Kategorier
Asperger och kommunikation

Att hålla det man sagt

Efter min föreläsning i fredags fick jag en intressant fråga från en åhörare i publiken om bokstavlighet. Han berättade att han kommit i kontakt med Asperger-personer som varit arga på honom när han kommit efter 17 minuter trots att han sagt till dem att han skulle komma efter en kvart.  Han har själv alltid tyckt sig hålla tiden men detta har dessa Asperger-personer inte hållit med om. En kvart är ju 15 minuter och ingenting annat, har han då blivit informativt tillrättavisad om. Och han undrade om jag också tänkte likadant.

Historien fick mig att le för mig själv. Jag är nämligen själv bokstavlig och har ofta irriterat mig på människor som inte ursäktat sig när de inte hållit vad de sagt. Tidigare har jag skrivit om Asperger och bokstavlighet här. När jag var yngre, kunde jag irritera mig mycket på människor som dök upp en minut över tre trots att vi bestämt att ses utanför Åhléns City klockan tre. Tunnelbanan gick ju oftast var tioende minut, och jag hade två tunnelbanetåg att välja mellan: den första skulle komma fram till T-Centralen klockan 14:50 och nästa exakt 15:00.

I min värld var det självklart att jag alltid av respekt till min väninna tog den som skulle komma fram 14:50, det skulle ju ta MINST två minuter att gå uppför rulltrapporna från tunnelbaneperrongen, och tänk om tunnelbanan skulle fastna i en tunnel? Jag ville ju inte låta någon vänta på mig i onödan för tid är pengar enligt mig. När det sedan visade sig att min väninna dök upp 15:04, blev jag irriterad för om jag vetat om detta i förväg, hade jag ju kunnat ta nästa tunnelbana och göra något vettigare under dessa 10 minuter. För mig handlade det här med tiden om respekt till sina medmänniskor och ingenting annat!

tre

Jag har senare fått förklarat för mig att klockan tre på NT-språket inte betyder exakt klockan tre, utan ungefär klockan tre. Och därför är det alltså okej att dyka upp några minuter över. När jag fick begreppet översatt till mitt bokstavliga Asperger-språk, utvecklade jag plötsligt en mycket större tolerans för människor som inte höll tider. Då förstod jag att deras sätt inte handlade om orespekt utan helt enkelt om ett annorlunda sätt att uttrycka sig. Men i ärlighetens namn tycker jag fortfarande det är lite konstigt för tydligen gäller inte denna några-minuters regel i alla situationer. Jag har nämligen fått förklarat för mig att om jag har bokat tid hos läkare, arbetsintervju eller en föreläsning klockan tre, måste jag vara på plats senast klockan tre och inte några minuter över. När jag frågat om anledningen, har jag fått till svar att det handlar om respekt.

Ibland är det svårt för mig att förstå varför jag inte respekterar publiken på mina föreläsningar om jag dyker upp försenad på min föreläsning, men dyker jag däremot upp försenad när jag ska träffa en väninna, respekterar jag henne ändå! 

Men på något sätt har jag lärt mig att acceptera att det är så, och därför skäller jag inte ut någon som kommer efter 17 minuter trots att han sagt att han kommer efter en kvart. Numera översätter jag alltid i förväg för mig själv i mitt huvud att klockan tre egentligen kan betyda vad som helst mellan tre och halv fyra beroende på vem man gör planerna med, och när jag från början har den inställningen, är det lugnt. Jag har dessutom insett att jag i många situationer måste inrätta mig efter andra människors tankesätt om jag vill undvika onödiga konflikter, vilket jag vill. Men det är inte alltid så lätt 😉

7 svar på ”Att hålla det man sagt”

Kanske beror skillnaden mellan en träff mellan vänner och en föreläsning på att någon har betalt för föreläsningen.

Jag tror att du har helt rätt! 🙂 Men å andra sidan betalar ingen för arbetsintervjuer och då krävs det att man ska vara i tid. Haha, vad jag önskar att samma regel gällde för alla situationer, tycker att livet skulle vara mycket lättare då! 🙂

Svara

PS. Iofs så handlar ju arbetsintervjuer om att man vill ha ett arbete, och då kommer ju arbetsgivaren betala för tiden man arbetar för. Så från den synvinkeln är kanske föreläsningar och arbetsintervjuer samma sak. Så jag förstår lite att människor kanske tänker att det är viktigt att hålla tider då, men ändå tycker jag att det skulle var enklast om alla människor alltid höll tiderna 🙂

Svara

Ja, det tycker jag också, men tyvärr fungerar människovärlden inte så enkelt. 🙂 Jag kommer alltid tidigare än lovat, så är jag vanligen den som väntar. Men jag brukar ta en bok med mig, så slösar jag inte min tid 🙂

Det här med en bok har jag också börjat köra! Och sen har jag märkt att det är bra för mig att träffas på en plats där man kan sitta ner och vänta, speciellt om personen brukar komma lite sent för jag hatar nämligen att stå upp. För mig är tunnelbaneperronger bra platser att träffas på speciellt på vintrarna, då slipper jag frysa. Om jag sitter ner på en bänk och läser, märker jag inte alltid ens hur tiden går 🙂

Svara

Har läst ditt inlägg och jag själv kan störa mig på folk som inte håller en avtalad tid tex kl16:00, jag ser det som att man inte respekterar den andre. Har man kommit överens om en tid när man ska träffas är det ju upp till var och en att planera så att man hinner, lika självklart som att om jag ser att jag inte kommer att hinna, så slänger jag iväg ett sms och säger att jag blir någon minut försen.
Sedan är det ju så att säger man inte en exakt tid, utan att man kanske kommer överens att träffas ”snett efter” kl 16:00 får den som är i tid ställa in sig på att det kan ta några minuter…..sedan vad några minuter innebär är ju upp till den som är sen 😛

Hej Simon!
Jag förstår precis vad du menar! Dock har jag under de senaste åren fått förståelse för människor som inte kan passa tider. Jag har förstått att vissa har en dålig tidsuppfattning på samma sätt som jag inte kan hålla ordning. Jag brukar säga att jag är jätteduktig på att hålla ordning när det gäller tider och min ekonomi, men resten av mitt liv är ett stort kaos 😉 Eftersom jag fått mer kunskap nu om hur det kan vara när man har en dålig tidsuppfattning, förstår jag andra människor bättre som har den här svårigheten. Men precis som du uppskattar jag om andra människor slänger iväg ett sms till mig om de skulle bli försenade så att jag vet.

Jag har dessutom lärt mig att tänka om när det gäller tider. När jag var yngre, tänkte jag att klockan 16 var typ exakt klockan 16 och inte en minut efter, och det blev stressigt för mig om någon kom lite försenad. Men min psykolog förklarade för mig att om jag ställer om min hjärna och tänker att klockan 16 är ungefär klockan 16 och jag är inställd på att få vänta lite, kan det vara lättare. Och hon hade rätt: nuförtiden är jag alltid förberedd på att jag kanske får vänta, och därför har mitt liv blivit mycket lättare 🙂

Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *