Kategorier
Läsarfrågor

Vilket särskilt pedagogiskt stöd hade du behövt?

Du kan hjälpa mig att informera om NPF genom att dela inlägget i sociala medier. Tillsammans gör vi skillnad.

Claudia frågar

Du skrev att det inte finns stöd för studenter med autism på Stockholms Universitet, eller att i varje fall du upplevde det så. Jag jobbar där och vet inte heller om något stöd (och jag har försökt tidigare att hitta vad som finns). Det jag kan se som ett problem med våra kemistudenter är att de förväntas jobba i grupp, både om det gäller föreläsningar och labbövningar), det är något de ska helt enkelt kunna göra, speciellt på masternivå. Det saknas kunskap bland lärarna hur svårt detta kan vara, tycker jag. Men det varierar visst mycket mellan olika avdelningar.

Jag undrar vad det var som du skulle ha behövt och som inte fanns? Tycker du att det är mestadels riktiga åtgärder (i Oslo till exempel får man gå till föreläsningssalen innan andra studenter får tillgång så att man kan välja sin plats, eller att det finns speciellt lugna rum, eller att man ha rätt till ett antal timmar med en mentor för att få hjälp att organisera allt man måste göra för att lyckas med att studera) eller hellre saker som kanske inte kräver speciella åtgärder utan hellre att lärarna förstår vad som kan vara svårt och kan hjälpa med små saker innan större problem uppstår.

Paula svarar

Det stämmer att Stockholms universitet inte kunde erbjuda mig särskilt pedagogiskt stöd. De två saker jag skulle behövt stöd med var: 1) Navigera på lärplattformen så att jag skulle hitta examinationsuppgifterna och all viktig information. 2) Hitta till rätt sal när vi hade obligatoriska fysiska seminarier. Faktum var att lärosätet tillhandahöll mentorer, men dessa fick endast hjälpa till med några få saker som inkluderade att strukturera och organisera studierna och påminna om deadlines. Det var allt! De fick absolut inte hjälpa till med något annat, inte ens i undantagsfall!

Gick efter en manual

Min uppfattning var att Stockholms universitet gick efter en manual. Typ så här: ”Jaha, du har npf, i så fall har du svårt med struktur och planering. För att avhjälpa dessa svårigheter kan du få en mentor. Dessutom erbjuder vi dig extratid för examinations- och inlämningsuppgifter.” När jag förklarade att jag inte behövde det erbjudna stödet då jag är väldigt snabb på att skriva och aldrig heller haft svårt med struktur och planering. Jag har ovanligt bra disciplin och tidsuppfattning och behöver inte heller några påminnelser om deadlines!

Autism var inte skäl nog

Det kändes mycket märkligt att jag blev erbjuden stöd jag inte var i behov av men vägrades stöd jag skulle behövt även om det skulle tagit mentorn högst 10-15 minuter i veckan i anspråk i genomsnitt för att hjälpa mig med det jag behövde hjälp med! (vi hade nämligen väldigt få obligatoriska fysiska seminarier). Jag kan även tillägga att Stockholms universitet hade ledsagare som hjälpte studenter med att hitta till rätt sal, men för att få en ledsagare av lärosätet skulle man vara gravt synskadad. Att man p.g.a. autism hade mycket dåligt lokalsinne tillsammans med visuospatiala svårigheter och blev virrig och förlamad av all stress räckte inte som ett skäl trots att jag kom med underlag om mina omfattande visuospatiala svårigheter (vilket alltså är anledningen till att jag både har svårt att hitta inomhus och navigera på lärplattformar).

Hade inte kostat mycket

Värt att tillägga är att det självfallet inte var viktigt för mig att stödet skulle ges i form av just mentorstöd. Det hade varit helt okej för mig om jag hade blivit beviljad extralärarstöd eller stöd av en studiekamrat, och i detta fall hade en studiekamrat eller en lärare alltså kunnat få betalt av lärosätet för att mejla mig uppgifterna och hjälpa mig att hitta till rätt sal. OM en studiekamrat hade fått 100 kronor i timmen och behövt lägga sammanlagt 4 timmar under hela terminen (alltså inte 4 timmar i veckan utan i TERMINEN!!) på att hjälpa mig (nu räknar jag dessutom i överkant!) så hade det kostat lärosätet sammanlagt 400 kronor för allt!

Fick inget fungerande stöd

Stockholms universitet erbjöd mig inget fungerande stöd alls vad gäller att navigera på läroplattformen. Institutionen och lärarna kunde EVENTUELLT skicka uppgifterna till min mejl OM de var snälla och hade tid, men det kunde jag absolut inte räkna med utan skulle behöva fråga alla inblandade enskilt, fick jag veta. Och jag vill absolut inte vara beroende av andras välvilja. Det värsta jag vet är att säga till främmande människor: ”Ursäkta men skulle du kunna hjälpa mig? Jag har en funktionsnedsättning!” Jag vill absolut inte vara till besvär!

Behöver enskild handledning

Däremot erbjöds jag möjlighet att delta på en snabbkurs i grupp där jag skulle få utbildning om hur man navigerar på lärplattformen, men p.g.a. min dåliga koncentrationsförmåga kan jag inte ta in information på sådana utbildningar. Jag har tidigare i livet deltagit i flera kurser och alltid misslyckats. En gång deltog jag i en sminkkurs på Make Up Store men blev totalt handlingsförlamad och kunde inte ta in någon information alls. Jag lärde mig ingenting och tappade dessutom all förmåga att sminka mig trots att läraren försökte visa för mig. Kurser där det lärs ut hur man gör saker är alltså ingenting för mig! Jag vill att någon visar för mig enskilt hur man gör (alltså absolut inte i grupp!) samt ger mig informationen skriftligt. Men sådana anpassningar var omöjliga att få på Stockholms universitet.

Hindren är väldigt stora

Möjlighet att slippa grupparbeten, att kunna välja sin sittplats och dylikt tycker jag är mycket bra, men om jag aldrig ens kommer så pass långt att jag hittar kursuppgifterna eller till rätt sal har jag ingen möjlighet att komma igång med studierna och kommer därmed inte i kontakt med grupparbeten alls. Hindren för mig på Stockholms universitet är alltså väldigt stora trots att funktionshindret skulle försvinna med mycket enkla medel! Jag var väldigt arg när det väl hände och det väcker fortfarande mycket starka känslor att skriva om det, men jag har lämnat det bakom mig nu och vill inte ha något med SU att göra längre.

Studenten får en rekommendation

Du nämner obligatoriska grupparbeten för kemistudenter. Ett problem, så som jag ser det, (och just detta gäller inte specifikt SU utan troligen alla högskolor i hela riket) är att man aldrig beviljas ”anpassade examinationsformer/möjlighet att slippa grupparbeten.” Istället skriver samordnaren en REKOMMENDATION. Samordnaren kan alltså rekommendera vissa stödinsatser och skriver ungefär så här: ”Rekommendation: Studenten rekommenderas anpassade examinationsuppgifter i samråd med examinatorn samt en möjlighet att göra grupparbeten enskilt.” Samtidigt informeras studenten om att det är examinatorn som bestämmer i slutändan och att utformningen och omfattningen av stödet inte är samordnarens beslut. Och därför hänger väldigt mycket på examinatorns välvilja och kunskap.

Du kan framföra min kritik till SU

Min uppfattning är sammanfattningsvis att Stockholms universitet är bra på att erbjuda studenter med autism stöd med struktur och planering och att ge dem förlängd tid för examinationsuppgifter, men vill man ha stöd med något annat så som att navigera på lärplattformen och hitta till rätt sal blir det ett tvärnej. Detta eftersom dessa anpassningar inte finns med på deras ”lista över vanliga stödåtgärder.” Om du någon gång diskuterar med en samordnare för särskilt pedagogiskt stöd på SU får du hemskt gärna framföra detta till dem! Jag är som sagt inte intresserad av att studera hos dem längre, men kanske kan kritiken ändå få dem att tänka lite annorlunda kring tillgänglighet!

Glöm inte att dela det här inlägget på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.

Reklam för min bok

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus (pris 275 kr, fri frakt över 249 kr för privatpersoner) och Adlibris (pris 275 kr, frakt okänd).

Fråga mig om autism

Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.

Följ min blogg

Följ gärna min blogg via push-aviseringar (den vita bjällran med blå bakgrund). Man kan också följa min blogg via Facebook, Instagram eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.

Senaste svar på alla blogginlägg

  1. När jag var barn låg jag stilla hela dagarna när jag hade feber. (förutom toabesök och dricka) Mitt syskon däremot…

Dela på Facebook, Twitter eller LinkedIn

4 svar på ”Vilket särskilt pedagogiskt stöd hade du behövt?”

man häpnar över okunskapen och fyrkantigheten på ett universitet. ett universitet!!! det ska ju vara en högborg för vetenskapliga metoder och evidensbaserad kunskap. du kanske ska erbjuda SU en av dina utmärkta föreläsningar Paula! Det skulle de behöva lyssna på.

Eller hur! Och ändå går de efter en manual trots att det är känt att personer med npf kan ha svårt med olika saker.

Jag erbjöd dem faktiskt föreläsningar flera gånger när jag var anställd på Ågesta Folkhögskola. Men de var inte intresserade! Det finns även studenter på Stockholms universitet som frågat sina lärare om de skulle kunna boka mig för en föreläsning (dessa studenter har pluggat till lärare eller läst beteendevetenskapliga ämnen). Men de har alltid fått till svar att lärosätet endast anlitar forskare som föreläsare då de vill vara säkra på att få evidensbaserad, korrekt kunskap. Tyvärr är det ofta så att de ställen som verkligen skulle behöva en föreläsning om autism inte är intresserade av det. Det är synd!

Svara

Jag håller med. Hos oss fokuserade en diskussion på vem som kommer att betala anpassningar för en hypotetisk helt blind student.
Kunskapsbrist och att det är så otroligt oflexibelt vad slags hjälp man kan få (eller vad man förväntas behöva) vid olika tillstånd verkar vara ett generellt problem, och det gäller inte bara npf. Det känns som om det inte handlar så mycket om att få det fungera för studenter utan att undvika att Universitetet anklagas för diskriminering. Enskilda lärare kan vara mycket engagerade, men det räcker inte.

Jag håller med om att enskilda lärares engagemang sällan räcker. Jag tycker att det är synd att Stockholms universitet är så dåligt på att ge stöd. Jag tror faktiskt ärligt talat att de hade dömts att betala diskrimineringsersättning till mig om jag hade stämt dem, men jag skulle aldrig orka gå så långt. Risken finns också att jag skulle förlora fallet, och i så fall hade jag behövt betala rättegångskostnaderna ur egen ficka. DO finns ju, men de tar endast an ytterst få fall.

Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *