Om pedagogiska läroteorier, del 1

Professorn Roger Säljö redogör för olika pedagogiska läroteorier i sin antologi Lärande, skola, bildning. Eftersom många lärare misslyckas i sina försök att undervisa elever med Aspergers syndrom och autism och jag själv har egna erfarenheter av misslyckad skolgång, tänkte jag redogöra de vanligaste läroteorierna i mina kommande blogginlägg och dela med mig av mina egna tankar om de lärteorier som Säljö tar upp. Först i tur står behaviorism.

Behaviorism

Behaviorismen skulle kunna kallas för den gammaldagsa lärmetoden med tydliga och uttalade läromål. Läraren ska vara aktiv och eleverna passiva och ”lyda”. Förr i tidens katederundervisning kan härledas till den behavioristiska teorin. Eleverna förväntas oftast visa att de uppnått de angivna läromålen genom att skriva ett slutprov.

Alla barn anses ha samma förutsättningar

I behaviorismen läggs fokuset på stimuli. Vi människor anses reagera instinktivt på stimuli som kommer från vår omvärld. Med hjälp av dessa stimuli anser man kunna styra elevernas beteende och lärande mot önskad riktning. Vi människor tros vara nästintill viljelösa varelser som kan betingas att lära oss nya saker och bete oss på önskat sätt. Individuella skillnader tas inte hänsyn till utan alla elever anses ha samma möjligheter till inlärning.

Bestärkningsprincipen

Något som är väldigt typiskt för behaviorismen är bestärkningsprincipen, det vill säga att man ger eleven positiv bestärkning i syfte att främja dennes inlärning. Ett exempel på detta är förr i tidens programmerade läromedel där eleven ska svara på en fråga och få bekräftelse ifall svaret är rätt (=positiv bestärkning) alternativt repetera och försöka igen ifall svaret skulle vara fel. Sådana apparater kommer jag ihåg från min skoltid men vet inte om de finns kvar idag!

En populär läroteori förr

Mina föräldrar är födda på 40 och 50-talen, och på deras tid hade behaviorismen starkt inflytande. Själv började jag skolan på 80-talet när den kognitivistiska teorin hade börjat ta över (mer om kognitivism i mitt nästa blogginlägg) men behaviorismen var också en populär lärteori som förespråkades av många.

Det stora problemet

Jag behöver knappast nämna vad jag tycker om att betinga ett autistiskt barn till ett visst beteende med hjälp av positiv bestärkning. Min lågstadielärare som tvingade mig att spela bollspel med mina klasskamrater (eftersom hon inte ville att jag skulle spendera rasterna ensam även om jag hade förklarat att jag ville det) utgick från det behavioristiska perspektivet. När jag gjorde som hon önskade berömde hon mig trots att allt hade skett mot min vilja.

Texten fortsätter under rutan.

Följ min blogg via Facebook eller mejl (nyhetsbrev).

Kan förstöra mycket för autistiska barn

Det stora felet jag ser i behaviorismen är att man utgår ifrån att alla barn fungerar likadant, och eftersom jag betedde mig annorlunda behövde läraren få mig att bete mig neurotypiskt med hjälp av positiv bestärkning. Det föll aldrig in henne att det finns barn med annorlunda behov för det går ju totalt emot den behavioristiska teorin! Därför tror jag att behaviorismen kan förstöra väldigt mycket för elever med Aspergers syndrom och autism.

Inget ont som för något gott med sig

Dock ser jag konstigt nog vissa positiva aspekter i behaviorismen. Nu passar det iofs mig inte alls att lära mig i sociala sammanhang utan jag behöver studera på distans, men om jag väl ska tvingas in i ett klassrum passar det mig bäst att läraren är aktiv och jag som elev passiv. Jag gillar inte grupparbeten och -diskussioner och jag hatar också de flesta praktiska uppgifter. Däremot gillar jag att jag får skriva ett prov efter varje avslutad kurs.

Gillar struktur

En annan positiv aspekt som jag ser i teorin är att allt blir strukturerat. Jag vet precis vad jag förväntas kunna efter en avslutad kurs och uppskattar det faktum att det finns tydliga rätt och fel. Om man däremot som elev ska komma till det rätta svaret själv och det inte finns tydliga rätt och fel blir allt alldeles för flummigt för mig. De tydliga instruktionerna och de tysta klassrummen där bara läraren pratar är nog något som uppskattas av många autistiska barn!

Jag vore tacksam om mina läsare hjälpte mig att informera om autism och ADHD genom att dela det här inlägget på exv. Facebook:

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Jag kommer inte publicera kommentarer som innehåller personangrepp, hat, hot e.t.c.

Man kan boka mig för en föreläsning, fråga mig om autism, följa min blogg och låna mina böcker.

Dela på Facebook, Twitter eller LinkedIn