Boendestödsbyte på gång igen

Nu har jag ett boendestödsbyte framför mig igen. Som jag berättat innan kommer jag efter nyår utöver en vardag också ha boendestöd på lördagar, och den tjejen som ska ta lördagstimmarna kommer att påbörja sitt uppdrag efter årsskiftet och ta ungefär hälften av boendestödstimmarna. Däremot kommer jag inte ha kvar den tjejen som varit min ordinarie boendestödjare under de senaste 2 åren bland annat för att det blivit väldigt mycket sjukskrivningar och vab-dagar minst ungefär en fjärdedel av gångerna jag haft boendestöd vilket inte riktigt funkar. Det var egentligen meningen att dessa tjejer skulle dela på timmarna men nu kommer det alltså inte bli så varför jag nu söker en till som kommer att ta den andra hälften av boendestödstimmarna.

Mina önskemål har förändrats

Med åren har jag förstått vad jag behöver för boendestödjare, och mina önskemål har också förändrats i takt med att jag blivit äldre. För 10 år sedan önskade jag mig en boendestödjare som delade mina intressen, och på den tiden ville jag att åtminstone en av mina boendestödjare skulle vara en ung tjej som liksom jag älskade shopping, kläder och smink. Trots att jag fortfarande älskar shopping och smink lika mycket som förut har jag sedermera förstått vad som är viktigast för mig vid boendestöd – nämligen ett ordningsamt hem och har därför insett att jag behöver en boendestödjare som kan ge mig kvalitativt stöd i hemmet. Funkar mitt övriga liv och jag får stöd i att minska kaoset hemma har jag också resurser kvar för att sköta mitt jobb. Jag har absolut inget emot en boendestödjare som tycker om smink och shopping, men jag fäster absolut inte längre någon vikt vid ovanstående vid val av boendestödjare.

Jag och boendestödjaren bestämmer

Jag har kommit överens med boendestödsutföraren Livis Omsorg om att de ska skicka hem nya personer till mig varje vecka så att jag får träffa så många av deras anställda som möjligt tills jag hittar någon jag vill ha som min ordinarie boendestödjare. Självklart kommer de endast skicka hem till mig personer som faktiskt är ”valbara” som boendestödjare. Livis har ju också vissa heltidsanställda, och eftersom de flesta heltidsanställda redan har fullspäckade scheman är det inte säkert att de kan ta sig an nya brukare. Därför är det inte relevant för mig att träffa heltidsanställda utan Livis kommer endast skicka sådana boendestödjare hem till mig som faktiskt skulle ha möjlighet att bli mina ordinarie boendestödjare ifall jag skulle vilja det. Livis har ju en modell som går ut på att både jag som brukare och boendestödjare bestämmer. Om jag lägger fram önskemålet att jag vill ha någon av deras anställda som min boendestödjare kontaktar Livis boendestödjaren i fråga och frågar vederbörande om önskemålet är ömsesidigt. Är så fallet har jag en ny boendestödjare, men säger någon av oss nej blir det inget.

Har vissa grundkrav

Med åren har jag förstått att jag har vissa grundkrav som alla mina boendestödjare måste uppfylla oavsett vem jag väljer. Nu med trial och error har jag förstått att det är viktigt att ha en boendestödjare som:

• Kan tänka sig att hålla de tider vi bestämt vilket innebär att det inte blir förändringar ett par timmar innan jag ska ha boendestöd i stil med: ”Jag orkar inte gå upp kl 8 idag, skulle behöva sova lite till. Är det okej att jag kommer hem till dig kl 15 idag istället för kl 9:30?” På samma sätt vill jag att boendestödjaren kommer vid den överenskomna tiden istället för 20 minuter senare under förutsättning att inget giltigt skäl finns. Självklart har jag förståelse för enstaka nödfall och oväntade situationer, men den generella regeln är att tiderna ska hållas.

• Kan tänka sig att jobba alla överenskomma timmar istället för att fråga om hen får gå hem 45 minuter tidigare men självklart ändå skriva i tidsrapporten att hen jobbat alla de avtalade timmarna så att hen får full lön. En annan variant är att boendestödjaren försöker få mig att avboka boendestödet på högtider för att hen vill fira med familjen men ändå skriva i schemat att hen har jobbat så att hen inte får löneavdrag. Jag har väldigt svårt att säga nej när någon inte orkar jobba alla boendestödstimmarna vilket gör att jag förlorar boendestödstimmar när jag har dessa typer av boendestödjare.

• Inte står med i polisens belastningsregister för allvarlig brottslighet. Faktum är att jag inte bryr mig så jättemycket om ifall en boendestödjare skulle vara dömd för t.ex. fortkörning eller för att ha jobbat svart ifall det skulle vara så, men däremot vill jag inte att boendestödjaren ska vara dömd för t.ex. stöld, rån, inbrott eller sexualbrott

• Inte tar rökpauser under arbetstid. Trots att boendestödjare inte får röka under arbetstid tycker vissa att det inte borde vara någon skada skedd om de ändå går ut på balkongen eller loftgången för att röka en snabbis, men grejen är att röklukten efteråt är vidrig! Faktum är att jag inte ens vill ha en boendestödjare som har rökt precis innan de kommer hem till mig för röken sätter sig i deras hår och kläder. Helst vill jag överhuvudtaget inte ha en rökande boendestödjare eftersom de allra flesta rökare enligt min erfarenhet inte klarar av att jobba 2-3 timmar i sträck utan en enda rökpaus (helt förståeligt eftersom abstinensbesvär säkert kan vara svåra att stå ut med), men skulle någon rökande boendestödjare vara helt säker på att klara av att motstå rökning under boendestödstimmarna för all framtid och inte bara i början (vilket enligt min erfarenhet är mycket ovanligt hos en rökare) kan jag tänka mig att göra ett undantag på kravet på en rökfri boendestödjare

• Kan tänka sig att ha mobiltelefonen i väskan/fickan under hela de 2-3 timmar jag har boendestöd och inte känner ett behov av att ta ständiga SMS- eller chattpauser eller att kontrollera om någon hört av sig. Ett extraplus i kanten om boendestödjaren också kan tänka sig att ha mobiltelefonen ljudlös under arbetstid så att den inte piper ständigt och jämt i väskan. Faktum är att boendestödjare sällan klarar av att vara helt närvarande om de hör att någon skrivit till dem på chatten. Då blir det ofta att boendestödjare tar långa kisspauser och tar med sig mobiltelefonen på toaletten. Återigen har jag förståelse för nödfall. Om boendestödjarens barn ligger sjukt hemma förstår jag självklart att boendestödjaren undantagsvis kan behöva ta SMS-pauser, men jag vill att dessa tillfällen ska utgöra undantag!

• Kan tänka sig att jobba under arbetstid och ägna sig åt tråkiga arbetsuppgifter i form av exempelvis städning istället för att bara sitta ner i köket och fika bort arbetstimmarna. Jag har mycket svårt att motivera boendestödjare att jobba för jag har själv stora problem med att ta tag i saker, därför måste boendestödjaren motivera mig istället för tvärtom! Viktigt är också att boendestödjaren tar egna initiativ för jag har oftast svårt att komma på vad som behöver göras. Slutligen hör till den här punkten även att boendestödjaren måste vara villig att följa det som står i mitt biståndsbeslut, dvs städa en gång i veckan, istället för att försöka övertala mig att göra det mer sällan med motiveringen att ”det är inte nödvändigt att dammsuga så ofta som en gång i veckan, hemma hos mig dammsuger jag bara en gång i månaden!”

• Om boendestödjaren har egen funktionsnedsättning vilket en del av Livis boendestödjare har är det viktigt att funktionsnedsättningen inte medför sådana svårigheter som drabbar mig som brukare. Boendestödjaren måste exempelvis våga ringa telefonsamtal eller ha grundläggande färdigheter som krävs för att kunna ta hand om ett hem, exempelvis veta hur man trär på ett påslakan eller hanterar en ringpärm. Detta eftersom jag själv har dessa typer av svårigheter varför det är viktigt att min boendestödjare inte har det.

• Har en förmåga att ta till sig skriftlig information samt både har ork och motivation för att läsa texter. Jag har mycket svårare att föra fram information muntligt än skriftligt varför det är viktigt att boendestödjaren har fungerande hjälpmedel eller medicin ifall hen har en funktionsnedsättning som förhindrar hen från att förstå innehåll i texter eller försvårar för hen att hålla fokus vid läsning. På samma sätt är det viktigt att boendestödjaren har tillgång till fungerande översättningsprogram ifall hen skulle ha alltför dåliga svenskkunskaper.

• Är villig att lyssna på hur jag vill ha det istället för att himla med ögonen och försöka köra över min vilja när jag exempelvis förklarar att jag inte vill slänga en viss T-shirt, inte använda mikrovågsugn, inte vill att starka kemikalier som klorin används i mitt badrum eller att jag kör oilpulling istället för att använda fluortandkräm. Jag vill gärna att boendestödjaren berättar för mig vad hen tycker, men tycker jag annorlunda vill jag att boendestödjare respekterar det istället för att insistera på att tjata fram sin egen vilja. Bara för att jag har boendestöd vill jag inte att någon annan bestämmer vilket medel som t.ex. används vid rengöring av mitt badrum!

Har blivit medveten

När jag förde fram dessa önskemål hos Livis fick jag till svar att alla boendestödjare borde uppfylla ovanstående och att det är mycket allvarligt om så inte är fallet. Mina krav är väldigt låga, inte höga, menade samordnaren! Det var skönt att höra för jag har känt mig som en krävande brukare som ofta haft något att anmärka. När jag var ung hade jag svårt för att sätta ord på vad jag behövde och förstod inte heller varför jag inte klickade med vissa personer vilket gjorde att jag alltid var nöjd med de allra flesta. Hade jag varit 25 år hade jag absolut godkänt de allra flesta boendestödskandidater för jag förstod inte på den tiden vad jag kunde vänta mig av boendestödet. Nackdelen med att ha blivit medveten om mina behov är att det blivit svårt för mig att hitta boendestödjare som jag är nöjd med, men fördelen är att jag i gengäld får mycket bra stöd när jag väl sedan hittar någon!

Kan inte erbjuda ett varierande jobb

Grejen är att det nu när jag identifierat mina behov inte är helt lätt att hitta en boendestödjare som jag är nöjd med, och jag tror mig också förstå varför. Boendestödsjobb innebär ofta lågbetalda timanställningar och dåliga villkor, och mindre företag har sällan råd att höja lönerna eller erbjuda heltidsanställningar för alla sina anställda för de går annars på minus. Jag misstänker att de dåliga villkoren leder till att även mindre seriösa personer söker jobb som boendestödjare. Dessutom vill många numera ha jobb som erbjuder utmaningar och personlig utveckling, och tyvärr är jobbet som min boendestödjare allt annat än ovanstående i och med att det enda jag kan erbjuda är städning, undanplockning och annat tråkigt. Många som är mycket kunniga om autism, strategier och bemötande blir säkert t.ex. arbetsterapeuter istället alternativt söker sig till jobb som innebär mer varierande arbetsuppgifter. Det finns såklart mycket seriösa och duktiga boendestödjare, men min poäng är att det finns många som inte är det varför det är viktigt att jag har tålamod och orkar vänta tills jag hittar en till duktig boendestödjare som jag är nöjd med.

Viktigt att vi brukare är nöjda

Du med boendestöd som bor i en kommun som erbjuder valfrihet kan ta dig en funderare över vad du behöver för stöd. Alla behöver olika typer av stöd! För mig är det inte så jätteviktigt att min boendestödjare är social och trevlig så länge hen inte är otrevlig. För mig räcker det med att boendestödjaren är saklig och neutral. Visst är det ett plus i kanten om personkemin klickar och boendestödjaren och jag har samma humor, men eftersom jag behöver stöd med det praktiska, inte det sociala, är det ingenting jag fäster vikt vid. Däremot fäster jag stor vikt vid initiativförmåga. Hade jag däremot mått psykiskt dåligt och behövt socialt stöd alternativt hjälp med att höja min självkänsla hade jag troligen sökt helt andra egenskaper hos en boendestödjare. Det är viktigt att vi brukare vågar vara ”jobbiga” och ställa krav. Självklart finns det ingen boendestödjare som är helt felfri och jobbar som en maskin, men däremot är det inte orimligt att kräva att boendestödsinsatsen fungerar och att vi brukare är nöjda med stödet vi får!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.