För några dagar sedan skrev jag ett blogginlägg där jag förklarade att autisten själv ska kunna välja hur hen vill använda sina styrkor. Som jag skrev var det många som under mina år som sjukpensionär tyckte att det var synd att ”mina styrkor gick till spillo”, och då fick jag höra att jag inte använde min potential fullt ut. När jag istället började ge ut böcker och föreläsa om autism tyckte många att jag äntligen hade börjat använda mina styrkor på rätt sätt, men jag tyckte själv att mina styrkor kom väl till användning även under mina år som sjukpensionär. För mig är det viktigt att jag mår bra, inte hur och i vilka situationer jag använder mina styrkor.
Fick en positiv kommentar
En av mina bloggkommentatorer skrev att det är en styrka att kunna resonera på det sätt som jag gör. Många neurotypiska människor, det vill säga människor utan autism, tror att alla människor utan undantag automatiskt mår bättre och blir bättre människor när de jobbar, men jag känner inte så. Jag anser att jag kan leva ett fullvärdigt liv när jag har ett (anpassat) jobb, men jag kan också leva ett fullvärdigt liv som sjukpensionär. Och det är alltså en styrka att kunna resonera på det här sättet, enligt bloggkommentatorn.
Anses ofta ha fel
Jag tycker att det är väldigt intressant att vissa kan se mitt annorlunda tänkande som en styrka! Enligt min erfarenhet brukar det ofta ses som en svårighet: det känns som att jag i egenskap av att vara en autist anses ha fel när jag resonerar, tänker eller känner på ett annat sätt än de flesta andra människor. ”Lyssna på oss som inte har autism. Vi utgör ju majoriteten, och eftersom du nästan är ensam med att tänka som du gör måste det betyda att du har fel”, sade en neurotypisk tjej till mig vid ett tillfälle. Därför tycker jag att det är fascinerande att vissa åhörare på mina föreläsningar och mina bloggläsare kan tycka att det är en styrka att kunna tänka utanför boxen!
Samhället tycker att jag fastnar
Faktum är att det finns hur många exempel som helst på situationer där samhället tycker att jag har svårigheter och brister medan jag tycker att dessa egenheter bara är styrkor. Många skulle nog tycka att det är en svårighet att jag tycker om att plocka blåbär 10 timmar om dagen varje dag under blåbärssäsongen. Anledningen till att det gärna ses som en brist är att jag ”fastnar i en och samma aktivitet” och ”saknar variation i mina aktiviteter”.
Kan underhålla mig själv
Jag ser det istället som en styrka att kunna underhålla mig själv utan samhällets inblandning. Jag klarar mig ensam och är ganska säker på att jag kommer att ha nytta av denna förmåga när jag blir gammal. Även om jag skulle ha så mycket kroppsliga besvär som skulle göra att jag inte längre kan plocka blåbär kommer jag garanterat kunna underhålla mig själv på andra sätt. Under Covid-pandemin var jag också mycket duktig på social distansering för jag mår inte dåligt utan sociala kontakter. Jag tycker att det är en styrka eftersom det minskar smittspridning och följaktligen räddar liv! Men samhället ser det gärna som en svårighet eftersom ”jag tackar nej till After works på jobbet och inte bidrar till det sociala på arbetsplatserna.”
Beror på hur du ser på saken
Innebär min autism bara svårigheter eller har jag också styrkor? Det beror helt på hur du som neurotypiker väljer att se på saken! Men jag kan lova att mitt liv blir mycket lättare om du inte ser alla mina egenheter som svårigheter utan accepterar att de faktiskt kan vara styrkor för mig. Om du accepterar mina egenheter och låter mig avgöra om de är svårigheter eller styrkor kommer mitt liv underlättas betydligt!
Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.
Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.
Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.
Boka en föreläsning med mig
Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.
Reklam för min bok
Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Gothia Kompetens.
Fråga mig om autism
Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.
Följ min blogg
Följ gärna min blogg via push-aviseringar (den vita bjällran med blå bakgrund). Man kan också följa min blogg via Facebook, Instagram eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.
Senaste svar på alla blogginlägg
Vad tråkigt att höra! Jag hoppas att dina kollegor inte kritiserar dig alltför ofta.
Vad bra att du har körkort så att du kan åka bil när du vill! Jag har inte hört sången…
Stämmer bra in på mig, men jag blir även ledsen om någon på arbetsplatsen pratat i kritiska termer om mig.…
Man bör gå med i a-kassan så fort som möjligt när man har börjat jobba. Vilken a-kassa man bör gå…
När kan man teckna gå in hos Akassan.Inträdes krav?
Jag tar bilen i stället för åka buss, avskyr att åka buss, gör de med nödvändighet ont. När bilen var…
Exakt så! Tack Solregn.
Att kontrollera hur ett myndigt barn använder sina pengar är en form av ekonomiskt våld. https://kronofogden.se/forebygg-ekonomiska-problem/stod-i-arbetet/se-det-ekonomiska-valdet Tänk också på att…
Se längst ner på den här sidan: https://www.swedishbankers.se/fakta-och-rapporter/faktablad/bankaerenden-foer-annans-raekning/barns-tillgaangar/
Nu vet jag inte om jag förstod din fråga korrekt, men jag anser absolut att vuxna med autismspektrumtillstånd ska kunna…
10 svar på ”Autistiska egenheter – svårigheter eller styrkor?”
Själv tycker jag många neurotypiker har dåligt minne. Jag själv minns oftast detaljer, årtal osv. Min syster minns ofta inte vilket år vi var på en viss semester men det minns jag.
Jag tror att en autist och en neurotypiker kan minnas olika saker! Många med autism har ett bra långtidsminne och dåligt arbetsminne (finns självklart undantag), men många neurotypiker har enligt min erfarenhet ett bra arbetsminne men sämre långtidsminne när det gäller förmågan att minnas specifika detaljer. Jag hade enligt npf-utredning ett ovanligt bra arbetsminne (klart över genomsnittet), men utredaren menade att jag var ett undantag!
Förmågan att minnas saker påverkas säkert också av vilket liv man lever! Är man ofta hemma på dagarna har man säkert lätt att minnas tidigare händelser mycket detaljerat, men arbetar man på heltid utsätts man för många intryck. Jag tror att hjärnan blir överbelastad då och då kanske man inte kan komma ihåg alla detaljer.
Arbetsminne = korttidsminne? Det är förresten fascinerande att du minns när du var två år gammal, det är inte många som minns det.
Precis, arbetsminne brukar i folkmun ibland kallas för korttidsminne!
Jag ser ditt sätt att resonera som ett slags ideal som jag i och för sig själv skulle ha svårt att nå upp till då jag är lite för äregirig för det. Jag bryr mig om att jag ”inte har nått upp till min potential” och påverkas av hur folk kan reagera när jag inte kommit så mycket längre med något projekt som jag pratat entusiastiskt om sist vi träffades på ett sätt som du inte verkar göra.
Vad spelar det för roll för andra om du plockar blåbär 10 timmar om dagen varje dag under säsongen? Visst, en vän som önskar att du umgicks med hen istället kan önska att det vore annorlunda, men gör isåfall bäst i att söka sig till andra människor.
Jag tror att väldigt många människor fungerar som du och känner ett behov av att utvecklas.
Det är en bra fråga vad det spelar roll för andra att någon gör samma aktiviteter varje dag! Jag tror att andra oroar sig för mig och upplever att ”jag inte lever fullt ut”. Det kan även väcka irritation! En person brukade förut bli irriterad och frustrerad av att jag alltid beställde samma tesort när vi fikade och inte ville testa något annat. Hen tyckte att det var tråkigt att jag inte var öppen för att prova på något nytt.
Jag vet inte om det handlar om ett behov att utvecklas direkt, utvecklas kan man ju alltid göra inom sina intresseområden även om man gör det hemma och det inte märks för andra. Snarare att om jag hade använt mina styrkor till att skriva och få böcker publicerade som du och folk hade uppmärksammat det hade jag triumfatoriskt tänkt ”Där ser ni! Jag kan lyckas med saker även om jag har tagit tid på mig och behöver använda mig av annorlunda strategier!” Som jag förstår det kände och tänkte inte du så.
Däremot har jag varit med om att lyckas genomföra ett projekt och folk som jag trodde skulle vara glada för min skull visade inget sånt. Jag tror att det blev svårt för dem att jag ”som har svårt för mig att få till det i livet och som man kan vara glad att ens egna vuxna barn inte är som” lyckades med något.
Ja, det är märkligt vad folk kan ha åsikter om vad andra äter och dricker och folk behöver överhuvudtaget bli bättre på att inse att det är lika bra och värdefullt att ha annorlunda prioriteringar i livet än majoriteten. Jag tror att endel också kan tänka att om du kan ha så mycket driv och entusiasm i ett fall borde du lätt kunna föra över dem till andra områden.
Jag tror att många skulle tänka som du kring publicering av böcker! Det är ju rätt vanligt att tänka att man ”lyckats” om man skriver en bok och får den utgiven.
Tråkigt att människor inte var glada för din skull när du lyckades med projektet. Nu vet jag ingenting om dessa personer, men det finns vissa som aldrig är glada för andras skull eftersom de är avundsjuka. De gillar att klanka ner på andra och gläder sig när dessa personer misslyckas eftersom det får dem att känna sig som bättre människor. Och personer med funktionsnedsättning vara lätt offer! Men nu vet jag ingenting om dessa personer. Det kan också ha varit så att de ville dig väl men glömde att berömma dig.
Jag tror att du har rätt i att människor kan ha svårt att förstå att en npf:are inte alltid kan föra över sitt driv och sin entusiasm till alla livsområden.
Ja, objektivt skulle jag inte tycka att jag vore en bättre Solregn om mina styrkor kom till uttryck genom t.ex. publicerade böcker och vad gäller andra människor tycker jag inte att t.ex. heltidsarbetande är mer värda än sjukpensionärer, men känslomässigt är det inte riktigt så vad gäller mig själv. Jag ser det verkligen som en styrka att känna ”Ja, jag har gett ut böcker och föreläser och det är roligt, och förut hade jag aktivitetsersättning och ägnade mig åt blåbärsplockning och grammatik –det var också roligt.” och inte bli påverkad av att det ena allmänt anses mer värdefullt än det andra.
Jag blir glad över att du (och många andra npf:are) kan se dessa egenskaper som styrkor! Många neurotypiker ser dem bara som svårigheter.