Autism kan ibland förväxlas med social ångest, i folkmun kallad för social fobi. Men sanningen är att dessa diagnoser är helt skilda tillstånd trots att de kan ta sig liknande uttryck. Eller rättare sagt: en person med autism kan bete sig exakt på samma sätt som någon med social ångest men av helt olika anledningar. En autist utan samtidig social ångest brukar uppleva sociala situationer annorlunda än vad någon med social ångest gör.
Autism utesluter inte social ångest
Till att börja med måste konstateras att autism absolut inte utesluter social ångest! Tvärtom menar Tony Attwood att autism i själva verket kan orsaka social ångest, inte minst i tonåren. Detta beror på att tonåringen börjar bli medveten om att hen inte behärskar sociala koder och att hen inte vet hur man förväntas agera i olika sammanhang vilket skapar osäkerhet. Och eftersom tonåren är en naturlig period av osäkerhet för alla ungdomar, inte bara för autister, är det naturligt att en autistisk tonåring känner sig ännu mer osäker än genomsnittstonåringen.
Intryckskänsligheten kan ställa till det
Med detta sagt betyder inte detta att alla autister som ogillar sociala sammanhang lider av social ångest. Det kan finnas hur många anledningar som helst till att en autist undviker sociala sammanhang. För det första är intryckskänsligheten en viktig faktor. På grund av min ljuskänslighet hatar jag att andra människor tar fram sina smartphones , och eftersom mobiltelefoner finns överallt där människor finns är det också naturligt att jag inte tycker om att vistas bland människor. Någon annan autist kan istället vara enormt känslig för ljud vilket kan orsaka ett enormt obehag och utmattning som inte sällan kan hålla i sig i flera dagar efter den sociala exponeringen.
Har svårt att koncentrera mig i grupper
Sedan kan vi autister även ha svårigheter i att umgås med flera personer åt gången. Vissa menar att detta beror på mentaliseringssvårigheter, andra påstår däremot att det beror på intryckskänslighet men oavsett anledningen är det ett faktum att vi kan ha svårt att ta in det som sägs om vi ska umgås med flera samtidigt. Tony Attwood menar att det krävs helt andra färdigheter när man umgås i grupp än vad det krävs när man umgås två och två vilket jag håller med om. Eftersom jag har svårt att koncentrera mig på det som sägs i stora grupper är det också naturligt att jag undviker grupper.
Vi kan ha svårt att känna gemenskap
Sedan får det inte glömmas bort att vi autister kan ha helt andra intressen än andra människor vilket gör att vi kan ha svårt att känna gemenskap. Själv har jag helt andra intressen än majoriteten av människor och är både totalt ointresserad och okunnig om ämnen som musik, filmer, kändisar, TV-program, arkitektur, historia, konst, inredning och matlagning. Och ni kan säkert tänka er hur uttråkad jag blir när sådana diskussionsämnen kommer upp. Och lägg därtill att jag även tvingas hantera andras chockade reaktioner i stil med: ”Oj herregud, vet du inte vem Elvis är?”
Har inte social ångest
Men även om jag vantrivs i väldigt många sociala sammanhang, föredrar ensamaktiviteter framför sociala dito och avskyr grupparbeten betyder det inte att jag har social ångest. Visst, jag känner mig obekväm i sociala sammanhang men bara för att jag blir väldigt uttråkad, missförstådd och inte känner någon gemenskap i de flesta grupper. Däremot oroar jag mig aldrig för vad andra människor tycker om mig och tänker aldrig: ”Oj herregud, gjorde jag bort mig nu?” Detta eftersom jag har autism, inte social ångest, och därför skulle ingen KBT i världen kunna få mig att känna mig bekväm i sociala sammanhang. Att ha svårt för sociala sammanhang är en del av min autism!
Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.
Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.
Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.
Boka en föreläsning med mig
Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.
Reklam för min bok
”Viktig bok, att höra om trötthet och svårigheter, samtidigt som stor fokusering inte behöver vara dränerande. Boendestöd är inget att skämmas för, även om man verkar välfungerande.”
-Eva, mamma till vuxen Aspergare, 5 juli 2022
Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.
Fråga mig om autism
Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.
Följ min blogg
Följ gärna min blogg via push-aviseringar (den vita bjällran med blå bakgrund). Man kan också följa min blogg via Facebook, Instagram eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.
Senaste svar på alla blogginlägg
Precis, folk är tyvärr elaka mot vissa utvalda personer, och ofta är det oss som har osynliga funktionsnedsättningar och har…
Vad läskigt.
Ja precis, jag är pessimistisk så att jag kan släppa det och slippa fundera på hur det blir. Därför händer…
Det är inte lika stor risk för fysisk mobbning, nej. Absolut! Men du skulle bara veta vad även vuxna är…
Jag skrek och kunde inte andas. Blev röd som en kokt kräfta i ansiktet. Min mamma blev jätrerädd men jag…
Ja, alla präster jag träffat hittills i församlingen har känts fina! Men den här prästen alltså… extra fin och omtänksam!…
Det låter som en skrämmande upplevelse! Vad bra att du har bokat läkartid.
Jag tror också att miljön spelar väldigt stor roll. Och för mig som sagt var miljön det ENDA som spelade…
Intressant. Förresten jag var nära att kvävas till döds förra veckan av en stor kycklingbit som fastnade i halsen. Sedan…
Det har du rätt i, säkert kan de sakerna du räknade upp spela in, det behöver inte bara handla bara…
10 svar på ”Jag har autism, inte social fobi”
Jag fick både aspergers-diagnos och diagnosen social fobi nu i vuxen ålder. De tyckte att mitt undvikande av sociala sammanhang och hur dåligt jag mådde i vissa sådana tydde på ren fobi också. Den viktiga skillnaden med fobin är att den är något som kunnat bli bättre med träning. Idag svartnar det inte för ögonen och att jag håller på att svimma om jag ska tala inför en grupp människor till exempel, vilket det gjorde när jag var yngre. Idag kan jag gå in i en full matsal utan att känna ångest, fast jag är ensam osv. Däremot tar det fortfarande lika mycket energi att vara i sociala sammanhang och jag är ljudkänslig etc, den delen blir aldrig bättre, för aspergers har jag ju och går inte att ”exponeringsträna” bort.
Det där är ett jättebra exempel på att man kan ha social ångest och Aspergers syndrom samtidigt! En person med social ångest kan t.ex. känna sig yr om hen ska tala inför en grupp vilket var fallet i ditt fall, och en fobi kan också bli bättre med terapi. En person med bara asperger/autism kan också känna sig obekväm i sociala sammanhang men av helt andra anledningar än någon med social fobi.
Mycket bra beskrivet. Nu förstår jag bättre om personer jag har i min närhet som har autism. Tack!
Tack själv, roligt att du gillar inlägget!
Måste fråga dig en sak igen, du har så bra svar på saker jag funderar på 🤗
Exempel: Jag skulle lämna ett prov som en kollega skulle ta på mig. Ok, går in. Nu väntas de några minuters småprat före och efter, som jag avskyr. (Jag kan ju inte gå in och sätta mig o vara knäpptyst, de förstår jag skulle uppfattas som konstigt.) Dessa minuter är hemska, vad ska jag säga? Jag hittar på vad som helst som verkar socialt accepterat och passa situationen. En enda stor improvisation som tar enormt mycket kraft, en stor charad. ”Vad ska jag säga, vad ska jag säga nu, kan jag gå härifrån nu, beter jag mig normalt nu, syns de jag är obekväm, klarar jag mig ur denna charad, sa jag nått konstigt, skulle jag sagt så, vad vill personen höra, vad förväntar den sig att jag ska säga, är ögonkontakten adekvat eller stirrar jag nu” osv osv.
Är de mest likt social ångest eller autism? De känns lika men ändå inte. Detta framkallar ju ångest o stress eftersom jag måste hitta på, gissa och tänka mig fram för att bemästra dem. Men kan inte avgöra om de är autism eller bara social ångest. Hur ser du på det? 🤗
De finns en misstanke om autism hos mig nämligen, därav min fråga 😊
En mycket bra fråga! Tyvärr är det svårt för mig att avgöra som utomstående! Att oroa sig för att man kan ha sagt något konstigt ingår i social fobi men kan även ingå i autism. Vissa av oss autister känner nämligen instinktivt att vi har svårt att tolka andras signaler vilket kan ge upphov till symptom som liknar social ångest. Sedan kan man såklart ha social ångest och autism samtidigt! Att man improviserar på det sätt du beskriver skulle kunna vara kamouflage som inte är alltför ovanligt hos autistiska kvinnor. Men som sagt är det omöjligt att avgöra vad som är vad.
Jag är ledsen att jag inte kan ge ett bättre svar på din fråga! Jag hoppas att du kan göra en utredning någon gång. Då kommer du förhoppningsvis få ett svar!
Ja jag har skattat högt på kamouflage. Ingen fara, och det hoppas jag med!
Jag håller tummarna för att du får göra en utredning!
Hej Paula! Är det svårare för vissa med autism att umgås med bara en person för att det helt enkelt inte finns andra som kan avleda uppmärksamheten? Att man inte får någon paus i interaktionen?
Intressant fråga! Jag har inte hittat något om detta i böcker som autismforskare skrivit utan det har istället varit tvärtom: Tony Attwood skriver att det kan vara svårt för vissa med autism att umgås med fler än en person.
Däremot har jag faktiskt träffat några autister som menar att de tycker att det är jobbigt att bara umgås med en person för det är mycket mer krävande mentalt, enligt dem. När man är fler som umgås har man möjlighet att försvinna i mängden och då finns det nödvändigtvis inget krav på att man ska vara lika aktiv i samtalet. Jag har faktiskt haft vissa övergående perioder då jag känt precis så: jag har inte orkat ha djupa diskussioner på dessa dagar och har därför föredragit att träffa fler åt gången. Men som regel vill jag umgås två och två!