Hur ska jag bemöta ett barn med autism?

Lilja frågar

Jag ska passa en kompis autistiska son 7 år i ett dygn. Han har ingen diagnos än, men är uppenbart autistisk. Han har en lillebror som också ska passas och som jag uppfattar som neurotypisk. En vän ska hjälpa mig. Min son är också autist men fick sin diagnos i tonåren. Vad bör jag tänka på?

Paula svarar

Vad glad jag är att du ställer frågan! Det visar att du verkligen bryr dig och vill göra rätt. Tyvärr finns det alldeles för många som tycker att ett autistiskt barn borde ”korrigeras” för att passa in i normen för hur ett barn ska vara, men det är helt fel utgångspunkt!

Här är en lista på 10 saker som du bör tänka på vid bemötandet av honom:

1. Tänk på att autism är ett spektrum

Autism är ett stort spektrum som kan omfatta en mångfald av olika svårigheter och styrkor. Ingen autist är den andra lik! Gör med andra ord inte misstaget att jämföra denna pojke med din son trots att de förmodligen har samma diagnos. Han kan ha helt andra svårigheter, styrkor och personlighetsdrag än vad din son har. Behandla honom som egen individ och lär känna hans behov!

2. Lär känna honom i förväg

Många barn med autism behöver förutsägbarhet. Om pojken inte känner dig sedan tidigare och du bara dyker upp där helt plötsligt finns risken att han blir rädd och stressad. Därför är det bra om du och din vän som ska hjälpa dig med barnpassningen får träffa pojken några gånger innan ni passar honom. Berätta för honom vilka aktiviteter ni kommer att göra tillsammans under dagen, och visa gärna bilder! Kolla bara först att pojken verkligen gillar de aktiviteter som du tänkt föreslå.

3. Respektera hans rutiner

Fråga pojkens föräldrar hur hans dagsform brukar se ut, och följ dessa rutiner så gott det går! Rutiner brukar ge autistiska barn trygghet. Tänk på att även små detaljer kan vara mycket viktiga i sammanhanget. Om pojken är van vid att dricka ett glas vatten från sitt favoritglas före måltiderna är det viktigt att du följer rutinen istället för att erbjuda vatten efter måltiden och från ett helt annat glas.

4. Använd tydlig kommunikation

Förvänta dig inte att ett autistiskt barn förstår att: ”det vore bra om du kom hit nu” egentligen betyder: ”jag vill att du kommer hit nu”. Barn med autism kan även ha mycket svårt att greppa begrepp som ”snart” och ”senare”. Vad betyder de egentligen? ”Senare” kan ju betyda allt från om en minut till om tio timmar eller nästa vecka. Om barnet kan klockan och har bra tidsuppfattning (inte alls säkert att han har det) kan du exempelvis säga istället: ”klockan tre”. Bilder och visuella hjälpmedel bör i många fall också användas för att skapa tydlighet. Om du frågar honom om ni ska till en lekpark vet han kanske inte vad det innebär om han inte får se bilder på lekparken först!

5. Minimera sensoriska utmaningar

Tänk på att barn med autism kan vara känsliga för sinnesintryck. De kan må mycket dåligt av att någon exempelvis smaskar på tuggummi (p g a ljudet), använder väldigt färgglada kläder, stark parfym eller något liknande. De kanske inte vill leka i en lekpark som ligger intill en hårt trafikerad väg för de kan störas av ljudet från de förbipasserande bilarna. Själv blev jag som barn rädd när de vuxna ville hjälpa mig att ta på mig ytterkläderna. Då sprang jag iväg och gömde mig. Jag flydde dock inte för att busa utan för att undvika det sensoriska obehag som påklädningen innebar!

Texten fortsätter längre ner på sidan.

6. Bemöt honom lågaffektivt

Om pojken blir arg, börjar skrika eller blir våldsam, bemöt honom lågaffektivt! Tänk på att ett utmanande beteende kan uppstå när ett barn med autism känner sig överväldigat och inte kan kommunicera ut sin frustration på ett annat sätt. Ett autistiskt barn kan inte alltid förklara med ord vad problemet är, och därmed har det kanske inte några andra alternativ än att börja slåss och kasta saker. Försök ta reda på vad det är som gjort honom upprörd och rätta till situationen. Börja aldrig bråka med honom utan backa och låt honom lugna sig!

7. Respektera hans specialintressen

För oss med autism kan specialintressen fungera som en avkoppling. Om pojken har sysselsatt sig med samma aktivitet i flera timmar och du undrar om allt är okej med honom, fråga honom om han skulle vilja byta aktivitet ibland! Vill han inte det ska du respektera det. Ibland har autistiska barn motoriska stereotypier istället för specialintressen. Själv brukade jag snurra mina fingrar runt håret på min favorit My Little Pony och sedan släppte jag håret. Sedan gjorde jag samma sak om och om igen och kunde hålla på med detta i flera timmar! Vuxna tyckte att det var en meningslös aktivitet, men för mig var det lugnande. Var alltså inte orolig om hans intressen och aktiviteter skulle vara väldigt begränsade.

8. Och på tal om intressen…

Ha förståelse för att ett autistiskt barn kan ha helt andra intressen än neurotypiska barn, det vill säga barn utan autism. Det är alltså inte alltid bara omfattningen av intresset som kan skilja ett autistiskt barn från ett neurotypiskt barn utan även vad barnet är intresserat av. En person med autism kan ha helt andra prioriteringsmönster än de flesta andra människor, skriver autismforskaren Lorna Wing i sin bok. Själv hatade jag att rita och pyssla som barn men blev tvingad till det eftersom ”alla barn ska tycka om att rita och pyssla”. Jag hatade det verkligen! Och som vuxen hatar jag det fortfarande lika mycket. Det är en stor inskränkning att på sin egen fritid tvingas ägna sig åt aktiviteter man hatar, särskilt om man är ett försvarslöst litet barn!

9. Var försiktig med kroppsspråk

Tänk på att ett barn med autism inte alltid kan läsa av omgivningens kroppsspråk. Om andra människor plötsligt ändrar sin mimik och gester kan det kännas skrämmande för en autist som inte alltid förstår andras intentioner. Själv var jag som barn rädd för leende människor för jag tyckte att leende ansikten såg hotfulla ut!

På motsvarande sätt bör du vara försiktig med att dra egna slutsatser genom att försöka läsa in budskap i hans kroppsspråk. Om du tycker att han ser arg eller ledsen ut måste det inte betyda att han är arg och ledsen. Han kanske bara är superfokuserad! På samma sätt kan du inte förvänta dig att han är glad när han ler. Själv led jag av ångest när jag var tonåring men blev inte trodd eftersom ”jag alltid såg så glad och lycklig ut”!

10. Tänk på när du ger beröm

Det är mycket viktigt att du förmedlar för pojken att han duger som han är även om han ibland väljer att göra saker på ett annat sätt än andra barn. Själv fick jag som barn lära mig att man var mindre värd om man tackade nej till sociala aktiviteter och lekar med andra barn. Därför började jag ta initiativ till kontakt och lekar, och då fick jag beröm från omgivningen! Problemet var att jag inte var intresserad av sociala kontakter i skolan utan hade velat vara ifred på rasterna. Försäkra dig alltså om att pojken vid val av aktiviteter och lekar drivs av inre motivation, det vill säga att han har valt aktiviteterna/lekarna för sin egen skull och inte enbart i syfte att få beröm från dig!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Dela på Facebook, Twitter eller LinkedIn