Förälder frågar
Hur kan en individ med autism sitta flera timmar i sträck och spela dataspel utan att bli ”hjärntrött”? Tänker att det i dataspel är en massa olika intryck och saker att hålla koll på (visst, inte alla spel men säg action orienterade). Att jämföra med andra sammanhang där det finns massa olika intryck som kan trötta ut en individ med autism?
Paula svarar
Tyvärr vet jag inte vad som händer i hjärnan och vilka hjärnområden som är involverade när man spelar dataspel samt hur dessa hjärnaktiviteter skiljer sig från när man sysselsätter sig med andra aktiviteter. Jag kan därför inte ge dig biologiska utan bara psykologiska förklaringar. Innan jag förklarar vill jag påminna om att förklaringarna kan skilja sig från autist till autist. Vi med autism kan fungera på olika sätt, och alla autister spelar inte heller dataspel.
Autisten kan uppleva flow
Vissa med autism har dataspel som specialintresse, och ett specialintresse går inte att jämföra med andra aktiviteter. När en autist sysselsätter sig med sitt specialintresse kan hen uppleva ett ”flow-tillstånd” då hen glömmer tid och rum. En neurotypiker kan tänka: ”aktivitet som aktivitet” och kan ha svårt att förstå varför en aktivitet ger autisten massor av energi samtidigt som en annan (enligt neurotypiker likvärdig) aktivitet tar all autistens energi, men det är som att jämföra äpplen med päron.
Inte samma sak
I min värld är det som att säga: ”Hur kommer det sig att du gifte dig med Niklas men gav Fredrik nobben när han friade till dig?” Men om personen är kär i Niklas är det en helt annan sak att vara gift med Niklas än med Fredrik. En person som inte är kär i Fredrik skulle kunna uppleva det som jobbigt, energikrävande och ångestfyllt att vara gift med honom men underbart att vara gift med Niklas. En annan person som är kär i Fredrik men inte i Niklas kan däremot tycka precis tvärtom! Man kan alltså inte säga: ”Giftermål som giftermål” och utgå från att det känns likadant att vara gift med alla människor. Jag förstår att det är en udda jämförelse, men samma princip gäller aktiviteter. Ett specialintresse kan inte jämföras med andra aktiviteter!
Texten fortsätter under annonsen.
ANNONS
Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.
Reglerna är förutsägbara
Faktum är att ett specialintresse troligen inte skulle vara ett specialintresse om det var energikrävande och orsakade hjärntrötthet på ett negativt sätt! Grejen med specialintresset är just att det ska kännas meningsfullt för autisten att sysselsätta sig med det. Och en aktivitet som man älskar och upplever som meningsfull brukar man inte bli hjärntrött av på samma negativa sätt. Det enda autisten måste hålla koll på vid spelandet är skärmen så hen behöver inte fokusera på vad som händer runt omkring. Visst, det kan hända oväntade saker i dataspelet, men reglerna och utfallet är ofta ändå någorlunda förutsägbara. Autisten förstår oftast varför utfallet har skett.
Spelandet är kravlöst
Dataspel omfattar oftast inte heller sociala krav utan autisten kan spela helt ensam på sina egna villkor. Det kan också ge autisten en kick att få en belöning som oftast består av känslan att hen blir bättre och bättre i spelet. Autisten kan glömma alla bekymmer och måsten när hen fokuserar på dataspelet. Autisten spelar också i en lugn och trygg miljö (oftast i hemmet) och kan styra själv när och hur hen spelar.
Intrycken är förutsägbara
Vad gäller intryckskänslighet så är det korrekt att vi med autism ofta har en annorlunda sensorisk bearbetning, men autistens hjärna kan ha lärt sig att hantera de sensoriska intrycken i dataspelet eftersom de har en koppling till specialintresset. Intrycken i dataspelet kan vidare vara mer förutsägbara än de intryck som autisten utsätts för i andra vardagliga situationer. I ett klassrum kan det finnas högljudda klasskamrater som hostar eller gapar och skriker utan att autisten är beredd på det, men däremot vet autisten ungefär vilka ljud och vilken ljudvolym hen kan vänta sig när hen spelar ett dataspel.
Kan vara gynnsamt för hjärnan
Jag vet att andrahandskällor ofta förvränger forskningsresultat, men om man ska tro på SVT kan actionspel vara gynnsamt för hjärnan. Kanske upplever autisten positiva känslor i samband med dataspelandet eftersom hen omedvetet känner att hens hjärna behöver spela? Så länge autisten mår bra och spelandet inte ger negativa effekter tycker jag inte att du ska lägga dig autistens spelande!
Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.
Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.
Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.
Boka en föreläsning med mig
Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.
Reklam för min bok
”Viktig bok, att höra om trötthet och svårigheter, samtidigt som stor fokusering inte behöver vara dränerande. Boendestöd är inget att skämmas för, även om man verkar välfungerande.”
-Eva, mamma till vuxen Aspergare, 5 juli 2022
Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.
Fråga mig om autism
Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.
Följ min blogg
Följ gärna min blogg via push-aviseringar (den vita bjällran med blå bakgrund). Man kan också följa min blogg via Facebook, Instagram eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.
Senaste svar på alla blogginlägg
Jag har velat prova hypnos för att se om jag skulle vara person som accepterar att släppa kontrollen som krävs!…
Ja! det känns forcerade!
Precis, det blir verkligen motsatt effekt! Det skulle inte förvåna mig om det i framtiden kom nya studier som visar…
Eller hur!! Märkligt!! Jag spänner mig nästan mer för jag känner att jag måste prestera och ”nu ska jag slappna…
De som gillar meditation brukar säga att det är en vanesak och att när man väl har vant sig vid…
Jag har också svårt att visualisera. Jag har testat hypnos vid två olika tillfällen helt oberoende av varandra och då…
Jag har också läst detta om psykos men jag har varit osäker på om det är vetenskapligt bekräftat att det…
Skönt att veta att jag inte är ensam! Det är lite märkligt att människor ofta förväntar sig att alla ska…
Jag tycker också det finns en motsättning att meditera för att bli lugn. Lite som att en försöker prestera för…
Ofta när jag har försökt med någon typ av mindfullness begär det att en ska visualisera en ”inre” bild, av…
4 svar på ”Hur kan en person med autism orka spela dataspel?”
Jag skulle säga att det till stor del handlar om kontroll, krav och konsekvenser. Man väljer vad för spel man vill spela, därmed vilken miljö, vilka stimuli och vilka krav man utsätts för. Man kan lära sig reglerna och när man misslyckas med något så kan man försöka igen utan särskilt stora konsekvenser. Det finns ofta många inställningar som gör att man kan kontrollera och justera det mesta. Man kan också stänga av ett spel utan att man behöver förklara eller motivera det för någon. 😉 (om man inte spelar med andra personer förstås)
Själv tycker jag att många spel är överstimulerande och uttröttande, speciellt fartfyllda spel, spel med sociala interaktioner eller komplexa system som kräver mycket av mitt arbetsminne.
Även om jag tycker om spelet så känner jag också att jag är känsligare nu än när jag var yngre för att sitta för länge och spela väldigt intensivt. Men ibland behöver jag hyperfokusera på ett visst spel i några dagar för att ladda mina emotionella batterier. Försöker jag dock spela nåt jag inte har lust med så går det inte särskilt länge.
Du beskriver det det väldigt bra! Och du har rätt i att det är en fördel att man kan stänga av ett spel utan att behöva förklara sig, iaf under förutsättning att man spelar ensam (vilket man enligt min erfarenhet ofta gör). Vid andra sociala aktiviteter förväntas man anpassa sig på ett helt annat sätt och ta hänsyn till andras önskemål och krav.
Detta är något jag har funderat ganska mycket över! Särskilt i relationen till spelet world of warcraft som jag spelade mycket som tonåring.
Min tanke är att ett sådant spel, som är byggd på spelarnas kollektiva samarbete, och där finns gemensamma uppgifter som ska utföras, skapar en hel social begreppsvärld som är klart definierad och otvetydig. Diskussionen mellan spelare kan helt handla om vad spelaren ska göra härnäst, hur de ska dela på utrustning, vad de upptäcker i världen eller hur de klara av ett hinder. På detta vis blir det inklusivt, eftersom de mesta du behöver göra för att vara en ”medlem” är att kunna spela spelet. Detta kan i sin tur leda till vänskaper över tid!
Det är som du säger att den digitala världen blir begriplig eftersom social stimuli främst kan ses genom hur karaktärer rör sig, vilka ”emotes” de använder och hur de chattar.
Det blir som en idealisering och förminskning av den sociala verkligheten som är extremt kraftfull. Det är lite som om att världen blir byggd utifrån en abstrakt social förståelse eftersom det i viss mening är en konstruktion, av både spelare(genom karaktärsskapandet) och spelutvecklare (skapandet). Jag föreställer mig att en sådan datorspelsvärld simulerar hur det är att vara en neurotypiker och därmed den ofantligt dragkraften (alltså att det inte krävs en direkt tankeverksamhet och att autisten kan agera relativt spontant utan att få sociala sanktioner)
Alltså finns det i en mening en stor möjliggörande funktion för autister, som att glömma bort saker för ett tag och fly undan genom att fokusera på en enskild sak.
Men jag blir också lite bekymrad när dessa beteenden blir en livsstil. Jag menar verkligenheten kan vara rolig också! Personligen skulle jag vilja separera datorspel/skärmtid utifrån om den är stimulerande (alltså genuint njutningsbart) eller något som personen gör ”bara för att” och som inte har något särskilt värde för individens välbefinnande.
Bra skrivet! När spelarna samarbetar kring spelet blir reglerna tydliga och autisten slipper förhoppningsvis känna sig osäker på vad som förväntas av hen. Socialt samspel i verkliga livet ser ofta helt annorlunda ut!
Precis, om autisten spelar dataspel för att det är en stimulerande/njutningsbar aktivitet är något helt annat än att spela tvångsmässigt eller i brist på något annat. Detta gäller såklart alla aktiviteter/specialintressen och inte bara dataspel!
Jag förstår att många kan bli bekymrade när spelandet blir en livsstil för en autist. Jag resonerar nog annorlunda än de flesta här för jag tycker inte att det är självklart att verkligheten i det riktiga livet måste vara bättre än den virtuella verkligheten. Det KAN vara det och det är också det för många, men jag vet också att en autist kan må bra av helt andra saker än en neurotypiker. Om spelandet verkligen är autistens specialintresse tycker jag att det är okej att ha spelande som livsstil även om det avviker från normen. Men samtidigt passar den typen av liv inte de allra flesta! De flesta mår bra av balans.