Hur lösa konflikter med någon med autism?

Jag vet inte om ditt ex har en bekräftad autismdiagnos, men om han inte har det är det omöjligt att säga om han verkligen har autism eller inte. Även neurotypiska personer, de vill säga personer utan autism, kan skifta snabbt när ett förhållande avslutas. Jag tror att det är mänskligt att analysera personer man ligger i konflikt med och fundera på om deras beteende kan bero på någon diagnos, men det är inte säkert att dessa personer har någon diagnos alls. Med detta sagt är det såklart mycket möjligt att ditt ex har autism, men det vet man inte med säkerhet om han aldrig har fått en diagnos.

Som svar på din fråga finns det säkert autistiska personer som använder andra människor som verktyg på det sätt du beskriver, men å andra sidan kan neurotypiska personer också göra det! Det finns neurotypiska kvinnor som är tillsammans med sina män av ekonomiska skäl och gör slut när det går dåligt ekonomiskt för mannen. På motsvarande sätt finns det neurotypiska män som är tillsammans med sina tjejer bara för sexets/utseendets skull, och om kvinnans utseende förändras eller kvinnan tappar sexlusten kan mannen göra slut med henne. Sedan är det viktigt att komma ihåg att det ibland är en definitionsfråga om en person har använt en annan person som verktyg eller inte. Det är inte alls säkert att båda parterna har samma uppfattning om vem som egentligen har utnyttjat vem.

Många autister kan känna saknad, precis på samma sätt som många neurotypiska personer kan känna saknad. Men bara för att man är kapabel till att känna saknad är det viktigt att komma ihåg att det inte per automatik betyder att man saknar alla som man tidigare haft en nära relation med. Jag saknar inte mina ex, och jag saknar inte heller vissa före detta vänner som jag avslutat vänskapsrelationen med, men däremot finns det andra personer som jag saknar. Saknaden är inte alltid ömsesidig: vissa personer kanske saknar mig trots att jag inte saknar dem, och jag kanske saknar någon som inte alls saknar mig.

Även om jag inte saknar alla som jag haft en nära relation med betyder det inte att jag inte skulle haft vissa trevliga stunder med dessa personer. Men när en relation tar betydligt mer än vad den ger och det negativa överväger det positiva inser jag att jag mår bra av att vara själv och saknar därför inte den andra personen. Det betyder inte att jag hyser agg mot vederbörande utan jag önskar hen allt gott, men jag är bara inte intresserad av att vara en del av personens liv längre. Jag tror att de allra flesta människor har gjort slut med någon någon gång och upplevt samma som jag. Dock är det omöjligt för mig att säga vad som försiggår i ditt ex huvud och varför han beter sig som han gör.

De flesta autister kan känna ånger, på samma sätt som de flesta neurotypiska personer kan känna ånger. Om någon inte skulle förstå att jag inte vill fortsätta ha kontakt och jag följaktligen skulle råka säga något otrevligt till vederbörande för att hen skulle fatta skulle jag troligtvis ångra mig efteråt för att ha låtit så hård. Då skulle jag hålla fast vid att jag inte vill ha kontakt men skulle kanske ångra mig att ha sårat personen. I vissa fall kan det dock vara nödvändigt att vara otrevlig för att den andra personen ska fatta att hens känslor inte är ömsesidiga och att man verkligen inte önskar att ha kontakt, men många kan ändå tycka efteråt att det var tråkigt att behöva såra personen.

Vad gäller katterna så tyckte han säkert om dem, men han känner kanske samtidigt att han vill gå vidare och inte orkar ha kontakt med dig bara för att träffa katterna. Han kanske vill starta ett nytt liv och tycker därför inte att det är ”värt” att träffa katterna? Det är också möjligt att han innerst inne känner skuldkänslor för att han inte vill ha kontakt med dig, och han kan vara rädd för att du börjar fråga honom när ni kan ses, om ni kan vara vänner o s v om han kommer till huset för att träffa katterna. Det är kanske därför han också ”brutit” med katterna?

Om jag vore du skulle jag backa och respektera hans önskemål om att inte ha kontakt. Möjligtvis skulle jag be om ursäkt om jag varit ”tjatig” och hört av mig till honom trots att han sagt att han inte önskar det. Men samtidigt skulle jag betona att jag inte kommer att kontakta vederbörande något mer. Möjligtvis skulle jag tillägga att vederbörande får kontakta mig när som helst i framtiden om hen skulle vilja återuppta kontakten men att personen i så fall får initiera kontakten själv. Jag skulle aldrig ta kontakt med någon som tidigare sagt att hen inte vill ha kontakt med mig.

Jag vet inte vilka ouppklarade saker ni har i huset, men om han är skyldig dig pengar skulle jag försöka få de pengarna och fortsätta höra av mig till honom tills jag får dem! Men är han inte skyldig dig något skulle jag låta de ouppklarade sakerna vara förutsatt att det är jag som äger huset. Dessa ouppklarade saker kanske inte är viktiga för honom?

Det här kanske inte var svaret du ville ha, men jag tyckte att det var viktigt att svara ärligt på dina frågor. Det är såklart inte omöjligt att han kommer att ta kontakt med dig om några år om han skulle märka att du respekterar hans önskemål om att inte ha kontakt och tar hans känslor på allvar. Men det är inte alls säkert att det kommer att hända! Jag förstår att du har det jobbigt just nu. Om du har svårt att släppa honom kan du kanske ta kontakt med en psykolog? Det låter som att du har det tufft just nu! Kram.