Visste ni att många barn med autism troligen lär sig ett språk på ett annat sätt än neurotypiska barn? Hos neurotypiska barn sker språkinlärning genom social interaktion. Detta sker exempelvis genom att barnet med blicken följer samma föremål som dess vårdnadshavare, en förmåga som kallas för delad uppmärksamhet. Men autistiska barn verkar alltså tillägna sig ett språk på ett helt annat sätt!
Social träning hjälper inte
En ny meta-analys från Montreal universitet (länk längst ner i inlägget) har visat att språkinlärning hos autistiska barn sker oberoende av deras förmåga till delad uppmärksamhet. Sedan tidigare är det känt att autistiska barn kan ha en bristande språkförmåga, och det har utgåtts från att om ett autistiskt barn får genomgå sociala träningsprogram för att öva på sin förmåga till delad uppmärksamhet så ökar automatiskt dess språkförmåga. Men denna meta-analys indikerar alltså att ingen signifikant språkinlärning sker på detta sätt hos barn med autism! Autistiska barn har inte förbättrat sin verbala uttrycksförmåga trots att de deltagit i sociala interventionsprogram för att träna på delad uppmärksamhet.
Barn med asperger är språkbegåvade
Professor Laurent Mottron, personen bakom studien, påpekar att många barn som har det tillstånd som tidigare hette Aspergers syndrom uppvisar en imponerande språkförmåga trots att deras sociala färdigheter ligger på en betydligt lägre nivå. Detta är en ytterligare indikation på att autistiska barn har lärt sig sitt modersmål på ett annat sätt än neurotypiska barn. Vidare konstaterar Mottron att många autistiska invandrarbarn lär sig värdlandets språk med hjälp av digitala verktyg så som surfplattor och inte alls genom social interaktion.
Hade fått dåliga betyg i dagens skola
Denna studie väcker många tankar hos mig. Den får mig att tänka tillbaka på min skoltid då vissa språklärare ville att jag skulle delta i grupplekar och andra sociala aktiviteter på språklektionerna med motiveringen att ”jag skulle lära mig språket ännu bättre på det sättet.” Att jag redan hade klassens högsta betyg i språket i fråga spelade ingen roll! Jag kände starkt att dessa påtvingade lekar avvecklade min språkförmåga och att jag istället hade lärt mig allt genom att plugga glosor och grammatiska regler utantill. Tyvärr var det ingen som trodde mig! Om jag hade gått i dagens skola hade jag trots språkbegåvning sannolikt fått dåliga betyg i språk då dagens skola består av sociala aktiviteter och grupparbeten i en betydligt större utsträckning än 1980- och 1990-talens skola.
Var effektiv och slapp ångest
Studien fick även mig att tänka tillbaka på en grammatikkurs som jag en gång i tiden läste och som omfattade flera grupparbeten. Denna gång hade jag lyckats övertyga läraren om att låta mig göra gruppuppgifterna enskilt, men läraren påpekade samtidigt att jag skulle gå miste om väldigt mycket eftersom alla människor bäst lärde sig språk och grammatik genom social interaktion. Läraren var alltså mycket negativ till mitt önskemål men gick ändå med på det. I slutet av kursen hade vi en tenta, och jag fick det högsta betyget samtidigt som många av de kurskamrater jag skulle arbetat med fick underkänt. Jag undrar fortfarande varför det var så viktigt för min inlärning att jag skulle delta i grupparbeten. Jag lärde ju mig lärostoffet mycket snabbare och effektivare genom att göra uppgifterna enskilt, och jag slapp dessutom utbrändhet och ångest!
Har känt mig defekt
Jag hoppas verkligen att framtidens lärare börjar fokusera på att eleverna lär sig istället för hur de lär sig! Jag har ofta känt mig defekt eftersom jag i samhällets ögon lär mig på ”fel” sätt. Mina föräldrar har berättat för mig att alla grupparbeten och sociala lekar i klassrummet är ett modernt påhitt. På deras skoltid på 1950-talets Finland undervisade lärarna enbart med hjälp av behavioristiska lärometoder. Det här med ”learning by doing” och sociokulturell inlärning var inte alls aktuellt på deras tid. Därför önskar jag ofta att jag hade fått gå på 1950-talets skola!
”Some children with autism may develop language skills independently of the joint attention skills usually associated with language learning.”
Läs mer på sidan Language acquisition may work differently in people with autism på Université de Montréals webbsajt.
Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.
Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.
Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.
Boka en föreläsning med mig
Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.
Köp min bok
Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Gothia Kompetens.
Fråga mig om autism
Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.
Senaste svar på alla blogginlägg
Sant! Det är aldrig okej att behandla andra illa.
Håller med om att det är helt galet!
Håller helt med om att alla som ej kan arbeta borde få sjukersättning!
Alla är olika , själv kan autistiska vara elaka också , finns inga ursekter för att behandla andra illa.Arbetade ideellt…
De finns även människor med if som blivit utförsäkrade, bara för de varit ” duktiga ” på sin dagliga verksamhet.…
De handlar inte om ett beroende av bidrag, de handlar om att ge sjuka och funktionshindrade en bra tillvaro, har…
Du är inte ensam om att ogilla dem. Har också svårt att förstå att vissa med diagnoser kan rösta på…
Det stämmer att sådana särdrag även kan förekomma vid adhd!
Tack Cindy! 🙂 Ja, omgivningen kan verkligen göra problem av saker som inte är ett problem för mig.
Vad tråkigt att höra!
23 svar på ”Barn med autism lär sig språk på ett annat sätt”
Mina barn hade ett intressant sätt att lära sig prata. Eftersom de var mycket tidiga språkligt var det ingen i förskolan eller annan utomstående som uppmärksammade detta. De ville liksom kunna prata innan de faktiskt gjorde det. Ett tydligt exempel var när ena dottern var kanske åtta månader och såg en klementin och sa ”ke-me-ti”. Jag blev helt överväldigad och lycklig och frågade: ”Sa du klementin?” Då kneps den lilla munnen ihop och det fanns inte en chans att få henne att säga det ordet igen på många månader. När den andra dottern var ett par år brukade ett par tonåringar vara här hos oss. De frågade Signe om hon kunde säga ”hund” och hon sa nej. När de frågat ett par gånger ändrade de till ”Vad är det du inte kan säga?” och lurade henne på så sätt att säga ”Jag kan inte säga hont”. Undrar om denna perfektionism har med autism att göra?
”Undrar om denna perfektionism har med autism att göra?”
Paula har skrivit om Asperger och perfektionism innan. https://paulatilli.se/blogg/nar-en-person-med-asperger-begransas-av-sin-perfektionism/
Jag tror även att diagnoskriterierna i Aspergers syndrom (DSM-4) kan uppfattas som perfektionism av personer i omgivningen.
”(a) omfattande fixering vid ett eller flera stereotypa och begränsade intressen som är överdrivna eller onormala i intensitet och fokusering; eller ett eller flera stereotypa och begränsade intressen som är överdrivna i intensitet och snäva i sin natur men inte till innehåll eller fokusering;
(b) till synes tvångsmässig fixering vid specifika, oändamålsenliga rutiner eller ritualer;”
Vad intressant att hon eventuellt förstod att hon kunde säga fel och att ni kunde lura henne på det sättet! Svårt att säga om det har med autism att göra, men det kan mycket väl vara så! Jag vet att vissa autister inte pratat alls fram tills de varit 7-8 år och då plötsligt börjat prata i hela meningar. Det låter nästan som att de velat vara helt säkra på att de kunnat tala korrekt innan de velat säga något! Men samtidigt kan det såklart också handla om att vissa autister kanske har en annorlunda utveckling och lär sig en förmåga åt gången.
Intressant artikel.
Tänkte kommentera inlägget ”Alla autistiska elever behöver inte fler utmaningar” också, från 12 oktober 2023, men vet inte hur långt bakåt du läser/kan se nya kommentarer. Så jag gör det här istället:
”När jag som barn vågade yppa att jag inte mådde bra i skolan och fråga om jag fick stanna hemma frågade de vuxna mig om jag trodde att min mor- och farfar hade mått bra på 1940-talet när de hade krigat mot Sovjet.”
En tävling. Där den som har haft det värst i livet och lidit mest har vunnit. Det är alltså målet.
”Enligt Riise behöver elever kämpa och utsätta sig för utmaningar så att de inte lär sig att livet ska vara lätt.”
Vilket skitsnack. Hon kan lida själv då om hon tycker det är roligt – inte förvänta sig att andra ska göra det. Håller långt hellre med Galenskaparna och After Shave: ”Det ska va´ gött å´ leva, annars kan det kvitta.”
”Jag trodde inte att jag hade rätt att må dåligt i skolan när min farfar och morfar hade krigat. Jag hade dåligt samvete över att jag hade klagat. Jag håller med dig om att den här mentaliteten är mycket skadlig.
Faktum är att Finland är ett mycket hårt samhälle jämfört med det svenska. När jag berättat i svenska medieintervjuer (TV och tidningar) att jag tidigare hade aktivitetsersättning fick jag mest bara kärlek och förståelse från svenska tittare och läsare. Det har bara varit några ENSTAKA svenskar som kritiserat mig under alla mina år som offentlig person, och 95% av människor har gett mig beröm. När jag däremot berättade samma sak i finska medier fick jag mycket hat, även från finska autister. I Finland sågs jag som en parasit som hade levt på skattebetalarnas bekostnad under de år jag hade aktivitetsersättning. Istället borde jag ha fortsatt kämpa!”
Det är viktigt att komma ihåg att den här sortens människor inte alls vill en väl över huvud taget. Tvärtom är det deras egen avundsjuka och bitterhet som talar – de vill att alla ska lida lika mycket som de själva anser sig göra av att jobba, eller helst ännu mer. Vad folk med den människosynen, fördomarna och okunskapen säger och tycker kan man ignorera helt. Men det är nog svårare för autister, som kanske inte inser att felet kan ligga hos andra utan tar på sig allt själv.
Många kommenterar fortfarande blogginlägg som är typ 10 år gamla, och jag ser kommentarerna som nya kommentarer när jag loggar in på administrationspanelen. Jag tänker inte ens på vilket blogginlägg det är som kommenterats utan jag går igenom alla nya kommentarer. Så i fortsättningen vet du att du kan kommentera gamla blogginlägg även om de skulle vara 10 år gamla! Det blir också lättare för mina bloggläsare för de kan bli förvirrade om de ser en kommentar som inte handlar om blogginläggets ämne 🙂
Bra sagt att hon får lida själv om hon tycker att det är roligt! Av någon anledning verkar många tycka att det är helt okej om andra lider trots att dessa personer själva inte är ett dugg intresserade av att utsätta sig för utmaningar som får dem att må så dåligt att de riskerar att insjukna i psykisk ohälsa. Å andra sidan tror jag att många har svårt att förstå att andra faktiskt kan lida väldigt mycket av saker de själva inte skulle må dåligt av.
Jag håller med dig om att det finns mycket bitterhet i samhället! Jag förstår att den finska arbetsmoralen har varit viktigt för att bygga upp Finland efter andra världskriget, men samtidigt finns det faktiskt vissa människor som mår riktigt dåligt av att arbeta. Du har rätt i att vissa autister tyvärr inte förstår att felet ligger hos andra vilket är jättetråkigt.
Denna okunskap och fördomar finns på alla nivåer i samhället enligt min erfarenhet. Oförmågan att kunna sätta sig in i eller empatisera med någon annan än sig själv. Att tycka alla som inte är som en själv är konstiga och har fel. Och intelligens är inget man kan plugga in utan något man föds med. Människosyn likaså. Greta Thunberg är smartare än de allra flesta människor jag själv mött genom livet, trots sina unga år. Och då har det även handlat om folk på mycket höga poster och högutbildade statusjobb. Jag skulle t.o.m. säga att det är där man har funnit de största idioterna och svinen.
Ja, tyvärr finns det mycket okunskap! 🙁
Bra att veta att det går att kommentera äldre inlägg också på inlägget i fråga! 🙂 Haft så fullt upp med saker hela hösten att det är nu först jag börjar läsa ikapp.
Jag har ett blandat ursprung och alla släktingar har peppat mig att prata , ringa men då har jag snarare blivit låst i mitt tal. Vet inte vad felet är där, men ska jag klaga , konfrontera då blir jag stum , börjar gråta. Så undrar snarare om talet blir sämre när man blir gammal
Svårt att säga, men det kan också handla om mental utmattning!
Jag har tidigt kunnat tala, men tycker nu är jag är 55 år jag har ingen ork att prata, diskutera har jag aldrig gillat.
Minns om nån rättade mig som barn blev jag ledsen.
Jag har också blivit tröttare med åren. Jag gillade faktiskt långa diskussioner ibland när jag var yngre men har förändrats.
Så intressant! Stämmer ju verkligen på mig också!! Jag pluggade glosor och grammatik helt själv och hatade när man skulle prata med andra i klassen, haha! Sorgligt också att lärarna gärna betygsätter ett beteende istället för att se elevens kunskaper! Jag fick ju sämre betyg i vissa ämnen pga att jag inte tog tillräckligt med plats socialt! Och då hade jag ändå skrivit bra på proven!! Och i ett ämne höll jag på att få helt underkänt pga att jag inte räckte upp handen. Jag tror dock att det finns mer kunskap nu och man är mer förstående för olikheter, i alla fall för barn. Kanske dock är lika tufft som förr när man börjar plugga på typ universitetet 🤔
Jag fick också sänkta betyg eftersom jag inte var tillräckligt aktiv i grupparbeten och inte räckte upp handen tillräckligt ofta. Men samtidigt vet jag att det inte bara är autister som fått sänkta betyg p.g.a. funktionsnedsättning utan även elever med t.ex. dyslexi. Dessa elever har mycket väl kunnat svaren muntligt men har haft svårt att skriva! Betygen säger nog inte så mycket om elevens kunskaper ärligt talat.
Jag vet faktiskt inte om skolor har större förståelse för autism idag. Kanske lite på vissa skolor, men det beror på läraren och skolan. Okunskapen är dock fortfarande anmärkningsvärt stor! Jag träffade nyligen en tjej som tog studenten för typ 5 år sedan, och hon hade blivit mycket dåligt behandlad i skolan p.g.a. dyslexi och lärarna hade t.o.m. förnekat dyslexin helt. Hon hade inte fått något stöd alls!
Träffade också en mamma vars tonåriga dotter hade fått underkänt i gympan eftersom hon inte hade vågat dansa framför klasskamraterna! De hade nämligen haft i uppgift att planera en dans med passande koreografi och sedan uppträda framför resten av klassen. Och i detta fall hade tjejen t.o.m. haft en autismdiagnos på papper! Detta hade hänt för typ 2 år sedan. Jag ger som sagt inte så mycket för betyg faktiskt! Denna tjej hade ju kunnat vara hur motiverad som helst men kunde ändå inte bli godkänd eftersom hon inte vågade dansa framför andra elever.
Min son med autism väntade och väntade tills han plötsligt reste sig upp och gick! Han övade alltså ingenting, ramlade aldrig för att han inte försökte. Jag tror det var för att han väntade med att resa sig tills han var säker på att kunna gå.
Jag tycker att det talar för att din sons förmåga att gå snarare berodde på hjärnans utveckling än på träning.
Intressant! Det är inte alls ovanligt att barn med autism utvecklas på ett annat sätt än neurotypiska barn.
Intressant, min autistiska dotter pratar engelska flytande och blandar inte språken så mycket längre. Men när hon var yngre ca 9-12 pratade hon engelska så fort det handlade om känslor eller något som hon tyckte var svårt att prata om (framför allt skolan, ofrivillig skolfrånvaro). Jag har alltid uppfattat det som ett sätt att hålla det jobbiga ifrån sig själv.
Du kan absolut ha rätt i att din dotter kan vilja hålla det jobbiga ifrån sig. Jag har också träffat personer som föredrar att prata om känslor på engelska, och alla de har inte ens autism. Det är såklart omöjligt att säga vad det beror på, men det är ett intressant fenomen!
Mitt barnbarn jollrade aldrig i princip, när hen var 1,5 pratade hen hela meningar, vid 2 år talade hen rent, hen kunde läsa före hen började skolan och de har sagt hen hade fått hoppa över en klass om de inte hade varit för de sociala.De känns som många gånger de är där alla svårigheter ställer till de
Många autister kan nog känna igen sig i det du beskriver! Det är ofta just det sociala som ställer till det för många av oss.
Min son som har autism lär sig allt från internet. Språk, komlex matte, mm. Min dotter, som inte har någon diagnos har skaffat vänner till vänner som pratar spanska och lär sig av interaktionen.. Så det finns absolut en skillnad.
Jag håller med! Digitala verktyg och internet är ofta fantastiska redskap för autister!