Kategorier
Läsarfrågor i bloggen

Hur underlätta livet för någon med autism?

Du kan hjälpa mig att informera om NPF genom att dela inlägget i sociala medier. Tillsammans gör vi skillnad.

Herr osäker frågar

Vad i största anmärkning kan en normalstörd människa göra för att underlätta livet för en med autism och Aspergers?

Paula svarar

Det finns mycket som ni neurotypiker kan göra för att underlätta livet för oss med autism. Observera dock att den här bloggen är skriven ur ett inifrånperspektiv vilket innebär att alla autister kanske inte håller med om det jag skriver. Det är viktigt att hålla i minnet att det inte finns något recept som funkar på alla autister. I slutändan ska du alltid lyssna på den enskilde autisten för hen kanske inte alls kommer att vilja bli bemött på samma sätt som jag eller de flesta andra autister. Här kommer dock några tips som enligt min erfarenhet funkar på många autister:

1. Jämför ej

Alla vi med autism är sinsemellan olika. Utgå aldrig från att alla autister har samma behov, samma förutsättningar, samma färdigheter och samma styrkor. Därför ska du inte heller jämföra oss autister med varandra. På samma sätt som vissa av er neurotypiker (=personer som inte har autism) klarar av att få ett nobelpris och andra av er inte klarar det har vi autister också olika förutsättningar. Säg därför inte till en autist: ”Varför låter du din autism hindra dig? Du har sjukersättning, men jag vet att många andra autister klarar av att jobba. Därför skulle du också klara av det om du bara jobbade på din motivation.”

2. Förminska inte autistens svårigheter

Säg inte att alla tycker att det är jobbigt med höga ljud och att de särdrag som ingår i autism inte är en funktionsnedsättning ”eftersom alla har det så”. Många autister vill inte heller höra att alla människor känner sig avvikande och annorlunda och att ”alla har lite autism”. Om autisten berättar för dig vilka svårigheter hen har, lyssna utan att döma. Ifrågasätt absolut inte autistens diagnos!

3. Var tydlig i din kommunikation

Många av oss med autism avskyr godtyckliga begrepp som ”snart” eller ”senare”. Istället för ”snart”, säg exempelvis ”om en kvart”. Istället för ”senare”, säg exempelvis ”om tre timmar” eller ”ikväll”. Om du inte kan lova något, säg det tydligt istället för att säga ”kanske”. Berätta också för en autist tydligt vad som förväntas av hen exakt. När jag har fått höra ”känn dig som hemma” har jag tidigare utgått från att jag bokstavligt talat får bete mig på samma sätt som jag gör i mitt eget hem. För att få fler tips om hur man kan kommunicera med en autist, läs detta blogginlägg.

4. Håll dina löften

Om du har sagt till en autist att ni ska ses klockan 15, försök hålla löftet istället för att avboka eller ändra på tiden i sista minuten. En autist kan bli mycket förtvivlad när det sker plötsliga avbokningar eller förändringar för hen kan ha planerat hela sin dag efter era planer. Att ändra på planer på kort varsel kan ställa till det för en autist och få hen att må dåligt.

5. Fråga autisten vad hens ”nej” betyder

Fråga autisten hur hen vill att du ska agera när hen säger nej till dina förslag. När jag själv säger nej tack till aktiviteter som de flesta människor tycker är roliga vill jag att mitt nej respekteras. Jag vill absolut inte bli övertalad! Däremot finns det andra autister som säger nej bara för att de tycker att det för stunden är energikrävande att göra nya planer, men samtidigt ångrar de sig efteråt för att de har sagt nej. Fråga autisten vad som gäller för hen och om hens nej brukar betyda ”jag vill absolut inte delta” eller om det egentligen betyder att hen vill följa med men inte orkar planera just nu.

6. Var så detaljerad som möjligt

Om ni har planerat en aktivitet tillsammans kan autisten vilja veta i förväg vad som kommer att hända exakt. Vilken tid kommer ni att åka och med vilket färdmedel? Hur lång tid kommer resan att ta? Hur kommer schemat se ut när vi väl är på plats? Vilken tid kommer ni att åka hem? Vad kommer ni att äta och vilken tid ungefär? Vilka kommer att följa med? Visa gärna autisten bilder på utflyktsmålet, maten och annat som kan vara av intresse för autisten!

7. Utgå inte från dig själv

Någon med autism kan ha helt andra prioriteringar och preferenser än de flesta neurotypiska personer. Om du tycker att det är roligt att resa och ägna dig åt sociala aktiviteter ska du inte bli chockad om en autist inte tycker som du. Om du tycker att det är tråkigt att sitta inomhus ensam flera dagar i sträck ska du tänka på att en autist kan tycka att det är hur roligt som helst. När jag gick i skolan förstod inte läraren att jag tyckte att det var jätteroligt att vara för mig själv på rasterna. Hon tvingade mig att leka med mina klasskamrater vilket jag inte alls tyckte var roligt. Läraren utgick nog bara från sig själv: hon kanske inte tyckte att det var roligt att vara ensam varför hon förmodligen antog att jag inte heller kunde tycka det.

8. Ge autisten möjlighet till återhämtning

Respektera autistens återhämtningsbehov. Om en autist har umgåtts med dig i flera timmar kan hen behöva vila i flera dagar efteråt. Om autisten hade läkartid igår kan hen behöva vänta i några dagar innan hen orkar träffa dig. Om en autist säger nej till en aktivitet med motiveringen att aktiviteten skulle ta alldeles för mycket energi, respektera autistens förklaring och beslut. Alla vill inte utsätta sig för energibortfall och mental utmattning. En vanlig vardag kan ta otroligt mycket energi av en autist!

9. Ge beröm för rätt saker

Du kanske tycker att en autist har utvecklats när hen börjat bete sig neurotypiskt, det vill säga som om hen inte hade autism. Dessa typer av beteendeförändringar kan få dig att vilja berömma autisten. Men innan du ger autisten beröm, försäkra dig om att autisten faktiskt drivs av inre motivation istället för yttre dito. Vissa autister börjar dölja sin autism när de lär sig att det inte är önskvärt att bete sig ”autistiskt”. Men att berömma en autist när hen börjar leva på ett sätt som inte passar hen är som att berömma en homosexuell när denne skaffar ett heterosexuellt förhållande. Jag fick väldigt mycket beröm när jag började söka mig till klasskamraternas sällskap på rasterna vilket fick förödande konsekvenser. Av berömmet lärde jag mig att jag bör strunta i mina egna känslor helt och följa andra människor blint!

Glöm inte att dela det här inlägget på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.

Köp min bok

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Gothia Kompetens.

Fråga mig om autism

Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.

Följ min blogg

Följ gärna min blogg via Facebook, Instagram, mejl eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.

Senaste svar på alla blogginlägg

  1. Mitt barnbarn hamnade i bråk även med människor med autism , adhd , Tourette och dyslexi. Fick höra hen inte…

Dela på Facebook, Twitter eller LinkedIn

18 svar på ”Hur underlätta livet för någon med autism?”

En eloge till dig Herr osäker som ställer dig denna frågan. Det skulle vara bra om fler människor gjorde det. Många människor utgår ifrån sig själva i alldeles för hög utsträckning. Man behöver ibland bara kolla vad vissa funktionshinderföreningar erbjuder för aktiviteter för föräldrar och deras autistiska barn så ser man att det inte sällan är sånt som anses bra och trevligt för den stora massan, ”vanliga människor”.. inte nödvändigt vis att det passar den stora massan autister (barn som vuxna).

Eller vad dagliga verksamheter, boenden ibland kan erbjuda.. Det kan va förutbestämt och ifrågasätts kanske inte om en fest, middag, utflykt, aktivitet egentligen passar de flesta autisterna i verksamheterna… Det arrangeras ändå eftersom ”det är bra för alla, även autister, att göra vanliga saker, öva på det…” och att detta i längden ger t ex ”livskvalité och psykisk hälsa/välmående, positiv utveckling för alla”.

En hel del autister protesterar nog heller inte eftersom man kan ha fått höra sedan barndomen att ens livsuppgift bl a handlar om att bli så ”normalfungerande” som möjligt..dvs man lyssnar på personal och anhöriga om de säger att ”x, x och x borde va dina mål”. Så länge man inte har tillräcklig självkänsla och självkännedom vill säga, och kan skilja andras behov från sina egna.

Blir alltid extra glad när det märks att föreningar och verksamheter tänkt till kring sin autismvänlighet. Då väcks hoppet om mänskligheten.

Jag är också glad att Herr Osäker ställde frågan! Jag håller med dig om att en del autister inte protesterar vilket enligt min erfarenhet ofta tolkas som att autisten mår bra och är nöjd.

Jag skulle inte heller protesterat när jag var yngre, men det var bara för att jag inte förstod att jag borde ta mina känslor på allvar. Jag trodde att det ingick i livet att kämpa så mycket att livslusten försvann, och jag visste inte ens om att det faktiskt skulle funnits ett annat alternativ. När man har lärt sig hela livet hur man bör leva faller det en inte ens in att man skulle kunna lyssna på sig själv! När jag fick höra att det var bra för mig att utsätta mig för utmaningar trodde jag på allvar att det var så.

Svara

Frågan kan även omskrivas till

”Vad kan jag eller min verksamhet, vår förening eller vårt/mitt företag, respektive samhällsinstans etcetera göra för att underlätta för autister som grupp respektive för den enskilda autisten” ?

Det kan behövas mer upplysning om vidden av vilka negativa konsekvenser det kan få för dels gruppen av autisters dels den enskilda så länge man inte möter de egentliga behoven också. Dessförinnan kan det vara få som är villiga att göra förändringar.

Tycker för övrigt du ger Herr osäker bra vägledning! Fast jag skulle inte bara skriva så kan du ”underlätta för någon med autism” utan ”så kan du rädda livet på en autist och rentav motverka, i bästa fall helt bota, viss psykisk ohälsa” också. Ingen vill troligen bidra till att upprätthålla psykisk ohälsa heller.

Så sant! Det handlar om så mycket mer än bara ”underlätta”. För mig handlade det om livslust! När hela livet handlade om jobbiga ”utmaningar” kändes det som att livet inte var värt att leva. Man kan faktiskt i bästa fall bota en autist från psykisk ohälsa genom att anpassa förväntningarna och bemötandet!

Svara

Dettta tycker jag var jättebra svar på hur jag själv vill bli bemött. Särskilt vara tydlig och förklara och detaljerad. Säga tex exakta tider ocg vad man menar.

I somras var jag på lekplatsen med sonen. Där var barn som skrek och det skar inom mig. Fick panik. Samt att det hände lite saker jag inte visste hur jag skulle hantera. Allt slutade med att vi gick hem. Berättade för svärmor vad som hänt och jag var helt uppjagad. Först nu senare jag förstår varför jag reagerade så. Har alltid varit så. Jag har trott det varit ångest men det är autism.

Man kan ha ångest och autism samtidigt, men det är faktiskt inte alls ovanligt att en autist känner panik när hen utsätts för obehagliga sinnesintryck. Hen kan vara uppjagad långt efteråt vilket du också var.

Svara

Jag kände ångest samtidigt. Och just det att bli uppjagad långt efter. Många såna saker jag berättade för utredarna som jag sa var ångest och jag känner ju ångest men de såg autism problemen just i de beteendena. Även solljus påverkar min ångest och det tog dem som känslig mot sinnesintryck. Solljus och skrik.

Precis! Det låter som att du är väldigt känslig för sinnesintryck vilket i sin tur ger dig ångest och gör dig uppjagad. Tyvärr underskattas det ofta hur stora problem peceptionskänslighet kan ge.

Svara

Här är några enkla saker att tänka på i bemötandet av någon med autism:
– Ge information skriftligt i logisk ordning.
– Listor uppskattas.
– Unvik dubbeltydiga budskap. Säg vad du menar och mena vad du säger.
– Undvik plötsliga förändringar, förutsägbarhet är viktigt.
– Förvänta dig inte ögonkontakt.
– Samtal och arbete bör ske i en tyst miljö utan störande intryck.

Bra tips! Möjligheten att få skriftlig information är faktiskt jätteviktigt. Jag har märkt att det är svårt att få det på många ställen. Många envisas med att ge informationen muntligt via t.ex. telefon, och telefonsamtal kan ju vara jobbiga för autister. Jag har även haft boendestödjare som vägrat att kommunicera skriftligt och har envisats med att prata i telefon trots att jag sagt att jag föredrar mejlkontakt.

Svara

Tycker inte en del personer bemöter bra alls.När jag var yngre blev jag hånad.Inlåst i ett rum för jag fick ett utbrott.
Detta är helt fel bemötande.

Usch, det låter inte alls bra! 🙁 Jag håller med dig om att det är fel bemötande. Kram på dig.

Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *