Autism enligt den medicinska modellen

Visst har du ibland tänkt på att olika människor bemöter oss med autism och andra funktionsnedsättningar på olika sätt och har helt olika åsikter kring hur man borde se på diagnoser och funktionsnedsättningar? Det beror på att det finns olika paradigm kring synen på funktionsnedsättning!

Ses som en defekt

Några vanliga synsätt på funktionsnedsättning inkluderar den medicinska modellen, den sociala modellen och den miljörelativa modellen. Den medicinska modellen omfattar synsättet att en funktionsnedsättning är en defekt och en brist hos individen, förespråkarna av den sociala modellen hävdar att det är strukturellt förtryck som skapar funktionsnedsättningar och enligt den miljörelativa modellen uppstår ett funktionshinder i samspel med omgivningen. Dagens blogginlägg kommer att fokusera på den medicinska modellen, och nästa vecka kommer jag fokusera på de andra modellerna!

Var det rådande synsättet

Den medicinska modellen på funktionsnedsättning går alltså ut på idén att det är den funktionsnedsatte individen som är i behov av korrigering. Detta eftersom avsaknad av en funktionsnedsättning anses vara normaltillståndet och idealet, och en funktionsnedsättning ses alltid som en defekt och en personlig tragedi. Den medicinska modellen var det rådande perspektivet i Sverige fram till 1960- och 1970-talen och ansågs i princip vara det enda rätta. Personer med funktionsnedsättning ansågs hjälpas bäst med institutionsplaceringar och andra liknande särlösningar vilket ofta resulterade i en komplett isolering från det övriga samhället.

Empowerment tillämpas inte

Typiskt för den medicinska modellen är hög tilltro till den medicinska och professionella kompetensen: yrkesverksamma anses veta bäst vad som funkar och inte funkar för oss med funktionsnedsättning. Empowerment tillämpas alltså inte! Viktigt att känna till är dock att anhängarna av den medicinska modellen inte måste vara onda: de kan uppriktigt tro att träning, behandling och liknande korrigerande åtgärder alltid gynnar individen med funktionsnedsättning! Och förr i tiden trodde många på allvar att institutioner inte bara var för samhällets utan även för individens bästa. Man visste helt enkelt inte bättre.

Det neurotypiska anses vara normen

När du läser om den medicinska modellen kommer du säkert att tänka på personer med liknande idéer som du har stött på. En anhängare av modellen anser exempelvis att begrepp som ”autist” och ”autistisk” inte bör användas eftersom det är stigmatiserande och skadligt att se autism som en identitet. En funktionsnedsättning kan ju enligt synsättet aldrig vara något positivt! Dessutom tycker en anhängare av modellen att det neurotypiska är det ”normala”. Påtvingad självständighetsträning, det vill säga att förmå alla autister att träna på att klara av sin vardag självständigt utan boendestödjarens hjälp, anses vara bra! Målet är ju att göra oss så neurotypiska som möjligt.

Texten fortsätter under annonsen.

ANNONS

Märker det tydligt i Finland

Själv har jag träffat massor av människor med idéer som överensstämmer med den medicinska modellen, dock i ännu större utsträckning i Finland än i Sverige! Jag märker skillnaden tydligt när jag föreläser: i Sverige anses det vara en fördel i sammanhanget att jag själv har autism medan i Finland ses det ofta som en nackdel: när jag har marknadsfört mina föreläsningar i Finland har jag fått till svar från många aktörer att de visserligen skulle behöva en föreläsning om autism men att de skulle behöva en föreläsare som verkligen har kunskap, exempelvis en neuropsykiatrisk coach (en vanlig yrkesgrupp i Finland som stödjer npf:are). Jag anses inte besitta ”äkta” kunskap eftersom jag ”bara” har egen diagnos!

Deltog i en autismkonferens

En gång föreläste jag om autism på en stor autismkonferens. På konferensen föreläste massor av forskare men även yrkesverksamma med mångårig erfarenhet av att stötta personer med autism. Deltagarna fick välja vilka föreläsningar de ville lyssna på. Där stötte jag på två finnar, och de visste vem jag var eftersom de hade sett mig i TV! Jag småpratade med finnarna en stund.

Ett typiskt uttalande

När jag frågade finnarna om de skulle lyssna på min föreläsning svarade de att de gärna skulle gjort det annars, men eftersom konferensen bara skulle vara 3 dagar behövde de hinna få så mycket kunskap om autism som möjligt på kort tid. Därför behövde de prioritera forskarnas och andra yrkesverksammas föreläsningar och välja bort min. De stöttade nämligen autister på sitt jobb, och de behövde lära sig hur de skulle kunna stötta de autistiska klienterna på bästa sätt. Och ett inifrånperspektiv skulle inte kunna hjälpa dem i sammanhanget, ansåg de. Ett typiskt uttalande från en anhängare av den medicinska modellen!

Kan vara farligt för oss autister

Det är viktigt att vi autister lär oss att identifiera populära resonemang som används i den medicinska modellen så att vi lär oss att ifrågasätta modellen och förstår att vi måste lyssna på oss själva och lära oss att acceptera oss själva som vi är. Det kan bli farligt när vi stöter på yrkesverksamma som viftar bort våra upplevelser, känslor och åsikter. Det riskerar att resultera i att vi tappar vår självkänsla och slutar lyssna på oss själva! Vi måste hålla i minnet att det även finns andra modeller på funktionsnedsättning vilket jag alltså kommer att beröra i mitt nästa blogginlägg.

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.