För oss autister är det inte bara att fråga

När vi med Aspergers syndrom/autism stöter på hinder får vi ofta råd från välmenande människor. Men det är inte alltid enkelt att följa de råd vi får då autismen och dess konsekvenser också behöver tas hänsyn till. Ett vanligt råd som många av oss autister kan få är: ”Om du inte förstår är det bara att fråga!” Ibland läggs det till att: ”Glöm inte att det inte finns dumma frågor, bara dumma svar!” Detta i syfte att vi autister ska börja våga ställa fler frågor utan att skämmas.

Råden är svåra att följa

Samtidigt som jag håller med om att det bör vara okej att ställa frågor och att man inte ska behöva skämmas för att man inte förstår upplever jag att det kan vara svårt att följa dessa typer av råd i praktiken. Jag upplever att många har svårt att förstå vidden av min autism. Mina svårigheter kan vara väldigt stora inom vissa områden, och när jag inte förstår så förstår jag verkligen inte! Det är tyvärr inte så enkelt att jag frågar en eller ett par gånger och får ett svar och sedan tänker: ”Aha, nu förstår jag!”

Frågorna kan bli väldigt många

Ibland förstår jag förvisso nästan direkt efter att jag fått ett svar, men när det gäller mina praktiska svårigheter så som att lära mig hur man ska bädda en säng eller pumpa en cykel förstår jag aldrig efter några frågor och svar utan det handlar istället om mångårig inlärning och enormt många frågor! Lägg därtill att jag på grund av min autism har svårt att läsa av andra människor. Jag har svårt att bedöma när det är lämpligt att ställa frågor och när det är mindre lämpligt. Ibland kan andra människor kan vara väldigt stressade, ha bråttom eller må dåligt av någon anledning, och fortsätter jag i det läget med mina ihärdiga frågor kan andra människor bli frustrerade.

Det behövs strategier

Missförstå mig inte, jag tycker absolut att det ska vara okej att ställa frågor. Samtidigt kan en autist med en tendens att ställa onormalt mycket frågor behöva hitta en strategi för att hantera omgivningens negativa reaktioner. Hur ska man liksom tänka när andra blir stressade av ens ständiga och vid olämpliga tillfällen ställda frågor? Hur ska man hantera situationen om cheferna och kollegorna har störts så mycket av ens frågor att man blivit uppsagd från sitt jobb? Det finns inget entydigt svar. Vissa autister tycker att det bästa är att strunta i andras negativa reaktioner medan andra menar att det funkar bäst att berätta för andra att man har autism och be dem säga rakt ut om de blir störda i sina arbetsuppgifter ifall man ställer väldigt mycket frågor vid olämpliga tillfällen.

Inte alltid så enkelt

Jag tror absolut att lösningar finns, men samtidigt är det inte alltid så smart att ha utgångspunkten att det i vilken situation som helst går att ställa hur mycket frågor som helst utan negativa konsekvenser. För mig har lönebidragsarbete varit en bra lösning. Tack vare att jag har en lönebidragsanställning har jag blivit beviljad extraanpassningar på jobbet och mitt personliga biträde får betalt för den extra arbetstid hon lägger på mig. Dessutom har jag lärt mig att be om skriftlig information. Jag har mycket svårt att förstå t.ex. bruksanvisningar, men har jag skriftlig information kan jag alltid be min boendestödjare om hjälp. Lösningarna finns med andra ord, men de är inte alltid så enkla som många tror!

Snälla, hjälp mig att sprida budskapet genom att dela det här inlägget på exv. Facebook, X (f.d. Twitter), WhatsApp m.fl.:

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, fråga mig om autism, följa min blogg och låna mina böcker.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Dela på Facebook, Twitter eller LinkedIn