Solregn frågar
Jag har några frågor om automatisering:
Påverkar hur roligt eller intressant du tycker att nånting är din förmåga att göra praktiska saker? Jag vet inte om du har samma system att plocka upp posten en gång i veckan som du hade förut, men om du har det, eller tänk på hur det var när du gjorde så:
Ponera att du beställt en grammatikbok som dimper ner på hallgolvet. Gör din entusiasm att det blir lättare att böja sig ner och plocka upp boken? Blir du mindre uttröttad av rörelsen än när du plockar upp posten, eller blir du lika uttröttad, men det är värt det för att läsa grammatikboken blir din belöning?
Jag undrar också om du vet vad som händer i hjärnan när man har respektive inte har svårt med automatisering, om svårighet med automatisering måste innebära att man tänker ”Nu böjer jag mig ner, nu sträcker jag fram handen, nu greppar jag paketet..” eller kan det vara mer diffust?
När du plockar blåbär, som ju är en praktisk syssla, känner du att det att du inte automatiserar gör dig bättre på att plocka mogna och fina bär?
Paula svarar
Vilka intressanta frågor du ställer! Och mycket beror faktiskt på dagsformen. Vissa dagar har jag mer energi än på andra. Om jag hade varit sjukpensionär och dagarna helt lediga hade jag kanske gett dig ett annat svar än vad jag ger dig nu då jag är mycket sysselsatt med bloggen. Det finns mycket som påverkar min ork och motivation. Mycket handlar också om vilka grammatikböcker det är, d v s hur tjocka och om de innehåller väldigt mycket ny information som jag inte redan har. Frågan är därmed inte helt lätt att svara på, och vissa saker jag kommer att skriva kommer kanske låta lite motsägelsefulla.
Har automatiseringssvårigheter
För de bloggläsare som inte vet vad frågeställaren syftar på vill jag berätta att grammatik och blåbärsplockning är mina specialintressen. Jag har tidigare skrivit på bloggen att jag har plockat upp posten från hallgolvet en gång i veckan istället för att göra det varje dag, och detta för att spara energi (dock har mitt bostadshus numera brevlådor bredvid ytterdörrarna, men förut när posten damp ner på hallgolvet gjorde jag så). Autism och troligen även adhd kan nämligen innebära automatiseringssvårigheter vilket innebär att man måste lägga kognitiv energi på sysslor som går per automatik för andra människor.
Motiveras av belöningar
Att få en belöning efteråt påverkar klart min vilja och ork att utföra praktiska sysslor, dock endast upp till en viss gräns. Om vi leker med tanken att jag hade beställt nya grammatikböcker varje dag skulle jag troligen inte orka plocka upp dem från hallgolvet varenda dag i längden utan ibland skulle jag vänta lite, särskilt just nu när jag också har andra saker att göra (=att blogga och jobba), plus att jag eventuellt fortfarande skulle vara sysselsatt med den gamla grammatikboken. Men om jag däremot hade beställt grammatikböcker vid enstaka tillfällen så hade jag absolut orkat plocka upp dem med en gång!
Belöningen är inte tillräckligt stor
För att jag ska orka göra energikrävande sysslor varje dag måste belöningen vara tillräckligt stor. Skulle jag få 10 kronor alla de dagar jag plockar upp posten från hallgolvet skulle det inte vara en tillräckligt stor belöning för att jag skulle vara villig att göra det varje dag, inte ens när jag var sjukpensionär hade jag varit villig att göra det för 10 kronor. Att få det städat och undanplockat hemma och slippa trampa på breven är inte heller tillräckligt stora belöningar för mig. Men säg att jag skulle få tusen kronor varje gång jag plockar upp posten från hallgolvet så hade jag absolut gjort det 🙂
Belöningen måste vara riktigt stor
Jag tror att jag skulle bli uttröttad av rörelsen även om jag hade fått tusen kronor eller en vanlig grammatikbok som belöning (d v s ingen exceptionell grammatikbok), men jag hade nog tyckt att det hade varit värt ansträngningen! Men om vi däremot leker med tanken att jag hade fått en enormt stor belöning, typ en miljon kronor varje gång jag plockar upp posten från hallgolvet hade jag nog inte blivit lika uttröttad dock, och detta för att jag hade sett fram emot att få den där miljonen. Det skulle ju vara en otroligt stor belöning: med tillräckligt många miljoner hade jag kunnat köpa ett fint hus med lyxig strandtomt och anställa personal som arbetar hos mig dygnet runt! Med denna vetskap hade jag troligen inte ”orkat” känna efter om jag blir uttröttad av rörelsen eller inte.
Är mer diffust än så
När jag utför praktiska sysslor tänker jag inte alltid: ”nu böjer jag mig ner, nu plockar jag upp posten” o s v utan automatiseringssvårigheterna är för mig väldigt ofta mer diffusa än så. Jag skulle nog säga att det är som att vara en nybliven körkortsinnehavare. Jag har inget körkort själv men har hört från körkortsinnehavare att bilkörningen tog väldigt mycket energi av dem i början när de var ovana bilkörare, och detta eftersom de behövde fokusera på allt de gjorde. Men efter ett tag började bilkörningen gå per automatik vilket gjorde att de inte längre blir trötta av att köra bil.
Går per automatik för mig
Jag gillar vissa monotona rörelser, och blåbärsplockning är definitivt en monoton syssla! Sådana sysslor går faktiskt per automatik för mig under förutsättning att jag sitter ner i skogen istället för att böja mig på huk och att jag inte använder en bärplockare. Skulle jag använda en bärplockare skulle jag bli trött av blåbärsplockningen och skulle inte tycka att det är kul att plocka blåbär.
Orkar inte lägga energi på det
Eftersom min hjärna slappnar av vid blåbärsplockning är jag extremt dålig på att plocka fina och mogna blåbär. Jag vill inte fokusera på något särskilt under blåbärsplockningen utan jag vill vara i ett avslappnat tillstånd. Pappa klagar ibland på mig på att jag plockar dåliga och lite omogna blåbär, men jag orkar inte lägga energi på sådant när jag plockar blåbär! Skulle jag behöva tänka på sådant skulle automatiseringssvårigheterna förstöra min glädje i blåbärsplockningen.
Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.
Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.
Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.
Boka en föreläsning med mig
Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.
Fråga mig om autism
Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.
Följ min blogg
Följ gärna min blogg via push-aviseringar (den vita bjällran med blå bakgrund). Man kan också följa min blogg via Facebook, Instagram eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.
Senaste svar på alla blogginlägg
Jag kompletterar gärna med mitt eget perspektiv som skiljer sig från ditt utan att det är menat som kritik. :)…
men jag har problem fysiskt har sååå mycket för jag har aldrig sagt till.. men jag har dålig koll på…
Hej Förlåt för sen reaktion men du skriver så bra.. skulle bara veta hur jag babblat om retreat vila aktigt…
De är verkligen inte lätt att läsa mellan raderna och tvärtomspråk fungerar deffinitivt inte för mig är ett ja ett…
Tack detsamma 🙂
Ja precis, det är jättejobbigt att vi uppmanas att träna på saker ständigt och jämt oavsett om vi orkar det…
Jag upplever att insatserna ofta anses vara flexibla och individuella om det är yrkesverksamma som får bestämma sig för hur…
Vad roligt att höra att inlägget hjälper dig 🙂
Vad tråkigt att höra att din son inte fick någon assistent! Jag vågar faktiskt inte svara på om domen kan…
Trevlig sommar! 💝
Dela på Facebook, Twitter eller LinkedIn
19 svar på ”Hur är det att ha automatiseringssvårigheter?”
Tack så mycket för ditt intressanta, utförliga (och roliga!) svar!
Du nämner blogga och jobba. Är inte bloggen en del av ditt jobb?
Och med roliga menar jag de bilder som skapas i mitt huvud där du lever lyxliv i din mångmiljonervilla med strandtomt och betjänten kommer med posten på silverbricka däribland ett brev från din personliga investerare som rapporterar hur det går med de pengar du hade över att investera av din två månaders plocka-upp-posten-lön. Så att inte du eller någon av dina andra läsare tror att jag menar roliga som i ”Vad gullig du är! Det är så roligt!”
Haha, jag förstår vad du menar! 🙂 Jag beskrev en utopi, men hade det gått att tjäna en miljon kronor per dag för att plocka upp posten hade jag mest troligen inte blivit trött av det! 🙂
Jo du har rätt, bloggen är faktiskt en del av mitt jobb 🙂 Dock bloggar jag även ibland och svarar på bloggkommentarer på mina lediga dagar även om jag inte skulle behöva det. Men jag gör det för att ja vill 🙂
Ja, det är ju en svår fråga. Hur roligt något är påverkar för mig, men folk missförstår ofta och tror att om jag inte städar t.ex. och istället komponerar musik så¨beror det på att jag tycker det är tråkigt att städa, men så enkelt är det inte. Jag tror det är ganska få som städar för att de tycker det är världens roligaste göromål utan för att det behövs och kanske också för belöningen det ger efteråt att ha ett rent och snyggt hem. För mig handlar det om svårigheter att få rutiner, hantera mig själv, få rätt hjälp i samhället osv. Det är långt mer komplicerat än att jag inte gör saker för att de är tråkiga. Vanligare är att jag underlåter att göra saker för att de skapar stor ångest hos mig och då kan det ibland röra sig om saker jag verkligen älskar att göra. T.ex. kanske jag drar mig för att just komponera – som alltså är mitt största specialintresse – för den stor ångest och stress det innebär för mig att leta reda på var jag har alla dokument. Jag behöver inte hålla reda på dokument varken på datorn eller fysiska sådana när jag börjar på en ny komposition, men förr eller senare måste jag ju det om andra ska kunna spela eller läsa mina noter/partitur eller om jag själv vill gå tillbaka och titta på min komposition om fem år.
Tack för att du delar med dig av hur det är för dig! Och jag tror att jag förstår vad du menar. Hos mig skapar inte städning ångest utan jag blir bara trött av det plus att jag tycker att det är en tråkig syssla.
Vad tråkigt att du behöver undvika att syssla med dina specialintressen för att du får ångest av förberedelserna.
Ja, frågan var ju inte riktad till mig så jag kunde ju ödmjukt inlett mitt inlägg med ”Går det bra att jag berättar om mina perspektiv också?”, haha. 😀 …
Ingen fara alls! 🙂 Diskussionen blir mer intressant när du och ni andra deltar i diskussioner och delar med er av era perspektiv så jag blir bara glad när ni gör det!
Ja, man har, kanske efter lång tid då man velat jobba med detaljerna i ett projekt, men inte orkat, energi för att göra det, men den energin går åt till att (försöka) lokalisera och plocka ihop vad man behöver. Jag har många intressen och platsbrist och behöver dessutom ofta ha saker framme för att komma ihåg att jag håller på med dem. Det blir lätt så att något som inte är aktuellt just nu hamnar längst ner i nån hög. Till ovanstående kommer lätt en känsla av misslyckande eller skam. Här tror jag att det är viktigt att försöka komma ihåg att det är en funktionsnedsättning inte en personlig moralisk brist.
Jag tänker att det är skillnad på om något är tråkigt som i inte så roligt och tråkigt som i direkt plågsamt att ägna sig åt.
Ja, precis, det är jobbigt när det är så. Jag har i likhet med väldigt många andra autister VÄLDIGT mycket energi och ofta förstår inte folk hur jag orkar. MEN samtidigt är det också mycket som TAR väldigt mycket energi från som gör att vissa dagar kanske man bara klarar av att få gjort en eller två saker – saker som för många andra tar mycket lite energi. Så ofta är nog autister och neurotyper bra på olika saker – den neurotypiske personen kanske är bättre på att få alla vardagssysslor och praktiska saker gjorda och få ordningar och rätsida på saker, medan autisten är bättre på att plugga ett teoretisk ämne i tio timmar i sträck utan särskilt många pauser – efter som det senare för åtminstone en del av oss inte är särskilt ansträngande (även om vi givetvis till sist behöver vila från det också).
Det låter som att även du skulle vara behjälpt av någon form av boendestöd.
Jo… Det är klart att det finns saker som kan vara plågsamt monotona eller så, men då var det ju det där med belöningen som Paula säger. Skulle jag få pengar för att hjälpa någon (som jag inte känner – en vän som ber om något är en annan femma) med något som jag kan, men som är oerhört tråkigt och tar tid så skulle jag antagligen göra det.
Ja, känslor av misslyckande och skam är jobbiga, men du har rätt i att det gäller att ha en sund dialog med sig själv.
Men jag har fortfarande problem med att söka andras godkännande hela tiden. Ibland är det de som är dömande, men jag undrar egentligen varför jag lägger sådan vikt vid att ha allas godkännande när de flesta vanligen inte är särskilt dömande. De senaste åren har jag börjat bli arg och den ilskan handlar ju om detta att inte ha fått rätt hjälp och rätt instanser under alla de här åren så egentligen är det väl helt på sin plats att bli lite arg, tänker jag. För … Det du säger om moraliska brister är ju också något att tampas med för jag är t.ex. oerhört obekväm med att vända mig till andra och be om hjälp, men känner mig ofta mycket desperat och eftersom jag kan ana hur det uppfattas ur andras perspektiv har jag också en hel del dåligt samvete.
Senast här handlade det ju om att grannarna ovanför mig var våldsamma i så länge som en timme och en kvart ungefär förhållandevis oavbrutet. Jag insåg – också efter att ha pratat med Hyresgästföreningen – att nu borde polis tillkallas. Men förutom rädslan och bitvis paralysering (alltså tillfälliga små shutdowns där jag kurar ihop mig i en boll) så låste det sig givetvis när jag skulle ringa. Jag insåg genast att ska jag vänta på att det ska bli av att jag verkligen tar steget att ringa så kan detta ta en halvtimme eller längre. Det bästa vore att lämna lägenheten och ta telefonen med mig, med var kalabalik även i trapphuset och jag var rädd.
Så vad gjorde jag? Jo jag bad ett 15-tal personer hjälpa mig – inklusive en del jag knappt känner. Men det hände inte så mycket. När det lugnat ner sig gick jag ner till polisstationen och försökte få tag på någon trots att jag visste att det var stängt (6 km-s promenad), men de hänvisar ju bara till telefon. Jag visste detta, men var så desperat att jag försökte ändå. Dock kunde jag anmäla händelsen på polisens hemsida senare på kvällen och då ringde de upp och pratade med mig.
Jag skulle ringa en släkting som jag inte pratat med på många år idag. Jag gick ner still stranden i vackra vädret. Men så blåste det lite grann och det räckte för att jag skulle känna mig obekväm med att ringa. Väl hemma igen har grannarna musik på jättehög volym och stampar i golvet så då kan jag inte heller ringa. Men just i situationen där det hade varit viktigt att ringa. Alla säger ju att det är superviktigt att ringa just där och då, men generellt sett är det för svårt för mig att klara av det när jag är mitt uppe i det. Efteråt är en annan sak, men just då är inte rimligt för mig hur viktigt folk än säger att det är. Läggs det sedan en moralisk press ovanpå det blir det ännu svårare och det är inte rimligt att jag som autist ska bära hela bördan i en sådan situation.
Det finns dock en hel del tips jag fått – bl.a texttelefoni och jag ska gå igenom de här sakerna med mitt personliga ombud på onsdag.
Ja, för att klargöra så skrek alltså grannarna och mannen var mycket aggressiv och våld utövades mot möbler och föremål och säkert även mot lägenheten. Ibland var de även ute i trapphuset. Folk tittade nyfiket på som gick förbi på gatan.
Vilken obehaglig upplevelse du var med om, Mika! Det låter som att du gjorde ditt bästa för att hjälpa till. Det är inte alls ovanligt att vi autister blir paralyserade mitt i ett kaos. Vi behöver ofta lugn och ro för att fungera! Jag visste inte ens att det fanns möjlighet till texttelefoni, men det är bra att veta det i framtiden om det skulle behövas.
Intressant att du skrev att du har väldigt mycket energi! Jag har faktiskt själv mycket energi när det gäller aktiviteter som intresserar mig. Men rent generellt brukar jag ha extremt lite energi för det mesta i livet är tråkiga måsten tycker jag. Så som tvätt, disk, handling o s v.
Om jag magiskt skulle kunna trycka på en knapp och framträda nyduschad och med rena kläder skulle livet vara mycket lättare.
Jag är för noga med min integritet för att passa som boendestödstagare. Det som har hjälpt mig är böcker och forum om ADHD. Skulle jag vilja ha mer stöd skulle jag vända mig till en ADHD coach. Gärna då en som själv är ADHDare.
Jag har också blivit arg på saker och ting på senare år. T.ex. på varför det var så viktigt att komma i tid till skolan. När jag försökte och försökte och inte lyckades borde de förstått att jag inte gjorde det av illvilja och jag borde fått sluppit pressa mig själv så hårt med något jag var dålig på.
Vilken jobbig situation med grannarna! Jag vet inte hur det är att ha shutdowns. Har du nån strategi för vad du ska göra om du känner att du kommer att hamna i en? Kom du och ombudet fram till nånting som skulle kunna göra situationen med grannarna lättare?
Varenda hushållssyssla (och allt annat man gör) består egentligen av en massa delsysslor. För min särbo så innebär ”diska efter maten” att plocka av bordet, diska allt som använts, och sedan torka ytorna. Han påbörjar ”diska efter maten”, och sedan går det på automatik tills det är färdigt.
När jag ska ”diska efter maten” måste jag ta ställning till vad jag ska duka av först, hur mycket vatten ska jag tappa upp, hur mycket diskmedel, diskborste eller svamp, vilket glas ska jag diska först, är glaset rent nu, hur ska jag arrangera så att allt får plats i diskstället, osv. Delmomenten sitter inte ihop, så jag måste påbörja ”diska efter maten” gång på gång. Oftast tar orken och viljestyrkan slut innan allt är färdigt.
Laga mat är mycket lättare för mig än att diska. Jag gillar att laga mat och är bra på det. Delmomenten hänger oftast ihop bättre, och händerna vet hur man hackar lök, formar deg, osv. För min särbo är det matlagning som kräver viljestyrka. Hans händer har inte automatiserat handgreppen, trots att han lagat sin egen mat i bortåt trettio år.
Jag förstår precis. Det är därför det inte fungerat för mig med papperssortering här för jag kan inte bestämma var allt ska ligga med en gång. Jag blir helt förvirrad. Jag behöver grovsortera allting i flera omgångar och har jättesvårt att hitta något system i det. Därför har jag ofta blivit jättestressad när stödjare undrat var det och det pappret ska vara eller börjat sortera andra saker samtidigt för det blir alldeles för många moment på samma gång för mig. Jag skulle kunna ägna en halv dag bara åt att plocka ihop musikpapper, en halv dag till att sätta dem på plats och ytterligare en vecka till att skriva om och sammanställa fragment osv. så att allt hänger ihop snyggt och tydligt.
Bara att t.ex. bestämma om något ska slängas eller inte kan jag behöva göra separat så att jag samlat ihop sådant jag inte vet vad jag ska göra med och så välja ut vad som ska slängas en annan dag, var jag ska göra av resten en dag senare osv.
Jag har också svårt med papperssortering! Jag har sagt till mina boendestödjare att det är de som får bestämma var varje papper ska vara för jag har ingen aning.
Det låter som en bra strategi för att ordna dina musikpapper och om du har boendestödjare borde det vara en prioritet att du får stöd i att genomföra det snarare än stöd med allmän städning.
Vad intressant att du lagar hellre mat än diskar! Jag tycker att diskandet är en betydligt enklare och mindre energikrävande aktivitet än matlagning för det är en monoton rörelse. Jag brukar diska under rinnande vatten med diskborste och använder oftast inget diskmedel. Använder bara diskmedel när det verkligen behövs. Jag sparar mycket energi på det sättet för det är en delsyssla mindre! Jag förstår definitivt vad du menar med delsysslorna.
Tack för en målande och pedagogisk beskrivning av hur det är att ha automatiseringssvårigheter!
Jag tycker också bättre om att laga mat än om att diska, men jag dukar ut och diskar saker i den ordning det faller sig. Som jag förstår det faller det sig inte i nån ordning för dig. Däremot gör jag inte allt i ett svep som din särbo. Plocka av är en grej, skölja av och sortera disken en annan, osv. som jag kan dela upp på flera dagar. Även laga mat kan jag dela upp. Jag kanske hackar ingredienser till dagen efter om jag känner mig energisk.
Matlagning kan vara roligt, men annars blir jag snabbt trött och på dåligt humör av hushållsarbete.