Min son har autism och är så ensam, vad gör jag?

Maria frågar

Har precis kommit gråtande hem från boendet där min son bor och är helt förtvivlad av att se hur mitt barn lider av känslan att aldrig ha någon kompis eller flickvän. Han har autism men vill umgås med folk, han trivs inte med ensamheten och så är han fullt medveten att ingen vill umgås med honom.

Ikväll hans tårar bara rann under tiden han upprepade ”om jag åtminstone kunde få en enda kompis en gång i månaden men att den verkligen vill träffa mig så att jag också kan vara glad någon gång i mitt liv”! Han sa att han alltid mått jätte dåligt och gråtit på kvällarna när han bodde hemma men ville inte visa och bekymra mig.

Vad gör jag????

Jag har föreslagit att träffa kurator men han svarade ”jag har pratat med de i flera omgångar under tiden jag gick i skolan och ändå grät jag på rasterna för jag var alltid ensam och ingen ville vara med mig” 😭

Mitt hjärta blöder av att se honom lida så mycket, det känns att varken jag som mamma eller han står inte ut längre det här livet 😭

Tacksam för all hjälp och råd jag kan få med att hjälpa min son (25 år)

Paula svarar

Det var riktigt tråkigt att höra att din son son mår så här dåligt av ensamheten! Jag vet inte om du bläddrat igenom bland tidigare läsarfrågor, men för ett par månader sedan svarade jag på en liknande fråga. Du kan gärna läsa det svaret och fundera över om de tips som jag gav denna bloggläsare skulle kunna vara något för er! När jag publicerade inlägget på Facebook fick bloggläsaren tips om att gå med i olika Facebookgrupper där det sökes vänner, bland annat ”Fika- och promenadträffar för dig med autism/Aspergers.” Kanske skulle sådana grupper kunna vara något för din son så att han förhoppningsvis får chansen att lära känna andra med samma diagnos?

Kontaktperson kan vara en lösning

I inlägget länkat ovan tipsade jag bloggläsaren bland annat om en kontaktperson enligt LSS. I din sons fall är det viktigt att känna till att det i vissa fall kan vara svårt att få en kontaktperson om man bor på ett LSS-boende då det är meningen att boendet ska tillgodose den enskildes sociala behov. Men finns det särskilda skäl kan det gå att få en kontaktperson ändå! I detta fall verkar din son mår mycket dåligt av ensamheten vilket enligt mig rimligtvis borde utgöra ett särskilt skäl för kommunen att bevilja honom en kontaktperson om han skulle önska det.

Identifiera hans behov

Det kan också vara bra att identifiera vilka behov och önskemål din son har gällande vänner och kärleksrelationer. Vad har han för förväntningar på en relation? Vill han träffa vännerna/flickvännen spontant eller föredrar han att bestämma tider och dagar långt innan? Önskar han ha givande intellektuella diskussioner eller är han snarare den typen som föredrar att göra aktiviteter tillsammans när man träffas? Vilka aktiviteter isåfall? Föredrar han att umgås i grupp eller två och två? Vänner måste inte vara likadana i allt, men däremot kan det vara en fördel att vännerna har likartade önskemål och föreställningar om en vänskapsrelation, särskilt när autism finns med i bilden.

Ni kan kontakta habiliteringen

Ni kan också fundera över vad det är som gör det svårt för din son att få vänner. Har han svårt att ta den initiala kontakten, eller är det svårt för honom att behålla de vänner han har? Eller handlar det kanske om en kombination av ovanstående? Om det finns en habilitering där ni bor kan ni kontakta dem och be dem om att hjälpa honom med att öva på sociala situationer i syfte att han ska kunna få och behålla vänner, om det är det han har svårt med. Dock vill jag tillägga att jag tidigare fått mycket kritik från andra autister när jag föreslagit övandet av sociala situationer som en lösning för personer som inte lyckas få och behålla vänner, och jag har själv ambivalenta känslor inför sådant.

Världen funkar inte alltid så

Egentligen tycker jag inte att någon ska behöva ändra på sig för att få vänner utan jag anser att man endast ska umgås med personer som accepterar en som man är! Men under åren jag har föreläst om autism har jag förstått att världen tyvärr inte alltid fungerar så och att vissa kan behöva öva på vissa saker om de vill kunna få och behålla vänner. En autist berättade för mig en gång att hen hade fått mycket bra tips från habiliteringen för att få vänner. Det hen bland annat hade fått tips om var att börja duscha regelbundet och borsta tänderna, inte bara prata om sig själv, inte ställa för privata frågor osv och dessa tips hade hjälpt vederbörande väldigt mycket!

Hans beslut

Nu menar jag inte att din son skulle ha svårt med just ovanstående, men om man verkligen vill ha vänner, inte förstår vad som går fel samt är villig att öva på sociala situationer och lära sig nya strategier kan det vara bra att kontakta habiliteringen och be om stöd. Viktigt isåfall är att allt går på din sons villkor. Han ska absolut inte behöva känna att han måste ändra på sig själv och sitt beteende i sociala situationer om han inte vill, och vill han inte ha stöd av habiliteringen alls ska han givetvis inte ha det. Det är han som bestämmer!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.