning.

Ibland måste man nå botten

Jag tycker inte att du ska övertala honom att hoppa av gymnasiet om han inte vill (övertalning och tjat kan göra honom ännu mer omotiverad till en förändring), men däremot bör du tala om för honom att gymnasieavhopp inte gör honom till en misslyckad person. Själv försökte jag alldeles för mycket som ung och väntade med kravsänkningen tills jag kraschade. Detta eftersom jag hade svårt att acceptera att jag bara orkade en bråkdel av vad mina jämnåriga orkade med. Ibland måste man helt enkelt nå botten innan man inser sina begränsningar och är motiverad till att sänka kraven. Om han håller fast vid att han vill försöka lite till kan du alltså inte göra annat än att finnas där för honom och ge honom kärlek. Bara för att du finns där underlättar för honom!

Gymnasiet går att läsa in senare

Är han medveten om att gymnasiebetygen går att plugga upp på komvux eller folkhögskola om han inte skulle orka slutföra gymnasiet nu? Det är inte alls säkert att han tänkt på det alternativet. Han kan ha fått för sig att hela hans framtid är körd om han skulle hoppa av utbildningen nu. Dessutom skulle han kunna, om han vill, börja på daglig verksamhet om han inte orkar plugga just nu men ändå önskar sig en sysselsättning utan krav. Börjar han må bra på en daglig verksamhet kommer han kanske orka slutföra gymnasiet senare om han får rätt anpassningar och behandling för den psykiska ohälsan.

Han behöver hjälp från psykiatrin

Jag är tveksam till att en kurator på habiliteringen är den rätta stödpersonen för honom. Habiliteringen erbjuder inte ens behandling för psykisk ohälsa utan hjälper istället till att hitta fungerande strategier för vardagen. Har han fått riktig samtalsterapi och medicin? Om inte tycker jag att ni ska kontakta psykiatrin omgående! Personligen tror jag dessutom starkt på kostens och livsstilens betydelse vid psykiska ohälsa, dvs exponering för dagsljus utomhus på morgonen, motion, god sömnhygien samt nyttig kost (dvs mat som är lagad från grunden). För mig gör sådant stor skillnad! Men det är inte alla som orkar eller vill testa livsstilsförändringar, och man ska självklart inte tvinga någon! Det viktiga är att han får rätt stöd och behandling!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.

Dela på Facebook, Twitter eller LinkedIn