Kategorier
Okategoriserade

Därför blev en autistisk identitet min räddning

Ibland får jag träffa föräldrar till autistiska barn som är rädda för att placera sina barn i autismklasser och ställer sig allmänt skeptiska till aktiviteter som LSS-kollo eller träffgrupper för personer med autism. Vissa vill inte ens att det ska göras en autismutredning på barnet överhuvudtaget. Detta eftersom de är rädda för att barnet anammar en autistisk identitet efter en diagnos och börjar inbilla sig att hen är mer autistisk än vad hen är. Eftersom dessa farhågor är vanligare än vad man tror så tänkte jag skriva några tankar om ämnet i dagens blogginlägg.

Gillar Goffmans teorier

Det har har gjorts forskning om hur identiteter skapas. Enligt den berömda sociologen Erving Goffman skapas och återskapas självet i den sociala kontext vi befinner oss i. Han menar är hela livet är en form av teaterspel där vi automatiskt anammar tankar, beteenden och åsikter från vår omgivning. Själv gillar jag Goffmans teorier skarpt! Det är ju totalt självklart att vår sociala miljö har en inverkan på hur vi ser på oss själva. Därför är det också självklart att om man umgås i en autistisk miljö så finns det en stor chans att man blir påverkad.

Vi blir alla påverkade

Men det som ofta förbises är att det sällan är något negativt att bli påverkad. Även icke-autister påverkas! Vi västerlänningar är påverkade av vår kultur och värderingar som råder hos oss utan att tänka på det och arabiska muslimer är påverkade av sin egen kultur och sina värderingar. Förr i tidens svenskar var också påverkade och trodde att lutheranismen var den enda rätta livsåskådningen. Alla människor riskerar därmed att ”hjärntvättas” av sin egen kultur utan att vara medvetna om det och inbilla sig att den är det enda rätta sättet att vara på. Så på vilket sätt skulle det vara skadligt att en autist blir påverkad av andra autister?

Autism finns där oavsett

Sanningen är den att vår autism finns där oavsett om vi bejakar eller förnekar den. Visst, innan jag fick träffa andra autistiska människor blev jag mest påverkad av neurotypiker, det vill säga personer som inte har en diagnos inom autismspektrat. Eftersom dessa personer fungerade på ett helt annat sätt än jag påverkades jag negativt och hade dåligt samvete för att jag klarade otroligt mycket mindre än de. Jag blev ständigt missförstådd och fick höra saker som: ”Alla människor gillar fikaraster på jobbet, det är bara att exponera sig socialt om man har svårt för det” eller ”det är inte bra att fastna i ett intresse” Om jag försökte förklara att jag fungerade annorlunda fick jag höra att annorlundaskapet bara var min inbillning.

Trodde att andra hade rätt

Att bli påverkad av den neurotypiska kulturen (jo, jag vet att det egentligen inte finns något som heter en neurotypisk kultur för alla är olika, men ni förstår nog vad jag menar) var mycket negativt för min självkänsla eftersom jag aldrig blev bekräftad för den jag var. Jag trodde att det neurotypiska sättet var det enda sättet att vara på och jag mådde dåligt när jag inte lyckades leva upp till andras förväntningar. Jag försökte variera mina aktiviteter för jag trodde att det var skadligt att ägna sig åt ensidiga aktiviteter och rutiner. Och jag hade ständigt dåligt samvete för att jag inte orkade anstränga mig tillräckligt.

Förstod att jag dög som jag var

När jag sedan fick träffa andra autister lärde jag mig att jag duger som jag är. Jag förstod också att det finns människor som har mindre energi än andra och att alla inte klarar av att bo ihop med en partner eller skaffa barn. Jag fick bekräftelse på att det är okej att tacka nej till sociala aktiviteter som gemensamma utflykter och After Works och att man ändå duger som man är och inte behöver ha dåligt samvete för att bete sig autistiskt. Jag lärde mig att det finns människor som är introverta och att inte alla behöver en daglig sysselsättning utanför hemmet för att må bra.

Mitt liv har påverkats positivt

Med andra ord har jag påverkats otroligt mycket av andra autister och jag har också anammat en autistisk identitet! Jag är inte alls samma människa som förr. Det är svårt att beskriva med ord vilken otroligt stor och positiv skillnad detta gjort i mitt liv. Förut saknade jag en identitet för jag hade ingen aning om vem jag var. Jag mådde dåligt och hade självmordstankar men idag mår jag bra och älskar livet. Jag vägrar anamma en funktionalistisk människosyn som går ut på att friska personer utan funktionsvariationer är mest värda!

Klicka här för att kommentera eller fråga om det här inlägget! Jag kommer inte publicera kommentarer/frågor som innehåller personangrepp, hat, hot e.t.c.

Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga om ett helt annat ämne. Ni hittar tidigare läsarfrågor här.

Följ gärna min blogg via Facebook, mejl eller RSS.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig på min hemsida.

Mina böcker

Mina böcker På ett annat sätt och Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att låna på biblioteken i bland annat Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala, Västerås, Örebro, Linköping, Helsingborg, Norrköping, Jönköping, Umeå, Lund, Borås, Huddinge och Eskilstuna.

3 svar på ”Därför blev en autistisk identitet min räddning”

Hej,

Läst din blogg lite till och från… går i funderingar på om jag kan ha Asperger… har förälder och farföräldrar med de dragen samt att ett av mina egna barn tycks fått samma. Har även en kusin med diagnosen fastställd.

Har gjort Raads 80 som jag fått från psykolog, men det var svårt på egen hand. Fick 98 poäng första gången men sedan 77 när jag tolkade svarsalternstiven annorlunda..

Är mkt som inte stämmer in på mig men samtidigt har jag svårigheter…folk runt om det mig som social med ögonkontakt osv..de ser inte mitt ångestsyndrom, mina utmattningssymptom, sömnsvårigheter, stressreaktioner på ljud, obehag vid ljus, oförmåga att arbeta heltid och sjukdagar pga behov av återhämtning.

Känns jobbigt att det är svårt att hitta tester som utgår från tjejer…

Hej!

Jag rekommenderar att du vänder dig till din husläkare och ber om en remiss till en neuropsykiatrisk utredning. Asperger/autism går ofta i släkten så det faktum att din kusin har det tyder på att det kan gå i din släkt.

Internettester kan ge viss fingervisning men ger inget tillförlitligt resultat. Och precis som du skriver kan kvinnlig autism ta sig andra uttryck än manlig autism och därför är det extraviktigt att bli bedömd av en specialist för att få en korrekt diagnos. Det finns inte mycket forskning om kvinnlig autism men Svenny Kopp forskar om det så kunskapen håller på att öka hela tiden! Ångest och stress kan bero på många olika orsaker men det är väldigt vanligt att många autister lider av ångest och stress i sin vardag! Och känslighet för sinnesintryck är speciellt vanligt vid autism. Jag hoppas att din husläkare går med på att remittera dig till en autismutredning!

Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.