Kategorier
Stöd och insatser

Autismvänlig eller autistförvaring?

”Välkommen. Vi tar emot personer med autism och andra autismliknande tillstånd. Vi som arbetar här har alla relevant utbildning och flerårig erfarenhet av autism. Vi erbjuder pedagogiska insatser.”

Låter det betryggande?

Hur många av oss har läst en text likt ovan? Ganska många misstänker jag med tanke på att du som läser min blogg förmodligen själv har autism eller av någon annan anledning brinner för ämnet. Skulle du känna dig trygg efter att ha ovanstående text då? Nja, det beror nog på. Är du nydiagnosticerad med autism alternativt en förälder till ett nydiagnosticerat barn är det möjligt att du skulle känna dig ganska trygg då du förmodligen söker ett ställe där autismspecifik kompetens finns. Var det däremot länge sen du eller ditt barn fick diagnosen har du troligen mer på fötterna och är inte lika lättlurad. Du har förmodligen lärt dig av erfarenhet att långt ifrån alla ställen som tar emot autister är autismvänliga.

På mina föreläsningar har jag stött på minst två olika typer av ställen som tar emot personer med autism:

1. Ställen där autism ses som en icke önskvärd egenskap

På dessa typer av ställen får autister göra diverse övningar för att lära sig att bete sig så neurotypiskt som möjligt. Man tränar på att exponeras för stressiga miljöer i syfte att vänja autister att ta hantera sinnesintryck trots att många alltid upplevt att det är obehagligt att vistas i sådana miljöer. Personalen kräver att autister ska ringa telefonsamtal istället för att SMS:a eller mejla så att de får övning i att kommunicera via telefon. När man beträder lokalen står det en stor lapp vid entrén med texten: ”Glöm inte att säga hej till alla när du kommer in och hejdå när du går.” Kepsen ska naturligtvis av så fort man befinner sig inomhus och nej, regeln är inte förhandlingsbar.

2. Ställen där autism ses som en individuell egenskap

Vilket innebär att personalen ger autisterna stöd med det de behöver, erbjuder dem möjlighet att få slippa sociala aktiviteter ifall de inte vill delta, man får ta med sig egen mat om man vill och har möjlighet att välja bort att kommunicera med pedagogerna via telefon ifall man föredrar mejl eller SMS. Det är helt okej att bära keps inomhus och man måste inte hälsa om man tycker att det är tröttsamt. Det viktigaste är att man är trevlig mot alla och inte stör någon. De pedagogiska insatserna består av att deltagarna får stöd i att lära sig att acceptera sig själva som de är och uppmuntras att fokusera på sina styrkor.

Vill kunna vara nöjd med mig själv

Själv hade jag aldrig aldrig kunnat må bra av att vistas på ett ställe tillhörande den första kategorin. Dessa typer av ställen ser jag inte som ett dugg autismanpassade utan endast som förvaringsställen för autister. Jag vill kunna vara nöjd med mig själv, inte sträva efter att till att bli någon annan. Visst, jag har genom åren behövt öva på vissa saker så som hur jag ska säga ifrån till människor som försöker förändra mig och inte accepterar min autism, men det har varit för min egen skull. Vill jag lära mig nya färdigheter ska allt ske på mina villkor, inte på andras. Hur skulle jag annars kunna utveckla en sund självkänsla?

Klicka här för att kommentera eller fråga om det här inlägget!

Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga om ett helt annat ämne. Ni hittar tidigare läsarfrågor här.

Jag kommer inte publicera kommentarer/frågor som innehåller personangrepp, hat, hot e.t.c.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig på min hemsida.

Mina böcker

Mina böcker På ett annat sätt och Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att låna på biblioteken i bland annat Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala, Västerås, Örebro, Linköping, Helsingborg, Norrköping, Jönköping, Umeå, Lund, Borås, Huddinge och Eskilstuna.

12 svar på ”Autismvänlig eller autistförvaring?”

Word! Tyvärr väldigt vanligt med kategorin 1 åtminstone i Finland. Vilket är anledningen till att jag numera undviker all sk. ”vård” och ”stöd” som bara på något sätt går att undvika. I Finland handlar tyvärr allt om att autisten ska lära sig låtsas neurotypiker och dölja alla sina svårigheter, dvs. lida i tysthet.

Jag måste hålla med om att Finland är ännu värre än Sverige! Hade jag inte haft erfarenheter av Finland hade jag trott att vi har det dåligt i Sverige, men nu vet jag att man kan ha det ännu värre! Det är nämligen stor skillnad mellan Finland och Sverige. Tyvärr har vi massor av ställen tillhörande kategori 1 även i Sverige men långt ifrån alla (har sett det på mina föreläsningar). I Finland duger jag sällan som föreläsare eftersom jag har egen diagnos medan jag blir uppskattad som föreläsare i Sverige precis av samma anledning. Det säger väldigt mycket!

Svara

Inte konstigt att den psykiska ohälsan bland autister är så utbredd när många hanteras som du beskriver i första exemplet. Av många verksamheter som ska hjälpa till psykisk hälsa dessutom.

Förresten, verksamheter som jobbar som i första exemplet borde anmälas till t ex DO, diskrimineringsombudsmannen.

Om tillräckligt många anmäler så ökar förhoppningsvis chansen till att frågan om hur autister bemöts och behandlas i olika verksamheter får större uppmärksamhet.

Sant! Det är alltid en mycket bra idé att anmäla till DO eftersom det inte kostar något. Däremot måste jag erkänna att jag inte riktigt alltid har koll på vad som klassas som diskriminering i lagens mening. Jag vet med säkerhet att en person med funktionsnedsättning inte får diskrimineras på arbetsmarknaden och skolor samt andra utbildningsanstalter och att bristande tillgänglighet också utgör diskriminering. Samtidigt vet jag inte på vilka andra forum diskrimineringslagen kan tillämpas och skulle vilja lära mig mer. Klassas det som bristande tillgänglighet om boendestödjare/LSS-boenden/dagliga verksamheter inte accepterar sina autistiska klienter som de är och utsätter dem för t.ex. ofrivillig social exponering? Jag misstänker starkt att diskrimineringslagen inte kan tillämpas i dessa typer av sammanhang, men jag vågar inte uttala mig!

Svara

Jag är inte heller 100 % säker. Men detta låter lovande:

https://www.do.se/om-do/vad-gor-do/

Det står t ex:

”Det gör vi genom att till exempel påverka, vägleda och driva på arbetsgivare, myndigheter, kommuner och andra aktörer.”

”Vi bedömer att risken för diskriminering är stor inom arbetslivet, bostadsområdet och socialtjänsten.”

Kanske kan DO vara en väg av flera?

Gissar att det är svårt att som enskild få IVO att utreda men kommer fler till skott och anmäler så kan det kanske på sikt öka möjligheterna till att inte minst bemötande och kunskap hos personal uppmärksammas och ses över.

Eller så är vi diskriminerade även av DO?
Socialtjänsten har de som ett fokus men enbart barn, unga och familjer läser jag vidare..

Ja, det kan faktiskt vara så att diskriminering hos socialtjänsten syftar på annat i sammanhanget, t.ex. att ett barn med funktionsnedsättning far illa i hemmet men att socialtjänsten inte har reagerat. Jag vet inte, det är bara min gissning! Med detta sagt håller jag med om att det definitivt lönar sig att anmäla! Brister ska alltid uppmärksammas!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.