Inte sällan får personer med Aspergers syndrom och autism höra från sina anhöriga och andra: ”Din nya granne har också Aspergers syndrom, varför kan du inte bli vän med honom?” Eller: ”Men varför skaffade du inga vänner på Aspergerträffen du gick på, där fanns det säkert jättemånga trevliga personer”.
Samtidigt som vuxna oftast menar väl med sina uttalanden, har jag hört många ungdomar med Aspergers syndrom berätta att de känner att omgivningen pressar dem att börja umgås med andra Aspergare bara för att de har samma diagnos. Och om de inte hittat någon bland en Aspergergrupp som de haft gemensamma intressen med, har omgivningen ibland tyckt att det är deras attityd det är fel på. ”Du kan väl anstränga dig lite och försöka ändå lära känna dem”, får de ibland höra.
Många Aspergare, däribland jag själv, har lyckats hitta vänner bland andra Aspergare, men det är viktigt att komma ihåg att alla inte gör det. Vi som har Aspergers syndrom är ju minst lika olika som andra människor, och vissa Aspergare jag träffat känner att de inte har mer gemensamt med andra Aspergare de träffat än med neurotypiker. Omgivningen vill ju bara vara snäll och hjälpa, men det kan bli väldigt fel om en tonåring känner sig tvingad att umgås med någon h*n inte har något gemensamt med.
Jag tycker att det är logiskt att vi Aspergare inte alltid kommer överens med exakt alla andra som också har Aspergers syndrom. Ni svenskar blir ju inte heller automatiskt vänner med andra svenskar bara för att ni kommer från samma land, talar samma språk och har en gemensam kultur. Och en singelman och en singelkvinna i samma ålder blir inte automatiskt kära i varandra även om de båda skulle söka en partner. Många skulle förmodligen bli irriterade om de fick höra: ”Men vaddå, din granne är singel, heterosexuell och i exakt samma ålder som du, varför blir du inte ihop med honom/henne? Du kan ju försöka ändra på din attityd”.
Alla föräldrar vill förmodligen det bästa för sina barn, och jag tycker att det är jättebra att tonåringar får hjälp att hitta vänner om de själva känner sig ensamma och vill ha kompisar! Och i sådana situationer är det bra att ge förslag som att man kan gå på Aspergergrupper. Men om tonåringen inte själv känner att h*n hittar någon där som h*n vill bli vän med, är det enligt mig viktigt att omgivningen respekterar det.
22 svar på ”Men han har ju också Aspergers syndrom!”
Ofte har vi med asperger også noen ganger nok med oss selv. Å oppleve at andre har det like vanskelig, kan av og til gjøre det vanskelig. Det er fint å ha felles erfaringer og opplevelser, men noen ganger føler jeg at det bare blir for mye. Jeg kan ikke stå i det, jeg kan ikke trøste når jeg ikke engang kan stå på mine egne føtter. Men jeg ønsker meg veldig en aspergervenninne og skrive og snakke med. Som vet hvordan jeg har det, litt, og som jeg vet hvordan har det, litt. Helt like er ingen av oss. Og det er vel fordi vi er et mysterium puslespillbiter blir brukt rundt autimse.
Det kan absolut bli för mycket om man förväntas trösta och stödja någon hela tiden som har det svårt, det håller jag med om, även om man själv skulle ha samma svårigheter som de. Jag brukar undvika att be mina vänner om hjälp eller prata för mycket med dem om mina problem för det är inte meningen att de ska bli mina boendestödjare/psykologer, däremot får mina boendestödjare lyssna på mig och hjälpa mig istället! Sedan kan man naturligtvis stödja sina vänner ändå i svåra situationer i den mån man orkar, men med vänner ska man ha roligt också! 🙂
Jag håller med dig. Bara för att två personer har Aspergers syndrom innebär det ju inte att dessa personer är lika eller trivs i varandras sällskap. Med en del kanske man har liknande styrkor och svårigheter, men det innebär ju inte att man har lika personligheter eller ens funkar ihop.
Jag har aldrig upplevt att folk förväntar sig att jag ska trivas tillsammans med en person bara för att denne också har Aspergers syndrom, men däremot har jag märkt att många människor tror att alla hästmänniskor trivs tillsammans. Så är det ju verkligen inte, utan hästmänniskor är ungefär som personer med Aspergers syndrom: där personer med Asperger har gemensamma drag har hästmänniskor ett gemensamt intresse. Och precis som Aspergers syndrom är en väldigt bred diagnos så kan man också vara hästmänniska på väldigt många olika sätt. Jag funkar verkligen inte tillsammans med alla hästmänniskor, lika lite som jag fungerar tillsammans med alla som har Aspergers syndrom. Ibland har jag jättemycket gemensamt med någon som håller på med hästar eller har asperger, andra gånger har jag det inte. Bara för att man har samma diagnos eller samma intresse så behöver man ju inte vara lika personlighetsmässigt.
Jag har inte heller upplevt så jättemycket press från omgivningen, men jag har hört att andra gjort det, speciellt ungdomar. Och tanken är säkert god, syfter är ju att personen ska få vänner. Men det kan bli väldigt fel.
Jag förstår verkligen att du inte fungerar med alla andra hästpersoner! Ni har ju hästintresset gemensamt, men personkemin måste funka också.
Du skriver att man kan vara hästmänniska på olika sätt, och jag tror att jag förstår vad du menar. Jag kan iofs ingenting om hästar, men jag fungerar ju inte heller ihop tillsammans med andra språkmänniskor bara för att vi har det intresset gemensamt. Jag har märkt att det finns människor som definierar begreppet ”språkintresse” på ett helt annat sätt än jag. Jag vet människor som säger sig vara språkintresserade, och sedan har det visat sig att de inte alls är intresserade av grammatik eller av att lära sig att tala främmande språk flytande, utan för dem räcker det att lära sig enstaka ord och meningar på olika språk så att de klarar sig på så många språk som möjligt på semesterresor. För mig är äkta språkintresse däremot ett intresse att bli flytande i språket i fråga, kunna alla smånyanser, grammatiska regler osv. Jag är inte alls intresserad av att lära mig enstaka meningar och ord på olika språk om jag inte avser att lära mig språket flytande. Jag säger inte att just min definition av begreppet ”språkintresse” skulle vara det rätta, jag menar bara att människor kan definiera ett intresse på olika sätt.
Det är precis så jag menar med hästintresset också. Precis som ”språkintresserad” innebär olika saker för olika människor så innebär ”hästintresserad” det också. En del tycker om att läsa om hästar, se hästprogram på TV och rida någon gång ibland. Andra tillbringar nästan varje dag i stallet, oavsett om det är på ridskolan eller med en egen häst. En del är mest intresserade av ridning, andra av körning eller någon annan gren inom hästsporten. Vissa tycker bäst om ”vanlig” ridning, andra sysslar med islandshästar eller westernridning. En del tycker om att tävla, andra gillar det inte alls.
Precis som Aspergers syndrom kan ta sig olika uttryck så kan ett hästintresse göra det. 🙂
Jag förstår precis! Samma sak gäller förmodligen när det gäller många andra intressen. Tokigt att människor ibland tror att alla ni hästmänniskor trivs tillsammans. Det behöver ju inte alls vara så 😉
Nu har jag förresten blivit beviljad tandvårdskort!
Jag hade tänkt ringa till tandvårdsenheten men upptäckte att de hade väldigt dåliga telefontider, så jag kontaktade kommunens LSS-handläggare istället eftersom jag hade hört att man kunde gå den vägen också. Handläggaren sa att hon skulle ordna med ett tandvårdsintyg om hon bara fick se ett papper på att jag har diagnosen Aspergers syndrom. Jag tog därför med mig min neuropsykiatriska utredning och åkte ner till kommunhuset och träffade LSS-handläggaren. Där visade jag henne utredningen och hon nöjde sig med att se sidan där diagnosen fanns angiven. Sedan lovade hon att skicka mina uppgifter till tandvårdsenheten så att de kan utfärda ett kort åt mig! 🙂
LSS-handläggaren sa att de på kommunen är osäkra på huruvida det är så att man ska ha en LSS-insats för att ha rätt till tandvårdskort. Enligt henne har de inte fått något klart besked från tandvårdsenheten eftersom de ger olika svar hela tiden. Just nu håller kommunen på att utreda vad det är som gäller men tills dess beviljar de tandvårdskort till alla som faller under LSS (d.v.s. det räcker med att man har ett papper på diagnosen) eftersom de hellre vill ”fria än fälla” som hon uttryckte det.
Vad roligt att höra att du har fått tandvårdsintyget, Johanna, är glad för din skull! 😀 😀 Jag vet att det var viktigt för dig så att du har råd att gå till tandläkaren.
Konstigt att tandvårdsenheten ger helt olika besked hela tiden. Alla i kommunen verkar inte heller ha så mycket koll på vad lagen säger. En gång fick jag bråka för att få behålla mitt boendestöd till samma utsträckning som förut, och då fick jag till svar att det inte var säkert att jag skulle få det. Jag svarade att jag hade rätt till goda levnadsvillkor enligt LSS, och om jag inte skulle få det via socialtjänstlagen skulle jag isåfall ansöka om gruppboende eller serviceboende enligt LSS. Då svarade den här personen att jag inte skulle ha en chans att få flytta till ett gruppboende eller serviceboende, då skulle jag behöva ha så omfattande svårigheter att jag inte klarar någonting typ. Jag visste att det inte stämde men frågade ändå för säkerhets skull ett par personer som kunde lagen, och de bekräftade för mig att handläggaren hade fel. Och till slut fick jag ändå behålla mitt boendestöd, vilket jag var glad för! 🙂 Boendestöd är dessutom en betydligt billigare lösning för kommunen än gruppboende i mitt fall trots att boendestöd inte går under LSS.
Ja, jag blev verkligen glad! 🙂 Att få tandvårdskortet betyder jättemycket för mig, för jag har varit väldigt orolig över att behöva gå till tandläkaren eftersom jag inte har råd att betala de höga kostnaderna. Nu känns det mycket lättare! 🙂
Ja, många kommuner verkar vara väldigt osäkra på vilka regler som gäller för olika stödinsatser. De borde få bättre utbildning i detta, och framför allt tydligare direktiv uppifrån, för det ska vara enkelt för den som har en funktionsnedsättning att söka och få de insatser som personen i fråga behöver och har rätt till.
Vilken himla tur att du fick behålla ditt boendestöd! Vad bra att du stod på dig och visste att du hade rätt till det. Kanske handlade det om att kommunen i ditt fall försökte spara pengar genom att minska ner på folks insatser. Det är galet att man ska behöva ha stenkoll på vilken hjälp man har rätt till och att man i vissa fall även ska behöva bråka om den, men så är det tyvärr. :/ Jag har t.ex. försökt få tandvårdskort i två olika kommuner tidigare men blivit nekad. Den ena kommunen hävdade att jag var tvungen att ha insatser från LSS och den andra kommunen påstod att det krävdes insatser från LSS OCH ett ”omfattande vårdbehov”. I den här kommunen var det däremot inga problem alls. 🙂
Vad tokigt att det är så olika i olika kommuner! Men det är säkert som du säger: många kommuner vill spara pengar. Vad hemskt att man utnyttjar de sjuka och svaga för alla orkar inte stå upp för sina rättigheter, och vissa vet inte ens vilka rättigheter de har enligt lagen 🙁 Men jättebra att det var så här lätt att få ett tandvårdsintyg i din hemkommun 🙂
Det är så dåligt när man behöver kämpa och bråka för att få rätt hjälp som man dessutom har rätt till! 🙁 Många har ju inte den orken att behöva slåss för att få igenom sina rättigheter. Jag håller mig långt ifrån kommunen och LSS eftersom jag inte orkar med mera bråkande.
Det är verkligen hemskt att det är så, och det gör mig arg 🙁 Jag brukar säga att vi har ganska bra lagar i Sverige, problemet är att dessa inte följs! Sedan kan jag tänka mig att många LSS-handläggare skulle vilja bevilja insatser men att de får direktiv från sina chefer att de ska avslå ansökningar.
Vad tråkigt att du måste hålla dig ifrån kommunen och LSS eftersom du inte orkar bråka. Ingen ska behöva förbli utan insatser pga att det blir bråk med kommunen. Det första jag tänkte på var en godman, de kan hjälpa Aspergare och andra att ansöka om insatser och bråka. Men jag förstår om du inte orkar!
Jättedåligt när lagarna inte följs!
Den kontakten jag har haft med kommunen har varit angående sysselsättning och de har antingen gjort totala felbedömningar eller inte hört av sig alls. LSS-handläggare har jag förresten inte varit i kontakt med utan det har varit psykiatrihandläggare. Men jag inbillar mig att en kontakt med LSS-handläggare inte skulle bli så mycket bättre. Just nu har jag dock inget jättestort behov av kontakt med psykiatri- eller LSS-handläggare eftersom jag har för lite ork för någon sysselsättning och jag satsar på psykologbehandling inom psykiatrin.
Om du inte är i behov av LSS-insatser så förstår jag att du inte behöver ta kontakt med en LSS-handläggare. Jag har aldrig haft kontakt med LSS-handläggare pga sysselsättning utan pga boendestöd. Boendestöd är egentligen ingen LSS-insats, men det har ändå varit LSS-handläggare som beviljat den insatsen för mig.
Vad tråkigt att dina handläggare gjort såna felbedömningar och/eller inte hört av sig 🙁
Jag har 2 vänner som har AS men jag kan ibland känna att jag måste tänka på dem hur de vill ha det när man träffar dem privat. Vi är alla med i Träffpunkten där vi med AS kan träffas och umgås tillsammans med hab. Tex tänka på om de äter allt, om man kan kramas o tider osv Det behöver man inte göra direkt med andra. Förstår att alla inte kramas men jag känner att det är vanligare bland AS att inte kramas. Samtidigt så har man nån som vet lite vad man går igenom. Tror det är viktigt med att ha både ”normal” fungerde och AS vänner.
Jag förstår att det kan bli jobbigt om du måste ta hänsyn till helt olika slags personlighetsdrag/egenheter! Vi Aspergare kan ju ha helt olika behov. De flesta Aspergare jag känner gillar iofs att kramas, men sen finns det naturligtvis många andra som inte gör det. Det kan bli en krock om en Aspergare gillar att kramas jättemycket och en annan hatar beröring, såna personer skulle troligen inte passa så bra ihop för ett kärleksförhållande.
Här är en till som har Aspergers syndrom: http://www.dn.se/nyheter/varlden/pentagon-putin-har-asperger/
Jag tror inte att Putin har Aspergers syndrom. Jag tror att tankesmedjan i Pentagon använder Asperger-diagnosen för att nedvärdera honom och det säger nog mer om hur de ser på diagnosen Aspergers syndrom än vad det säger om Putin.
Tack för länken! Det där låter bara stigmatiserande, tycker jag 🙁 Och du har rätt i att det säger mer om hur de ser på diagnosen Aspergers syndrom än vad det säger om Putin. Om Putin sedan har Aspergers syndrom eller inte är helt ointressant för mig, diagnosen säger ju nästan ingenting om en person.
Om Putin sedan har Aspergers syndrom eller inte är helt ointressant för mig, diagnosen säger ju nästan ingenting om en person.
Förresten vet du vem Putin är? 😉 Om inte så kan jag berätta att han är som Madonna och Lady Gaga fast tvärtom. Det är sant: http://www.independent.co.uk/news/people/news/vladimir-putin-threatened-madonna-with-jail-for-promoting-gay-behaviour-in-russia-9114381.html
Det är stor chans att man har rätt om man påstår att någon/någonting är ungefär som Madonna och Lady Gaga, som Madonna och Lady Gaga men ändå inte eller som Madonna och Lady Gaga fast tvärtom.
Haha, jag vet faktiskt vem Putin är! 😀 Men det är bara en slump att jag vet det, det hade mycket väl kunna vara så att jag inte hade vetat det. Den senaste tiden har jag hört människor prata mycket om Putin och det har fastnat i mitt minne. Men det skulle inte förvåna mig om jag glömde bort vem han är om några år för kändisarnas/politikernas/presidenternas namn brukar inte fastna i mitt minne. Däremot har jag inga problem med att komma ihåg namn till personer jag träffat och tyckt om.
Vad roligt att han faktiskt på riktigt var som Madonna men tvärtom, i det här fallet passade den förklaringen extrabra 😉 Älskade din förklaring ”som Madonna och lady Gaga men ändå inte” för treriksröset!
Det är så fördomsfullt: ”Hen har oxå Aspergers, ska du inte börja prata med hen så att ni kan bli vänner?” ungefär..
Och varför skulle jag vilja ta kontakt och bli vän med en främling bara för att vi har samma diagnos!?
Det är som att säga till nån: ”Du som är invandrare; jag vet en annan person som också är invandrare , ni skulle väl kunna bli vänner!” Ja, ni hör ju hur sjukt det låter!
Jag har träffat många med NPF-diagnoser, och jag känner mig mer hemma överlag med NT-personer! Många med AS känns som om jag & de kommer från olika planeter!
Och ofta blir jag bara ”ihoptussad” med andra Aspergare hur som helst, fastän det syns lång väg att vi är så olika och att vi har HELT olika styrkor, svagheter och behov!
Någon som har förslag på hur jag kan förklara detta på ett bra sätt för de som gör/säger sånt här, och utan att jag tappar humöret? Vilket jag oftast gör för jag känner mig så stämplad & kränkt!
Jag har hört många som säger exakt samma sak som du: att de inte har gemensamt med andra Aspergare bara för att de har samma diagnos. Och det är ju helt logiskt för Aspergers syndrom är en så bred diagnos!
Jag vet inte riktigt om jag har några bra förslag, det enda jag kommer på är att du kan använda det här argumentet som du själv använde som jämförelse, att invandrare inte heller passar ihop med andra invandrare. Och du kan också säga att en man och kvinna blir inte heller automatiskt kära i varandra även om de båda är singlar och heterosexuella. Om du är rädd för att tappa humöret, kan du kanske skriva mejl till personen i fråga istället så att du inte låter för arg. Eller säga: ”Jag uppskattar verkligen att du försöker hjälpa mig att få vänner, men det blir fel om jag blir tvingad att umgås med människor jag inte vill umgås med. Du menar säkert väl, men jag vill gärna välja mina vänner själv”. Jag hoppas att den metoden fungerar! Men kanske har någon annan av mina bloggläsare något annat förslag.