Kategorier
Läsarfrågor

Hur lösa konflikter med någon med autism?

Snälla, hjälp mig att sprida budskapet genom att dela det här inlägget på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

Mimmi frågar

Jag har oerhört svårt att lösa konflikter med en närstående till mig som har autism. Jag upplever att det är svårt att lösa konflikter med hen. Jag upplever att personen har väldigt svårt med sin föreställningsförmåga, att se saker ur andras perspektiv och att personen även blir överväldigad vid diskussioner. När personen blir överväldigad så stänger hen av och blir oerhörd svår att nå. Jag har stångat mig blodig med att försöka kommunicera mina behov och att försöka förstå, men jag tycker det är otroligt utmanade med att ha en konflikt med någon som ”stänger ner”.

Jag har nu kommit till slutsatsen att jag måste försöka möta personen exakt där hen är och undrar då hur kan jag bäst försöka möta en person med autism i konflikt? Som sagt, diskussioner är svårt, direkta konfrontationer är svårt, långa utläggningar är också utmanande. Tar gärna emot alla tips jag kan få!

Paula svarar

Jag tycker du tänker rätt kring att försöka lösa konflikterna på ett annat sätt eftersom ni inte verkar komma någonvart så som det är nu. Min första fundering är om det alltid är nödvändigt att ta alla konflikter. Vissa autister har väldigt svårt för att identifiera och beskriva sina egna och andras känslor, ett tillstånd som kallas för alexitymi och som alltså inte alls är ovanligt vid autism. En autist med alexitymi kan uppleva att det är väldigt energikrävande med konflikter. Ofta är vardagen jobbig som den är för en autist varför jag inte tycker att det är nödvändigt att bråka om vad som helst. Man ska så att säga välja sina strider.

Beror inte på elakhet

I vissa situationer är det dock nödvändigt att ta en konflikt. Mår du själv dåligt av situationen är det ju inte bra för dig att tvingas hålla inne med dina känslor. Eftersom den här personen blir onåbar vid konflikter (vilket är logiskt om hen har alexitymi) behöver du en annan lösning. Viktigt att veta är att en autist inte stänger ner av elakhet utan det kan faktiskt kännas väldigt hotfullt med starka känslor för någon med alexitymi. Andra autister kan istället vara högkänsliga och smittas av andras starka känslor vilket också kan vara en anledning att stänga ner på det sätt som du beskriver.

Prova att mejla

Du skulle kunna prova att lösa konflikterna via mejl. För en autist kan det vara svårt att uttrycka sina känslor med ord och hen kan behöva tid för att klura ut hur hen egentligen tänker och känner. Ett mejl känns inte alltid lika hotfullt för vid mejlkontakt kommer autisten ha tid för att fundera på hur hen egentligen känner. När du mejlar är det bra om du håller trevlig ton och absolut inte anklagar hen för något. Skriv med andra ord inte: ”Du har svårt med din föreställningsförmåga.” Skriv inte heller: ”Jag upplever att du har svårt med din föreställningsförmåga.”

Var öppen för olika förslag

Istället kan du skriva t.ex. så här: ”Jag blev ledsen av det som hände tidigare idag och skulle vilja diskutera händelsen med dig. Eller föredrar du att vi diskuterar via mejl istället? Jag anklagar dig inte för något utan vill bara att vi hittar en gemensam lösning som funkar för oss båda. Det är viktigt för mig att lösa problemet för jag mår dåligt. Jag är mån om vår relation och vill därför att det ska bli så bra som möjligt mellan oss.” Du kan också fråga hen om hen har någon idé om hur ni skulle kunna lösa problemet eller om hen föredrar att du kommer med idéer.

Kan vara bra att vänta

Det kan vara bra att vänta med att lösa konflikten tills ett lämpligt tillfälle dyker upp. Om autisten är upprörd/irriterad kan det med andra ord vara bra att vänta till känslorna lugnat ner sig lite. Är hen trött kan du vänta tills hen fått vila. Förklara också gärna för hen varför du tänker och känner som du gör för att underlätta för hen att förstå ditt perspektiv. Lycka till, jag hoppas att det löser sig för er!

Gillar du inlägget? Snälla, dela i så fall det på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.

Köp min bok

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Gothia Kompetens.

Fråga mig om autism

Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.

Följ min blogg

Följ gärna min blogg via Facebook, Instagram, mejl eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.

Senaste svar på alla blogginlägg

Dela på Facebook, Twitter eller LinkedIn

7 svar på ”Hur lösa konflikter med någon med autism?”

Hej!
Tack för en intressant blogg i detta viktiga ämne!

Min fråga rör inte bara konflikt, men det är det som ligger till grund för min fråga.

Jag är i en för mig konfliktsituation med en autist också, min ex. sambo och undrar om du hört om att autister kan använda personer som ”verktyg”?

Jag har inte vetat om/förstått att min ex. sambo är en högfungerande autist, trots att vi bott tillsammans i många år. Jag trodde bara att han var väldigt ”egen”.
Under våra år tillsammans har jag tagit hand om honom som en ”mamma’- inte de första åren riktigt på samma sätt, så man kan säga att han haft det mycket bekvämt. När jag i våras började fundera över vårt förhållandens framtid slutade det till slut med att han hastigt flyttade ut och blockerade mig. Efter det har vi haft viss kontakt, främst eftersom det är lite ouppklarade saker i hemmet, men jag känner inte igen honom alls. Jag har hört att en autist kan använda en person som ett verktyg och sedan när den inte har nytta av personen längre så är den inte längre intressant och därför blir helt oviktig, så det verktyget ”lämnas”. Har du hört detta?

Kan en autist känna saknad? I hemmet fanns två katter som han brukade gulla med, men de betyder uppenbarligen ingenting för honom längre heller.., uppenbarligen inte heller jag och mitt barn.

Trots ouppklarade saker med hemmet skrev han häromdagen att han inte längre vill ha någon kontakt alls, samt kallade mig för några elaka ord. Jag blev förvånad och ledsen eftersom det aldrig har hänt tidigare.
Jag undrar därför även om ånger finns med på känsloskalan? Jag vet inte hur jag skulle bemöta hans elaka ord hastiga vändning..

Tack!

Jag vet inte om ditt ex har en bekräftad autismdiagnos, men om han inte har det är det omöjligt att säga om han verkligen har autism eller inte. Även neurotypiska personer, de vill säga personer utan autism, kan skifta snabbt när ett förhållande avslutas. Jag tror att det är mänskligt att analysera personer man ligger i konflikt med och fundera på om deras beteende kan bero på någon diagnos, men det är inte säkert att dessa personer har någon diagnos alls. Med detta sagt är det såklart mycket möjligt att ditt ex har autism, men det vet man inte med säkerhet om han aldrig har fått en diagnos.

Som svar på din fråga finns det säkert autistiska personer som använder andra människor som verktyg på det sätt du beskriver, men å andra sidan kan neurotypiska personer också göra det! Det finns neurotypiska kvinnor som är tillsammans med sina män av ekonomiska skäl och gör slut när det går dåligt ekonomiskt för mannen. På motsvarande sätt finns det neurotypiska män som är tillsammans med sina tjejer bara för sexets/utseendets skull, och om kvinnans utseende förändras eller kvinnan tappar sexlusten kan mannen göra slut med henne. Sedan är det viktigt att komma ihåg att det ibland är en definitionsfråga om en person har använt en annan person som verktyg eller inte. Det är inte alls säkert att båda parterna har samma uppfattning om vem som egentligen har utnyttjat vem.

Många autister kan känna saknad, precis på samma sätt som många neurotypiska personer kan känna saknad. Men bara för att man är kapabel till att känna saknad är det viktigt att komma ihåg att det inte per automatik betyder att man saknar alla som man tidigare haft en nära relation med. Jag saknar inte mina ex, och jag saknar inte heller vissa före detta vänner som jag avslutat vänskapsrelationen med, men däremot finns det andra personer som jag saknar. Saknaden är inte alltid ömsesidig: vissa personer kanske saknar mig trots att jag inte saknar dem, och jag kanske saknar någon som inte alls saknar mig.

Även om jag inte saknar alla som jag haft en nära relation med betyder det inte att jag inte skulle haft vissa trevliga stunder med dessa personer. Men när en relation tar betydligt mer än vad den ger och det negativa överväger det positiva inser jag att jag mår bra av att vara själv och saknar därför inte den andra personen. Det betyder inte att jag hyser agg mot vederbörande utan jag önskar hen allt gott, men jag är bara inte intresserad av att vara en del av personens liv längre. Jag tror att de allra flesta människor har gjort slut med någon någon gång och upplevt samma som jag. Dock är det omöjligt för mig att säga vad som försiggår i ditt ex huvud och varför han beter sig som han gör.

De flesta autister kan känna ånger, på samma sätt som de flesta neurotypiska personer kan känna ånger. Om någon inte skulle förstå att jag inte vill fortsätta ha kontakt och jag följaktligen skulle råka säga något otrevligt till vederbörande för att hen skulle fatta skulle jag troligtvis ångra mig efteråt för att ha låtit så hård. Då skulle jag hålla fast vid att jag inte vill ha kontakt men skulle kanske ångra mig att ha sårat personen. I vissa fall kan det dock vara nödvändigt att vara otrevlig för att den andra personen ska fatta att hens känslor inte är ömsesidiga och att man verkligen inte önskar att ha kontakt, men många kan ändå tycka efteråt att det var tråkigt att behöva såra personen.

Vad gäller katterna så tyckte han säkert om dem, men han känner kanske samtidigt att han vill gå vidare och inte orkar ha kontakt med dig bara för att träffa katterna. Han kanske vill starta ett nytt liv och tycker därför inte att det är ”värt” att träffa katterna? Det är också möjligt att han innerst inne känner skuldkänslor för att han inte vill ha kontakt med dig, och han kan vara rädd för att du börjar fråga honom när ni kan ses, om ni kan vara vänner o s v om han kommer till huset för att träffa katterna. Det är kanske därför han också ”brutit” med katterna?

Om jag vore du skulle jag backa och respektera hans önskemål om att inte ha kontakt. Möjligtvis skulle jag be om ursäkt om jag varit ”tjatig” och hört av mig till honom trots att han sagt att han inte önskar det. Men samtidigt skulle jag betona att jag inte kommer att kontakta vederbörande något mer. Möjligtvis skulle jag tillägga att vederbörande får kontakta mig när som helst i framtiden om hen skulle vilja återuppta kontakten men att personen i så fall får initiera kontakten själv. Jag skulle aldrig ta kontakt med någon som tidigare sagt att hen inte vill ha kontakt med mig.

Jag vet inte vilka ouppklarade saker ni har i huset, men om han är skyldig dig pengar skulle jag försöka få de pengarna och fortsätta höra av mig till honom tills jag får dem! Men är han inte skyldig dig något skulle jag låta de ouppklarade sakerna vara förutsatt att det är jag som äger huset. Dessa ouppklarade saker kanske inte är viktiga för honom?

Det här kanske inte var svaret du ville ha, men jag tyckte att det var viktigt att svara ärligt på dina frågor. Det är såklart inte omöjligt att han kommer att ta kontakt med dig om några år om han skulle märka att du respekterar hans önskemål om att inte ha kontakt och tar hans känslor på allvar. Men det är inte alls säkert att det kommer att hända! Jag förstår att du har det jobbigt just nu. Om du har svårt att släppa honom kan du kanske ta kontakt med en psykolog? Det låter som att du har det tufft just nu! Kram.

Svara

Hej Maria

Kan du känna igen mönstret sedan tidigare att han behövde mycket mer tid för sig själv, för vila och bearbetning av händelser, människor etc än de flesta andra?

Han kan ha en lång bearbetningshastighet om han har autism. När det händer nåt omtumlande kan man behöva vara själv längre än andra för att gå igenom händelsen, om och om igen, försöka förstå, samla sig, smälta och kanske tillslut acceptera den t ex genom att ”isolera” sig. Dessförinnan orkar han inte med ngn kontakt kanske utan bemöter dig argt och irriterat för att han är så stressad? Hjärnan fungerar inte så bra under hög stress så då kan vissa säga saker de senare ångrar.

Det kan såklart även va så att han redan nu vet att han inte vill ha kontakt någonsin mer. Iallafall så gick mina banor när jag läste en del av dina rader.

Du har helt rätt i att bearbetningshastigheten kan vara lägre vid autism! Då kan man precis som du skriver behöva tid för att bearbeta konflikterna.

Svara

Vad bra svar du har Paula! Jag saknar autismdiagnos, men känner tydligt igen mycket av det du skriver. Som här angående konfliktlösning. Jag har även läst Lorna Wings Autismspektrum där jag kände att hon skriver om mig. Nu menar jag inte att det därmed är befäst att jag är en autist. Men mycket känner jag igen från det jag var liten till idag när jag är i 50-års åldern. Har alltid setts som annorlunda och säregen bland annat.
Jag väljer mina konflikter väldigt väl eftersom de tar alldeles för mycket energi. Har inga problem att vara i en konflikt om det är en tydlig konflikt. Med tydlig menar jag att det är riktat direkt mot mig. Annars stänger jag ner och bearbetar ”konflikten” inombords tills jag funnit en lösning, om det verkligen kräver en lösning. Jag skriver brev/mejl mycket hellre för då blir allt mer konkret för mig. Upplever att världen är i mångt och mycket väldigt abstrakt. Jag tycker för övrigt också att de som ligger inom normen för hur man ”ska” vara har väldigt många konflikter i sin vardag och som menar att det är normalt. Jag har svårt att veta när det är en konflikt som kommer påverka en i livet eller om det är en bagatellartad konflikt. Det är nog därför jag stänger ner ofta vid konflikter, inte medvetet eller av elakhet, jag vet helt enkelt inte när det är värt att vara en del av den och inte.

Tack Ronja! Jag känner faktiskt inte igen mig särskilt mycket i Lorna Wings Autismspektrum men däremot desto mer i Tony Attwoods Den kompletta guiden till Aspergers syndrom! Men det där är såklart olika.

Jag håller med om att det anses vara normalt att ha många konflikter i sin vardag förutsatt att dessa inte är för stora dock för annars ses det också som onormalt! Men det är samtidigt kulturellt. I vissa kulturer är konflikter ännu mer okej än i Sverige medan det i vissa andra kulturer inte anses vara okej att ha några oenigheter alls och inte ens yppa ordet ”nej”.

Jag tycker precis som du att konflikter tar energi! Jag har ibland sagt ifrån till vissa boendestödjare vilket inte alls tagits emot väl, och därför har jag istället börjat kontakta boendestödjarnas chef och be om en ny boendestödjare när jag inte varit nöjd. Det är inte värt det att ta konflikterna med dem personligen tycker jag! Det tar betydligt mindre energi att be om nya boendestödjare än att ta ”konflikterna” med boendestödjarna själva.

Svara

Jag tycker de är jättejobbigt med konfrontation och jag har många gånger varit en sk kappvändare, vågar inte stå upp för saker för slippa prata och slippa bråk, men ledde till skilsmässa, på hans initiativ pga jag inte orkade stå upp för honom, eller tappat väninnor pga jag liksom tappar talet. Efteråt har jag tänkt, varför sa jag inget. Min son som är vuxen han tycker jag ska stå för jag röstar på SD och är Israelvän i stället för sitta där tyst. Men minns på fd jobbet när jag inte ville gå på Pride och de började frysa ut mig.
De känns som jag inte orkar ta strider. I bland är jag rädd att jag en dag helt kommer tappa talet

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *