Kategorier
Läsarfrågor i bloggen

Hur når jag fram till mitt barn med autism?

Du kan hjälpa mig att informera om NPF genom att dela inlägget i sociala medier. Tillsammans gör vi skillnad.

Cilla A frågar

Hur når man fram till någon med autism light/Asperger? Försöker finnas för personen, erbjuda hjälp, umgås, prata, allmänt bry sig. Men svaren blir undvikande, behöver ingen hjälp mm.

Känner maktlöshet och är orolig då jag inte blir insläppt. Jag är mamma och önskar mitt barn det absolut BÄSTA 😊 Tacksam för tips.

Paula svarar

Det är naturligt att du som mamma oroar dig för ditt barn. Jag vet inte hur gammalt barnet är, men om hen inte har fyllt 18 år har du som förälder en rätt och skyldighet att bestämma i vissa frågor. Du behöver försäkra dig om att ditt omyndiga barn har det bra. Om du inte når fram till ditt omyndiga barn och misstänker att hen mår dåligt eller har problem kan du kontakta BUP eller socialtjänsten.

Finns det fog för oro?

Om barnet däremot har fyllt 18 år tycker jag att du ska fundera på om det finns något särskilt som ger fog för oro. Har du fog för att misstänka att hen lider av psykisk ohälsa och inte förmår söka behandling? Misstänker du att hen har missbruksproblematik? Misstänker du att hen inte klarar av att sköta sitt hem och sin ekonomi på egen hand, och anser du att problemen är så pass allvarliga att hen riskerar att bli vräkt? Är svaret ja på någon av dessa frågor tycker jag att du ska förklara för barnet att du finns där och försöka motivera hen att ansöka om stöd och behandling. Förklara varför det är viktigt, men pressa inte hen! Om hen inte vill ha hjälp av dig kan hen kanske söka hjälp på egen hand.

Backa och respektera hens behov

Om du däremot inte har fog för att misstänka att ditt vuxna barn far illa eller lider av psykisk ohälsa tycker jag att du ska backa. Säg att du gärna vill ha kontakt men att kontakten ska ske på hens villkor. Förklara också att du inte vill tränga dig på. Kanske vill hen ta en paus från er relation? Kan det vara så att hen önskar att bli självständig men inte förmår säga det? Kanske har hen ångest över att ni föräldrar försöker bestämma över hen? I så fall är det inte säkert att hen förstår vad ångesten bottnar i. Vi med autism kan ibland ha svårt att förstå och förmedla våra känslor vilket kan göra att vi blir undvikande och börjar hitta på ursäkter. Du kan fundera på om det kan vara så för ditt barn!

Glöm inte att dela det här inlägget på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.

Köp min bok

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Gothia Kompetens.

Fråga mig om autism

Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.

Följ min blogg

Följ gärna min blogg via Facebook, Instagram, mejl eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.

Senaste svar på alla blogginlägg

  1. Tips. Sidorna 45-49 https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/kunskapsstod/2010-3-6.pdf Funka olika om utmanande beteende https://habilitering.podbean.com/?s=utmanande+beteende Fatta fmiljen (UR) om utåtagerande barn https://urplay.se/program/228550-fatta-familjen-utatagerande-barn

Dela på Facebook, Twitter eller LinkedIn

2 svar på ”Hur når jag fram till mitt barn med autism?”

Om barnet inte vill så tvinga dig inte på ett barn med autism. Eller om det är en vuxen heller för den delen. Om perosnen har något specialintresse den tycker om att tala om så kan du ju fråga om det. Är jag på humör så talar jag gärna om mitt intresse och jag kan tala fastän ingen ens orkar lyssna för jag märker inte förrän man säger till mig att sluta tala och att det blivit för mycket. Däremot har jag ingen lust att lyssna på andras specialintressen om vi inte delar samma intresse.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *