Autism kan alltid komma att medföra vissa utmaningar

I måndagens blogginlägg skrev jag om etiska ställningstaganden vid autism och konstaterade att autismspecifik kunskap löser många dilemman. Vissa kontrar med att de aldrig har lyckats hitta vettiga lösningar trots att de har kunskap. Som ett exempel nämner många att hur de än gör så kommer det antingen bli orättvist för de neurotypiska syskonen att det autistiska barnet i familjen får slippa läxor, delta i hemsysslor och får äta godis istället för mat eller så riskerar de neurotypiska syskonen få alldeles för låga krav på sig. Båda alternativen känns liksom fel!

Vissa utmaningar kommer alltid finnas där

Saken är den att när man har ett autistiskt barn i familjen så är det möjligt att vissa situationer aldrig kommer att kännas helt rätt. Det kan alltid komma att uppstå vissa dilemman och konflikter. När det gäller en syskonskara med ett autistiskt och flera neurotypiska barn så kan det alltid uppstå vissa konflikter i familjen: ”Men varför får X vara uppe så sent hen vill/äta godis istället för mat/slippa städning? Vad orättvist att hen får och inte vi!”, kommer de neurotypiska syskonen förmodligen säga ibland, och då drabbas man som förälder av dåligt samvete.

Man kan göra det bästa av situationen

Det är precis så det är när man har ett autistiskt barn i familjen: man kan underlätta livet med hjälp av vissa strategier, men det är ändå inte säkert att det finns perfekta lösningar för alla dilemman. I detta fall kan de neurotypiska syskonen känna sig avundsjuka och åsidosatta, och då kan man som förälder göra det bästa av situationen: man kan förklara för syskonen vad autism handlar om och varför det autistiska syskonet har lägre krav på sig. Man kan också försöka se till att de neurotypiska syskonen också blir sedda.

Trodde att jag skulle få perfekta lösningar

När jag själv fick min autismdiagnos, förväntade jag mig liksom att jag skulle få serverad lösningar på alla problem jag någonsin haft på grund av min autism. Jag tänkte ungefär så här: ”Nu kommer jag äntligen bli serverad på optimala strategier för att hantera sociala situationer bättre, att hitta en optimal balans mellan att se till mina egna behov och tänka på andra, att bedöma när jag ska utmana mig själv och när jag ska sänka kraven och att hantera människor som ifrågasätter mig och ser mina utmaningar som motivationsbrist.”

Kämpar fortfarande

Ändå har jag så här 17 år efter diagnosen fortfarande inte hittat optimala lösningar för alla mina utmaningar! Visst, mitt liv har blivit betydligt lättare, men samtidigt kämpar jag fortfarande med vissa dilemman och kommer troligtvis göra det för resten av mitt liv. Jag har inte heller lyckats klura ut hur jag ska kunna säga ifrån och begära anpassningar utan att känna mig jobbig och få dåligt samvete. Tyvärr har jag inte hittat någon 100% perfekt strategi för detta trots att jag verkligen försökt, försökt och försökt.

Det är helt okej

Men vet ni vad? Det är helt okej att inte ha perfekta lösningar på allt! Ibland kan det räcka med att man vågar säga högt för sig själv: ”Det här är ett dilemma jag/vår familj måste kämpa med och det kan vara svårt att veta hur man ska agera. Men jag ska försöka göra allt i min makt för att göra det bästa av situationen och försöka autismanpassa miljön, mer än så kan jag inte göra.” När man har vågat erkänna för sig själv att livet inte är perfekt och insett att autism förmodligen alltid kommer att medföra vissa utmaningar har man kommit långt!

Jag vore tacksam om mina läsare hjälpte mig att informera om autism och ADHD genom att dela det här inlägget på exv. Facebook:

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Jag kommer inte publicera kommentarer som är utan betydelse för ämnet eller som innehåller personangrepp, hat, hot e.t.c.

Man kan boka mig för en föreläsning, fråga mig om autism, följa min blogg och låna mina böcker.

Dela på Facebook, Twitter eller LinkedIn