Kategorier
Stöd och insatser

Därför säger din brukare nej

I boendestödjarens uppgifter ingår inte sällan motivering av brukaren, en uppgift som sällan är helt lätt då brukaren kan säga ”nej” med motiveringen att hen inte vill. Hur bör man som boendestödjare eller biståndsbedömare agera i en sådan situation? Min uppfattning är att det beror på varför din brukare säger nej. Själv säger jag nej av följande anledningar:

1. Jag håller inte med boendestödjaren

Ibland säger jag nej för att jag inte håller med min boendestödjare. Exempelvis har jag en balkonglåda med jord utan några som helst planteringar på balkongen. I den växer ogräs, bland annat maskrosblad, som vattnas av regn så jag underhåller inte ogräset på något sätt. Min boendestödjare tycker att balkonglådans innehåll ska slängas och att jag aningen ska ställa undan balkonglådan eller plantera något vettigt i den, exempelvis mynta eller blommor, men jag säger nej. Varför? Jo, jag är inte ett dugg intresserad av blommor och jag orkar inte underhålla andra planteringar just nu. Samtidigt vill jag inte heller ställa undan balkonglådan för jag tycker att det är mysigt och fint med maskrosblad! Att andra klassar maskrosbladet som ogräs är ointressant för mig. I detta fall förväntar jag mig att boendestödjaren respekterar mitt val och inte försöker motivera mig att ställa undan balkonglådan.

2. Jag ser uppgiften som onödig

Ibland kan boendestödjaren tycka att soffan i mitt sovrum borde rensas undan för jag har lite för många böcker och papper på den, men jag orkar inte lägga energi på rensning. Jag har böcker om autism framme i soffan för jag läser dem ibland för att jämföra vad olika autismforskare säger om olika ämnen. Jag tycker att det är onödigt att lägga energi på att lägga dessa böcker i bokhyllan för jag bläddrar i dem ibland. Det är lika bra att jag sparar min energi och lägger den på viktigare saker så som att tvätta, duscha och kammar håret! Och självfallet vill jag att boendestödjaren respekterar mitt beslut.

3. Uppgiften låter sjukt tråkig

Vissa uppgifter är tråkiga men ack så nödvändiga. Jag hatar att sortera pärmar (med betoning på hatar!!) och jag har ofta mycket svårt att bedöma vilka papper som ska sparas och vilka som ska slängas. Men ibland blir pärmarna överfulla och behöver rensas ändå! Men när boendestödjaren påtalar det för mig och föreslå att vi ska rensa pärmarna tillsammans brukar jag säga nej. När så sker brukar hon föreslå för mig att hon rensar pärmarna själv. När hon är klar visar hon för mig vad hon bestämt sig för att slänga. Då går jag igenom högen hastigt och ifall jag har en avvikande åsikt lägger vi tillbaka pappret i pärmen. I dessa situationer uppskattar jag denna lösning! Då blir den tråkiga uppgiften gjord utan att jag behöver ta ut mig för mycket.

4. Jag känner mig överkörd

Vissa boendestödjare kan ha svårt att respektera ett nej och börja tjata och ifrågasätta. Om jag vet av erfarenhet att en specifik boendestödjare brukar ha svårt att respektera det faktum att jag inte tycker som hon säger jag instinktivt nej om hon exempelvis föreslår en undanrensning av balkongen och jag vet att en balkonglåda med ogräs ligger där. I detta fall handlar mitt nej om att jag vet att boendestödjaren kommer att försöka fatta ett beslut över mitt huvud! Om någon annan boendestödjare skulle föreslå en balkongstädning skulle jag säga ja utan att tveka. Om brukaren säger nej kan det därför vara värt för biståndsbedömaren att luska ut om problemet kan härledas till boendestödjarens arbetssätt.

5. Jag känner mig obekväm

Denna punkt är egentligen en variant av punkt 4. Men om jag har en känsla av att en boendestödjare är väldigt nyfiken på exempelvis mina diagnoser eller min ekonomiska situation säger jag instinktivt nej till att betala räkningar eller gå igenom pärmar för jag känner mig obekväm av överdriven nyfikenhet. Självklart tycker jag att det är bra att boendestödjaren får veta vissa saker om mig men däremot känns det obekvämt om boendestödjaren är extremt nyfiken på saker som inte har med boendestödsuppdraget att göra. För att skydda mig själv vill jag inte att dessa boendestödjare hjälper mig med allt utan vill isåfall att vi bara ska ägna oss åt städning.

Vi känner oss inte bekväma med alla

Som sagt kan brukarens nej härledas till många olika orsaker. Ibland kan boendestödjarens uppfattning skilja sig åt från brukarens. Boendestödjaren tycker kanske att hen bara småpratar när hen frågar brukaren hur mycket pengar denne har på sparkontot och vad denne har i månadslön medan brukaren upplever boendestödjaren som respekt- och gränslös. Men faktum är att vi brukare sällan känner oss bekväma med alla boendestödjare vilket gör att vårt nej ibland kan vara helt och hållet boendestödjarens ”fel”. Andra gånger kan nejet härledas till helt andra orsaker!

Hjälp mig informera om NPF genom att dela det här inlägget på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.

Reklam för min bok

”Viktig bok, att höra om trötthet och svårigheter, samtidigt som stor fokusering inte behöver vara dränerande. Boendestöd är inget att skämmas för, även om man verkar välfungerande.”
-Eva, mamma till vuxen Aspergare, 5 juli 2022

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.

Fråga mig om autism

Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.

Följ min blogg

Följ gärna min blogg via push-aviseringar (den vita bjällran med blå bakgrund). Man kan också följa min blogg via Facebook, Instagram eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.

Senaste svar på alla blogginlägg

  1. Hittade detta inlägg igen. Tänkte kommentera det också. Emma ska alltså inte jämföra sin situation med någon som inte har…

25 svar på ”Därför säger din brukare nej”

Att motivera någon tycker jag handlar om att man får någon att VILJA göra något. Att vilja göra något utan att må dåligt bara för att man ”lyder” någon. Motivation handlar inte om att tjata och pressa, snarare att lägga fram bra argument på ett lugnt sätt. Och att sedan kunna ta ett nej. Det handlar väl om någon sorts manipulation egentligen, men den ska ju vara rimlig.

Bra skrivet, så sant! Tyvärr verkar många boendestödjare tro att alla brukare vill bli pushade och motiverade i alla situationer. Jag vet att det finns brukare som säger ”nej” till att exempelvis gå upp ur sängen på morgonen för att göra sig i ordning för daglig verksamhet. Och de är så tacksamma efteråt för att en boendestödjare tjatat på dem trots att de inte alls velat göra sig i ordning för stunden. De gånger de haft en vikarie som inte varit tillräckligt insisterande har det inte blivit någon daglig verksamhet trots att de innerst inne velat gå dit. De vill bli ”manipulerade” för att vilja göra sig i ordning liksom! Men grejen är att långt ifrån alla brukare fungerar så här! Tjat och press får inte förekomma precis som du skriver.

Det ingår i boendestödjarens uppgifter att ta reda på vad brukarens nej beror på tycker jag, och om det inte handlar om en ovanstående typ av situation ska ett nej alltid respekteras! Ingen genomsnittlig vuxen vill ha hemma en främling som tjatar liksom!

Svara

Min boendepersonal ville t ex självförtroendeträna mig på olika sätt efter att jag berättat (troligen utförligt och väldigt insiktsfullt) om mina begränsningar som jag hade nyvunnen kunskap om. Utifrån deras agerande gissar jag att de tolkade mig som jag ”gett upp” och behövde uppmuntran. Men jag hade kvar mitt självförtroende.

Överlag har jag fått utstå mycket felriktat stöd av boendepersonal och boendesstödjare, som velat väl, men saknat rätt verktyg för att tolka mina behov rätt och sedan arbeta rätt med dom skulle man kunna säga.

Det där är ett utmärkt exempel på varför det är ytterst viktigt med autismspecifik kompetens. Det räcker inte att boendestödspersonalen har så kallad allmän människokunskap. Utan autismspecifik kompetens kan det vara svårt för boendestödspersonalen att skilja på autism och låg självkänsla precis som ditt exempel illustrerar. Självklart går det att ha autism och låg självkänsla på en och samma gång, men med rätt kunskap skulle boendestödspersonalen åtminstone ha koll på att alla svårigheter och begränsningar inte beror på låg självkänsla.

Svara

Jag menade främst lågt självförtroende. Men uttalanden likt mitt kan säkert personal och omgivningen lätt feltolka och anta att det även bottnar i en låg självkänsla.

Det var jättebetydelsefullt för mig att få ”prata av mig” med personalen men sen förstod jag att jag pratat till en vägg/flera olika väggar när de slöt sig samman och, utan att checka med mig om de förstått mina behov rätt, bestämde de vad jag behövde och hur de skulle bemöta mig, d v s utmana/träna mig på olika sätt så mitt självförtroende skulle stärkas..

Dessa boendestödjare skulle verkligen behöva kunskap! Men jag minns att du skrivit förut att deras chef var negativ till att öka den autismspecifika kompetensen hos sin personal 🙁

Svara

Ja det stämmer fast jag skrev om boendepersonalen dvs personalen på boendet och deras chef vet jag inte hur hen såg på autismspecifik kompetens.

Okej! Hoppas deras chef tänker annorlunda iaf. Enligt min erfarenhet brukar det vara just de med inställningen ”här bryr vi oss inte om diagnoser utan det räcker med allmän människokunskap” de som ger sämst stöd till autister!

Känner igen detta . Jag har mycket bra självkänsla och självförtroende jag älskar mig själv mer än andra och samtidigt har jag självinsikt.

Vad bra att du har bra självkänsla, självförtroende och självinsikt! Det underlättar mycket.

Svara

Jag har läst och hört sägas att autister kan ha svårt att skilja mellan egna och andras känslor. Hur kan det ta sig till uttryck och få för konsekvenser i i en situation där boendepersonal eller boendestödjare arbetar med ens motivation?

Om jag inte missminner mig var det Bo Hejlskov som för länge sen sa detta på en intervju på Autism- och Aspergerförbundets tidning. Om jag som yngre hade haft alldeles för insisterande boendestödspersonal är jag alldeles säker på att jag skulle ha inbillat mig att jag velat samma sak som boendestödjarna. Detta skulle mest troligen ha lett till att jag hade mått dåligt utan att koppla varför.

Numera är jag medveten om problemet varför jag numera säger till alla insisterande boendestödsvikarier att jag inte vill ta tag i uppgiften med en gång utan kommer att återkomma nästa gång. På detta sätt får jag tid på att i lugn och ro fundera på om min vilja överensstämmer med boendestödjarens. Ibland ger jag nog ett veligt intryck när någon föreslår en förändring och jag säger ja bara för att ändra mig efter några dagar. Men det beror på att det tar tid innan jag förstår vad som egentligen är min egen vilja och vad som är andras.

Svara

Kom att tänka på begreppet ”ställtid”. Förstått det som att autister kan vara i behov av extra lång sådan i samband med olika ställningstaganden och förändringar.

Det är kanske ställtid du behöver för att försäkra dig om att det boendestödjarna ber dig göra också stämmer med det du vill och behöver göra?

Min hjärna behöver mycket lång tid för att bearbeta info t ex förslag, uttalanden, frågeställningar för att kunna ge lämplig, i mig grundad respons, svar på tal etc.

Numera ser jag ofta till att inte svara som förväntat, d v s omgående, utan efter några dagar eller veckor om någon ”kräver” något. Det är bättre att återkomma med en genomtänkt respons efter att man fått reflektera, tänka, känna kring saker än att tillfredsställa omgivningen förväntningar på snabb respons. Chansen är mycket större att responsen bottnar i mig då, i mina egna värderingar, känslor och i min egen smak, i mitt tycke, funktionssätt, behov etc än i andras.

Ställtid låter som ett mycket bra begrepp! Det ordet hade jag inte hört förut men beskriver precis det jag behöver. Jag fungerar som du och behöver alltså tid för att bearbeta uttalanden, förslag osv och har börjat göra som du genom att be om att få återkomma några dagar eller veckor senare. Detta minskar risken för att jag påverkas av andras vilja. Hög igenkänningsfaktor i det du beskriver!

Svara

Vad man kan komma ihåg beträffande världen i stort, är att ingen kommer vara helt som en själv. Och att inget är konstigt bara för att man själv inte förstår någon annans val, åsikt eller handling. Tyvärr tenderar de flesta människor att tycka det. Då ser man sig själv som normen för allt.

Sen finns det ju samtidigt en norm som de flesta förhåller sig till och inte går utanför. Om man då vill se allt som anses annorlunda som konstigt, så får man väl göra det då. Men varje person måste ändå få göra sina egna val. Så länge det inte skadar någon annan eller går utanför lagen.

Oftast har människor alldeles för mycket åsikter om andra. Mer än man själv någonsin skulle ha. Även om folk de inte känner eller vet någonting om. Ingen annan vet ens eget bästa, bara man själv.

Det var dagens filosofiska tankar. 🙂

Det är så sant! De flesta svenskar tror att de är toleranta och öppna om de accepterar homosexuella och mörkhyade och tror att det räcker med att acceptera homosexuella för att vara öppen. Däremot är det inte sällan ett helt annat ljud i skällan om incest kommer på tal. Säg t.ex. att ett 60-årigt syskonpar skulle ha sex med varandra och det sker på frivillig grund. Då är det sällan en maktrelation inblandad (föräldra-barn) och paret kommer inte heller kunna skaffa barn. Men i dessa fall reagerar många svenskar med avsky mot incest och skulle se sina grannar eller kollegor med helt andra ögon om de fick veta att de hade den här läggningen. De flesta är t.om helt inkapabla att förstå att de är intoleranta om de äcklas och ger dessa personer konstiga blickar för de är bara ”för annorlunda”. Dessa människor sticker ut på fel sätt liksom! Men om någon skulle sina grannar med andra ögon när det kommer fram att grannarna i fråga är homosexuella ses det som intolerans!

Det här med incest var bara ett exempel, men min poäng är att jag stör mig väldigt mycket på människor som kallar sig toleranta när de inte alls är det utan rättar sig bara efter sina egna kulturella normer. Och i vår tid i Sverige är det inne och i vissa fall t.om ”coolt” att acceptera homosexualitet (även om det tyvärr fortfarande finns grupper som hatar homosexuella tyvärr). Jag har bott i Algeriet där folk reagerar mot homosexualitet med samma avsky som de flesta svenskar reagerar mot incest. Och även de flesta algerier som jag träffade såg sig själva som öppna och toleranta. Ses det som självklart i ens egen kultur att reagera med avsky mot vissa grupper blir människor oftast blinda för sin egen intolerans. De tycker att det är alldeles för mycket begärt om man behandlade dessa grupper precis som vem som helst.

Svara

Min erfarenhet är att folk bara kan känna något för de som de kan identifiera sig själva i. Och att samma personer som kämpar för den utsatta grupp eller minoritet som de själva anser sig tillhöra och säger sig hata okunniga och fördomsfulla människor, istället kränker någon annan grupp och inte ser något fel i det alls. Jag har mött homosexuella som kämpat för deras rättigheter och fasat över de fördomar, okunskap och hat som fortfarande finns mot folk som är gay. Men samtidigt haft fördomar mot och sett ned på andra istället; tiggare, invandrare från andra kulturer, folk med andra politiska åsikter än de själva, folk med förtidspension etc. Även min egen drömtjej som jag tidigare nämnde, sa till mig att ”skaffa ett jobb”. Trots att hon visste att jag hade förtidspension. Hon sa aldrig ens själv att hon var lesbisk, det var långt senare jag insåg det när jag såg på sociala medier att hon gift sig med en annan kvinna. Istället ljög hon och sa att hon hade ”andra pojkvänner”. Hur hade hon reagerat om jag hade sagt åt henne som lesbisk att ”Skaffa en man”? Det vore precis samma sak. Bägge saker något man inte väljer själv.

Det funkar egentligen lika överallt, oavsett vilken grupp det handlar om. Jag tror aldrig jag har mött en människa som ärligt har kämpat mot alla fördomar, diskriminering, hat och kränkningar mot andra människor i stort. Det finns alltid någon eller oftast flera grupper som samma självutnämnt öppna, varma och fördomsfria människor ser ned på och vädrar sina fördomar mot.

Mitt intryck av världen är att varje person är helt styrda av sina egna fördomar. De tror stenhårt att de själva har rätt om någon annan. Vilket är läskigt när det handlar om läkare och allt, som det också har gjort. Och även när det framkommer att de hade fel, ber de aldrig om ursäkt heller. Då blir de arga för att de slutligen inser det istället. Någon samvete, skuld eller ånger mot folk de kränkt kommer aldrig. Inte såvida de inte riskerar att förlora sina jobb, bli åtalade eller dylikt. När de väl känner att det kan slå tillbaka på de själva – aldrig annars. Och varje person rättfärdigar oftast sina egna handlingar och ord också, hur bisarra de än är för alla andra. Det här var något jag insåg först i 20-årsåldern.

Mm, så är det! Enligt min erfarenhet är det iofs vanligt att acceptera just homosexuella, invandrare och förtidspensionärer i Sverige, dock långt ifrån alla som gör det såklart men många! Men samtidigt kan folk som accepterar dessa grupper vara intoleranta mot andra avvikelser. Och någon som påstår att den inte har fördomar mot invandrare kan t.ex. ändå reagera negativt på att ett somaliskt barn talar somaliska hemma men samtidigt se det som positivt och jättebra att ett amerikanskt barn talar engelska med sina föräldrar. Även olika språk har ju olika status! Så det stämmer absolut att det är vanligt med fördomar och att gradera människor, kulturer och språk. Somaliska anses t.ex. ha ett lågt värde medan engelska har ett högt värde.

Du har också rätt i att de flesta rättfärdigar sina egna fördomar och handlingar. Många kan t.ex. tycka att det är helt i sin ordning att de inte tolererar incest och att de stöter ut dessa människor. De rättfärdigar sin nedlåtande inställning genom att säga att ”det bara är för mycket” och att ”jag är bara en människa och har rätt att reagera för det är såååå udda”. På samma sätt kan någon som utnyttjar en annan person ekonomiskt rättfärdiga detta genom att intala sig själv att ens offer ändå tjänar mer än vad man själv gör så det är ”helt okej att jag inte betalar tillbaka pengarna jag lånat från hen”.

Svara

Ja. Och även främlingsfientliga/rasister är inte negativa till invandrare i ren allmänhet, som det låts påskina, utan det handlar helt om varifrån de kommer. Det har alltid varit en enorm skillnad på folk och folk, för de allra flesta. Känns som om man bara får försöka hitta ”sin egen” grupp, eftersom ingen ändå är bättre.

Även som barn var man tvungen att välja sidor inom sportlag, musikgrupper etc. Och tyckte man ”fel” var man en fiende. Liksom i vuxen ålder speciellt vad gäller politik och vänster och höger. Nu har det även blivit vaccinerade mot ovaccinerade. Och även där dömer man rakt av, utan att bry sig om anledning eller orsak. Jag tror även att olika motsättningar människor emellan bara kommer att öka, för det är den utvecklingen vi har sett globalt.

”Spelreglerna” ändras också ofta för dessa personer helt beroende på vad som passar de själva. Rasister som hatat invandrare har gjort det ända tills de mött någon partner med utländskt ursprung. Och då rättfärdigar det med att denna person ju ”inte alls är som alla de andra!” Folk som hatat folk som är sjukskrivna ända tills de själva blivit det, som jag själv har upplevt. Feminister som säger sig hata alla män, utom just sin egen pappa, bror, farbror, morfar, farfar, killkompis etc.

Jag kan säga att jag inte gillar pedofiler, våldtäktsmän, mobbare, mördare och de flesta andra kriminella handlingar. För i alla dessa scenarier har det funnits en maktförskjutning och därmed en förövare och ett offer. Vilket är ännu värre när det har gjorts mot barn, eller utvecklingsstörda eller andra som inte kunnat försvara sig alls. Troligen just därför.

Men även vad gäller mord är det diffust. Ordet mördare känns väldigt starkt och alla får direkt upp en bild i huvudet vad för slags person det handlar om, om man vet att någon blivit dömd för mord. Om det däremot handlade om en åldrande man som slutligen hjälpte sin fru att avsluta hennes liv i plågor och obotlig sjukdom för att han inte klarade av hur hon led längre och hon bad honom om det varje dag tills han slutligen gjorde det för hennes skull för att han älskade henne så mycket, skulle det troligen förändra allas synsätt på det helt. Men ordet är detsamma och det är ändå en mördare det rör sig om. Därför ska man alltid ha med sig att det ofta finns gråzoner i mycket. Men folk behöver oftast inte ens information för att döma andra och de gör det helt i svart och vitt.

Ja, sant! Det finns gråzoner i det mesta och ibland kan det finnas en förståelig anledning till att en person agerat som den gjort. Tyvärr är det många som dömer andra ändå då de aldrig varit i situationen själva.

Svara

Ja pedofiler och våldtäktsmän har jag ingen empati för. De kan brinna i helvetet. Sen är man Sverigedemokrat blir man mobbad

Nu är jag ingen sverigedemokrat själv, men jag tycker inte att det är okej att mobba någon baserad på politiska åsikter! I ett demokratiskt samhälle borde det vara okej att tycka som man vill så länge man inte bryter mot lagen.

Svara

Maskrosor är gratis gula och fina blommor! Och ett trevligt vitt fluff blir det på dem så småningom också. Ett klassiskt exempel på att man ”ska” tycka illa om något som faktiskt är riktigt fint. Min man håller inte med mig, men vill han rensa maskrosor är det hans problem.

Kanske det är svårt för hemstödjaren att skilja på 1 och 2, som innebär att man bara ska ägna sig åt något annat, och 3 och 5, som ändå är uppskattat att det görs till slut men att man behöver byta metod eller inställning?

Jag gillar också maskrosor! I min balkonglåda växer iofs inga maskrosblommor utan endast maskrosblad men tycker ändå att det är häftigt. Jag äter ibland maskrosblad eller dricker te av dem! Jag tycker att det är tråkigt att man förväntas tycka att maskros är ogräs som inte har något värde.

Jag håller med om att det är viktigt att boendestödjaren skiljer på punkterna. Vissa saker uppskattar jag att de görs även om det tar emot i stunden, medan andra uppgifter vill jag inte alls att vi ska ägna oss åt.

Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *