Kategorier
Asperger motorik och automatisering

En otippad fördel med automatiseringssvårigheterna

I gårdagens blogginlägg beskrev jag hur mina automatiseringssvårigheter gör att jag endast klarar av att fokusera på en sak åt gången. Jag brukar säga att även om jag aldrig skulle byta bort min Aspergers syndrom som helhet även om jag fick chansen så skulle jag absolut vilja byta bort just min uttröttbarhet och mina automatiseringssvårigheter. Det känns väldigt jobbigt för mig att bli totalt utmattad av saker som andra människor gör automatiskt, och ännu värre blir det när min uttröttbarhet blir misstolkad som uttryck för lathet.

Som ni vet brukar jag gärna tala om fördelarna och styrkorna med Aspergers syndrom och autism. Autism kan ju innebära flera styrkor så som detaljttänk, en förmåga att se saker ur en annan synvinkel, en förmåga att fokusera på sina specialintressen och bli duktig på dessa och så vidare. Men jag har hittills alltid upplevt att just automatiseringssvårigheterna inte innebär några fördelar för mig utan endast begränsningar och svårigheter som jag skulle vilja få bort. Tills jag funderade på saken igen och kom på att även automatiseringssvårigheterna just i mitt fall faktiskt skulle kunna innebära vissa fördelar i alla fall, nämligen följande:

När jag fokuserar på en sak, måste jag fokusera på det fullt ut eftersom jag har så svårt för att automatisera annars. Och precis som jag konstaterade i gårdagens blogginlägg blir jag så trött av att fokusera att jag inte lägger märke till vad som händer runt omkring mig. Därför såg jag inte mannen utan byxor i vägkanten när jag tog en promenad tillsammans med min boendestödjare. Konsekvensen blir att när jag är superfokuserad så lägger jag jag inte märke till störande saker som andra människor skulle störa sig väldigt mycket på så som blinkande lampor, hög trafikbuller, störande lukter och annat. Andra människor tror ibland att jag skojar när jag säger att jag inte märkt en uppseendeväckande händelse när jag försökt automatisera för det är ju saker som jag märker i vanliga fall, precis som vilken person som helst.

Ett klassiskt exempel är när jag var relativt ny i föreläsandet. På den tiden var jag fortfarande elev på Ågesta Folkhögskola och hade planerat en halvdags föreläsning som jag skulle hålla självständigt. Läraren på kursen följde med mig till föreläsningen för att göra anteckningar och ge mig förbättringsförslag. Självklart innebar situationen en anspänning för mig för jag var på den tiden ovan vid att hålla föreläsningar som var längre än en timme och jag hade inte föreläst vid speciellt många tillfällen. Idag sker föreläsandet automatiskt för mig, men på den tiden fick jag planera allt noga. Jag var inte spontan i föreläsandet utan fick lägga mycket fokus på planeringen för vad jag skulle säga och vilken tid rasterna skulle vara. Jag fick titta på klockan hela tiden så att alla delarna i föreläsningen hade rätt längd. Det var väldigt mycket för min hjärna att tänka på, och efter att föreläsningen var genomförd kändes som att min hjärna hade gått på högvarv för att fokusera på alla dessa detaljer.

Döm om min förvåning när jag fick omdöme av läraren efteråt och hon berömde mig för att jag inte hade visat med en min att jag hade störts av det extremt störande höga bullret för det skulle vara en jobbig situation även för rutinerade föreläsare! Jag hade bara kört min föreläsning som vanligt och inte låtit mig distraheras, vilket var proffsigt gjort av mig och som jag skulle få kred för, sa läraren. Jag hade inte ens gjort en paus och inte heller kommenterat störningarna överhuvudtaget. Det var kul att höra att jag hade varit proffsig men det fanns ett problem: vilket störande ljud hade läraren syftat på? Jag förstod inte.

När jag frågade läraren vad hon hade menat verkade hon chockad av min fråga. Tydligen hade de renoverat extremt högt i rummet bredvid vilket hade låtit högt och pågått ett tag! Hon var förvånad att jag inte hade uppmärksammat ljudet för det var nästan omöjligt att låta det passera, tyckte hon. Men nej, jag hade inte tänkt på det överhuvudtaget! Och ändå kan jag bli irriterad när mina grannar borrar hemma, och nu som rutinerad föreläsare med snart 11 års erfarenhet störs jag extremt mycket bara av att en mobiltelefon plötsligt ringer mitt i mina föreläsningar. Nuförtiden är jag spontan när jag föreläser och använder mig av exempel som jag känner för just i stunden under förutsättningen att det passar in i ämnet. Därför är jag numera också uppmärksam på vad som händer runt omkring mig och kan därför störas av olika saker när jag föreläser. Därmed är jag inte alls säker på att jag skulle klara av liknande ljudstörningar i föreläsningssituationer lika bra nu som jag gjorde i början eftersom jag automatiserat föreläsandet.

Slutligen måste tilläggas att extremt många personer med Aspergers syndrom eller autism är precis tvärtom! Intryckskänslighet är ett mycket vanligt drag bland oss autister, och många autister märker smådetaljer runt omkring även när de är superfokuserade, vilket får dem att tappa fokus direkt. Därmed innebär inte automatiseringssvårigheterna dessa fördelar för många andra autister. Jag rekommenderar därför absolut inte att ni går och börjar borra och renovera ett intillliggande rum när en ny elev från Ågesta Folkhögskola övar på att föreläsa! 🙂

Dela: