Har autism och är stressad på jobbet, vad gör jag?

Vilda frågar

Jag har diagnoserna autism 1 och GAD, sedan 3 år tillbaka. Jag har jobbat i skolans värld i 12 år. Utbildad lärare i fritidshem. Jag älskar att arbeta med barn, och barns utveckling, rättigheter och föräldraskap är mitt stora intresse. Jag har själv två barn.

Min man säger att sen jag började jobba med barn är jag ständigt trött. Jag antar att all maskning som sker under dagarna, att all min energi går åt under dagarna. De senaste åren har jag blivit mer medveten och sen min diagnos sattes för 3 år sedan har allt kring mitt jobb blivit jobbigare och jobbigare. Jag kämpar på. För jag älskar mitt jobb med barnen och kan inte tänka mig något annat jobb. Barn är bäst och jag älskar mina elever.

Nu är det neddragningar på min arbetsplats och sedan vårterminen så har det blivit mer märkbart då vi ofta får ändra om i mitt schema och ställa in saker vi planerat att göra med barnen på fritidshemmet. Sen höstterminen satte igång har jag känt en sorts mättnadskänsla. Jag känner mig mätt i kroppen trots att jag inte ätit på många timmar. Det känns som om jag inte får luft när jag är på jobbet och för första gången på 12 år så kommer det tårar. För jag hinner inte med mina elever. Jag hinner inte se alla, möta alla och jag hinner inte förebygga konflikter. Jag tappar hungerkänsla, sover inte bra, och mina kollegor säger att det är stress och ångest. Jag är dålig på att känna efter. Jag kan inte sätta ord på känslor.

Jag känner mig inte stressad, för jag springer inte runt som en höna. Jag tror inte jag har ångest för då har man utbrott och det har jag inte. Men jag börjar gråta ofta på jobbet när kollegor frågar hur det är. Och jag orkar inte med mina egna barn längre och vill inte göra nåt på min fritid, inte ens träna som jag älskar. Jag ta enig ibland iväg på träning (mma), men orkar liksom inte, som om mina muskler och min kraft försvunnit. Min man menar på att detta är symtom på stress och ångest då han säger att jag ser livlös ut och att jag aldrig är glad och han kopplar detta till mitt arbete. Så säger mina kollegor också.

Jag undrar: vad ska jag göra för att må bättre? Eller mår jag bra? Jag vet inte. Jag vill jobba med mina elever. Vilken hjälp kan man få? Vad ska jag göra? Har det med min autism och göra? Jag bär solglasögon för att det är jobbigt med ljus och öronproppar för att minska ljudnivå. Vad mer kan jag göra? Jag känner att jag inte riktigt vill och orkar gå till jobbet, men gör jag inte det så påverkar det eleverna. Vi är redan för få i personalstyrkan. Jag vet ingenting. Vad ska jag göra? Jag räcker inte till. Jag har ingen ork länge trots att jag bara är 33 år gammal.

Paula svarar

Det är mycket viktigt att du tar dina symptom på allvar! Vi som lever med autism kan reagera starkt på stress då det i sig är stressigt att leva med autism: vi är ofta känsliga för sinnesintryck, vi måste ofta planera det mesta väldigt noggrant, vi måste analysera sociala situationer som vi inte alltid förstår instinktivt, vi kamouflerar och så vidare. Då vi redan är stressade som det är är det inte konstigt om en autist blir sjuk av arbetslivets ökade krav. Egentligen tycker jag dock att det är oväsentligt om ditt mående har med din autism att göra då även neurotypiker kan må dåligt. Och det är alltid viktigt att ta kroppens symptom på allvar oavsett vilka eventuella diagnoser man har!

Du mår inte bra

Du skriver att du inte känner dig stressad, men vi autister har ibland svårt att förstå våra egna känslor. Vi kan alltså vara stressade och må dåligt utan att förstå det! Mättnadskänslan du beskriver skulle kunna vara ett tecken på paniksyndrom (syftar framför allt på magbesvär), liksom även känslan att inte få luft (=andnöd). Du kan även ha drabbats av utmattningssyndrom. Du funderar på om du kanske mår bra ändå, men det faktum att du gråter, sover dåligt och har kroppsliga symptom är ett tecken på att så INTE är fallet! Att du analyserar ditt mående indikerar också att något inte står rätt till. Jag har själv aldrig mått bra när jag har undrat om jag mår bra eller inte. Varenda gång har jag kommit på efteråt att jag visst mått dåligt!

Prata med din arbetsgivare

Jag undrar om din arbetsgivare känner till att du har autism och GAD. Då du har en funktionsnedsättning har du enligt diskrimineringslagen rätt att få anpassningar på din arbetsplats så länge de praktiska och ekonomiska förutsättningarna finns. Arbetsmiljölagen stadgar att en arbetsgivare har en skyldighet att förebygga ohälsa. Prata med din arbetsgivare och berätta för hen hur du mår! Berätta också att du ofta börjar gråta på arbetsplatsen. Om du är medlem i facket kan du kontakta dem ifall du inte skulle uppleva att du blir tagen på allvar.

Du kan behöva sjukskriva dig

Vidare tycker jag att du ska kontakta vården. Du kan behöva sjukskriva dig, antingen på hel- eller deltid och vara sjukskriven i minst ett par veckor, och eventuellt längre. Är det paniksyndrom du har drabbats av kan du behöva KBT och läkemedelsbehandling. Efter den eventuella sjukskrivningen kommer din arbetsgivare vara skyldig att bidra till din rehabilitering. Ett exempel på en rehabiliteringsåtgärd kan vara att du börjar arbeta korta dagar utan krav på prestation för att sedan öka arbetstimmarna successivt. Jag vet att du gillar ditt arbete och att du kan känna att det tar emot att sjukskriva sig, men det kan vara nödvändigt för att värna om din hälsa.

Det finns avslappningsövningar

Det finns även avslappningsövningar du kan göra hemma när du känner dig överbelastad. Vissa gillar att meditera och andra gillar att göra andnings- och mindfulnessövningar. Många mår också bra av att påminna sig själva om att de är fina som de är och att de inte behöver överprestera på jobbet: man behöver liksom inte vara perfekt! Men när ens hälsa väl har börjat ta skada räcker det sällan med hemövningar: det är ofta också nödvändigt att kontakta vården samt att se till att ens arbetsgivare förändrar ens arbetssituation!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.