Ibland berättar jag för andra människor att vi som har Aspergers syndrom kan ha svårt för vardagliga saker. Och att det kan ta mycket energi för vissa av oss att klara det som andra människor gör per automatik: säga ”rätt” saker, göra hemsysslor, stå ut med jobbiga sinnesintryck och så vidare. Och då får jag ofta höra: ”Men allt det där verkar ju gå jättebra för dig”.
Men det som människor inte alltid förstår är hur otroligt mycket energi jag lagt på många saker jag faktiskt lyckats klara. De vet inte hur energikrävande det är för mig att tänka på mitt kroppsspråk och på att uttrycka sig rätt så att mina känslor blir förstådda, hur jobbigt det är för mig att ibland tvinga i mig mat som har fel konstistens, hur mycket energi det tar för mig att duscha, diska, tvätta och så vidare. De ser mig bara leende och glad när jag håller på med energikrävande sysslor. Men om jag har svårt för att visa negativa känslor med hjälp av mitt kroppsspråk och min mimik, hur skulle jag kunna förmedla för omgivningen att många saker faktiskt är riktigt jobbiga och energikrävande för mig?
Förmodligen jämför människor mig med sig själva och andra människor de känner, och därmed tror de att jag fungerar precis som de. De vet oftast inte om att när jag gör sådana energikrävande saker, krävs det ofta mental förberedelse i förväg samt en lång återhämtning efteråt för att jag ska kunna ladda mina batterier. De vet inte om att jag ofta tvingar mig själv att göra saker för andras skull och att jag helt plötsligt nästan utan förvarning kan kollapsa när det blivit för mycket. De vet inte om att mitt hem verkligen var ett stort kaos på den tiden jag inte hade boendestöd. De tycker bara att jag ”verkar” klara allt så fint, men de vet inte hur mycket tid jag faktiskt lägger på vila och återhämtning. Att förmedla för omgivningen att Aspergers syndrom är en osynlig funktionsnedsättning är inte alltid så lätt.
Ibland har mina boendestödjare fått agera som mina sociala tolkar när jag inte lyckats förmedla för LSS-handläggare och läkare jag träffat hur energiuppslukande jag tycker att många vardagliga sysslor är och varför jag behöver stöd och hjälp. Jag ”verkar” ju vara så normal och klara allt fint!
14 svar på ””Men du klarar ju allt så fint””
JAG HAR PRESIS DET SAMMA SOM DU
Jag tror att det tyvärr finns många som gjort samma erfarenheter som vi. Alla svårigheter syns ju inte utanpå, vilket kan göra det svårt för omgivningen att förstå oss.
Det var ett intressant och bra program och vad jag har lärt mig mycket genom dig om hur det kan vara att ha asperger.Du beskriver det så bra! Jag har en son på 25år som har väldigt mycket av de drag och utredningen är nästan klar.Så mycket stämmer in på honom men jag vet att han kunde tyda ansikts utrycken och vi får se vad de tycker,experterna. Genom jobbet i skolan kommer jag också i kontakt med barn autism/asperger och jag vill så gärna lära mig mer om det.
Tack Aila, vad roligt att höra att du gillade programmet! Alltid kul med positiv feedback 🙂 Alla Aspergare har faktiskt inte svårt för att tolka ansiktsuttryck, det där kan vara väldigt olika. Och jag har inte heller svårt för det i exakt alla situationer, det beror på.
Jag vet inte om du läst min bok, men om du vill veta mer om hur det kan vara att leva med Asperger så skulle den kanske kunna intressera dig. I Finland finns boken på finska i de flesta bokaffärer och bibliotek, och på t ex Adlibris finns den även att beställa på svenska.
Nu har jag förvisso adhd med vissa drag av aspi, men jag känner igen mig väldigt väl. Att diska kan kräva enorm förberedelse och göra att jag måste sätta mig ner och vila efteråt, även om jag bara diskat några tallrikar, glas och muggar. Klarar min vardag hyfsat bra utan stöd, men ju mer min samtidiga depression sätter klorna i mig, desto värre blir det. Svårt för utomstående att förstå varför jag behöver vila mig inför att ta en fika om tre dagar ungefär.
Jag förstår dig! Jag vill också slappna av innan jag t ex ska föreläsa, och jag behöver även vila några dagar efteråt. Därför tar jag det lugnt på fritiden. För mig är det okej att strunta i återhämtningsdagarna och att ha många aktiviteter inplanerade någon enstaka gång då och då om det t ex är någon som fyller år eller så, men skulle jag göra så regelbundet, skulle jag kollapsa.
ännu ett bra inlägg här 🙂 jag tycker du beskriver det där med energi åtgången för en As person väldigt bra ^^ och det är ju sant det tar sin lilla tid att ladda upp batterierna och ja en del saker klarar man ju av och andra inte som sagt jag minns det du svarade förut om att det är bara en själv som har diagnosen som vet bäst om sig själv
Vad kul att du gillar inlägget, Matte! 🙂
aaaa jag gillar dina inlägg ^^ du beskriver det så bra har verkligen lärt mig massor om Aspergers och mig själv en hel del (Y) fast inom många områden behövs den här kunskapen många saker skulle kunna klaras upp lösas bra mycket snabbare effektivare eller undvikas också ^^ jag har dock tur att den nya advokaten har lite koll på Aspergers för det hade inte den förra … -.- 🙁
Ja, alla som jobbar med människor borde egentligen ha kunskap. Bra att du hittat en advokat som har koll på vad Aspergers syndrom innebär, det är viktigt för att du ska kunna få rätt hjälp! 🙂
mmm det fick jag inte förra sommaren .. han jag hade då gjorde inte sin sak ordentligt han jag har nu ska förhoppningsvis hjälpa mig rätta till det problemet efter den nurvarande situationen klarats upp … så tråkigt hitta fel personer som bara tar ljuger vilseleder en leker med en för man är annorlunda och sen skyller alltihopa på en -.- 🙁 nog för jag har min Aspergers men SÅ dum eller bakom flötet är jag INTE ATT jag förstår när det är något som är fel och konstigt och om jag som har handikappet som talar emot mig kan säga förlåt göra rätt för mig ge en ny chans även om det är fel och gör ont då kan min motpart göra det med om hon inte är allt för stolt för det vill säga iallafall det är då inte jag som springer runt till andra när man har man och barn och ljuger
Den här texten ska jag skriva ut och spara så jag kan använda den när jag behöver 🙂
Vad roligt att höra att du gillar inlägget, Ulrika! 🙂
[…] att neuropsykiatriska diagnoser är s.k osynliga funktionsnedsättningar och våra svårigheter inte alltid syns utåt, har vi svårt för saker som de flesta andra människor tycker är jobbiga. Vem tycker exempelvis […]