Kategorier
Paulas blogg

Den ändlösa kampen med vården

Snälla, hjälp mig att sprida budskapet genom att dela det här inlägget på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

”Bästa Paula Tilli! Vi har mottagit remiss från dr NN. Landstinget har beslutat att ME/CFS-rehabilitering vid Danderyds sjukhus AB upphör 2015-12-31. Då verksamheten upphör kan vi tyvärr inte längre ta emot nya remisser. Din remiss returneras därmed till inremitterande läkare utan åtgärd.”

Ungefär så här löd brevet som jag fick från Danderyds sjukhus för ett tag sedan. Att enheten inte tar emot nya patienter pga nerläggning av verksamheten är förståeligt. Men det som får mitt tålamod att brista är det faktum jag väntat enormt länge och kämpat som en galning för att få till en utredning för ME, eller kroniskt trötthetssyndrom som det också kallas. Och nu när jag äntligen hade trott att jag skulle utredas händer det här!

HUR ALLT BÖRJADE

Allt började för ca 1,5 år sedan då jag började känna mig riktigt sjuk i kroppen (att jag använder ordet ”sjuk” beror på att jag anser att trötthet är fel ord, jag kände mig nämligen sämre och svagare än jag gjort när jag haft influensa!) Jag känner igen mig i nästan alla symptom för ME, och därför började jag misstänka att jag har det.

KONTAKT MED LÄKARE NUMMER 1

Tidigare i år tog jag äntligen tag i saken och tog kontakt med en läkarmottagning. Att det dröjde så länge innan jag gjorde något beror på att jag har enormt svårt att ta tag i saker. Dessutom har jag, i likhet med många andra med Aspergers syndrom, oerhört svårt att ringa samtal. Det tar så mycket energi av mig att jag inte klarar av att ringa samtal under de veckor jag har föreläsningar. Därför fick jag vänta tills jag hade en lugnare period.

Receptionisten som svarade i telefon på läkarmottagningen sa att läkaren som jag ville få tag i var tillfälligt borta men att hon kunde be honom ringa till mig veckan därpå. Trots löftet ringde han aldrig, och därför bad jag min boendestödjare att leta upp en ny läkare. Hon bokade tid för mig hos den nya läkaren, och jag fick träffa honom redan dagen därpå.

DEN ANDRA LÄKAREN

”Vad fort allt gick”, tänkte jag lättad. Dessutom verkade den här läkaren snäll. Han förklarade för mig att han skulle kunna skicka en remiss till en lämplig ME-enhet först efter att jag hade gjort en del blodprover. Om proverna inte skulle visa något avvikande, skulle han skicka en remiss till någon ME-klinik. Han skickade en remiss till mig för att göra prover och bokade en ny tid med mig till veckan därpå. Då skulle vi diskutera provsvaren, och han skulle skicka en remiss om min sköldkörtel fungerade som den skulle, jag inte hade borrelia eller led av näringsbrist. Om alla mina värden var i sin ordning, var det mycket möjligt att jag kunde ha ME och skulle isåfall behöva utredas.

”Vad skönt att saker och ting ordnar sig nu”, tänkte jag. Innerst inne hoppades jag att jag skulle lida av någon näringsbrist. En näringsbrist skulle kunna åtgärdas lätt, och jag skulle inte behöva oroa mig för ME som trots allt är en kronisk sjukdom.

BAKSLAG

När jag träffade läkaren veckan därpå, fick jag höra att proverna inte visade något avvikande och att jag var fullt frisk. T om min lever och mina njurar fungerade utmärkt. ”Så nu kan du åka hem och slappna av, jag hoppas att du är glad nu”, sa han. ”Men remissen då?”, undrade jag. ”Vilken remiss pratar du om nu?”, frågade han. ”Jo, jag förklarade ju för dig sist att jag misstänker att jag har ME och berättade ingående om alla mina symptom. Det var ju för remissens skull jag kom till dig från första början”, utbrast jag förvånad. ”Hmm. Kan du berätta igen för jag har glömt bort vad vi pratade om sist?”, undrade han. Återigen berättade jag för honom ingående om mina symptom, och han lovade mig att skicka en remiss. De skulle höra av sig från kliniken snarast, lovade han.

Jag hörde ingenting från kliniken, så efter några veckor ringde jag och frågade om remissen hade skickats. Jag fick till svar att läkaren i fråga inte hade skickat någon remiss och att han måste ha glömt bort det. Jag bad receptionisten påminna honom om remissen och sa att läkaren skulle kunna kontakta mig om han hade några fler frågor om mina symptom eller remissen. Receptionisten övertygade mig om att remissen skulle skickas så fort som möjligt till Danderyds sjukhus.

Tiden gick, och jag fick fortfarande ingen kallelse från Danderyd. Nu började jag bli mer och mer utmattad, så jag bad min boendestödjare ringa och kolla om någon remiss hade skickats. Nej, ingen remiss hade skickats, fick jag veta! Så läkaren hade alltså antingen glömt bort remissen eller struntat i mig. Jag bad min boendestödjare leta upp en ny läkare igen, och hon bokade tid för mig. Tyvärr hade inte den här läkaren lediga tider de närmaste veckorna, så jag skulle få vänta ett tag.

DEN TREDJE LÄKAREN

Även den tredje läkaren verkade mycket bra och förstående. När han fick se alla mina blodprover och fick höra om alla mina symptom, lovade han att skicka en remiss till en lämplig klinik med en gång. Nu skulle jag äntligen utredas, tänkte jag i min naivitet. Men tyvärr blev resultatet av remissen alltså brevet som jag citerade längst upp i inlägget.

”Men det är väl ingen fara, nu kommer dr NN automatiskt skicka en remiss till någon annan lämplig klinik eftersom remissen returnerats till honom. Jag har ju rätt att få vård”, tänkte jag i min naivitet. Men jag väntade och väntade, och ingenting hände.

VAD KOMMER ATT HÄNDA NU?

När jag ringde till läkarmottagningen, frågade jag receptionisten om någon ny remiss hade skickats till någon annan enhet som utredde och rehabiliterade ME-patienter. Efter att ha kollat i systemet svarade hon att jag inte hade fått någon ny remiss till något annat ställe. ”Men dr NN kommer väl skicka en ny remiss när han har möjlighet?”, frågade jag hoppfullt. ”Isåfall kommer det bli tidigast i januari 2016 då NN är pappaledig just nu”, fick jag till svar. Om jag skulle vilja få en remiss innan dess, skulle jag behöva boka en ny tid hos någon annan läkare, fick jag veta.

Mitt tålamod börjar brista. Nu måste jag alltså gå till en fjärde läkare och börja om! Hur svårt ska det vara att få en remiss till utredning och rehabilitering i dagens Sverige?

Om jag hade orkat jobba mer än några timmar i månaden, hade jag haft mer pengar och hade kunnat gå till en privatläkare pga det här. Om jag hade haft släktingar i Sverige, hade de kunnat kämpa för mig, men min familj bor tyvärr i Finland. Om jag inte hade haft Aspergers syndrom och lidit av den här fruktansvärda tröttheten, hade jag orkat kämpa mer och troligen fått en utredning och rehabilitering för länge sedan. Men då hade jag ju varit frisk och hade inte behövt någon remiss eller rehabilitering överhuvudtaget.

48 svar på ”Den ändlösa kampen med vården”

Så fruktansvärt tröttsamt! Jag blir upprörd när jag läser om läkare som flera gånger glömmer att skicka remisser och som inte har någon koll på vilka ämnen som avhandlats under föregående besök. Jag förstår självklart att läkarna inte kan hålla allting i huvudet, men de skriver ju faktiskt journal!

Jag förstår att det känns jättejobbigt att du nu måste ta kontakt med en fjärde läkare för att få en ME-utredning. 🙁 Du kan inte ta det med den läkare som du går till med anledning av din asperger? Han kanske kan fixa en ny remiss till ett ställe där den tas emot? När jag bestämde mig för att utreda mina syntolkningssvårigheter så tog jag upp det med min psykiater och hon skickade en remiss till neurologen.

Ja, det är verkligen tröttsamt! Läkare nr 2 var vänlig men han var äldre och ganska virrig. Han har säkert mycket stress, men läkarna skriver ju journaler precis som du skriver! Läkare nr 3 var också jättevänlig och inte alls lika virrig, men han kan ju inte hjälpa mig nu när han är pappaledig 🙁

Min läkare som jag har kontakt med pga Asperger har jag tid med i slutet av september. Han sjukskrev ju mig på deltid i mars, och den 30 september går min sjukskrivning ut och då måste han skriva ett nytt läkarintyg. Jag måste träffa honom just i slutet av september pga sjukskrivningen, och om jag inte fått en remiss innan dess, ska jag ta upp frågan med honom. Tyvärr har jag inte råd att gå till honom två gånger och kan därför inte gå till honom tidigare. Sen tar han också timpris och det kommer troligen kosta mer om han hjälper mig med det här också, men i värsta fall får jag göra det! Jag nämnde faktiskt det här till honom i mars, och då sa han att det skulle vara bäst för mig att vända mig till vårdcentralen. Men de är ju helt hopplösa på vårdcentraler 🙁

Svara

Han har säkert mycket stress, men läkarna skriver ju journaler precis som du skriver!

Han kanske har gått socialtjänstens kurs i dokumentationteknik: Se till att dokumentera så du inte åker dit om någon anklagar dig för att inte följa lagen men lägg inte ner tid på att använda (läsa) dokumentationen. Dokumentera för dokumentationens egen skull dvs inte för verksamhetens kvalitetssäkring eller för patientens skull.

Men de är ju helt hopplösa på vårdcentraler 🙁

Och på socialkontoren och på arbetsförmedlingarna och på Försäkringskassans kontor och i skolornas lärarrum. Välkommen till Sverige Paula och framförallt välkommen till klubben ”Vi som har blivit blåsta på välfärden”. 🙂

I dagens kommentarer har jag varit gnälligare än vanligt. Men det finns faktiskt mycket positivt att glädjas över här i livet om man bara lyckas att fokusera på det som gör livet värt att leva. Om inte annat så kan man vara glad att man inte är död. Paula kan ju vara glad att hon kom levande från läkarbesöken. Det är inte alla som gör det och de som kommer undan med livet i behåll mår inte alltid så bra efteråt: https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=97&artikel=5849823

Se livet från den ljusa sidan Paula. Du har överlevt ME/CFS-utredningen så här långt iaf. Det återstår att se om din tur håller i sig.

I dagens kommentarer har jag varit gnälligare än vanligt. Dina kommentarer gillar jag när dom blir gnälliga , så gnäll på du Mats…

Här på min blogg verkar vi vara många som blivit blåsta på välfärden. Men när jag pratar med andra människor om det, blir de ofta förvånade och säger att vi har det ju så himla bra i Sverige! Det är människor som arbetar på heltid och inte har några funktionsnedsättningar eller sjukdomar. De verkar leva i en helt annan värld än vi, och de har ingen aning om hur det verkligen är när man blir långvarigt sjuk eller råkar ut för en olycka.

Svara

De är lyckligt ovetandes om verkligheten. Men säg den lycka som varar. Förr eller senare behöver de eller någon till dem närstående person stöd och hjälp och då inser de att verkligheten är en annan än de trott.

Ja, så är det! Men jag har märkt att många människor faktiskt har insett att äldrevården fungerar dåligt i Sverige. Förmodligen beror det på att många har gamla människor i sin närmaste släkt som råkat ut för vanvård. Dessutom blir alla gamla någon gång (förutom de som dör som unga naturligtvis;-)) och människor tycker inte om att äldrevården fungerar dåligt eftersom de vet att det kommer att drabba dem någon dag i framtiden.

Däremot har de allra flesta människor inte personer med Aspergers syndrom i sin familj, och därför vet de inte hur dåligt vi har det. Många har bara läst att Asperger-barn har rätt till anpassad skolgång, att alla Aspergare har rätt till goda levnadsvillkor osv, och de tror att lagen fungerar i praktiken. Jag tycker själv också att vi med funktionsnedsättningar har många rättigheter i teorin, men det fungerar inte i verkligheten.

Usch, vilken jobbig röra. 🙁

Vad synd att du inte har råd att gå till din ”vanliga” läkare två gånger, men jag förstår det. Att gå till en helt privat läkare är verkligen dyrt. Bra att du ändå ska träffa honom i slutet av september, det är ju trots allt inte superlångt till dess, även om jag förstår att du skulle behöva få remissen tidigare.

Tar din läkare extra betalt för att skriva remisser eller ingår det i själva timpriset? Om det ingår så borde det inte bli så mycket dyrare än normalt, för att skriva en remiss tar antagligen inte särskilt lång tid.

Ja, det är verkligen jobbigt 🙁

Jag vet faktiskt inte om min läkare tar extrabetalt för remisser. Han sa till mig sist att det skulle vara bäst för mig att vända mig till vårdcentralen, så jag tolkade det som att det skulle kosta mer. Men jag vet inte! Men jag vet att han har ett timpris. Jag får fråga nästa gång om jag inte fått en remiss till dess, vilket jag hoppas att jag har!

Svara

Jag håller tummarna för att du hinner få en remiss innan du ska till din läkare nästa gång! Jag förstår att du skulle vilja komma igång med en utredning så snart som möjligt. Hoppas att du kan få tid till en ny läkare på vårdcentralen snart och att den personen har kunskap om kroniskt trötthetssyndrom och kommer ihåg att skicka remissen!

Tack! Jag ska faktiskt till vårdcentralen på onsdag. Får se vad som händer då 🙂 Jag hoppas att jag får en remiss men samtidigt försöker jag att inte ha för höga förhoppningar så att jag slipper att bli besviken.

Lova mig att du frågar läkaren var han/hon har köpt sin vita rock. Jag skulle behöva en sådan för att ge ett lite mer repsektingivande intryck när jag träffar min socialsekreterare. Som det är nu så bemöter hon mig som om jag vore ett socialfall. Jag tror en läkarrock skulle stärka mina aktier hos socialen. I nödfall får jag ta en städrock men det är inte optimalt för ändamålet.

Ibland känns det som att hela sjukvården är ett stort skämt.

Ja men jag tycker ändå att de största komikerna vi har i Sverige är de som arbetar på socialtjänsten. De är i en helt egen klass för sig. Sjukvården är gravallvarlig i jämförelse. Men allt är ju relativt så det kanske säger mer om socialtjänsten än om sjukvården.

Ja men jag tycker ändå att de största komikerna vi har i Sverige är de som arbetar på socialtjänsten. De är i en helt egen klass för sig.

Haha, ja! Så är det säkert. Själv har jag mycket dåliga erfarenheter av socialtjänsten.

Svara

Hög igenkänningsfaktor!

Det är så här det här samhället ser ut. Det är märkligt är att ingen i maktställning gör tillräckligt mycket för att komma tillrätta med de här dumheterna. Istället för att få ordning på sådana här saker så att patienterna inte sjukvården slösar med samhällets resurser genom att uppta läkarnas tider med samma ärende i onödan så försöker samhället spara pengar genom att inskränka rätten till sjukersättning. Och då påstås Sverige ändå ha en sjukvård i världsklass. Man blir ju mörkrädd av att tänka på hur illa ställt det måste vara i de länder som har sämre sjukvård än Sverige med tanke på hur det är här.

Sjukvård i världsklass, vilket skämt! Om det här är världsklass, undrar jag verkligen hur det ser ut i andra länder. Man skulle kunna tro att Sverige var ett U-land om man inte visste bättre! Förut trodde jag att det endast var sjukvården som fungerade dåligt i Sverige, men det verkar gälla all sjukvård. Om man inte har någon allvarlig sjukdom och ingen funktionsnedsättning orkar man säkert kämpa på ett annat sätt, men jag orkar inte! Jag har tid hos en fjärde läkare nästa vecka. Väntar med spänning vad som kommer att hända då.

Svara

Det finns ett uttryck i Sverige som lyder: man måste vara frisk för att vara sjuk.
Det har kommit pga den kamp många sjuka måste kämpa för att få sina rättigheter och den hjälp man behöver.
I vissa fall Kan det underlätta om man är en högutbildad, välbeställd, vit man för att lätt och smidigt få det behöver. Tyvärr
I socialtjänstlagen så står det att vi har rätt till lika vård på lika villkor. Eftersträvansvärt men det fungerar inte i praktiken.
Jag hoppas att det kan lösa sig för dig snart Paula.

Tack! 🙂

Uttrycket ”man måste vara frisk för att orka vara sjuk” stämmer mycket bra! När man blir sjuk får man plötsligt helt en massa papper att fylla i, tider att passa och man måste kontakta olika instanser, och det är just när man är sjuk då man skulle behöva vila.

Ja, det kan säkert underlätta om man är en högutbildad, vit man, och helst ganska frisk. Jag hörde nyligen uttrycket: ”all the people in Sweden are equal, but some people are more equal than others”. Och det stämmer mycket bra!

Svara

Fy vilken jobbig situation! Jag har själv behövt slåss inom både den somatiska vården och psykiatrin och det är ofta ett helvete. När jag hade problem med värk och trötthet blev jag dåligt behandlad inom den somatiska vården och inte alls tagen på allvar. När inte blodproven eller röntgen visade någon så konstaterade bara läkaren att ”du är frisk” trots att jag satt där och minst av allt kände mig frisk.
Skickar styrkekramar till dig!

Vad jobbigt att du också har fått slåss med vården! 🙁 Skickar styrkekramar tillbaka! Jag har en bra läkare som skriver läkarintyg för mig när det gäller sjukskrivningen, men å andra sidan kostar det ganska mycket eftersom han är privat. Tyvärr har jag inte hittat någon billigare läkare som är kunnig om Aspergers syndrom. Jag går till honom rätt sällan för jag skulle inte ha råd annars.

Det är kränkande att höra att man är frisk om man mår riktigt dåligt. Då kan man exempelvis ha utmattningssyndrom, ME eller någon annan allvarlig sjukdom (och ja, ME och utmattningssyndrom är allvarliga sjukdomar som måste tas på allvar)! Det är hemskt att de skickade hem dig på det där sättet även om du var sjuk 🙁 Jag tror att jag också hade blivit behandlad på det där sättet om jag inte hade sagt till läkarna att jag misstänker ME. Många läkare vet knappt ens vad det är.

Svara

Jag sa till min husläkare att jag misstänkte att jag hade fibromyalgi, men då rynkade hen bara på näsan och sa att ”det blir man inte sjukskriven för”. Jag var inte ens där för att få en sjukskrivning, jag ville bara ha min hemska värk och trötthet utredd! Trots att jag bad om en remiss till värkmottagning vägrade hen skriva det, så jag fick be min psykiater att ordna det. Det är hemskt dåligt inom många områden inom vården. Vi borde starta en revolution 😉

Jag kan inte fatta att din husläkare vägrade att skriva en remiss! Hur ska hen veta att du inte har fibromyalgi utan att en specialist har utrett dig? Och hens uttalande att man inte kan bli sjukskriven för fibromyalgi ifrågasätter jag också. Visst, jag kommer ihåg en kvinna med fibromyalgi som för några år sedan skulle tvingas sälja sin lägenhet för hon blev utförsäkrad, men om jag minns det rätt som hade hon varit sjukskriven innan. Hennes maxgräns hade bara nåtts för man får ju bara vara sjukskriven en viss tid i Sverige. Och du ville ju inte ens bli sjukskriven när du bad om att få en remiss, så jag förstår inte vad hens problem var!

Hen tillhör troligen den skaran som ifrågasätter dessa ”nya modediagnoser” som vissa kallar det för och tycker att man ska bita ihop och ta en värktablett så försvinner smärtan. Jag blir mörkrädd när det gäller läkarnas okunnighet om fibromyalgi och ME!

Jag håller med om att vi borde starta en revolution pga utförsäkringar, den dåliga vården och allt. Jag har alltid undrat varför ingen gör något och varför alla accepterar det faktum att välfärden är borta, men sen kom jag att tänka på att jag också är ”någon”. Jag skulle faktiskt vilja göra något men har ingen ork. Vi borde bli många som börjar protestera och skrika högt tillsammans, men det är möjligt att inte ens det skulle hjälpa.

Svara

Jag skulle faktiskt vilja göra något men har ingen ork. Vi borde bli många som börjar protestera och skrika högt tillsammans, men det är möjligt att inte ens det skulle hjälpa.

Ingen kan göra allting men alla kan göra någonting. Du bloggar om dina erfarenheter av sjukförsäkringssystemet och vården. Jag kommenterar här på din blogg. Tillsammans bildar vi opinion. Visst vi ska inte överdriva våra insatser men jag tror att framförallt din blogg gör åtminstine lite skillnad för människors uppfattning av samhället.

En annan sak du skulle kunna göra det är att efter kommentarerna på högersidan i bloggen lägga in den här bilden: http://solrosuppropet.se/wp-content/uploads/2012/10/cropped-solroslogo.png
och länka den till sajten: http://solrosuppropet.se

Tillsammans bildar vi opinion. Visst vi ska inte överdriva våra insatser men jag tror att framförallt din blogg gör åtminstine lite skillnad för människors uppfattning av samhället.

Du har rätt, och så försöker jag också tänka! 🙂 Men ibland känns det som att bloggandet inte är tillräckligt och att man borde starta en stor demonstration eller något. Sedan är det tyvärr så att de som är friska och tycker att samhället fungerar bra hittar troligen aldrig till min blogg. Jag tror att majoriteten av läsarna är de som redan håller med oss och vill ha en förändring.

Men du har helt rätt i att vi redan gör en viktig insats och att genom att skriva inläggen/kommentarerna påminner vi människor om hur samhället ser ut 🙂

Jag skulle gärna lägga soluppropets logo och deras länk på högersida av bloggen där akriv och de senaste kommentarerna är, men jag vet inte hur man gör det 🙁 😉 Försökte kolla i administrationspanelen hur man gör men hittade inget.

Jag tror att majoriteten av läsarna är de som redan håller med oss och vill ha en förändring.

Det stämmer nog till viss del. Du frälser de redan frälsta. Men å andra sidan stärker du dem i deras möjligheter att övertyga sin omgivning.

Försökte kolla i administrationspanelen hur man gör men hittade inget.

Du gör så här: https://en.support.wordpress.com/widgets/image-widget/

Åh, jag orkade tyvärr inte läsa instruktionerna och blev helt snurrig när jag försökte 🙁 Så tyvärr kan jag inte lägga den bilden på bloggen och får trösta mig med att jag (iaf förhoppningsvis) kan påverka andra med mina inlägg istället!

Jag orkade faktiskt se filmen trots att ljudet inte funkar på min dator. Jag har nu kommit så pass långt att jag har lyckats spara bilden under fliken ”Media”. Men efter det kunde jag tyvärr inte fortsätta för min administrationspanel inte ser ut som administrationspanelen gjorde på filmen. Jag lyckades dock hitta ”Utseende” och ”Widget” men sen såg det helt annorlunda ut.

Du riskerar att drabbas av en utmattningsdepression om du inte ger upp. 🙂
Det ska iaf gå att klicka på bilden i Medieibilioteket och sedan på Redigera. Där ska bildens URL finnas i ett fält.
Sedan ska under Widgets kopiera och klistra in URL:en i en ny Widget som man skapar (drar och släpper) till den sidovy (sidebar) där man vill ha bilden.

Du riskerar att drabbas av en utmattningsdepression om du inte ger upp. 🙂

Haha, ja, kanske! Jag orkar inte testa idag men jag kanske försöker någon annan dag. Igår blev det bara för mycket för mig 😉

Du gör som du vill. Du kan göra likadant för att lägga in en bild på din bok. Det ska även gå att länka bilderna till olika webbsidor tex en sida där man kan köpa boken.

Skickar styrkekramar tillbaka! Jag har en bra läkare som skriver läkarintyg för mig när det gäller sjukskrivningen, men å andra sidan kostar det ganska mycket eftersom han är privat. Tyvärr har jag inte hittat någon billigare läkare som är kunnig om Aspergers syndrom. Jag går till honom rätt sällan för jag skulle inte ha råd annars.

Det här tycker jag för övrigt också är fel utveckling i samhället. Att man ska behöva gå till privatläkare för att få ”bra” intyg. Det är ju ganska uppenbart att när läkarna konkurrerar om patienterna att de läkare som skriver ”bra” intyg ur patientens perspektiv får fler kunder än de som skriver ”dåliga” intyg ur patientens perspektiv. Det blir pengarna som avgör värdet av läkarintyget och om en person har rätt till sjukskrivning eller inte.

Vad är nästa steg? Att man får buda hem sjukskrivningen på Tradera? Hur mycket betalar du för att få bli sjukskriven? Utgångspriset är 10 000 kr. Användaren Paula har erbjudit 15 000 kr. Någon som är beredd att betala mer för ett bra läkarintyg? Det är ett riktigt fint läkarintyg ska ni veta. Det kommer garanterat lura brallorna av vilken handläggare som helst på Försäkringskassan. Nehe ingen som är beredd att betala mer än 10 000 kr. Det var konsigt på ett sådant här fint intyg. Nåja, första, andra och tredje, budgivningen är avgjord! Sjukskrivningen går till den finska damen med det blonda håret. Grattis du har precis budat hem en sjukskrivning.

Nehe ingen som är beredd att betala mer än 10 000 kr.

Jag lyckades skriva fel igen: Nehe ingen som är beredd att betala mer än 15 000 kr, skulle det ju stå.

Du har så rätt i allt du skriver, och det är helt fel att man ska behöva köpa ett läkarintyg. Egentligen borde man bojkotta, men jag är inte beredd att göra det då det skulle förstöra hela mitt liv om man blev utförsäkrad igen, och jag vill kunna leva! Om det handlade om en liten grej skulle jag absolut vara beredd att bojkotta men inte nu då jag förut fick smaka på hur det var att leva som utförsäkrad och att samtidigt få ett avslag från socialen.

Min läkare skriver faktiskt endast saker som stämmer. Allt som han skriver om mina svårigheter och arbets(o)förmåga är 100% sant, så när jag lämnar in läkarintyget till Försäkringskassan behöver jag inte vara rädd att sanningen skulle komma fram. Sanningen står ju redan på läkarintyget! Men jag har faktiskt ibland undrat hur det egentligen fungerar och om läkarna skulle vara beredda att skriva vad som helst om de fick tillräckligt mycket pengar. Jag hoppas att de aldrig skulle skriva lögner och sjukskriva någon som kan arbeta, men det här samhället har blivit så sjukt att ingenting förvånar mig längre.

Svara

gentligen borde man bojkotta, men jag är inte beredd att göra det då det skulle förstöra hela mitt liv om man blev utförsäkrad igen, och jag vill kunna leva!

Jag förstår dig och jag anklagar dig inte. Det är systemet som är ruttet tycker jag. Systemet är konstruerat så att vi sjuka inte ska ha något val. Vi går ju inte och betalar dyra pengar till privatläkare för att vi inte vet vad vi ska göra av alla våra pengar. Vi gör det för att vi inte har något annat val om vi ska få det stöd som vi behöver. Som vanligt undrar man hur det här kan få förekomma utan att politikerna gör någonting åt situationen. Det är ju så uppenbart fel. Samma sak med Försäkringskassan, socialtjänsten och socialtjänsten. Tom den blinde kan se att det inte fungerar och ändå så görs alldeles för lite för att komma tillrätta med missförhållandena. Systemet är diskriminerande och ingen tjänar på det. Samhället förlorar på det och vi förlorar på det. Alla förlorar på det. Alla utom privatläkarna och privatklinikernas ägare då. Ett läkarintyg borde ge en så rättvis bild som möjligt om patientens sjukdomstilltånd. Försäkringskassan borde sedan så rättvist som möjligt bedöma patientens rätt till sjukpenning/sjukersättning. Jag tycker inte att någonting av det här fungerar i dag. Alltihop är ett enda stort dåligt skämt på vår bekostnad. Och som sagt ingen gör på allvar någonting åt saken.

Min läkare skriver faktiskt endast saker som stämmer. Allt som han skriver om mina svårigheter och arbets(o)förmåga är 100% sant, så när jag lämnar in läkarintyget till Försäkringskassan behöver jag inte vara rädd att sanningen skulle komma fram.

Men detta ska man inte behöva betala en privatläkare för! Det ska för sjutton varenda läkare som skriver intyg till Försäkringskassan klara av.

Det ska för sjutton varenda läkare som skriver intyg till Försäkringskassan klara av.

Ja exakt! Och vad händer med de som lever på socialbidrag och därmed inte kan gå till en privatläkare? De kanske är sjuka men de får inga läkarintyg från vanliga läkare som Försäkringskassan godkänner och ingen bra vård. De har inte ens chans att bli friska, och de kan när som helst få ett avslag från socialen. Inte konstigt att vi har så många hemlösa i Sverige!

Tydligen kan inte vanliga läkare skriva läkarintyg. Jag försökte med många tidigare, men de flesta av dem visste inte ens om att man skulle skriva orden ”arbetsoförmågen för all överskådlig framtid”. De sa bara att det skulle gå bra ändå och att jag skulle få sjukersättning. Men den dyra privatläkaren visste med en gång vad han skulle skriva!

Lämna ett svar till Anna Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *