Kategorier
Läsarfrågor i bloggen

Hur ska min autistiske son fixa livet?

Ullis frågar

Har en son som är 24 år som fått sin autism diagnos i februari. Får ingen hjälp från psyk, och habiliteringen är det lång kö till . Men han är i stort behov av hjälp, bor själv klarar det men jag får hjälpa han handla och städa lite. Han kan laga mat men lämnar ibland lite matlådor. Han pluggar på komvux men har svårt att ta tag i det. Får inget stöd från skolan fast vi sagt till. Ska han maila får jag tjata sen säger han att han gjort det men sen kommer det fram att han ej gjort det. Hur ska man göra för han ska fixa skolan och livet?

Paula svarar

Då din son har autism är det viktigt att han uppmuntras att skapa ett liv som fungerar för honom. Det viktiga är att han mår bra, inte att han ska lära sig att leva neurotypiskt, d v s på ett sätt som en genomsnittlig vuxen utan autism förväntas leva. Inte sällan förväntas vi med autism leva på ungefär samma sätt som våra jämnåriga, och i ett sådant liv ingår självständighet, en så kallad normal dygnsrytm, ett någorlunda välstädat hem, sysselsättning i form av arbete eller studier samt ibland även ett rikt socialt liv och kanske en livspartner. Men det är långt ifrån alla autister som mår bra av att leva enligt förväntningar vilket är viktigt att hålla i minnet.

Anpassningar måste sättas in vid behov

Frågan är varför komvux inte fungerar för honom. Skulle han behöva stödinsatser han inte får, och vilka stödinsatser skulle det i så fall vara? Vad tycker han själv? Vill han slutföra sina komvuxstudier om han skulle få anpassningar och stöd? Om så är fallet tycker jag att ni ska skriva till skolan igen, visa ett intyg på hans diagnos och förse dem med en lista över vilka stödinsatser han skulle behöva (eller om han inte vill att ni föräldrar lägger er i kan han göra det själv). Enligt diskrimineringslag är utbildningsväsenden skyldiga att bevilja anpassningar vid funktionsnedsättning. Blir han nekad kan han/ni anmäla hans komvux till DO!

Sysselsättning är inte det bästa för alla

Ett annat alternativ är att han inte orkar ha någon daglig sysselsättning alls oavsett om han får anpassningar eller ej. I så fall mår han kanske bra av att vara hemma på dagarna och få styra sina dagar själv. Kan det vara så? I så fall tycker jag att han ska ansöka om aktivitetsersättning. Faktum är att det finns autister som mår bra av att vara hemma på dagarna, och alla mår inte bra av att jobba eller plugga oavsett hur anpassad arbetsplatsen eller studiemiljön är. Detta för att det i sig är energikrävande att leva med autism vilket innebär att inte alla autister orkar med ytterligare utmaningar.

Klarar inte heller av att städa

Vad gäller städning så klarar inte heller jag av det trots att jag redan är 43 år, men det är ingen fara då jag får hjälp av mina boendestödjare! Dessutom har jag insett att det inte ens är nödvändigt att ha ett jättestädat hem. Jag har blivit uppfostrad i att tänka att ett hem alltid måste vara välstädat men har senare förstått att det inte alls måste vara det under förutsättning att hemmet inte är så smutsigt att det kommer in skadedjur. Du kan fråga din son om han skulle vilja ha boendestöd, och i så fall kan du hjälpa honom att ansöka om det förutsatt att han vill ha din hjälp!

Hans liv kan behöva autismanpassas

Om ni är missnöjda med psykiatrin kan han alltid byta mottagning, men frågan är om han ens behöver ha kontakt med dem. Vad tycker han själv? Om han lider av psykisk ohälsa kan han behöva behandling, men om hans enda problem är att han mår dåligt av att inte kunna uppfylla andra människors förväntningar på normalitet är det istället hans miljö och andras förhållningssätt som behöver autismanpassas. Det är möjligt att han aldrig kommer att klara av att leva ett vuxenliv som duger i andra människors ögon, men det viktigaste är att han får stöd i att lära sig att leva på ett sätt han mår bra av!

Jag vore tacksam om mina läsare hjälpte mig att informera om autism och ADHD genom att dela det här inlägget på exv. Facebook:

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Jag kommer inte publicera kommentarer som innehåller personangrepp, hat, hot e.t.c.

Man kan boka mig för en föreläsning, fråga mig om autism, följa min blogg och låna mina böcker.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.

Fråga mig om autism

Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.

Följ min blogg

Följ gärna min blogg via Facebook, mejl eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.

Mina böcker

Mina böcker På ett annat sätt och Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att låna på biblioteken i bland annat Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala, Västerås, Örebro, Linköping, Helsingborg, Norrköping, Jönköping, Umeå, Lund, Borås, Huddinge och Eskilstuna.

Senaste svar på alla blogginlägg

  1. I en värld utan hemlöshet och familjer som inte har råd med mat till sina barn hade vi möjligtvis haft…

  2. En neuropsykolog berättade för mig att autister bör ha ett eget kontor och endast delta i möten mm i mån…

  3. Går knappt att tänka sig in i vilka helt ofantliga summor pengar det där faktiskt är… Och vad mycket annat…

Dela på Facebook, Twitter eller LinkedIn

6 svar på ”Hur ska min autistiske son fixa livet?”

Du är så himla klok.

Tänk om någon professionell eller närstående fått ovanstående vägledning och sedan kunnat använda sig av den när de velat stödja mig. Då kanske jag hade tagit mindre skada, sluppit mycket lidande och behövt ha betydligt mindre med psykiatrin att göra.

Tack Kritan! Jag önskar också att jag hade fått denna typ av stöd under min uppväxt. I mitt fall gjordes det tyvärr precis tvärtom!

Svara

Bra skrivit. Jag tycker att min son blev sämre när han fick sin diagnos . Han ser deprimerad ut. Han har varit med om många jobbiga saker det senaste året. Tog droger ett tag för att klara livet o fixade i början skolan då men till slut gick det inte . Sen gjorde han ett brott som han nu väntar på som i hovrätten . Så tror att han inte mår bra Pykiskt helller. Har en dotter med Add o autism hon klarar livet med medicin . Ibland funderar jag om de gjorde fel med min sons diagnos då jag känner igen vissa saker från hans syster . Han låg på låg nivå enligt de på adhd

Vad tråkigt att han mår dåligt psykiskt! Jag hoppas att han får behandling av kriminalvården så att han får verktyg för att slippa återfalla i brottslighet. Om du tycker att något har missats i utredningen kan ni försöka få till en second opinion. Har han adhd kan han vara i behov av psykoedukation och adhd-medicin!

Svara

”Om han lider av psykisk ohälsa kan han behöva behandling, men om hans enda problem är att han mår dåligt av att inte kunna uppfylla andra människors förväntningar på normalitet är det istället hans miljö och andras förhållningssätt som behöver autismanpassas. Det är möjligt att han aldrig kommer att klara av att leva ett vuxenliv som duger i andra människors ögon, men det viktigaste är att han får stöd i att lära sig att leva på ett sätt han mår bra av!”

Så viktiga ord. Vad är symptomen på psykisk ohälsa egentligen symptom på? Kanske är det i första hand inte symptom som ska behandlas i psykiatrin?
Om ”enda problemet” är att autisten mår dåligt för att hen inte klarar uppfylla omgivningens/samhällets förväntningar på normalitet när det kommer till t ex arbete, socialt liv så är det ju hens miljö och andra människors sätt, t ex personals eller föräldrars sätt att stödja på som bör förändras. Liksom hjälp med självkänslan. Då kan det vara det som är rätt hjälp – inte nödvändigtvis att vänta på en läkartid hos psykiatrin för t ex en ny antidepressiv medicin eller olika behandlingar för psykiatriska tillstånd (även om det ena inte alltid behöver motsäga det andra givetvis).

Jag tror att fel omgivning och bristen på rätt bemötande kan orsaka dåligt mående! Jag vet av egen erfarenhet hur dåligt man kan må när man försöker göra allt för att vara omgivningen till lags och uppfylla andras förväntningar.

Lever man i en miljö där det anses vara jätteviktigt med ett jobb och städat hem kan det orsaka dåligt självförtroende om man inte klarar av att leverera enligt förväntningar. Precis som du skriver är det därför jätteviktigt med självkänsla och rätt bemötande!

Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.