Hur motiverar jag min skoltrötta dotter med autism?

Jenny frågar

Min dotter är 18 år och har det senaste året blivit så trött hon orkar inte gå till skolan mer än kanske en dag i veckan 4 timmar. Att få henne att gå upp ur sängen kan ofta ta hela förmiddagen. Hon har autism och en lindrig IF samt en ångestproblematik som kommer och går.

Hon orkar inte göra något längre. Hon är glad och verkar må bra så länge hon inte ställs för några krav. Innan hon kom in i puberteten var hon tvärtom och var ständigt i rörelse.

Min fråga är har du några tips på hur man kan motivera henne att gå upp ur sängen på morgonen? Jag upplever att hon verkar utbränd men är det inte fel att inte försöka motivera henne att gå lite till skolan då det är den enda yttre stimulans hon ibland får?

Paula svarar

Du skriver att hon verkar utbränd men verkar må bra och vara glad när det inte ställs några krav på henne. Jag vet såklart inte vad hon tänker och känner, men om du verkligen misstänker att hon är utbränd men mår bra av att vara hemma skulle jag inte försöka motivera henne för att gå upp ur sängen på morgnarna. Jag har själv drabbats av utmattningssyndrom två gånger i mitt liv och lovar att det är en fruktansvärd sjukdom som bara blir värre och värre ju högre krav man får på sig.

En utbränd autist behöver återhämtning

Enligt min erfarenhet behöver inte en utbränd autist ”stimulans” utan vila, återhämtning samt intressanta och meningsfulla aktiviteter. Och med ”intressanta och meningsfulla aktiviteter” syftar jag på aktiviteter som autisten själv finner intressanta och meningsfulla, och absolut inte på aktiviteter som omgivningen och samhället ser som meningsfulla.

Hon ska stå i fokus

Vid utbrändhet ska det vara den utbrände och inte samhällets värderingar och normer som står i fokus! När den utbrände har autism är det viktigt att ta hänsyn till autismen. Och vi med autism tycker inte alltid om samma aktiviteter som andra människor. Autismforskaren Lorna Wing skriver i sin bok Autismspektrum att en person med autism kan ha helt andra prioriteringsmönster och intressen än de flesta andra människor. Därför kan omgivningen aldrig veta vad en autist må bra respektive dåligt av!

Behöver ingen stimulans

Själv var jag i princip helt isolerad från omvärlden under pandemin. Jag var korttidspermitterad från jobbet och de 2 dagar i veckan jag väl jobbade så jobbade jag hemifrån. Jag och min pojkvän har ett distansförhållande, men vi sågs inte en enda gång på 1,5 år under pandemin. Jag träffade inte heller min familj på 2,5 år. Många var oroliga för att jag inte fick ”stimulans” och ”social samvaro”, men jag mådde hur bra som helst! Det enda jag mådde dåligt av under pandemin var samhällets åsikter om hur man ”borde” leva, men samtidigt insåg jag att jag verkligen inte behöver någon stimulans. Och då var jag inte ens utbränd men längtade alltså ändå inte efter stimulans.

Utgå från hennes känslor

Vid utbrändhet är det viktigt att utgå från den drabbades känslor, upplevelser, energi och åsikter. Man ska alltså aldrig utgå från vad samhället tycker att personen borde orka. Någon som är utbränd behöver sänkta krav, absolut inte högre! Och en autistisk tonåring kan tycka att det tar alldeles för mycket energi att sitta i skolan en halvdag i veckan, men omgivningen kan istället tycka att autisten borde höja kraven och ”utmana sig själv” genom att gå till skolan ännu oftare. Men det finns ingen mall för hur mycket en autistisk borde orka, och därför är det viktigt att autisten får lyssna på sig själv.

Skolan är en social konstruktion

Vid bemötandet av personer med autism är det viktigt att tänka utanför boxen. Jag vet, det kan kan vara jättesvårt ibland för samhället har beslutat att alla barn och tonåringar mår bäst av att vara i skolan och att alla vuxna mår bäst av att ha ett arbete eller åtminstone någon form av daglig sysselsättning. ”Utveckling” och ”lärande” ses som viktigare än psykiskt välmående, i alla fall i de situationer då en elev inte är intresserad av att utvecklas men mår bra av att sitta hemma på dagarna. Passar man inte in i samhällets normer blir man ifrågasatt och sjukdomsförklarad. Men skolan är faktiskt en social konstruktion som inte funnits så jättelänge i historien vilket är jätteviktigt att komma ihåg i sammanhanget.

Finns det ett mönster?

Med detta sagt kan jag inte uttala mig om vad din dotter tänker och känner och om hon verkligen är utbränd eller inte. Frågan är om hon skulle trivas i skolan och orka gå dit om hon fick mer anpassningar. Kanske skulle hon trivas och orka då, kanske inte. Du kan fundera på om du sett något mönster i hennes villighet att gå till skolan. Är det kanske så att hon bara går till skolan de dagar hon får plugga sitt favoritämne eller när hon får träffa sin favoritlärare som förstår henne bäst? Om hennes avsaknad av motivation beror på bristande anpassningar är det viktigt att du pratar med skolan!

Det är bara hon som vet det

En annan fråga är hur hon mår de dagar du väl lyckats få henne att gå till skolan. Någon gång när hon kommer hem från skolan skulle du kunna fråga henne om hon tycker att det är bra att du motiverade henne för att gå dit på morgonen. Vissa autister tycker att det är bra att anhöriga/boendestödjare motiverar dem för att gå upp ur sängen på morgnarna för att gå till skolan/jobbet/daglig verksamhet, och detta eftersom de tycker att det tar emot för stunden att byta miljö men när de väl gjort det så är de nöjda. Andra autister vill absolut inte bli pushade och motiverade eftersom det får dem att gå med på aktiviteter de mår dåligt av. Frågan är vilken skara din dotter tillhör. Det vet bara hon!

Belöningar kan var skadliga

Oavsett vad du gör tycker jag inte att du ska utlova henne belöningar för att gå till skolan om du inte är helt säker på att det gynnar henne. Jag har själv fått belöningar för att gå med på aktiviteter som varit skadliga för mig vilket bara resulterat i psykisk ohälsa, ångest och utbrändhet. Belöningar har förvisso fått mig att bete mig på ett av omgivningen önskat sätt men har alltså varit skadliga för mig.

Vad är det som driver henne?

Fråga din dotter varför hon går med på att gå till skolan en dag i veckan. Är det för att hon drivs av yttre motivation, det vill säga att hon vill få beröm från dig? Eller drivs hon av inre motivation och går till skolan för sin egen skull? Det är mycket viktigt att hon drivs av inre motivation och går till skolan för att hon mår bra av att vara där ibland. Är det inte så ska du absolut inte motivera henne för att gå upp ur sängen på morgnarna, tycker jag!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Dela på Facebook, Twitter eller LinkedIn