När jag föreläser om autism träffar jag många föräldrar som upplever att deras autistiska barn är alldeles egna och att man inte kan forma som man vill. Själv känner jag igen mig i beskrivningen. Jag brukar säga att alla människor upplever sig vara unika och ha egna åsikter men att man är ännu mer unik när man har autism. Jag har inte bara intagit mycket annorlunda vanor så som att äta på golvet istället för vid matbordet utan även helt annorlunda känslor och åsikter. Det är mycket svårt att uppfostra mig till nationella och kulturella normer.
Man skulle vara stolt över Finland
Som ni vet är jag född och uppvuxen i Finland och flyttade till Sverige som vuxen. Som de flesta andra finnar har jag blivit uppfostrad i andan att det är väldigt viktigt att vara stolt och tacksam över sin finskhet och finsk självständighet. Redan i barnsben lärde jag mig att vi blev självständiga den 6 december 1917 och att den finska självständighetsdagen var oerhört viktig att uppmärksamma. Redan som ett litet barn fick jag höra: ”Vi måste vara tacksamma över att vi inte är en del av Sovjet längre och glädjas åt att vara eget land.”
Förstod aldrig varför
Men jag förstod aldrig varför det var viktigt för alla att vi inte var en del av Sovjet, aldrig! Det var inte så att jag hade något emot Finlands självständighet men jag förstod ändå inte varför det ständigt pratades om det och varför andra blev upprörda när jag undrade varför det var så viktigt. Jag tyckte självklart att alla krigsveteraner skulle få allt statligt stöd de behövde men jag förstod liksom aldrig resten. När jag frågade fick jag olika förklaringar som: ”Hade vi varit en del av Sovjet/Ryssland hade vi tvingats gå i skolan på ryska och du hade aldrig kunnat äga något, bara hyra eller låna” eller ”Det fanns knappt något urval i butikerna på Sovjets tid, du hade inte kunnat ha valmöjligheter avseende vad du vill köpa.”
Var varken tacksam eller otacksam
Ändå förstod jag inte varför det var viktigt med butiker fulla med saker, äga istället för att hyra eller låna eller att få tala finska. Räckte det inte med att ingen behövde svälta och att man hade något språk att kommunicera med? Det kändes som att andra arga på mig för att jag inte var tacksam, men jag var ju varken tacksam eller otacksam utan förstod bara inte! Ännu mindre förstod jag när jag som vuxen träffade en rysk kvinna som berättade för mig om sin uppväxt och menade att hon hade haft en lycklig uppväxt både innan och efter Sovjets fall. Hon sade sig trivas mycket bra i Ryssland men samtidigt hade hon även trivts i dåvarande Sovjet även om livet hade varit annorlunda på den tiden. Det var då jag förstod att jag nog också hade kunnat trivas med att växa upp i Sovjet och kunde plötsligt relatera till den finska nationalismen ännu mindre.
Var lätt för mig att ställa om
Nu var ju Finlands självständighet bara ett exempel av många. Det är sällan jag känner på samma sätt som andra människor runt omkring mig och har sällan de ”rätta” åsikterna. Det är mycket jobbigt för mig i sociala sammanhang att inte kunna relatera till andras känslor, tankar och åsikter, men i vissa situationer kan det faktiskt vara en styrka. När jag var hos min exmans familj i Algeriet blev det aldrig någon chock för mig att upptäcka att algeriska kvinnor och män hade olika roller. I dagens västvärld är vi ju uppfostrade till feministiska värderingar, men eftersom jag sällan påverkas av normer har jag inte påverkats av västerländska/svenska värderingar speciellt mycket. För mig blev det bara naturligt att ställa om till det algeriska synsättet och tänka: ”Självklart är det inte fel att tänka att män och kvinnor är olika och har olika rättigheter och skyldigheter.” Hade jag däremot formats av nordiska värderingar hade jag troligen haft mycket svårt att anpassa mig!
Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.
Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.
Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.
Boka en föreläsning med mig
Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.
Reklam för min bok
”Viktig bok, att höra om trötthet och svårigheter, samtidigt som stor fokusering inte behöver vara dränerande. Boendestöd är inget att skämmas för, även om man verkar välfungerande.”
-Eva, mamma till vuxen Aspergare, 5 juli 2022
Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.
Fråga mig om autism
Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.
Följ min blogg
Följ gärna min blogg via push-aviseringar (den vita bjällran med blå bakgrund). Man kan också följa min blogg via Facebook, Instagram eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.
Senaste svar på alla blogginlägg
Tack detsamma Cindy! 🙂
Tack detsamma Dr Blom! Jag trodde att man sade god fortsättning först närmare nyår, men där ser man 🙂
God jul Paula🌲🌲🌲
God fortsättning Paula! https://sverigesradio.se/artikel/6597539
God jul, Susanna! 🙂
God Jul till dig Paula!
Bra skrivet! När spelarna samarbetar kring spelet blir reglerna tydliga och autisten slipper förhoppningsvis känna sig osäker på vad som…
Detta är något jag har funderat ganska mycket över! Särskilt i relationen till spelet world of warcraft som jag spelade…
Det här med samtalsämnen blir ofta aktuellt om man har en stor social krets och förväntas mingla (vilket ofta är…
Faktiskt borde habiliteringar börja använda sig av autister /mer/ i sin psykoedukation av speciellt nydiagnostiserade. Några som egna erfarenheter kan…
26 svar på ”Därför kallar jag mig för oformbar”
Normen har inte alltid rätt och det är starkt att stå emot grupptryck och tänka själv. Alla förtjänar sin egen åsikt och det är alltid bra att ifrågasätta saker också! Men politik och religion är två saker man ofta brukar rådas till att inte prata så mycket om med folk man inte känner så väl, för att undvika dålig stämning då alla tycker så olika. Bättre att prata om mer allmänna saker.
Jag har mött så många människor genom livet som har sagt och gjort saker jag själv aldrig skulle göra och som jag heller aldrig förstått mig på alls. Du är en av de personer som jag tycker har förstått mig mest istället och som jag även har kunnat relatera till med mycket.
Jag håller med dig! Det sägs att man aldrig ska prata om politik och religion, och såklart inte heller om ekonomi, sex och sådant. När det gäller politik och religion handlar det om värderingar: folk kan bli väldigt upprörda när någon tänker annorlunda än de om det går emot det som anses vara politiskt korrekt i det samtida samhället.
Själv vill jag iofs inte heller höra nervärderande saker om t.ex. flyktingar och höra att de är lata om de inte lyckats på arbetsmarknaden och tvingas leva på bidrag, men om någon har en så kallad politiskt inkorrekt åsikt i stil med ”Jag tycker att vi tar in alldeles för många invandrare” eller ”Kvinnor är bäst lämpade för att laga mat och ta hand om barn, kvinnors utseende är viktigare än männens samt att mannen borde få bestämma” så låter jag personen tycka som hen vill. Jag tycker liksom att alla har rätt till en åsikt och det som anses vara politiskt korrekt i dagens samhälle måste absolut inte vara rätt! I Finland kändes självständighetssnacket som en himla hjärntvätt och det ansågs vara helt okej att prata om självständighet så länge man inte hade avvikande åsikter om frågan. Folk tog det liksom för givet att man höll med. Att prata om självständighet var aldrig ett tabu eftersom alla utgick ifrån att ingen hade en avvikande åsikt. Och när ämnet kom upp så tvingades jag antingen att ljuga eller säga som det var.
Vad roligt att du känner att du har blivit förstådd av mig och att du kan relatera till det jag skriver!
Jag ringer till min vän istället på helgerna då och då numera, sen pandemin började. Han har aldrig gillat att prata i telefon med folk heller, men när jag ringer brukar vi prata jättelänge, senast 2 timmar. Vi pratar ofta om både politik och religion, då vi har väldigt lika åsikter och värderingar och ju även har känt varann sen dagistiden och varit vänner i 20 år. Det är intressant för han kan väldigt mycket om både inrikes- och utrikespolitik, även olika religioner, samhället osv. Men när jag möter nya personer brukar jag bara välja något alldagligt att prata om. Sport är också en sån där grej som kan vara känsligt, många gillar inte om man håller på ”fel” lag…Men det är jag inte intresserad av ändå så då säger jag bara det.
Jag tycker aldrig du ska ändra dig för någon! Fortsätt bara att vara dig själv. 🙂
Tack Kane! Du ska också fortsätta vara dig själv och aldrig ändra dig för någon annan! 🙂
Intressant det här med sport. Jag är väldigt ointresserad av sport och hade därför ingen aning om att det var känsligt att någon höll på fel lag. Jag har aldrig haft problem med detta då jag aldrig diskuterar sport med någon! 🙂
Jag förstår att du aldrig haft problem med att prata om politik och religion med din vän eftersom ni tycker lika. Däremot anses det ju inte vara okej att börja argumentera om religion och politik, ifrågasätta någons tro osv. Det anses vara oartigt och gör nästan alltid att någon tar illa upp!
Hej Paula!
Tack för ett, i vanlig ordning, intressant, tänkvärt och välformulerat inlägg!
Idag skriver jag på mitt Instagramkonto (Jag vet inte om jag får skriva namnet på mitt eget konto här?) om att förbjuda skolresor som varar över natten. Jag skriver om ämnet kopplat till mobbning, utanförskap och barnen som mår väldigt dåligt av att tvingas åka på skolresor som varar under flera dagar (och nätter).
Min fråga till dig är om du vet om det finns något lagstöd för att tvinga elever att åka på skolresor som varar över nätter, eller till och med helger? Man har väl inte skolplikt på nätter och helger? Kan man enligt lag tvinga elever att följa med på skolresa med hänvisning till skolplikten?
Jag vet att du har massor att göra och begränsat med ork och energi och jag förstår självklart om du inte har tid eller möjlighet att svara. I så fall kanske det är någon annan som läser här, som vet lite om ämnet, eller har någon tanke om det, som har lust att svara. Vem vet. 🙂
Ha en jättebra dag! /Tyra
Vilket viktigt ämne du skriver om! Och det är förresten helt okej att länka till sin egen blogg/sitt Instagram-konto i kommentarerna! 🙂
När det gäller svaret på din fråga så vet jag inte riktigt. Någon annan som är mer kunnig får gärna kommentera! Men jag har själv undrat över liknande frågor och har svårt att tänka mig att skolan skulle ha en lagstadgad rätt att kräva av elever att följa med till skolutflykter som innebär övernattningar. I skollagens 7 kap. 17 § framgår att de obligatoriska inslagen i undervisningen endast får omfatta åtta timmar per dag (och sex timmar om dagen för de mindre eleverna). I utflykter som innebär övernattningar borde den åtta timmars gränsen överskridas med råge vilket rimligtvis borde innebära att övernattningar inte får göras obligatoriska.
Däremot framgår det inte i lagtexten vilka tider och dagar skolplikten får förläggas så teoretiskt sett borde väl skolan kunna kräva att en elev deltar i skolutflykter som förläggs på helger under förutsättning att åtta timmar inte överskrids, eller?! Regeringen har konstaterat i sin proposition 2009/10:165 att befrielse från obligatoriska inslag endast får ske i undantagsfall och i sådana fall ska besynnerliga skäl föreligga. Dessa skäl ska dessutom vara mycket starka. De moment som eleven befrias ifrån får enligt lagstiftaren endast avse ”mindre viktiga inslag” (vad nu ”mindre viktigt” än betyder i sammanhanget?). I min värld borde skolutflykterna definitivt klassas som ”mindre viktiga inslag” i undervisningen och autism borde utgöra ett besynnerligt skäl, men den stora frågan är hur lagstiftaren resonerar?
I sammanhanget är det viktigt att komma ihåg att 1 kap. 4 § skollagen föreskriver att elevernas olika behov ska tas hänsyn till i undervisningen. För övrigt är skolorna skyldiga att följa diskrimineringslagen. Att tvinga en elev med funktionsnedsättning att delta i utflykter borde i min värld klassas som bristande tillgänglighet som är förbjudet i diskrimineringslagens mening, men återigen vet jag tyvärr inte hur lagstiftaren resonerar i frågan. Om jag hade autistiska barn som blev tvingade av skolan att delta i utflykter skulle jag testa att anmäla skolan till DO!
Tack så jättemycket! Mitt Instagramkonto heter @liliths_regering om någon vill läsa.
Problemet är väl just att med en skolresa som varar under tre dagar så räknas en stor del av tiden som fritid och man förutsätter då att eleverna vill delta och att de tycker att det är roligt. Eller så är det så att klassföräldrarna har kommit överens om att resan ska bli av. Kanske har man frågat eleverna och ingen vågar säga emot… Många har ju ingen diagnos på sin autism. Och det finns ju massor av andra skäl till att man inte vill följa med på skolresor.
Till signaturen ”Kane”: Det är förstås att kontakta läraren. Men alla vågar inte det. Alla har inte en förstående lärare. Ibland är alternativet, för de som inte vill följa med, att sitta med i en paralellkass (där man kanske också blir mobbad) och det hade jag tyckt varit fruktansvärt pinsamt och nästan ännu värre när jag var tonåring.
Alla vågar inte berätta för sina föräldrar. Alla har inte alla så förstående föräldrar. Alla föräldrar vill inte heller inse eller ta till att deras barn känner sig så pass utstött att hen inte vill följa med på skolresan… Skolresan ska ju vara något roligt som barn ser fram emot… Många föräldrar tror nog att deras barn visst kommer att tycka att det är kul, bara de kommer dit.
Jag tror att lösningen är att helt enkelt förbjuda skolresor som varar över natten. Det gör mer skada än nytta, tror jag.
Mvh Tyra
Du har rätt! Alla har ingen diagnos på papper och det finns de som vill slippa delta av andra skäl. Jag har alltid tyckt att det är sjukt att skolor automatiskt förutsätter att alla barn tycker att det är roligt med skolresor som varar i flera dagar. Jag försökte slippa skolutflykterna men fick inte! Först försökte jag prata med läraren och fick ett nej, och sen försökte jag med mina föräldrar men de tyckte att det skulle vara bra träning för mig så jag hade inget annat alternativ än att följa med. Men jobbigt var det, jag ryser fortfarande vid minnena 🙁
För min del skulle det passa utmärkt att förbjuda skolresor som varar över natten (eller skolresor överhuvudtaget för den delen för det finns de som har svårt att resa bort över dagen också). Problemet är bara att många verkar tycka att det är jättejätteviktigt att klassen får resa tillsammans, jag vet många vuxna som talar fortfarande med värme om alla skolresor som gjorde att de fick sova borta för det är tydligen övernattningar som barn/ungdomar tycker är allra roligast. Och om resorna görs inom skolans verksamhet påstås det vara bra för klassammanhållningen. Men å andra sidan finns ju vi som råkat riktigt illa ut och som fått trauman av alla skolresor 🙁
Jag hade faktiskt inte brytt mig om min skola hade ordnat resor med övernattningar OM dessa hade varit frivilliga. Men isåfall hade de verkligen behövt vara frivilliga på alla sätt, dvs det hade behövt vara förbjudet föräldrar föräldrar att tvinga/pressa sina barn att delta. Och då hade jag behövt ett vettigt alternativ vilket just i mitt fall hade inneburit att få vara hemma och plugga hemifrån. Det alternativet hade funkat för mig personligen, men det kanske finns barn som hade farit illa av sådant alternativ också. Du kan ha rätt i att det vettigaste skulle kunna vara att förbjuda alla övernattningar!
Jag undrar faktiskt lite om det här med sammanhållningen och om den verkligen främjar inlärningen samt om man isåfall inte kan få till en sammanhållning på andra sätt än genom klassresor. Det påstås att långa resor är jätteviktiga för majoriteten av barnen för att de ska kunna utvecklas tillsammans vilket i sin tur sägs främja deras inlärningsmotivation. Jag skulle vilja veta om det finns studier som har bekräftat detta eller är det bara ett svepskäl för skolor för att kunna ordna utflykter? Skulle studieresultaten samt stämningen i klassen verkligen bli sämre om klassutflykter/övernattningar skulle förbjudas inom den ordinarie skolverksamheten? Anledningen till att jag undrar är att jag själv har lyft frågan på mina föreläsningar och då har jag fått mothugg och fått till svar att en enskild elevs behov aldrig får gå ut över 99% av eleverna i klassen för resten av klassen lär sig sämre om de berövas utflykter och övernattningar vilket drabbar 99% av barnen hårt. Min fundering är alltså om majoriteten av barn verkligen skulle drabbas så hårt av sådana förbud eller om det är människors personliga åsikter som inte har någon verklighetsförankring. Jag har mycket svårt att tänka mig att barn skulle lära sig sämre om de inte fick resa tillsammans och övernatta ihop inom skolans verksamhet, men jag har å andra sidan inte forskat på ämnet så jag har ingen koll :/ I min värld borde klassutflykter kunna förbjudas helt och skötas inom någon fritidsverksamhet men jag har ingen aning. Men oavsett vilket borde skolutflykter definitivt vara frivilliga!
Ja, exakt ”frivilligt” är ju en definition… Jag var själv mobbad. I årskurs 9 sa min klassföreståndare att jag inte behövde följa med på skolresan och att hen förstod att jag inte ville på grund av mobbningen. Men mina föräldrar tvingade mig trots att jag grät i flera dagar och vägrade åka. De trodde kanske att jag överdrev och att jag visst skulle tycka att det var kul. Kanske ville de inte förstå hur illa det var.
Jag förstår inte riktigt argumentet att en persons behov inte ska ”gå ut över andra”. Jag tycker att det är bra och viktigt att vi alla lär oss att anpassa oss efter andra. Om en är rullstolsburen får man kanske välja ett utflyktsmål som är anpassat efter det. Man kan kanske inte åka till Kolmården om alla elever inte tål pälsdjur. Det tror jag bara är nyttigt för barn att lära sig att så det livet ut.
Sen finns det förstås barn som aldrig annars får möjlighet att resa eller åka på utflykt. Kanske på grund av ekonomi eller sjukdom eller missbruk hos föräldrar osv. Men då har vi organisationer som Majblomman, kommunal kolloverksamhet osv. Det är klart att det kan finnas fördelar med skolresor, men jag tror definitivt att nackdelarna överväger så mycket att det finns goda skäl till att få igenom ett förbud.
Usch, jag beklagar verkligen vad du varit med om 🙁 Jag blev också tvingad och sådant sätter verkligen trauman. Jag drömmer fortfarande mardrömmar om skolan ibland och klassresorna var som sagt bland det värsta jag var med om! Och en utflykt är aldrig frivillig om föräldrarna tvingar/pressar barnet.
Jag tror att mycket handlar om hur mycket andra tvingas utstå för den enskildes skull. Om det verkligen skulle vara en jättestor uppoffring för 99% av eleverna att avstå från övernattningar och det skulle leda till sämre studieresultat och mycket dålig studiemotivation så skulle det ju teoretiskt sett kunna bli ett samhällsproblem för då skulle majoriteten av vuxna ha stora kunskapsluckor vilket i sin tur skulle påverka samhällsekonomin och så vidare. Men som sagt har jag mycket, mycket svårt att tänka mig att studieresultaten och skolverksamheten skulle lida även om övernattningar inom skolverksamheten skulle förbjudas. Jag har svårt att se varför utflykter inte skulle kunna ordnas utanför den ordinarie skolverksamheten. Det borde väl inte vara viktigt att göra resor just inom den egna klassen för sammanhållningens skull!
Apropå att låta en persons behov gå ut över alla andra. Jag är ju själv känslig för ljusflimmer (jag tål bara e-inkskärmar) men fått ofta höra att mina behov inte ska gå ut över alla andra och att det är alldeles för mycket begärt att kräva att ingen ska använda en smartphone och laptop när jag sitter i samma rum (har en diagnos på det fastställd av en specialist på Sankt Eriks ögonsjukhus) och tyvärr räcker det inte om laptopsskärmen är vänd från mig. Jag har själv faktiskt svårt att förstå varför det är så svårt för många att anpassa sig och låta bli att avstå från att använda lysande smartphones och surfplattor när jag befinner mig i samma rum men av någon anledning är det jätteviktigt för de allra flesta att använda modern teknik fritt och de skulle må dåligt om de tvingades tänka på att gå in i ett annat rum (alternativt varna mig innan så att jag kan lämna rummet själv). Jag är själv väldigt kluven till detta för jag har ingen aning om hur pass dåligt de skulle må om de skulle anpassa sig efter mig och jag har därför svårt att bedöma hur mycket jag kan ”kräva” av andra. Det här är klart ett dilemma för mig! Men jag träffar såklart aldrig personer som vägrar anpassa sig efter mig om jag absolut inte måste.
Skärmar är lite som skolutflykter: precis som vid skärmanvändning har jag svårt att bedöma hur mycket andra skulle ”drabbas” om de skulle anpassa sig och låta bli skolresor och hur mycket ”lidande” de skulle tvingas utstå. Men i min värld borde skolresor som sagt absolut inte vara nödvändiga inslag i skolundervisningen och vi som verkligen har mått dåligt av skolutflykter har fått livslånga trauman!
Jag tänker att det inte finns något som hindrar att de elever och föräldrar som vill åker på skolresa, t ex under en helg eller lov. Det jag vill förbjuda är obligatoriska skolresor som delvis sker på skoltid.
Sant! Att åka under en helg eller lov är troligen den bästa lösningen.
Jag hatade själv såna där dagar på skoltiden, men lyckades på något sätt slippa dem. Trots att jag avskydde skolan p.g.a. klimatet där, så tyckte jag ändå sämre om utflykter, orienteringar osv på andra ställen och miljöer…För det var ju samma personer, men dessutom i en obekant miljö.
Jag vet inte alls hur det funkar, men jag tror att mina föräldrar helt enkelt ringde läraren och bad om att jag skulle få slippa. Jag var med på orienteringar och dagsutflykter, men aldrig övernattningar då jag hade väldigt problem med att sova någon annanstans än hemma i ren allmänhet.
Mitt tips är att bara ringa läraren och förklara läget och be att ditt/dina barn slipper delta! Eller rektorn på skolan. Ingen ska behöva göra något man inte vill och som bidrar till dåligt mående. Jag kan aldrig tänka mig att det skulle vara ett tvång i arbetslivet heller, då man ju inte skrev under på det när man tog jobbet.
Vad bra att det funkade för dig och att du fick slippa! Jag hoppas att det finns andra lärare och rektorer som är lika förstående som dina var. Jag har ju själv inga erfarenheter av den svenska skolan så jag kan inte uttala mig! Själv avskydde jag utflykter i skolan. Mitt hemskaste minne är vår klassutflykt till Stockholm i 6:an då jag var 12 år, då tog vi en färja från Helsingfors till Stockholm, spenderade dagen här och sen återvände tillbaka till Helsingfors med färjan. Det blev två övernattningar på Viking Line och det var hemskt! 🙁
De flesta lärarna var hemska, jag hade nog bara tur där…Eller vägrade när jag kom upp i åldrarna och fick frånvaroanmärkning.
Var det för de andra i klassen eller för att du inte gillade resor i allmänhet? Gjorde samma grej själv som 9-åring fast tvärtom – båt till Helsingfors med en övernattning på vägen dit och tillbaka nästa dag. Med farsan och hans nya familj. Ett halvår innan jag spydde sista gången och fick min livslånga skräck och ångest för det och sen aldrig ville eller vågade vara ifrån mamma som var min enda trygghet om jag började må illa…Än idag.
Apropå myror så har de tagit över huset igen i alla fall…Brukar vara så varje år den här tiden. Då vet man att det är vår! 😀 Kröp t.o.m. några i min säng i förrgår, så jag sover i ett annat rum nu ett tag…
Ja, tyvärr finns det lärare som är oförstående och rektorer som vägrar bevilja anpassningar. Därför är det bra att känna till lagen så att skolorna inte får alltför mycket makt.
Jag känner igen mig i att det var lyxigt att vara förkyld! Jag tyckte om det för då slapp man skolan.
När det gäller resor så gillade jag inte dem i allmänhet. Jag var även mobbad och hade dessutom dåligt lokalsinne vilket gjorde att jag var rädd för att gå vilse i Stockholm (vilket jag faktiskt också gjorde men det var bara en kort stund). Men läskigt var det! Så jag skulle nog säga att problemet var kombinationen av mobbningen, oförstående lärare och att jag ogillar gruppresor i allmänhet. Nu som vuxen har jag tackat nej till gemensamma resor på arbetsplatsen trots att jag har snälla arbetskamrater så det var inte bara mobbningen! Men som barn hade jag tyvärr ingen möjlighet att tacka nej även om jag försökte. Det var tvång på skolutflykter, även de som innebar övernattningar! 🙁
Ja nu är det vår! I min lägenhet det iofs inga myror, men annat är det om man bor i hus 🙂
De där dagarna som liten när man var förkyld eller liknande så man fick vara hemma och slapp gå till skolan…Det var verkligen ren lycka! Kunna titta på tecknat hela dagen och slippa gå iväg grinandes och med ångest över dit man skulle. Det var ofta min enda önskan alla de där dagarna genom skoltiden, att jag bara kunde få vara hemma istället. Tänk om man hade kunnat få läsa in skolan hemma istället…
Kiinnostava aihe todella. Toisaalta tätä itsenäisyyden saavuttamista ja juhlintaa arvostetaan suuresti Suomessa. No nyt ei koronan takia juhlavastaanottoja ole ollut. Toki arvostan maatamme ja kieltämme kuten kuka tahansa. Ehkä usein juhlakäytännöt liiallisiakin, ainakin ulkopuolisen silmään.
Kahtalaista näkemystä minulta asiaan löytyy. Toisaalta filosofiaa opiskelleena ja toinen maailmansota mielenkiinnon kohteena olisin niin naiivi ja idealisti humanismin hengessä että kysyisin mikseivät ihmiset vaan voi elää sovussa ja sopia asioista.
Toisaalta oma edesmennyt isäni oli vuosikausia sodassa alle kaksikymppisenä. Aikamoisia traumoja varmaan…
Kun hänelle ruokapöydässä joskus omia filosofointejani yritin selittää, hän tuumasi vain ” turhaanko me siellä oltiin?” Enpä oikein osannut jatkaa.
Sodan loppumisesta ei ollut lapsuudessani kulunut kuin muutama vuosi. Paljon kuulin puhuttavan kaatuneista. No totta minä lapsena sanoin vain: miksei ne noussu ylös? Siis ilmiselvä as- piirre jo silloin!
Usein kuulee manittavan eron maidemme välillä ” kun ruotsalaiset eivät ole joutuneet sotaa käymään” niin sen takia eivät ole niin raskasmielistä kansaa tms….
Tässä vaan muutamia mielleyhtymiä mitkä mielenkiintoisesta aiheesta tuli mieleen. Sinulla Paula rikkautena omakohtaiset vuosien kokemukset molemmista maista. Näen meillä yhteisenä piirteenä että kaikkia asioita voi pohtia. Emme ehkä sorru fanaattisuuteen suuntaan eikä toiseen.
Ps. Mietinpä tuota kouluretki/ yökoulupakkoakin kun olin koulussa töissä vuosikymmeniä. En tiedä tarkkaan. Uskoisin ettei voi pakottaa mutta pitäisi olla korvaavaa opetusta ja se voi olla hankalaa järjestää. Ei näitä erityislasten kannalta ennen edes ajateltu.
Hassuja tekee nämä konekäännökset? puolin ja toisin kun vastasin ruotsinkieliselle puolelle suomeksi. Luin sitten tuloksia molemmin puolin, sekä su että ru blogistasi. Luetko Paula ne alkuperäisinä vai käännöksinä?
En tiennytkään että blogissa voi tehdä konekäännöksiä! Onkohan se sinun tietokoneellasi joku asetus? Sinun kommenttisi saan ja luen ihan suomeksi ja vastaan sinulle myös suomeksi, koska kirjoitat suomeksi. Saan siis kaikki kommentit alkuperäiskielellä. Voin kyllä hyvin kuvitella, että konekäännökset suomen ja ruotsin välillä ovat hassuja! Ne ovat niin erilaisia kieliä. Ruotsin ja englannin välillä tulee paljon parempia käännöksiä, koska ne muistuttavat kielinä toisiaan.
Suomen itsenäisyys on todellakin suomalaisille todella tärkeä asia! Minäkin sain usein kuulla kommentteja lapsena siitä, että ”turhaanko ne sotaveteraanit siellä sotivat?!” ja ”enkö ymmärrä kuinka paljon he joutuivat kärsimään?”, jos kyseenalaistin mitä varten se itsenäisyys oli niin kovin tärkeää. Itsehän en tietenkään ole kokenut sotaa, mutta voin hyvin kuvitella että sodasta tulee trauma, joka ei koskaan tule häviämään. Sain kuulla isoisältäni millaista hänellä oli sodassa, se oli vaikuttanut häneen syvästi. Tätini syntyi sodan aikana ja äitini n. puolitoista vuotta sodan jälkeen. Kunnioitan ehdottomasti sotaveteraaneja vaikka en niin paljon ole koskaan välittänyt Suomen itsenäisyydestä.
Suomalaisten ja ruotsalaisten välillä on todellakin suuria eroja! Suomalaiset valittavat hyvin vähän mistään ruotsalaisiin verrattuna. He ovat vain tyytyväisiä siitä ettei enää ole sotaa, mutta ruotsalaisilla on paljon korkeammat vaatimukset siitä, mitä asioita hyvän elämän kuuluisi sisältää. Ruotsissa eletään myös hyvin paljon tässä päivässä Suomeen verrattuna eivätkä ruotsalaiset ole yhtä varovaisia, koska heillä ei ole kokemusta sodasta eivätkä siksi pelkää katastrofeja samalla tavalla. Ero mentaliteetissa on todella suuri! Olet ihan oikeassa, että sinä ja minä osaamme pohtia asioita monelta kannalta mikä on minustakin rikkaus.
Ymmärtääkseni Ruotsin lain mukaan lapsia ei pitäisi voida pakottaa osallistumaan retkille, jotka sisältävät yöpymisiä, mutta en ole asiasta varma. Minut pakotettiin lapsena Suomessa osallistumaan luokkaretkille esim. Tukholmaan ja Ahvenanmaalle, ja retkillä myös yövyttin, mutta se oli 1990-luvulla. Olisi mielenkiintoista tietää, oliko siihen aikaan laillista pakottaa lapsia osallistumaan retkille Suomessa, mutta saattoi hyvin olla.
Hei, Paula! Olen käynyt suomenkielisen kielikurssi, joten nyt osaan myös sen! 🙂 Ei, tietysti olen vain tosissasi … Mutta ajattelin testata sen suoralla käännöksellä ja nähdä, miten se käy. Oletan, että se ei ole täydellinen kielioppi, mutta ymmärrät silti karkeasti … Kuinka se tulee? 🙂
Pystyn puhumaan itse vain englantia, mikä lasketaan toiseksi kieleksi. Ja jotkut saksalaiset, koska luin sen vuoden tai seitsemän. Mutta sitten aloitin Visualization sijaan, joka oli sama kuin kuva (piirustus). Tänään olisin todennäköisesti pitänyt parempana ranskaa, koska olen aina ollut enemmän kiinnostunut Ranskasta maana kuin Saksasta.
Översatte den finska översättningen tillbaka till svenska igen på samma sätt och bitvis blev det förstås ganska knäppt grammatiskt liksom jag trodde…:D
Haha! 🙂 Jag måste säga att din finska översättning inte alls var dålig! Jag testade själv att översätta mellan svenska och finska via Google Translte för många år sen, men jag antar att Google Translate har blivit bättre idag! På den tiden blev finskan knappt ens förståelig med automatiska översättningar.
När det gäller din översättning förstod jag det allra mesta, det enda jag inte förstod var om du hade läst tyska i ett eller sju år för det blev inte helt tydligt i den finska texten. Annars var texten förståelig förutom grammatiska och vissa semantiska fel såklart 🙂 Men jag måste ändå säga att jag är imponerad!
Haha, ja tekniken går framåt! 😉
Såg att det stod ”ett eller sju år” när jag översatt det, men vad jag egentligen skrev var att jag läste tyska ett år i sjuan. Men allt blir ju inte rätt, förstås. 😉 Man kan få översättningarna upplästa muntligt också.
Okej, då förstår jag! Ett år i sjuan logiskt 🙂