Autism och bokstavlig tolkning

Det är inte ovanligt att vi med autism kommunicerar annorlunda, tänker bokstavligt och förstår språket annorlunda än vad neurotypiker gör, men ju äldre vi blir desto mer livserfarenhet får vi. Därför kan det vara lättare för äldre autister att tolka det neurotypiska kommunikationssättet än vad det är för barn, tonåringar och unga vuxna med autism. Jag har själv märkt att jag i takt med stigande ålder fått lättare att tolka andra människor, men samtidigt är denna tolkningsförmåga inte alltid automatiserad hos mig. Det kan fortfarande ta tid för mig att förstå vad andra människor menar. Särskilt när jag är trött och stressad har jag en tendens att missförstå andra människor.

Har med mig egna matlådor

Nyligen var jag på en föreläsningsresa och sov ett par nätter på ett mycket litet hotell. Hotellet fungerade egentligen som byns restaurang då det med tanke på ortens storlek inte alltid hade gäster. Men jag bokade ett rum på detta hotell och fick veta att hotellet och restaurangen skulle stänga vid 17-tiden. Därför hade personalen informerat mig i förväg om att jag inte skulle kunna köpa middag på hotellet. Men det var inga problem: jag har nämligen inget emot att ha med mig egna matlådor i en kylväska när jag reser. Hemlagad mat är ju betydligt nyttigare än restaurangmat!

Förstod inte vad hon hade menat

När jag anlände till hotellet nämnde jag för receptionisten att jag hade med mig egen matlåda, och hon erbjöd mig att äta maten på hotellets restaurangdel på kvällen. Jag skulle vara ensam på hotellet då alla anställda skulle gå hem efter 17, men jag fick ändå sitta på restaurangen om jag ville det, fick jag veta. Hon visade mig var jag skulle hitta servetter, bestick, tallrikar och kryddor vid behov. Och när jag var klar skulle det vara snällt om jag kunde ställa min disk på diskvagnen, sade hon. Jag förstod inte riktigt vad hon menade med den sista meningen, men jag kanske hade hört fel, tänkte jag. Och det var ju snällt att jag fick sitta på restaurangen när den var stängd.

Förstod inte varför

När kvällen kom satte jag mig på restaurangen. Eftersom jag hade med mig egen matlåda och egna bestick behövde jag inte använda hotellets porslin. När jag hade ätit klart och skulle gå upp till rummet såg jag följande lapp på diskvagnen: ”Vänligen ställ din disk här”. Då kom jag plötsligt ihåg vad receptionisten hade sagt. Hon hade ju också uppmanat mig att lämna min disk på diskvagnen! Nu visste jag att jag inte hade hört fel utan hon hade faktiskt sagt så. Men varför? Jag ville ogärna ställa min matlåda och mina bestick på diskvagnen eftersom jag inte litade på att hotellanställda skulle hålla isär mina saker från hotellets. Och jag ville jättegärna behålla min matlåda!

Texten fortsätter under annonsen.

ANNONS

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.

Kändes inte bra

Eftersom jag ogillar att bryta mot regler ställde jag motvilligt min matlåda och mina bestick på diskvagnen, men det kändes inte bra. Jag gick upp till mitt rum och började fundera. Varför var det så viktigt för receptionisten att jag skulle ställa min disk på diskvagnen? Vad hade hon att göra med min matlåda och mina egna bestick som jag hade tagit med mig hemifrån? Det gick inte ihop för mig, och det kändes fräckt att hotellet lade sig i vad jag gjorde med mina privata ägodelar. Vad skulle hotellets nästa uppmaning vara? Att jag skulle ställa mina privata kläder inklusive underkläder i foajén istället för att förvara dem i mitt rum?

Skyndade mig till restaurangen

Efter ett par timmar gick det plötsligt upp ett ljus för mig: jag hade tolkat henne bokstavligt! Hon hade givetvis menat att om jag skulle låna tallrikar och bestick från hotellet så skulle jag ställa hotellets disk där, inte min egen. Hotellet var givetvis inte intresserat av vad jag gjorde med min matlåda och mina egna bestick utan de anställda ville bara att jag skulle ställa hotellets disk på diskvagnen så att de skulle slippa plocka undan efter mig morgonen efter. Jag skyndade mig ner till restaurangen för att hämta min matlåda och mina bestick. Eftersom hotellet tack och lov var tomt låg de kvar.

Informationen var otydlig

Om jag hade varit yngre hade jag kanske inte förstått receptionisten alls utan bara lämnat matlådan på diskvagnen och gått och lagt mig. På den tiden hade jag inte lika mycket livserfarenhet kring hur neurotypiker kommunicerade. Nu är jag är äldre hade jag kanske i normala fall kunnat förstå snabbare vad hotellreceptionisten hade menat, men nu hade jag varit på resande fot i ett par dagar och hade sovit dåligt. Därför fungerade inte min hjärna optimalt. Dock tycker jag fortfarande att receptionisten hade uttryckt sig märkligt och att lappen var otydlig. I min värld kan inte porslinet som jag har lånat från hotellet kallas för min disk!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.