När vi med Aspergers syndrom/autism stöter på hinder får vi ofta råd från välmenande människor. Men det är inte alltid enkelt att följa de råd vi får då autismen och dess konsekvenser också behöver tas hänsyn till. Ett vanligt råd som många av oss autister kan få är: ”Om du inte förstår är det bara att fråga!” Ibland läggs det till att: ”Glöm inte att det inte finns dumma frågor, bara dumma svar!” Detta i syfte att vi autister ska börja våga ställa fler frågor utan att skämmas.
Råden är svåra att följa
Samtidigt som jag håller med om att det bör vara okej att ställa frågor och att man inte ska behöva skämmas för att man inte förstår upplever jag att det kan vara svårt att följa dessa typer av råd i praktiken. Jag upplever att många har svårt att förstå vidden av min autism. Mina svårigheter kan vara väldigt stora inom vissa områden, och när jag inte förstår så förstår jag verkligen inte! Det är tyvärr inte så enkelt att jag frågar en eller ett par gånger och får ett svar och sedan tänker: ”Aha, nu förstår jag!”
Frågorna kan bli väldigt många
Ibland förstår jag förvisso nästan direkt efter att jag fått ett svar, men när det gäller mina praktiska svårigheter så som att lära mig hur man ska bädda en säng eller pumpa en cykel förstår jag aldrig efter några frågor och svar utan det handlar istället om mångårig inlärning och enormt många frågor! Lägg därtill att jag på grund av min autism har svårt att läsa av andra människor. Jag har svårt att bedöma när det är lämpligt att ställa frågor och när det är mindre lämpligt. Ibland kan andra människor kan vara väldigt stressade, ha bråttom eller må dåligt av någon anledning, och fortsätter jag i det läget med mina ihärdiga frågor kan andra människor bli frustrerade.
Det behövs strategier
Missförstå mig inte, jag tycker absolut att det ska vara okej att ställa frågor. Samtidigt kan en autist med en tendens att ställa onormalt mycket frågor behöva hitta en strategi för att hantera omgivningens negativa reaktioner. Hur ska man liksom tänka när andra blir stressade av ens ständiga och vid olämpliga tillfällen ställda frågor? Hur ska man hantera situationen om cheferna och kollegorna har störts så mycket av ens frågor att man blivit uppsagd från sitt jobb? Det finns inget entydigt svar. Vissa autister tycker att det bästa är att strunta i andras negativa reaktioner medan andra menar att det funkar bäst att berätta för andra att man har autism och be dem säga rakt ut om de blir störda i sina arbetsuppgifter ifall man ställer väldigt mycket frågor vid olämpliga tillfällen.
Inte alltid så enkelt
Jag tror absolut att lösningar finns, men samtidigt är det inte alltid så smart att ha utgångspunkten att det i vilken situation som helst går att ställa hur mycket frågor som helst utan negativa konsekvenser. För mig har lönebidragsarbete varit en bra lösning. Tack vare att jag har en lönebidragsanställning har jag blivit beviljad extraanpassningar på jobbet och mitt personliga biträde får betalt för den extra arbetstid hon lägger på mig. Dessutom har jag lärt mig att be om skriftlig information. Jag har mycket svårt att förstå t.ex. bruksanvisningar, men har jag skriftlig information kan jag alltid be min boendestödjare om hjälp. Lösningarna finns med andra ord, men de är inte alltid så enkla som många tror!
Klicka här för att kommentera eller fråga om det här inlägget! Jag kommer inte publicera kommentarer/frågor som innehåller personangrepp, hat, hot e.t.c.
Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga om ett helt annat ämne. Ni hittar tidigare läsarfrågor här.
Följ gärna min blogg via Facebook, mejl eller RSS.
Boka en föreläsning med mig
Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig på min hemsida.
Mina böcker
Mina böcker På ett annat sätt och Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att låna på biblioteken i bland annat Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala, Västerås, Örebro, Linköping, Helsingborg, Norrköping, Jönköping, Umeå, Lund, Borås, Huddinge och Eskilstuna.
10 svar på ”För oss autister är det inte bara att fråga”
Dessutom är det omöjligt att fråga när man inte vet att det finns något man hade behövt fråga om.
Word! För att ställa rätt fråga krävs ju att man förstår att man inte har förstått, och det är inte alltid man har förstått det.
Att fråga eller be om hjälp är jättesvårt för min dotter eftersom hon har svårt att själv initiera ett ”samtal” men en person som inte är hennes ”förtrogne”, tex en lärare.
Din dotter är definitivt inte ensam om det! Många autistiska barn och även vuxna måste känna sig trygga med en person innan de vågar be om hjälp. Känner man sig inte bekväm säger man ingenting!
Dessutom så ska man tydligen, som vanligt, förstå att folk inte menar det de säger (”säg till om du behöver hjälp” är ett lika tomt uttryck som när folk frågar hur man mår utan att egentligen vilja veta). Även om jag vågar be om hjälp är det långt ifrån alltid jag får det. Även om jag ställer många relevanta frågor så får jag långt ifrån alltid svar.
Jag håller med om att det är att förstå när folk menar det de säger och när de egentligen menar något helt annat. Uttrycken som ”känn dig som hemma” och ”var dig själv” bör ju sällan tolkas bokstavligt så hur ska man liksom veta om det verkligen är okej att ställa frågor?
Jag tycker det är genuint fel att erbjuda någon sin hjälp eller föreslå möten etc när man aldrig hade för avsikt att göra det ens när man erbjöd/föreslog det. Och sen inte vill eller rent av vägrar om mottagaren verkligen tog en på orden och trodde man menade det. Varit med om det otaliga gånger själv och det ingick inte i min uppfostran att bete sig så. Man får aldrig utgå från att alla gör moraliskt rätt bara för att de tillhör normen eller majoriteten, som återigen sagt.
Jag tycker att det är skillnad på att lura/vilseleda någon medvetet och ett kommunikationsfel/missförstånd. Det är ett faktum att många autister tänker bokstavligt vilket de flesta andra människor inte gör. Jag tycker inte att det är något fel på människor som sagt till mig ”känn dig som hemma” och blivit irriterade på mig efteråt när jag tagit dem bokstavligt. Dessa människor har knappast haft för avsikt att vilseleda mig eller att ge mig felaktiga löften om att jag får bete sig hur jag vill hemma hos dem. Det har troligen inte ens fallit dem in att någon skulle kunna ta deras ord bokstavligt!
Meningen ”Det är bara att ställa frågor om du inte förstår” kan på samma sätt förstås mot bakgrund av att den som säger det inte alltid anar att någon skulle kunna ställa hur mycket frågor som helst i olämpliga situationer som t.ex. mitt i en arbetsuppgift eller när man tar hand om kunder. Det är inte alla som har erfarenhet av autism, och det är mänskligt att bli irriterad eller frustrerad i sådana situationer.
Däremot är det såklart en helt annan sak om någon verkligen lurar någon medvetet och medvetet bryter sina löften! Men sådana personer läser knappast min blogg ens, tror jag.
Jag tycker att du skriver jättebra.
Hoppas att du fortsätter att skriva och att fler kan lära sig mer.
Tack Tobias, vad roligt att du tycker det! 🙂