Kategorier
Okategoriserade

Glad midsommar 2022

Snälla, hjälp mig att sprida budskapet genom att dela det här inlägget på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

Idag är det midsommarafton igen så jag passar på att önska er alla glad midsommar! Min pojkvän ville gärna att vi skulle äta på en pizzeria idag (jag äter ju inte pizza men däremot kebab) men många ställen brukar ju ha stängt på midsommaraftnar. Det var mycket oklart vilka ställen som skulle ha öppet och vilka som skulle ha stängt vilket gjorde mig orolig igår.

Ville ha en plan

Anledningen till min oro var att jag inte gillar överraskningar. Som äkta autist ogillar jag starkt att leva efter mantrat ”vi tar dagen som den kommer”! För mig vore det otänkbart att gå runt och kolla ifall någon pizzeria har öppet idag eller inte. Det allra värsta tänkbara scenariot för mig skulle vara att jag låter bli att äta innan och tvingas gå runt i stan hungrig utan att hitta ett enda öppet matställe jag gillar. Därför ville jag veta redan igår om vi skulle äta ute idag eller inte.

Ringde flera telefonsamtal

Av ovanstående anledning överraskade jag min pojkvän genom att ringa till flera olika pizzerior igår och fråga dem om de skulle ha öppet idag på midsommarafton eller inte. Han vet hur mycket jag ogillar att ringa, men grejen är att jag ogillar överraskningar och bristen på planering ännu mer än vad jag ogillar telefonsamtal. Det var absolut inte roligt att ringa och det är inget jag skulle orka göra regelbundet, men däremot funkade det för mig igår. Detta för att jag skulle kunna skydda mig själv från överraskningar.

Skulle inte klara det kontinuerligt

Det sjuka är att jag funderade över om jag skulle våga skriva ovanstående på bloggen eller inte. Tänk om min biståndsbedömare läser detta och tänker: ”Jaha, nu klarar Paula av att ringa samtal så nu kommer jag dra ner på hennes boendestödstimmar.” Men det är sjukt att jag ska behöva tänka så. Att jag klarar av att ringa telefonsamtal någon gång betyder ju inte att jag kommer att klara av det kontinuerligt.

Dagsformen varierar

På motsvarande sätt skulle det vara helt befängt att påstå att någon som behöver viktväktarnas hjälp för att gå ner i vikt bör uteslutas från viktväktarna på grund av att att hen klarade av att äta nyttigt i måndags och tisdags! Det är en sak att klara av något någon enstaka gång och en annan att klara av samma sak regelbundet. Människans förmågor och dagsform varierar ju från dag till dag vilket självklart även gäller oss med autism.

Glad midsommarafton

Hoppas ni alla får en härlig midsommarafton och får njuta av det härliga sommarvädret! Jag tänkte också passa på att berätta att min semester börjar nästa vecka vilket innebär att jag fram till mitten av augusti endast kommer att posta nya inlägg på fredagar. Om dessa fredagsinlägg sedan kommer att vara svar på läsarfrågor eller ”självständiga” blogginlägg beror på om jag får läsarfrågor eller inte. Det kan hända att jag utöver ovanstående också kommer att posta ett svar på en läsarfråga på någon ytterligare veckodag om jag skulle få väldigt många läsarfrågor, men vi får se! Däremot kommer jag svara på bloggkommentarer löpande, d v s även på andra dagar än fredagar.

Gillar du inlägget? Snälla, dela i så fall det på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.

Köp min bok

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Gothia Kompetens.

Fråga mig om autism

Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.

Följ min blogg

Följ gärna min blogg via Facebook, Instagram, mejl eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.

Senaste svar på alla blogginlägg

Dela på Facebook, Twitter eller LinkedIn

63 svar på ”Glad midsommar 2022”

Jag känner igen mig i det du skriver om hur jobbigt det är att ringa telefonsamtal. När det har varit som värst har det varit en riktig plåga och ofta har jag skjutit upp att ringa in i det längsta för att jag inte orkat eller varit ”respektabel” den dagen.

När jag var sjukskriven för utmattningsdepression var det mycket att ta tag i och många samtal som skulle ringas till Försäkringskassan, vården, arbetsgivaren osv.

Jag fick anstränga mig till det yttersta och förbereda mig noga för att det inte skulle uppstå oklarheter eller problem och förhoppningsvis undvika otrevliga överraskningar längre fram som kanske skulle resultera i ännu fler samtal.

Tack för att du driver den här bloggen Paula! Den är till stor hjälp och tröst för mig i hur jag ska ta mig an livet i fortsättningen och hur jag ska forma min nya identitet!

Ha en trevlig midsommar och en trevlig semester! 😊

Tack, hoppas du hade trevlig midsommar! 🙂 Vad roligt att höra att bloggen hjälper och har hjälpt dig.

Jag känner igen det du beskriver. Samtal måste skötas vid rätt tillfälle och vissa dagar funkar det inte alls. Det är därför mina boendestödjare ringer de allra flesta av mina samtal. De gånger jag inte har mina boendestödjare till hands sköter jag mina samtal själv. Tack vare att jag slipper ringa de flesta telefonsamtal sparar jag energi till de gånger jag måste ringa själv. Annars hade det aldrig funkat!

Svara

Jag hatar också att ringa samtal och prata i telefon med folk jag inte valt själv, som tidigare skrivet. Mest för att folk har varit så otrevliga och jag inte kan försvara mig och hugga tillbaka, det har jag aldrig kunnat. Så jag vägrar också nu. Föredrar att kommunicera via mail.

I Finland den här dagen tände de en brasa ute på vattnet istället för Midsommarstång som vi har i det här landet, såg jag i ett TV-program för några år sen. Är det traditionen där? 🙂

Just det här var den bästa tiden på året när man var liten i alla fall! När man hade sommarlov och slapp skolan och kunde göra vad man ville. Jag älskade Midsommarhelgen med firande, lekar, dans kring stången och allt! Nu är jag inne varje dag året om p.g.a. pandemin och går bara ut mitt i nätterna eller på tider när det är så få andra ute som möjligt. Det är konstigt hur allt kan ändras.

Det stämmer att vi i Finland alltid har en midsommarbrasa! Det här med en midsommarstång är för mig något exotiskt och annorlunda. Midsommarbrasorna brukar tändas på kvällen i Finland, vissa så sent som vid 22-tiden men sedan finns det andra brasor som tänds vid typ 18-19-tiden för småbarnens skull. Det känns som att man i Sverige istället firar midsommar på dagtid, men det där är säkert olika!

Jag hoppas att de framtida mutationerna av Covid kommer att bli ofarligare så att du vågar vistas ute i framtiden. Jag vet att du i dagsläget vill undvika att exponera dig för viruset för din mammas skull vilket jag verkligen kan förstå! Jag vet att du hållit ut i 2,5 år och att du tycker att situationen är jobbig. Jag hoppas verkligen att det kommer att bliannorlunda i framtiden!

Svara

Det är ironiskt för det var precis såhär jag inte hade tänkt leva… Jag har inte tid längre. Istället lever jag mer passivt än någonsin. Men alternativet är ju ännu värre. Allt handlar om riskbedömningar nu. Önskar verkligen att det blir som du skriver, så fort som möjligt.

Jag förstår att du har det jobbigt nu och att du haft det länge p.g.a. Covid. Jag vet att du absolut inte hade tänkt leva så här. Vi får som sagt hoppas på att detta elände får ett slut snart!

Svara

Tack, det var okej! Dock missbedömde jag helt min energinivå vilket gjorde att jag sa ja till vissa saker som jag inte borde, och därför var jag utmattad i flera dagar efter. Men energin har återgått till normal nivå nu 🙂

Att säga ja till saker trots att man inte borde känner nog många autister igen sig i. Detta i sin tur brukar leda till utmattning precis som också skedde i ditt fall. Men bra att du återfått din energi nu! 🙂

Svara

Jag tror det också! Det är nog det jag kämpar mest med – att kunna säga nej till saker. Jag tror inte det hjälper att jag fick min diagnos sent i livet, vilket gjort att jag levt i 30 år i tron att andras förväntningar är viktigare än min egen hälsa (stress och utmattning är inte bra för hälsan har jag lärt mig). Jag vet egentligen vad som är bra för mig, men sen att gå emot andras förväntningar är inte alltid så lätt.
Jag har tyvärr också dåliga erfarenheter av vården vilket gjort att jag inte fått den stöd och hjälp i form av strategier jag har behövt – jag har faktiskt inte fått någon hjälp alls efter jag fick min diagnos. Men jag har nu en ny husläkare som har erfarenhet av NPF diagnoser, så förhoppningsvis kan jag hamna rätt nu – det känns som jag är på rätt väg i alla fall.

Jag hoppas att du får hjälp av din nya husläkare! Det låter lovande att hen har kunskap om NPF 🙂

Jag vet inte om du varit hos habiliteringen men jag fick väldigt bra hjälp från dem! Dock måste jag tillägga att inte alla mina bloggläsare har bra erfarenheter av habiliteringen, men jag fick själv väldigt bra hjälp av dem. Det är tack vare deras hjälp jag insåg att jag måste sluta exponera mig för mina svårigheter och acceptera mig själv som jag är! Jag tycker att det lönar sig att söka hjälp hos habiliteringen eftersom det är kostnadsfritt. Blir man missnöjd kan man sluta gå dit!

Jag har inte varit på habilitering, ännu, men jag kommer nog prova på det inom en snar framtid – nästa gång jag ska träffa min läkare ska vi göra upp en plan för hur vi ska gå vidare (att ha en plan är otroligt viktigt även för mig), och jag har tänkt att det ska vara en del av det 🙂 Han frågade faktiskt om jag hade varit där också, och blev bekymrad när jag sa att det inte hade nämnts förut av min gamla läkare.
Och ja, jag håller med, det känns som att jag äntligen kan få rätt hjälp!

Vad bra att ni ska göra upp en plan! Det är bra att din nya läkare känner till att habiliteringen finns. Även om habiliteringen inte ger någon behandling kan de hjälpa till med strategier för att anpassa sitt liv efter funktionsnedsättningen vilket var jätteviktigt för mig.

Tyvärr får jag nu meddela att även denna läkare inte riktigt verkar förstå min problematik – han misstolkar det jag säger och därför känner jag mig inte förstådd. Min diagnos innebär bla att jag har svårt att uttrycka mig, och kan även ha svårt att veta exakt vad jag känner, därför behöver jag tid att tänka och känna efter, något som denna läkare inte verkar vilja ge mig (för övrigt tycker jag det är konstigt att en läkare ska kunna bedöma en komplex situation på de 15 minuter man får för samtal). Jag hade skrivit ner vad jag ville säga, men jag hann bara säga en liten del av det innan min energi försvann, eftersom jag kände att jag inte blev förstådd. Som jag förstår verkar det tyvärr vara vanligt att läkare inte vet hur de ska bemöta oss autister…
En positiv nyhet dock är att jag nu fått en tid för ett första besök hos habiliteringen – jag är nervös eftersom jag inte riktigt vet vad som väntar, men känner samtidigt att de, om några, borde förstå och kunna hjälpa mig med mina svårigheter.

Åh nej, så typiskt 🙁 Jag önskar att jag kunde ge dig tips på en bra autismkunnig läkare på den offentliga vården, men jag har tyvärr själv inte lyckats hitta någon. Vissa är virriga och glömmer bort att skicka de remisser de lovat, och andra har inte förstått mig alls. Tack och lov behöver jag numera läkarkontakt sällan.

Vad roligt att du fått en tid hos habiliteringen! 🙂 Jag hoppas att du blir nöjd. Om du vill får du gärna uppdatera oss och berätta hur det gått efter att du varit där!

Tack, Paula! Ja, det är jobbigt och väldigt energikrävande att känna att man inte blir förstådd – speciellt när man behöver hjälp! Jag har nu gått till en annan läkare som verkar vara genuint intresserad av att försöka förstå – även om hon inte är fullt insatt i autism. Så jag hoppas det blir bättre med denna läkare 🙂 Jag hade nog inte orkat lägga någon energi på att försöka hitta en läkare om det inte vore för att jag behöver sjukskrivning pga mitt ömtåliga psyke – något jag kämpat med hela livet.

Jag kommer definitivt dela med mig av hur det går på habiliteringen 🙂 Det gick mycket snabbare än vad jag trodde att få tid till första besöket, men jag vet inte riktigt hur väntetiderna ser ut efter det – jag antar att det beror på lite vad man behöver för stöd.

Vad bra att den andra läkaren verkar intresserad av att hjälpa! En genuin vilja bådar alltid gott. Jag förstår att du behöver en läkare som förstår dig eftersom du behöver ett intyg till Försäkringskassan.

En kort väntetid till det första besöket låter lovande! Jag håller verkligen tummarna för att du även får stöd av habiliteringen snart och slipper vänta i evigheter. I den enhet du tillhör kan det mycket väl vara kortare väntetider än i Stockholm.

Jag har ca 4 timmar boendestöd i veckan, och enligt beslutet ska de hjälpa mig med allt som behöver göras i ett hem som t.ex. städning, undanplockning och sådant. Mina biståndsbedömare har sagt att de inte lägger sig i hur vi använder boendestödstimmarna så länge de hjälper mig med saker som får min vardag att fungera.

Svara

Ringde själv runt till kaféer i veckan då jag ville veta i förväg om de var öppna nu under midsommar. Det var av samma anledningar som du beskriver:)
Telsamtal kan jag ringa under speciella omständigheter bara.. Lite svårt att förklara för andra varför det går för mig att ringa ibland men oftast inte. Har lite att jobba på den punkten då jag vill ha möjighet att kunna förklara mig vid behov..

Hoppas du får en skön helg och ledighet och känner att du kan koppla av lite.

Mvh kritan

Tack, hoppas du också hade en trevlig midsommar och en avkopplande midsommarhelg 🙂

Jag känner igen mig i att ofta vilja förklara mig när jag inte blir förstådd, men samtidigt har jag dubbla känslor inför det. Å ena sidan upplever jag att mitt liv underlättas när jag förklarar mig, självklart under förutsättning att motparten förstår mig. Samtidigt känner jag också att det vore skönt att slippa känslan att man är skyldig andra en förklaring, och det är något som jag själv försöker jobba på!

Svara

Hej

Jag tycker inte heller vi ska behöva förklara oss så himla mycket. Men ang telsamtal så bottnar nog behovet att kunna förklara främst i behovet av självförståelse samt att jag skulle känna mig mer trygg och det gör jag när jag förstår varför vissa saker är mer utmananade för mig än för andra. Då minskar också behovet att förklara mig för andra. Jag planerar inte att förklara behovet till ”alla”, nej helst inte till någon.. Men skönt att kunna o m jag skulle vilja någon gång:)..

Okej, jag förstår hur du menar! Och ärligt talat tycker jag själv att det är väldigt skönt att förstå varför jag fungerar som jag gör 🙂 Det en skön känsla när jag läser om någon annans känslor och upplevelser och får en känsla av igenkänning.

Svara

Det du berättar från din vardag ger oss flera AHAupplevelser och hjälper till att förstå vår son bättre oxå
Tusen Tack för att du delar med dug🙂

Tack själv för att du läser min blogg. Vad roligt att det jag skriver hjälper er! 🙂

Svara

Glad midsommar! Vad har du gjort hittils i sommar? Ska du till Finland nåt? Jag åker till Oslo den 10e med familhen och blir borta i fyra dagar.

Glad midsommar i efterskott! Jag har mest njutit av sommarvärmen men även föreläst väldigt mycket fram till mitten av juni samt haft jobbmöten. Vi får se vad mer jag hittar på i sommar men det blir en kortare resa till Finland i alla fall 🙂

Trevlig resa till Norge, hoppas ni får det roligt!

Svara

Jag var till Finland en gång som liten, sommaren 1990. 🙂 Dock kommer jag inte ihåg så mycket av det nu. Vi åkte båt över natten och var där nästa dag och sen båt tillbaka till Stockholm igen den kvällen, tror jag. (På den tiden hade jag ingen tanke på att man kunde bli sjösjuk, men slapp det lyckligtvis.) Jag hade en engångskamera med mig, men hade med mig att man skulle spara på bilder. Så tyvärr blev det inte så mycket fotande från Helsingfors. Bara en påfågel i en djurpark och jag själv sittandes på en parkbänk i densamma. 😀 Det jag minns från Helsingfors var mest att man gick runt länge i stan. Och från båtresan att det var några fulla personer som skrålade i korridoren utanför på kvällen när man skulle sova, samt att man på morgonen hade glömt smörkniven så man fick bre mackorna med tummen… De bilder jag väl tog, märkt i mitt fotoalbum med texten ”I Finland” var en på Globen i Stockholm och två på båten vi åkte med – troligen också fotade i Stockholms hamn. Ett par som togs på mig inne i båten på vägen dit. Och sen de två från djurparken. Men saksamma – jag var ju där i alla fall! 😉

Min vän åkte till St. Petersburg med familjen i ungefär samma ålder. På hemresan därifrån blev det storm så att alla på båten blev sjösjuka. 🙁

Skillnaden är att man aldrig tänkte i förebyggande syfte på den tiden. Jag minns ändå att jag stod och önskade att jag fick dö på julafton som 5-åring när jag hade magsjuka, bara för att få slippa illamåendet. Men man undvek aldrig saker som kunde orsaka det, för att man helt enkelt inte kommit på det eller visste bättre.

Jag har också önskat att jag fick dö när jag haft magsjuka! Jag är mycket rädd för just magsjuka eftersom det är fruktansvärt obehagligt, mycket obehagligare än när jag som yngre mådde illa p.g.a. bakfylla. Det var inte alls samma sak!

Själv undvek jag saker redan som barn p.g.a. risken att bli smittad med magsjuka. När en flicka i min förskoleklass blev magsjuk vågade jag knappt röra något i förskolan. När hon hade tillfrisknat och kom tillbaka till förskolan höll jag mig borta från henne för jag var rädd för att hon fortfarande skulle bära smitta. Då var jag 6 år!

Svara

Vad roligt att du varit i Finland! Finlandsfärjor är ofta fulla av fulla personer, ofta finnar men även vissa svenskar 🙂

Jag brukar faktiskt sällan bli sjösjuk på Finlandsfärjor då de är stora och gungar därför mindre är små färjor. Däremot blev jag sjösjuk på en liten färja mellan Helsingfors och Tallinn när jag och en kompis åkte dit i början av 2000-talet. Jag spydde inte men mådde fruktansvärt illa och många runt omkring mig spydde i påsar. Det var en mardröm! Sedan dess har jag vägrat sätta min fot på små färjor om det ser ut att bli stormigt väder!

Däremot har jag en tendens till att bli åksjuk på SJ:s snabbtåg till den grad att det blivit ett problem för mig. Jag har aldrig spytt men mår ofta illa vilket är fruktansvärt obehagligt. Jag måste verkligen lösa problemet snarast och börja åka regionaltåg, bussar och flyg istället när jag åker till föreläsningsorter för så här kan jag inte ha det!

Svara

Det är den absolut värsta känslan i världen, anser jag. Och allt med det är hemskt, även fruktansvärt att se andra göra det – utseendet, stanken och allt. Hänt ett par gånger i kollektivtrafik etc, som tidigare sagt. Hatar att se det i film också. Men på båtar sägs det att om man ligger i en hängmatta, så påverkas man inte även om det är full storm, eftersom den i sin tur bara följer sina normala rörelser. Kanske bara är en myt, men det låter ju bra i alla fall. 🙂 En liten pojke i 5-årsåldern blev sjösjuk på en Djurgårdsfärja en gång för några år sen… Jag flyttade mig när han började hålla handen för munnen och säga till pappan att hämta en påse snabbt. Det var ingen sjögång ALLS! :/ Innan hade han ätit en massa godis, så jag gissar nästan att det hellre berodde på det.

Vad skulle du säga är den näst värsta känslan? (Bara som test, för att se om vi tycker lika där med.)

Oj herregud, jag hade blivit livrädd om någon hade börjat behöva kräkas i närheten av mig på det sätt du beskriver. Min kräkfobi blir värst när jag är osäker på om personen kräks p.g.a. magsjuka eller av någon annan anledning. Och när det inte är sjögång alls hade jag varit rädd för att personen kräks p.g.a. magsjuka och smittar mig. Men det kan i detta fall ha berott på godiset precis som du skriver!

Den näst värsta känslan är nog mycket kraftigt illamående timmar innan jag kräks av magsjuka (jag mår ju illa på SJ-snabbtåg också men inte så kraftigt att jag skulle bli rädd). Om man däremot bortser från allt som har med illamående och kräkningar tycker jag att det är hemskt obehagligt att sätta mat i halsen, börja hosta okontrollerat och inte få luft så jag skulle nog säga att det är det som är den näst värsta känslan. Vad tycker du är den näst värsta känslan?

Ja, självklart är illamående i allas dess former värst! Men den näst värsta fysiska känslan skulle jag säga är yrsel. Även där värre ju kraftigare det är, förstås. Ofta brukar ju dessa två höra ihop också. Därför har jag aldrig druckit heller och började aldrig göra det, eftersom alkohol ju kan frambringa bägge delarna.

Det hände på T-banan en gång också. I tunneln kom jag plötsligt på tanken: ”Tänk om någon skulle spy här i vagnen… Usch för den tanken!” Och bara några minuter senare skedde det – en kille i 30-årsåldern en bit bort bara hulkade rakt ned så att gubben mitt emot och alla runt omkring reste sig snabbt och skyndade en bit bort. Sen hjälpte densamme honom med servetter att torka av sig själv med, när bägge gått av vid nästa station för att troligen inspektera förödelsen på kläderna. Det var dessutom mitt på ljusa dagen och solig sommar. Möjligen kunde han vara bakfull eller påverkad av något värre. Han såg vårdad ut, som en helt vanlig kille med glasögon. Men det kändes nästan som om jag fick något varsel den gången, eftersom jag just hade tänkt det precis innan. Jag sprang till andra änden av vagnen och ut genom dörren så fort den öppnades. Min vän jobbade natt ett tag och meddelade då att det hände runt omkring honom hela tiden, då självklart p.g.a. att krogfolket åkte hem på småtimmarna.

Depression, ångest m.m. sägs annars betraktas som de värsta känslorna. Men det har jag aldrig upplevt och kan inte uttala mig om. Sen kanske inte det skulle betraktas som fysiska känslor heller utan mer psykiska. Men eftersom det har drivit många till självmord, är det troligen fruktansvärt.

Jag har faktiskt inga stora problem med att känna yrsel så länge jag inte mår illa samtidigt! Förut kände jag mig yr ibland när jag steg upp ur sängen snabbt, men jag hade inga problem med den känslan då den gick över snart. Däremot är det mycket möjligt att jag skulle känna annorlunda med yrseln om jag hade någon sjukdom som orsakar yrsel.

Vad tråkigt att du råkat ut för att andra kräkts när du åkt tåg och färja. Det har hänt mig några gånger också, men jag åker ju tåg rätt ofta p.g.a. mitt jobb och det är ändå relativt ovanligt att någon spyr i samma vagn som jag. För några år sen hände det i Finland när jag var på väg till Helsingfors-Vanda flygplats efter en föreläsning, och då steg jag av tåget vid nästa station och åkte buss till flygplatsen istället! Jag klarade inte av att stanna kvar på tåget. Men som sagt har dessa typer av incidenter bara hänt mig en handfull gånger!

Det stämmer att ångest och depression orsakar stort lidande, och ju allvarligare ångesten och depressionen är desto värre är det såklart. Precis som du skriver kan psykisk ohälsa i värsta fall leda till suicid vilket är hemskt.

Jag gick av ett SJ-tåg en gång i Nässjö i unga år på vad som var min viktigaste resa och troligen hade blivit mitt livs bästa också, med fyra inplanerade hotellnätter i olika städer i Europa, eftersom en annan liten pojke spydde i samma vagn strax efter att vi lämnat Stockholm. Sen satt jag och tänkte på hur jag skulle göra, men såg ingen annan lösning än att gå av och vända igen, eftersom man inte kunde vara säker på att det berodde på åksjuka trots att det var högst sannolikt. Aldrig förr hade det hänt i samma vagn någon av alla gånger i mitt liv som jag hade åkt tåg inrikes fram till den punkten. Men självklart den gången. Nu skulle jag sen många år tillbaka inte åka tåg heller.

Så fruktansvärt obehagligt 🙁 Jag förstår att du hade panik. Hade jag varit på väg till en semesterresa hade jag också stigit av färdmedlet om någon hade spytt.

Ironiskt nog var det nästan enda gången jag hade fått rättvänd plats i färdriktningen också och var så glad för det, så jag skulle slippa åka baklänges hela vägen som det nästan alltid blev annars… Det ville jag aldrig heller, så det slutade nästan alltid med att jag stod i utrymmet mellan vagnarna hela resan. Utom just den gången, i princip.

Du hade ju bara kunnat byta vagn också, om du ändå skulle hem igen samma dag? 🙂 Förutsatt att personen inte fortsatte röra sig genom hela tåget då så du mötte hen igen. Värre när man är på väg bort någonstans och det just har hänt, då vill man bara vända igen…

Haha, det är faktiskt många som undrat varför jag inte bara bytte vagn, och det hade nog varit det logiska! Men jag var rädd att personen skulle röra sig mellan olika vagnar ifall hen skulle vilja kräkas på toaletten nästa gång och toaletten i hans egen vagn skulle vara upptagen. Jag ville bara fly, och därför steg jag av vid nästa station. Hela tåget kändes som en smittkälla!

Åh, så typiskt att den enda gången du fick önskad sittplats tvingades du hoppa av! 🙁

Du kunde ha satsat på restaurangvagnen… Mat och förfriskningar var troligen det sista han var intresserad av. 😉 Men jag fattar helt och tänker precis lika. Hela utrymmet känns liksom förorenat. Jag gick alltid hem och duschade och tvättade håret det första jag gjorde efter såna gånger. Bara för att det kändes psykologiskt bättre, om inte annat.

Sant! Restaurangvagnen var nog det sista stället personen tänkte på i det läget! Men så tänkte jag inte då 🙂 Och jag skulle nog ändå varit rädd för att personen skulle passera där.

Det är ganska ironiskt hur det är i alla fall, även vad gäller andra saker än tåg… De enda gånger en fågel har bajsat i huvudet på mig, så hade jag precis just tvättat håret också! 😀 Jag kommer särskilt ihåg det för det var det första jag tänkte med en suck, att det bara var att gå hem och göra om det.

Även de enda gånger man trampat i hundbajs… Nog sjutton hade man nya skor på sig! Eller ramlat och smutsat ned sin nya jacka, etc… Listan kan göras lång. En gång när vi just börjat sjuan så hade jag gjort en flygdrake i skolan. Jag var stolt! Såg fram emot att börja flyga med den till helgen. Så ramlade jag i en trappa på vägen hem och tog emot mig så att jag körde in några fingrar rakt igenom draken! 😀 Jag hade aldrig ramlat tidigare, bara just den dagen.

Åh, så typiskt 🙁 Men så brukar det ofta vara: så fort man har köpt något nytt råkar man ramla och förstöra det 🙁 Jag kan tänka mig att du var väldigt irriterad.

Du har väl inte varit i Finland på flera år på grund av pandemin? Roligt att du träffa din familj igen!

Precis, den senaste gången var i januari och februari 2020 så det var verkligen ett tag sen!

Svara

Kostnadsfritt att söka hjälp hos habiliteringen?! Va?! Men…vänta nu. Hmm…nej, inte där jag bor.
Var på mitt första besök för inte så länge sedan och fick betala hundra kronor i besöksavgift.
Eller menar du något annat när du pratar om kostnadsfritt?! Hjälp min autistiska hjärna att få klarhet i detta.

Där Mathias bor (vi har träffats och jag vet var han bor) är det kostnadsfritt att besöka habiliteringen. Även om jag och han inte tillhör samma habiliteringsenhet vet jag att han skulle kunna besöka habiliteringen kostnadsfritt på den enhet dit han tillhör, vilket jag också kan göra på den enhet dit jag tillhör.

Eftersom du fick betala för ett besök hos habiliteringen misstänker jag att du bor utanför storstadsregionerna för de flesta storstadsregioner, inklusive mindre städer omkring storstadsregioner som Norrtälje, tar inte betalt för ett besök hos habiliteringen. Mig veterligen är det vanligast att besök hos habiliteringen är kostnadsfria, men det kan såklart vara annorlunda på mindre orter.

Olika regioner har olika regler vad gäller habiliteringen, och jag minns att jag reagerade när jag fick reda på att Göteborgs habilitering tog betalt för missade besök (så var det iaf för några år sedan). Sedan finns det ju också regioner som inte har någon habilitering alls så tyvärr har inte alla med AST-diagnoser möjlighet att besöka habiliteringen om de råkar bo i fel region. Det är synd tycker jag!

Svara

Det verkar som att allt utanför Stockholm räknas som landsbygd även om du bor i en…”storstad”(?!) som börjar på G och slutar på g.
Jag är faktiskt lite lack på att det kan se så olika ut beroende på vart i Sverige du bor.
Fattas bara att de skickar en förseningsavgift på att jag bokade om min tid hos habiliteringen senare än 24 timmar innan besöket pga att jag blev sjuk samma dag.
Men som du skriver blir jag inte nöjd är det bara sluta att gå dit och använda pengarna till något bättre…

Jag har aldrig varit med om att någon skulle betrakta Göteborg och Malmö som landsbygd men vem vet, det kanske finns vissa stockholmare som tänker så men jag håller i så fall inte med! Det finns även vissa mindre städer och orter, men jag skulle inte betrakta dem som landsbygd heller om de verkligen inte ligger ute på landet. Habiliteringen är kostnadsfri även i Malmö som jag definitivt betraktar som en storstad!

Jag hoppas inte att du får en förseningsavgift på sen bokning! Tyvärr är det mycket möjligt att du kan få det eftersom din region tar betalt för habiliteringen, men jag håller verkligen tummarna för att du inte får det.

Jag tycker också att det är märkligt att stödet ser olika ut beroende på var man bor. Med boendestödet är det lite som med habiliteringen: i storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö är boendestödet gratis, och ofta är det mindre städer som tar betalt.

Svara

Det här är ingen dålig göteborgsvits men det kostar att gå till habiliteringen i Göteborg och jag bor strax utanför.

Höjer på ögonbrynen ytterligare då du skriver att det är kostnadsfritt även i Malmö!! Vad sysslar göteborgarna med?! Varför är det inte gratis här?! Jo, det är gratis upp till tjugo års ålder om jag är rätt informerad.
Men du menar även att vuxenhabiliteringen ska vara gratis i storstäderna?!

Jag bryr mig inte så mycket om pengarna utan det är mer principen. Trodde jag bodde i en storstadsregion och att habiliteringen var kostnadsfri men de där hundra kronorna lyser med sin frånvaro på mitt konto. 🤔

Har bott i Göteborg i drygt tio år men de kanske ser mig som en utböling då jag är från Småland och att jag pga får betala en straffavgift…haha…😄
Jag är lite fånig nu men jag kan inte låta bli att se humor i sakernas tillstånd. Livet blir lite lättare då. 😊

Det är gratis i hela Stockholms län, vilket jag, som Paula nämnde, tillhör. Det verkar helt bisarrt att det inte är så i hela landet, men jag antar att olika län/regioner har olika prioriteringar…

Jättebra skrivet! Men hur blev det med pizzerian då? Hade nån öppet? Jag måste få veta! H*H*! 😉

Haha, jag förstår att du och kanske även andra är nyfikna! 🙂 Det var faktiskt ett par pizzerior som hade öppet på midsommarafton även om många hade stängt. Vi åt inte på pizzerian dock utan beställde maten som take away.

Svara

När åker du till Finland? Jag var i Oslo några dagar med mamma och min syster. Min syster lånade lägenhet av sin norska kompis.

Vad roligt att ni fick låna en lägenhet i Norge!

Jag skriver aldrig offentligt vilka datum jag är bortrest när jag skriver med mitt eget namn, detta för inbrottstjuvarnas skull!

Svara

Som sagt skriver jag inte offentligt när jag är/inte är i Stockholm, och detta för inbrottstjuvarnas skull.

Det var kul i Oslo även om badrummet var trångt. Jag har ofta svårt för badrummen när jag är bortrest.

Lämna ett svar till Trine Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *