Det är klientens åsikt som räknas, inte boendestödjarens

Jag har fått höra från många boendestödjare genom åren att jag är ovanligt lätt att jobba med. Enligt många är det lätt att förstå vad jag behöver, jag brukar vara på gott humör och det är lätt att resonera med mig. Jag tappar inte humöret om en boendestödjare kommer försent, jag visar förståelse om de är sjukskrivna eller måste vabba och vi har roligt tillsammans. Många har uttryckt en önskan om att få jobba fler timmar med mig eftersom de upplever att allt fungerar så otroligt bra.

Är en social kameleont

Men jag är inte alls lika ”lätt” som många tror. Mitt stora problem är att jag är en social kameleont som automatiskt anpassar mig efter andra. Det sker liksom av sig självt utan att jag tänker på det, och detta gör också såklart boendestödjarna tror att jag alltid är nöjd. Eftersom jag är medveten om problemet samt om det faktum att jag har otroligt lätt för att bli missförstådd, försöker jag numera förebygga problemet genom att skicka ett brev till utförare där jag beskriver tydligt vad jag behöver hjälp med och varför.

Har varit tydlig i brevet

I brevet har jag förklarat vad som är viktigt för mig: att jag inte vill att boendestödjarna ska komma för tidigt, att de ska ta egna initiativ, att de ska se till att vi inte sitter och fikar längre än en kvart så att vi inte pratar bort boendestödstimmarna samt att de bör försöka hitta kognitiva lösningar så att det inte blir så stökigt hos mig. Så långt inga problem. Däremot uppstår det problem om en boendestödjare inte följer punkterna i brevet. Jag är nämligen dålig på att säga ifrån på plats så jag sväljer allt.

Orkar inte hitta lösningar

I sådana situationer kan jag fråga boendestödjaren försiktigt: ”Har du läst brevet?” Men om boendestödjaren svarar att hon gjort det men inte kommer ihåg längre vad det stod exakt har jag svårt för att försöka komma på strategier för att få boendestödjaren att ta till sig brevet och komma ihåg dess innehåll. Vad behöver boendestödjaren för stöd? Borde hon kanske ta med sig brevet varje gång och påminna sig själv? Eller få det uppläst? Om hon inte tar några initiativ för att hitta en fungerande strategi blir jag totalt handlingsförlamad för stunden.

Tenderar att anpassa mig

Lika handlingsförlamad blir jag om jag upplever att boendestödjaren gör uppgifterna halvdant. Om jag upplever att en boendestödjare verkar tycka att det är tråkigt att dammsuga, städa toaletten eller sortera brev får jag en total energiförlust och blir sjukt omotiverad. Då tenderar jag att anpassa mig efter boendestödjaren och föreslå att vi bara ska fika och skratta för resten av tiden alternativ avsluta boendestödet i förtid. Eftersom jag själv är omotiverad, orkar jag inte med en till omotiverad person och därför föreslår jag en roligare aktivitet.

Jag och boendestödjaren kan ha olika upplevelser

Sådana situationer leder lätt till att jag kan ha haft väldigt roligt och skrattat mycket under boendestödstimmarna men att ingenting blir gjort eftersom boendestödjaren inte tar egna initiativ. Jag tycker att det tar mycket energi att diska och göra annat tråkigt och därför räcker inte min energi till att också försöka motivera min boendestödjare. Därför kan jag vara totalt missnöjd med boendestödet även om jag skulle haft väldigt trevligt och boendestödjaren skulle uppleva mig som en mycket ”lätt” och rolig klient som hon gärna vill få fler timmar med.

Är den tysta och anpassningsbara tjejen

Om jag hade haft exakt samma behov som jag har nu med skillnaden att jag hade haft svårt för att reglera mina känslor eller varit utåtagerande, hade boendestödjarna istället kunnat uppleva mig som väldigt ”svår” och labil. Då hade jag garanterat reagerat känslomässigt när jag upplevt att boendestödet inte fungerat. Men eftersom jag råkar vara den snälla, tysta och anpassningsbara tjejen som alltid vill vara alla till lags mår jag istället dåligt inombords.

Alla kan inte byta

Resultatet blir att en boendestödjare kan uppleva att hon förstår mig och att boendestödet fungerar hur bra som helst samtidigt som jag känner mig totalt missförstådd och inte alls känner att boendestödet fungerar. Tack och lov har jag möjlighet att lösa problemet på ett enkelt sätt genom att slänga ett mejl till chefen och be om att få byta boendestödjare, men alla i min situation har inte samma möjlighet. I vissa kommuner blir man tilldelad en boendestödjare utan någon som helst möjlighet att byta även om man skulle vara missnöjd.

Det är klientens åsikt som räknas

Det är mycket viktigt att alla biståndsbedömare, enhetschefer och anhöriga frågar klienten om boendestödet fungerar istället för att fråga om boendestödjarens åsikt. Boendestödjaren och klienten kan ha totalt olika synpunkter!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.