Är det vanligt vid autism att trivas ensam?

AHa frågar

Jag inväntar svar på utredning. Just nu reflekterar jag kring att jag trivs bäst i mitt eget sällskap och med min hund. Är det vanligt bland autister att man helst är ensam? Jag är social lite då och då.

Paula svarar

Om du läser diagnoskriterierna för autism ser du att diagnoskriteriet A3 kan yttra sig som avsaknad av intresse för jämnåriga. Som du ser är det inte nödvändigt att uppfylla just det kriteriet för att bli diagnostiserad med autism vilket betyder att inte alla med autism tycker om att vara ensamma. Vissa autister kan till och med vara översociala och vilja vara tillsammans med andra i princip hela tiden! Men som sagt är det inte alls ovanligt att en autist helst är ensam. Sådana autister träffar man kanske inte på träffgrupper för autister, men däremot har jag träffat massor av anhöriga till sådana autister på mina föreläsningar!

Wing beskriver fyra typer av autister

I boken Autismspektrum beskriver autismforskaren Lorna Wing fyra typer av autister: Den avskärmade gruppen som i princip beter sig som om andra människor inte existerade (vissa autister är enligt Lorna Wing endast sådana när de är små men förändras när de blir äldre), den passiva gruppen som accepterar sociala närmanden från andra människor men tar inget initiativ till social interaktion, den aktiva men udda gruppen som tar kontakt med andra människor på ett udda sätt (t.x. genom att prata om sina egna behov och intressen och genom att ignorera sociala signaler) och slutligen den överdrivet formella, högtravande gruppen som är extremt artiga och anstränger sig för att uppföra sig väl men som ändå kan begå stora sociala misstag.

Texten fortsätter under annonsen.

ANNONS

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.

Alla autister känner inte igen sig

Dock finns det enligt Lorna Wing ingen skarp gräns mellan dessa grupper, och hennes bok handlar enligt mig om autister med mycket stora svårigheter och främst om barn. Alla med autism passar alltså inte in i någon av hennes grupper (vilket iofs också kan bero på kamouflage), och autistens sociala stil kan också variera under åren. Även om de flesta av mina bloggläsare troligen inte har så stora svårigheter som Lorna Wing beskriver i sin bok visar hennes beskrivning att det finns många med autism som är ensamvargar och trivs för sig själva.

Vissa vill umgås med andra autister

Sedan finns det också autister som tidigare i livet har saknat intresse för att umgås med andra men som efter diagnos har upptäckt sin sociala sida tack vare att de fått lära känna andra med autism! Vissa autister kan alltså vara sociala innerst inne men har ändå valt ensamheten under många år eftersom de inte har känt någon samhörighet med neurotypiker, det vill säga människor utan autism. Och det är ju naturligt att föredra sitt eget sällskap om man aldrig har träffat människor som man klickar med.

Led inte av social distansering

För mig har det varit tvärtom: jag har varit social tidigare i livet och upptäckt först som vuxen att jag egentligen är väldigt osocial. Tidigare i livet kamouflerade jag och såg till att alltid umgås med andra eftersom det var det som förväntades. Jag kan tillägga att jag också kunde ha roligt med vissa människor ibland, men ändå har vänskapsrelationer aldrig varit viktigt för mitt psykiska välmående. Jag brukar säga att jag kan ha roligt med andra människor men kan ha ännu roligare när jag är ensam! Jag led exempelvis inte under Covid-pandemin av social distansering även om jag utövade det fullt ut. Tvärtom älskade jag det!

Har börjat förstå mina behov

Nu när jag är äldre och har börjat lära känna mina egna behov har jag förstått att det är helt okej att vilja vara ensam! Dock tog det lång tid innan jag förstod att det är helt okej att inte orka upprätthålla vänskapsrelationer även om man gjort det tidigare i livet. Så vi autister som trivs med att vara ensamma finns absolut! Men eftersom du är social då och då trivs du kanske ändå med socialt umgänge ibland? Vid autism är det nämligen inte heller ovanligt att trivas i andras sällskap ibland men samtidigt behöva lång återhämtningstid efter att ha varit social. Dessutom har du ju din hund som förmodligen också ger dig sällskap!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.