Då kan boendestöd bli kontraproduktivt

Många kommuner har praxis att vägra klienterna boendestöd om inte klienten går med på att samverka i enligt deras tycke tillräckligt stor omfattning i sysslorna. I vissa kommuner räcker det med att klienten och boendestödet delar på sysslorna så att de gör hälften var medan andra kommuner har gått så långt att de kräver att klienten ska utföra allt självständigt och att boendestödjaren endast är där för mentalt stöd. Boendestödjarna får absolut inte utföra något åt klienten.

Ett annat upplägg skulle inte fungera

Ni som brukar följa min blogg vet om att jag är mycket skeptisk till detta, och ni vet också om att jag har turen att ha fått en annan typ av upplägg godkänt: min biståndsbedömare har beslutat att mina boendestödjare ska utföra sysslor åt mig och att jag ska vara delaktig i den mån jag orkar. Orkar jag inte vara fysiskt delaktig vilket ofta är fallet kan jag vara delaktig genom att hålla boendestödjaren sällskap när hon utför sysslorna. Ett annat upplägg skulle inte fungera för mig eftersom jag inte orkar vara delaktig i allt, vare sig fysiskt eller psykiskt.

Autism kan innebära dålig simultankapacitet

Ett exempel på en syssla som jag brukar sköta själv är disk: visst, jag orkar inte diska porslinet lika rent som normen förordar, men standarden duger åt mig! Dock ett stort men: jag vill sällan diska när boendestödjaren är hos mig utan jag vill göra det tidigare eller senare! Detta eftersom boendestödet tar viss energi av mig, och jag tycker inte om att försöka koncentrera mig på både boendestödet och disken samtidigt. Vilket inte är konstigt för autism kopplas ju som bekant ihop med dålig simultankapacitet, dvs svårigheter i att göra flera saker samtidigt.

Ett vanligt dilemma

Tack vare min förstående biståndsbedömare har jag sällan haft problem med detta, dock vet jag att många andra autister har råkat ut för svårigheter när de inte velat utföra sysslor under boendestödstimmarna utan velat vänta till ett senare tillfälle. Så här kan det låta:

Klienten: ”Tror du att du hade kunnat dammsuga?”

Boendestödjaren: ”Ja om du diskar.”

Klienten: ” Jag tar disken senare idag, jag orkar inte nu. Du kan lita på att jag kommer att göra det, du vet ju om att jag är duktig på att göra det jag lovat.”

Boendestödjaren: ”Men vi ska ju dela på sysslorna så att vi gör hälften var. Det blir inte rätt om du bara sitter och latar dig under tiden jag dammsuger. Meningen med boendestödet är att vi ska jobba praktiskt tillsammans, och det ligger en massa smutsdisk i diskhon.”

Klienten: ”Men det ingår i min autism att jag inte orkar koncentrera mig på flera saker samtidigt. Jag tycker inte om att det är folk hemma hos mig när jag utför praktiska göromål. Därför kommer jag bara sitta och vila under tiden du dammsuger. Men vi kommer ju att dela på sysslorna i slutändan ändå i och med att jag kommer att diska senare idag!”

Boendestödjaren: ”Nej du, det går jag inte med på. Om du inte diskar under tiden jag är hos dig kommer jag inte dammsuga.”

Boendestödet blir kontraproduktivt

Det som många biståndsbedömare och boendestödjare har missat här är att det blir totalt utmattande för autisten att ta emot boendestöd på sådana premisser. Att utföra praktiska sysslor är ofta energikrävande som det är, och om man dessutom förväntas vara social innan och efter (man måste ju prata med boendestödjaren ibland) så hjälper inte boendestödet autisten alls utan snarare stjälper! Syftet med boendestödet är totalt kontraproduktivt om autisten förväntas vara delaktig under boendestödstimmarna och hen blir utmattad av det.

Hemtjänst är inget alternativ

”Isåfall bör man inte ha boendestöd, då är det hemtjänst som gäller”, tänker nog många här. Och visst, jag håller med om att det kan vara så! Om hemtjänsten kan leverera det boendestödet levererar, dvs alltid samma person som kommer och hjälper en samma tider och dagar, så kan hemtjänst absolut vara en jättefin lösning! Kruxet är att hemtjänsten sällan brukar kunna lova att det är samma personer som kommer utan det är olika personer varje gång. Och en sådan otrygghet brukar vara en total no-go ihop med autism!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.