Kategorier
Läsarfrågor i bloggen

Hur pratar jag om autism med min tonåring?

Morsan frågar

Jag är supertacksam för din blogg, som hjälper mig med insikter.

Jag har en tonårsdotter som nyligen diagnostiserats med atypisk autism. För mig var det en lättnad att få veta hur jag ska agera i situationer som blir svåra. Men hon vill inte kännas vid diagnosen, så jag får använda mig av vissa strategier ”undercover”, utan att nämna autism. Och det hjälper, vår vardag har blivit bättre!

Har du några tips på hur man kan prata med sin tonåring om diagnosen, så att hon kan få upplevelsen av att det inte enbart är ett hinder att leva med en variation, utan även kan innebära att man har styrkor som andra inte har?
Tar även gärna emot tips på böcker, TED-talks, eller andra bloggar som handlar om just ungdomar med autism, och deras styrkor.

Paula svarar

Ja, jag har faktiskt tips! Jag tycker att du gör helt rätt i att fokusera på styrkorna när du samtalar med henne. Det du skulle kunna börja med är att introducera Tony Attwoods positiva Aspie-kriterier för henne ifall du redan inte gjort det! Tony är en psykolog/autismforskare som har vänt diagnoskriterierna till något positivt. Har man exempelvis svårt att förstå underförstådda budskap mellan raderna kan det i gengäld betyda att man har en förmåga att föra samtal utan dolda budskap. Autism kan alltså vara ett hinder i vissa situationer och en styrka i andra vilket är något du kan påpeka för henne. Allt är kontextbundet!

Få henne att vara stolt över diagnosen

Mitt andra tips är att förmedla henne budskapet att autism är något att vara stolt över istället för att skämmas för. Observera att jag inte menar att du ska tvinga henne att ta till sig diagnosen, absolut inte! Vill hon inte kännas vid sin diagnos tycker jag att du ska respektera det och inte diskutera autism med henne i onödan om hon har sagt att hon inte vill det. Samtidigt kan du dock försiktigt nämna att du inte håller med henne om att autism är något negativt men att det i slutändan är hon som bestämmer hur mycket, om hon överhuvudtaget, hon vill ”sysselsätta sig” med diagnosen.

Inte trovärdigt

Sedan tycker jag att du ska fundera över om det är bra att säga saker som ”glöm inte att autism inte definierar dig” och ”du är du, du är inte din diagnos”. Det kanske bara är jag, men jag tycker att sådana uttalanden kan vara förödande för autistens självkänsla. Jag menar, vad är det man egentligen säger mellan raderna då? Jo, man säger: ”autism är en icke-önskvärd egenskap så det är inte bra att definiera sig utifrån sin diagnos”. Handen på hjärtat, hur ofta säger man sådana saker när det handlar om något neutralt eller rent av positivt? Om man betonar att autism innebär styrkor samtidigt som man i nästa andetag uppmanar en autist att ta avstånd från sin diagnos, hur trovärdig är man då? Jag tror att de allra flesta autister förstår att man i så fall bara pratar om styrkorna för att trösta autisten men egentligen inte menar det man säger. Så tycker du att autism är en tillgång, visa det med både ord och handling! Jag vet inte om ni andra håller med, men jag tycker att handling betyder ännu mer än ord.

Har egna erfarenheter

Själv har jag egna erfarenheter av ovanstående. Jag är förutom en autist också en finne, men ingen svensk har någonsin sagt till mig: ”Glöm inte att du är mycket mer än en finne så låt inte finskheten definiera dig” men däremot har jag hört desto fler likartade uttalanden om min autism. Av det har jag lärt mig att det är okej att vara en finne men inte okej att ha autism. Tack och lov är jag 42 år gammal, men för en ung människa kan sådana uttalanden vara skadliga för självkänslan då man lär sig att autism egentligen är något negativt och att folk bara pratar om de autistiska styrkorna för att vara politiskt korrekta. Själv tyckte jag att det var jobbigt att få sådana uttalanden om autism när jag var ung!

Tips om böcker

Din andra fråga handlar om böcker och bloggar. Jag har funderat och funderat men tyvärr inte kommit på någon blogg eller en bok som specifikt fokuserar på autistiska styrkor hos tonåringar. Visst, det finns ju böcker som handlar om autism och riktar sig till föräldrar som t.ex. Caroline Lindbergs bok, men den boken riktar sig till föräldrar och fokuserar inte på styrkor på det sätt du efterfrågar. På finska finns det en bok som är skriven för barn och tonåringar och som handlar om kända personer med specialbehov/svårigheter som lyckats i livet (och jag är för övrigt också med i boken), men den är skriven på finska vilket gör den irrelevant om man inte är finsktalande. Vad gäller bloggar så har jag själv skrivit ett blogginlägg som handlar om autistiska styrkor. Om ni bloggläsare kommer på en bra bok eller en blogg som är skriven på svenska och som specifikt handlar om autistiska styrkor hos tonåringar, tipsa gärna!

Hjälp mig informera om NPF genom att dela det här inlägget på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.

Reklam för min bok

”Viktig bok, att höra om trötthet och svårigheter, samtidigt som stor fokusering inte behöver vara dränerande. Boendestöd är inget att skämmas för, även om man verkar välfungerande.”
-Eva, mamma till vuxen Aspergare, 5 juli 2022

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.

Fråga mig om autism

Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.

Följ min blogg

Följ gärna min blogg via push-aviseringar (den vita bjällran med blå bakgrund). Man kan också följa min blogg via Facebook, Instagram eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.

Senaste svar på alla blogginlägg

  1. Ja, alla präster jag träffat hittills i församlingen har känts fina! Men den här prästen alltså… extra fin och omtänksam!…

9 svar på ”Hur pratar jag om autism med min tonåring?”

Kom att tänka på liknande uttalanden människor kan göra som blir fel för mig t ex:

”Jag försöker se människan inte diagnosen”

”Du är så mycket mer än en diagnos”

Blir rädd och det vänder sig i magen när jag hör människor uttrycka sig så. Det blir motsatsen till tröst och uppmuntran som jag tror är mångas syfte när de säger så. Så kan människor säga bara efter några sekunders samvaro eller samtal när jag på ett eller annat sätt sagt något om min autism.

För mig är det enormt viktigt att människor sätter sig in i hur min autism påverkar just mig om de vill kunna vara ett stöd och för att det ska vara möjligt behöver de vanligen (det har funnits sällsynta undantag) ha mer än grundläggande kunskaper om autism och ha erfarenheter av x antal autister med skilda behov och funktionssätt. Det jag oftast önskar är att människor istället för att välja att bortse från diagnosen -som i uttalandena – tar reda på och undersöker hur den påverkar just mig.

Jag känner ingen som kan ta ledigt eller en paus ifrån sin autism. Den finns med om jag t ex går på museum, begravning, svampexkursion etc eller vårdas för ben- och revbensbrott, blir ålderspensionär, när jag städar, tvättar, deltar i motionsgympa, går i samtalsterapi, byter boende/flyttar, blir hundägare, firar födelsedag, vinner på lotto osv osv för att tydliggöra ytterligare (påhittade exempel). Även om jag inte aktivt tänker på den då en är en del av mig och påverkar på olika sätt, olika mycket, i olika situationer..

Jag tror de flesta vanligen inte behöver en förminskning av autismen utan motsatsen. Det behöver snarare hela tiden finnas en medvetenhet om den. En tyst medvetenhet som kan visa sig i t ex att människor i omgivningen själva anpassar sitt beteende och sitt stöd så att det passar mig eftersom jag är den som alltid annars anpassar mig.

Bra skrivet, Kritan! Tack! Jag håller med om vartenda ord. Själv upplever jag inte att jag inte är mycket mer än min autism just av de anledningar du beskrev. Självklart är alla vi autister olika och jag har precis som vem som helst en personlighet, men samtidigt påverkar min autism mig väldigt mycket inom olika livsområden. Precis som du skriver kan man inte ta ledigt från sin autism. Min autism definierar mig mycket mer än vad min finskhet gör!

Svara

En miljoners tack för att du svarade på min fråga, jag suger åt mig som en svamp. Speciellt kriterierna formulerade som positiva egenskaper tyckte jag var värdefulla.

Ska också tänka på att aldrig ”bortförklara” diagnosen, som både du och Kritan är inne på. Jag skulle aldrig formulera mig så annars heller, men det är viktigt att tänka på.

Anledningen till att jag försöker hitta det positiva är för att hon själv rackar ner på diagnosen och jag försöker hitta en väg in. Till största delen jobbar jag ju med att anpassa mitt bemötande och vår vardag utan att prata om det, (”undercover” som jag skriver), men ibland, i vissa situationer, kan jag känna behov av insikt hos henne. Men när jag läste Kritans kommentar (om en tyst medvetenhet) insåg jag att det är just det: mitt behov, inte hennes. Jag kan fortsätta bemöta svårigheterna vi stöter på med hennes diagnos utan att prata om den med henne, eftersom hon inte är mottaglig just nu. Så stort tack till er båda för den ögonöppnaren!

Vad bra att du känner att du fick ett svar på din fråga! Jag är glad att svaret hjälpte dig. Precis som jag skrev i inlägget tycker jag att din strategi i att fokusera på det positiva i detta fall är jättebra eftersom hon rackar ner på diagnosen. Tonåren är en känslig period då det är då man försöker hitta sig själv. Det är jättebra att du finns där och stöttar henne!

Svara

Jag blir så glad för din dotters skull att hon har en sån engagerad mamma.
Din dotter kan komma att tacka dig senare, när hon är äldre.
Allt gott till er.

Mvh kritan

”Ska också tänka på att aldrig ”bortförklara” diagnosen, som både du och Kritan är inne på. Jag skulle aldrig formulera mig så annars heller, men det är viktigt att tänka på.”

Jag tror det är viktigt att din dotter förstår att autism inte är en sjukdom utan att autism handlar om att hjärnan hanterar information på ett annorlunda sätt. Detta ”annorlunda sätt” har sina fördelar och nackdelar. Jag tycker att det är viktigt att man är medveten om diagnosens fördelar och nackdelar oavsett om man accepterar ordet autism eller ej. Acceptansen av diagnosens fördelar och nackdelar gör det lättare att dra nytta av fördelarna och undvika att drabbas av nackdelarna.

För övrigt heter Paulas första bok På ett annat sätt. 😉

”Tar även gärna emot tips på böcker, TED-talks, eller andra bloggar som handlar om just ungdomar med autism, och deras styrkor.”

Temple Grandin fick diagnosen autism som barn, och talar om hur hennes sinne fungerar. Hon delar med sig av sin förmåga att ”tänka bildligt”, som har hjälpt henne lösa problem typiska hjärnor missar. Hon argumenterar att världen behöver människor i autismspektrumet: bildliga tänkare, mönstertänkande och alla möjliga smarta nördar.
https://www.ted.com/talks/temple_grandin_the_world_needs_all_kinds_of_minds?language=sv

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *