Hur ta upp autismmisstankar med någon utan självinsikt?

Dotra frågar

Jag är särbo med en man som jag träffade för drygt ett år sedan. Har själv två vuxna döttrar varav den minsta har autism och ADD. Min särbo har också egna vuxna barn, två är 22 och en är 19. Ingen av särbons döttrar har ens kommit i närheten av att flytta hemifrån och de mår dåligt psykiskt alla tre (en mamma som inte mådde bra under uppväxten).

Jag vill betona att jag inte sätter diagnoser på människor hur som helst, men jag kan inte låta bli att se tecken på autism hos den ena tjejen. Det var de tecken som fick mig att hjälpa min egen dotter till psykiatrin när hon var 11 år, detta ledde då fram till hennes diagnoser.

Nu ser jag på när denna unga tjej står och stampar i livet med massor med ångest men hon själv verkar inte förstå att hon behöver få hjälp. Hennes pappa är förtvivlad av flera anledningar, både för sin dotters skull men också rent ekonomiskt. Det är kostsamt att försörja tre vuxna döttrar på en lön, så pappan vill såklart att de kommer igång med sina vuxenliv. Det behöver dock vara på ett hållbart sätt.

Hur når man fram till sitt vuxna barn så att hon förstår att hon behöver hjälp men utan att göra henne ledsen? Hon själv verkar inte ha någon ”sjukdomsinsikt” även om jag misstänker att hon undrar varför hon inte fungerar på samma sätt som sina jämnåriga.

Nu ser pappan inte fram emot hösten då dottern har sökt en högskoleutbildning långt bort från hemmet. Visserligen vill han att hon ska starta sitt vuxenliv utanför föräldrahemmet, men han ser ju alla svårigheter som flytten kommer att medföra för henne. Vi når inte fram till henne, så fort vi nämner nåt om detta flyr hon in i böckernas värld där hon kan skjuta bort verkligheten. Har du några råd?

Paula svarar

Eftersom ni redan har talat om för henne vad ni tycker och hon inte håller med er tycker jag att ni ska låta henne göra vad hon vill. Om ni har förklarat att ni tycker att studier långt hemifrån är en mindre bra idé och hon ändå håller fast vid att hon vill flytta kan hon behöva göra sina egna misstag för att upptäcka vad som funkar och inte funkar för henne.

Flyttade till Sverige

När jag själv var ung vuxen och en odiagnostiserad autist flyttade jag från Finland till Sverige för att studera trots att jag mådde dåligt. Varken studierna eller boendet funkade i Sverige, men alla misslyckandena hade gjort att jag blev tvungen att söka hjälp vilket till slut ledde fram till diagnosen. Efter alla misslyckanden hade jag insett att jag hade svårigheter och blev glad när min psykolog föreslog en autismutredning. Kanske kommer även hennes självinsikt bli bättre om ni låter henne testa olika saker?

Gör ett sista försök

Det kan dock vara bra om ni gör ett sista försök och tar upp dina misstankar om autism en sista gång före flytt. Detta blogginlägg kan ge dig tips om hur du kan ta upp frågan. Men det är ni som känner henne bäst! Om ni tror att hon skulle kunna ta illa upp kan ni fundera på hur ni vill göra. Kanske har hon inte ens autism, och förmodligen kommer hon komma i kontakt med psykiatrin förr eller senare i alla fall om hon upptäcker att hon inte klarar av att ta hand om sig själv. Kanske beror hennes problem på psykisk ohälsa, men om hon i framtiden skulle söka behandling och ni märker att terapi inte hjälper är det viktigt att ni tar upp autismmisstankarna allra senast då. Dock tycker jag som sagt att det är bra om ni kan ta upp frågan så snart som möjligt!

Hjälp henne att ta kontakt

Vad gäller hennes försörjning så förstår jag att ni upplever det som en börda. Kommer hon vara oförmögen att arbeta/studera heltid i minst ett år framåt kan hon ansöka om aktivitetsersättning och bostadstillägg från Försäkringskassan så att hon kan betala hyra, men fram till dess kan hon förhoppningsvis få ekonomiskt bistånd i alla fall. Eftersom hon är 22 år har ni ju ingen försörjningsplikt för henne. Kräv att hon betalar hyra och sin egen mat (samma krav ska såklart gälla hennes syskon!), och hjälp henne att ta kontakt med socialtjänsten och/eller Försäkringskassan om hon inte är redo att söka jobb!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.