Hur pratar jag om autism med min tonåring?

Morsan frågar

Jag är supertacksam för din blogg, som hjälper mig med insikter.

Jag har en tonårsdotter som nyligen diagnostiserats med atypisk autism. För mig var det en lättnad att få veta hur jag ska agera i situationer som blir svåra. Men hon vill inte kännas vid diagnosen, så jag får använda mig av vissa strategier ”undercover”, utan att nämna autism. Och det hjälper, vår vardag har blivit bättre!

Har du några tips på hur man kan prata med sin tonåring om diagnosen, så att hon kan få upplevelsen av att det inte enbart är ett hinder att leva med en variation, utan även kan innebära att man har styrkor som andra inte har?
Tar även gärna emot tips på böcker, TED-talks, eller andra bloggar som handlar om just ungdomar med autism, och deras styrkor.

Paula svarar

Ja, jag har faktiskt tips! Jag tycker att du gör helt rätt i att fokusera på styrkorna när du samtalar med henne. Det du skulle kunna börja med är att introducera Tony Attwoods positiva Aspie-kriterier för henne ifall du redan inte gjort det! Tony är en psykolog/autismforskare som har vänt diagnoskriterierna till något positivt. Har man exempelvis svårt att förstå underförstådda budskap mellan raderna kan det i gengäld betyda att man har en förmåga att föra samtal utan dolda budskap. Autism kan alltså vara ett hinder i vissa situationer och en styrka i andra vilket är något du kan påpeka för henne. Allt är kontextbundet!

Få henne att vara stolt över diagnosen

Mitt andra tips är att förmedla henne budskapet att autism är något att vara stolt över istället för att skämmas för. Observera att jag inte menar att du ska tvinga henne att ta till sig diagnosen, absolut inte! Vill hon inte kännas vid sin diagnos tycker jag att du ska respektera det och inte diskutera autism med henne i onödan om hon har sagt att hon inte vill det. Samtidigt kan du dock försiktigt nämna att du inte håller med henne om att autism är något negativt men att det i slutändan är hon som bestämmer hur mycket, om hon överhuvudtaget, hon vill ”sysselsätta sig” med diagnosen.

Inte trovärdigt

Sedan tycker jag att du ska fundera över om det är bra att säga saker som ”glöm inte att autism inte definierar dig” och ”du är du, du är inte din diagnos”. Det kanske bara är jag, men jag tycker att sådana uttalanden kan vara förödande för autistens självkänsla. Jag menar, vad är det man egentligen säger mellan raderna då? Jo, man säger: ”autism är en icke-önskvärd egenskap så det är inte bra att definiera sig utifrån sin diagnos”. Handen på hjärtat, hur ofta säger man sådana saker när det handlar om något neutralt eller rent av positivt? Om man betonar att autism innebär styrkor samtidigt som man i nästa andetag uppmanar en autist att ta avstånd från sin diagnos, hur trovärdig är man då? Jag tror att de allra flesta autister förstår att man i så fall bara pratar om styrkorna för att trösta autisten men egentligen inte menar det man säger. Så tycker du att autism är en tillgång, visa det med både ord och handling! Jag vet inte om ni andra håller med, men jag tycker att handling betyder ännu mer än ord.

Har egna erfarenheter

Själv har jag egna erfarenheter av ovanstående. Jag är förutom en autist också en finne, men ingen svensk har någonsin sagt till mig: ”Glöm inte att du är mycket mer än en finne så låt inte finskheten definiera dig” men däremot har jag hört desto fler likartade uttalanden om min autism. Av det har jag lärt mig att det är okej att vara en finne men inte okej att ha autism. Tack och lov är jag 42 år gammal, men för en ung människa kan sådana uttalanden vara skadliga för självkänslan då man lär sig att autism egentligen är något negativt och att folk bara pratar om de autistiska styrkorna för att vara politiskt korrekta. Själv tyckte jag att det var jobbigt att få sådana uttalanden om autism när jag var ung!

Tips om böcker

Din andra fråga handlar om böcker och bloggar. Jag har funderat och funderat men tyvärr inte kommit på någon blogg eller en bok som specifikt fokuserar på autistiska styrkor hos tonåringar. Visst, det finns ju böcker som handlar om autism och riktar sig till föräldrar som t.ex. Caroline Lindbergs bok, men den boken riktar sig till föräldrar och fokuserar inte på styrkor på det sätt du efterfrågar. På finska finns det en bok som är skriven för barn och tonåringar och som handlar om kända personer med specialbehov/svårigheter som lyckats i livet (och jag är för övrigt också med i boken), men den är skriven på finska vilket gör den irrelevant om man inte är finsktalande. Vad gäller bloggar så har jag själv skrivit ett blogginlägg som handlar om autistiska styrkor. Om ni bloggläsare kommer på en bra bok eller en blogg som är skriven på svenska och som specifikt handlar om autistiska styrkor hos tonåringar, tipsa gärna!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.