Autism och myten om avsaknad av empati

Det finns en myt om att vi med Aspergers syndrom eller autism inte kan känna empati. Det finns människor som hänvisar till att empati och sympati är olika saker och att vi autister visst klarar av att känna sympati, dvs medkänsla, trots att vi inte alltid förstår hur andra människor känner sig. Därför menar många att man inte kan påstå att en svag Theory of Mind har något med egoism att göra och att en person med autism inte skulle bry sig om andra människor.

Olika typer av theory of mind

Professorn Zahavi som har forskat om empati hänvisar till två olika paradigm: theory-theory of mind och simulation theory of mind. Det förstnämnda innebär att man använder sitt intellekt när man försöker sätta sig in i andra människors situation och det sistnämnda att man tänker med känslorna när man försöker förstå andra människor. ”Teoristerna” menar med andra ord att empati innebär att förstå andra människor logiskt medan ”simulisterna” menar att empati förutsätter att man lever sig in i andras känslor på ett känslomässigt plan.

Autism innebär ett annorlundaskap

Själv har jag egen teori. Såväl forskare som vi autister är som bekant överens om att autism innebär att man upplever saker på ett helt annat sätt än genomsnittsmänniskan. Samtidigt som alla människor är unika, är vi autister ännu mer unika och vårt sätt att uppleva världen skiljer sig avsevärt från normen. Eftersom detta är ett faktum, hur skulle vi kunna tillämpa simulation theory of mind? För att förstå andra människor känslomässigt och leva sig in i deras känslor krävs förmodligen att man fungerar känslomässigt ungefär som de vilket vi inte gör.

Sonja är corona-isolerad

Jag kan nu ta upp ett exempel om ett fall som väcker medkänsla hos många: 95-åriga Sonja som varit corona-isolerad i sitt rum på äldreboendet i 45 dagar. Hon kallar isoleringen för ofrivilligt fångenskap i och med att de enda sociala kontakter hon har är de ytterst korta stunder då hon mottar matleveranser. Främmande människor har hyst så pass stor medkänsla för henne att hon har fått vykort och blommor från okända människor!

Handlar nog om simulation theory of mind

Nu vet jag inte hur dessa vykortsskickare känner inför Sonja, men jag misstänker starkt att det handlar om simulation theory of mind. Förmodligen tycker de själva att det är fruktansvärt tråkigt och deprimerande att vara isolerad och ensam och de kanske själva har mått väldigt, väldigt dåligt av det psykiskt. När de läser om Sonja känner de starkt för henne för de vet ju hur ledsna de själva varit om de varit i samma sits som hon. Nu har jag ingen aning om det är så, men det är min gissning.

Förstår henne logiskt

Själv är jag totalt oförmögen att tillämpa simulation theory of mind i Sonjas fall eftersom jag själv tycker att det är skönt att vara i corona-karantän. Jag upplever det som rogivande och jag behöver inte andra människors sällskap för att må bra. Jag har ju mina specialintressen! Därför kan jag inte förstå Sonja känslomässigt, men däremot förstår jag henne logiskt. Jag tycker genuint att det är tråkigt att hon mår dåligt för jag vet logiskt hur nedbrytande det är att vara ledsen.

Tänker med känslorna i andra situationer

Sedan finns det situationer där jag verkligen tillämpar simulation theory of mind. Jag har hemska minnen av min barndom då läraren tvingade mig att spela ett bollspel med mina klasskamrater på rasterna trots att jag hade velat spendera rasterna för mig själv vilket var riktigt jobbigt! Därför känner jag enormt starkt för människor som mår dåligt av att tvingas utsätta sig för sociala sammanhang mot sin vilja. Eftersom jag har egna erfarenheter av att må psykiskt dåligt av påtvingad social delaktighet tänker jag väldigt känslomässigt här.

Var inte jättefarligt för mig

Sedan kan man också se det tvärtom: andra människor utgår ifrån sig själva när de försöker förstå mig. När min exman under vårt äktenskap skulle åka till sitt hemland i sex månader tyckte många synd om mig och visade känslomässigt stöd. Men jag kände att det inte alls var så jättefarligt att han åkte för jag har ju mina specialintressen! Däremot har inte andra människor alls visat mig lika mycket medkänsla i för mig riktigt jobbiga situationer som när jag t.ex. har tvingats in i sociala sammanhang mot min vilja!

Förstår inte mig fullt ut

Anledningen till att andra människor bara viftar bort mina känslor när jag beklagar mig för att sociala tvång får mig att må dåligt är att de förmodligen endast kan förstå mig med hjälp av theory-theory of mind, inte med simulation theory of mind. Även om de klarar av att förstå logiskt att det var jobbigt för mig att bli tvingad att leka med mina klasskamrater på rasterna, kan de inte förstå känslomässigt hur otroligt negativt jag påverkats av detta och hur otroligt dåligt jag mått av alla sociala krav. Därför förstår de mig aldrig fullt ut.

Andra har lika svårt för att förstå mig

Jag vågar påstå att det inte är bristande empati som är orsaken till att jag endast kan förstå Sonja logiskt och inte känslomässigt! Att autism innebär en bristande empatiförmåga är en total myt om man frågar mig. Anledningen till att jag inte alltid klarar av att relatera till andra människor känslomässigt är att mitt känsloliv är otroligt olikt deras. Sedan får man inte glömma bort i sammanhanget att andra människor brukar ha minst lika svårt för att förstå mitt känsloliv som jag har att förstå deras!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.