För ett tag sedan fick jag veta att min arbetssituation kommer att förändras. Fram till slutet av förra året var det obligatoriskt för alla att delta i fysiska jobbmöten som oftast har ägt rum en gång i månaden, men vissa månader, oftast i augusti och januari, har vi haft så många som tre fysiska möten under samma månad. Och utöver de fysiska mötena har vi ju ibland fysiska konferenser och utbildningsdagar för alla som arbetar på koncernen, och därtill även digitala veckomöten varje måndag.
Har deltagit varje månad
På grund av min autism har jag emellertid arbetsanpassningar, och därför har det aldrig varit obligatoriskt för mig att delta i möten och andra aktiviteter hela dagar utan jag har oftast fått gå hem efter halva dagar. I vissa fall har jag fått tillåtelse att delta i konferenser och andra heldagsaktiviteter digitalt hemifrån trots att fysiskt deltagande varit obligatoriskt för mina kollegor. Jag har alltså fått anpassningar hela tiden men har ändå deltagit i fysiska möten varje månad och därtill ibland i fysiska utbildningsdagar och konferenser.
Kommer att delta digitalt
Men nyligen fick jag alltså veta att situationen kommer att förändras. I början av 2023 fick jag nämligen beskedet att jag framöver endast kommer att behöva delta i fysiska möten i undantagsfall, d v s i de fall då fysiskt deltagande inte kan ersättas med digitalt dito. Det kan handla om de gånger alla blir fotograferade eller av någon annan anledning behöver vara fysiskt på plats. Men är så inte fallet kommer jag alltså ha tillåtelse att delta i de flesta möten digitalt! Och detta trots att mina kollegor kommer att delta fysiskt.
En sten föll från mitt bröst
När jag fick beskedet kändes det som att en sten föll från mitt bröst. De fysiska mötena har under de senaste åren varit min största utmaning i livet. Trots att det bara har gått knappt två månader sedan jag mottog beskedet har min livskvalitet redan förbättrats tack vare förändringen! Nu behöver jag varken samla energi i förväg eller återhämta mig efteråt. Jag behöver inte heller oroa mig i förväg för den mentala utmattning jag kommer att behöva stå ut med i efterhand. Jag är så tacksam för att min chef tog hänsyn till att mötena varit väldigt jobbiga för mig och tänker på de stackars autister som inte har lika förstående chefer som jag. Och nej, det har ingenting med mina kollegor att göra för alla mina kollegor är världens trevligaste! Det handlar om mig och min autism.
Som att klappa håriga spindlar
Jag vet att många säkert kommer att undra hur det kommer sig att jag mår dåligt av att delta i fysiska möten en eller ett par gånger i månaden när det inte ens handlar om heldagar. Men jag vågar påstå att de flesta människor har svårt att delta i aktiviteter de mår tillräckligt dåligt av. En gång använde en av mina bloggläsare en klockren liknelse som jag numera älskar att använda mig av: om en arbetsgivare skulle meddela att det blir obligatoriskt att en gång i månaden delta i en aktivitet som går ut på att klappa håriga, levande spindlar några timmar i sträck skulle de flesta anställda vägra och säga upp sig. Det roliga i sammanhanget är att jag själv tycker att det är jobbigare att delta i sociala aktiviteter på jobbet än exponera mig för spindlar, under förutsättning att spindlarna inte är giftiga förstås 🙂
Underlättar mer än du tror
Även om du som har en autistisk anställd inte förstår varför autisten begär vissa anpassningar och varför hen inte kan ”offra sig” en gång i månaden ska du som arbetsgivare vara lyhörd! Du behöver inte förstå men däremot respektera. Människor som själva tillhör den skara som mår bra av social gemenskap alternativt åtminstone inte mår alltför dåligt av det sociala kan ha svårt att förstå varför alla autister inte orkar delta i gemensamma sociala aktiviteter. Men vi autister begär inte anpassningar i onödan utan för att vår livskvalitet verkligen försämras av exponering. Med rätt anpassningar kan däremot vårt liv underlättas betydligt mer än vad du tror!
Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.
Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.
Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.
Boka en föreläsning med mig
Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.
Reklam för min bok
”Viktig bok, att höra om trötthet och svårigheter, samtidigt som stor fokusering inte behöver vara dränerande. Boendestöd är inget att skämmas för, även om man verkar välfungerande.”
-Eva, mamma till vuxen Aspergare, 5 juli 2022
Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.
Fråga mig om autism
Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.
Följ min blogg
Följ gärna min blogg via push-aviseringar (den vita bjällran med blå bakgrund). Man kan också följa min blogg via Facebook, Instagram eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.
Senaste svar på alla blogginlägg
Mycket kloka ord som vanligt från dig, Paula🌺 Klokt resonerat Anna! Bra att du känner in din son och att…
Precis, folk är tyvärr elaka mot vissa utvalda personer, och ofta är det oss som har osynliga funktionsnedsättningar och har…
Vad läskigt.
Ja precis, jag är pessimistisk så att jag kan släppa det och slippa fundera på hur det blir. Därför händer…
Det är inte lika stor risk för fysisk mobbning, nej. Absolut! Men du skulle bara veta vad även vuxna är…
Jag skrek och kunde inte andas. Blev röd som en kokt kräfta i ansiktet. Min mamma blev jätrerädd men jag…
Ja, alla präster jag träffat hittills i församlingen har känts fina! Men den här prästen alltså… extra fin och omtänksam!…
Det låter som en skrämmande upplevelse! Vad bra att du har bokat läkartid.
Jag tror också att miljön spelar väldigt stor roll. Och för mig som sagt var miljön det ENDA som spelade…
Intressant. Förresten jag var nära att kvävas till döds förra veckan av en stor kycklingbit som fastnade i halsen. Sedan…
4 svar på ”Arbetsanpassningar kan göra mer än du tror”
Du skrev: ”Men vi autister begär inte anpassningar i onödan utan för att vår livskvalitet verkligen försämras av exponering. Med rätt anpassningar kan däremot vårt liv underlättas betydligt mer än vad du tror!”
Just så och det går att föra över på många situationer i vardagen som autister begär anpassningar i.
Det kan också ligga många års jobb bakom insikter i hur man fungerar och vad man behöver liksom i hur man bäst kan kommunicera ut det och då är det jätteviktigt att det tas på allvar och inte viftas bort när man väl gör det . T ex med ”det blir/går nog bra”.
Kom precis att tänka på Förberedelser och vikten av att kunna förbereda sig inför saker. Det är det inte alltid så lätt för andra att förstå och speciellt inte vilka de personliga konsekvenserna kan bli för mig eller någon annan med samma behov, om vi inte får möjlighet till det. Hur det kan drabba..
Jag har alltid ogillat att höra: ”det kommer att gå bra”. Den som påstår det utgår från sig själv och andra människor hen träffat, men det är inte alls säkert att det kan appliceras på mig!
Vad gäller vikten av tydlighet och förberedelser så verkar det vara många som tror att det kommer att gå bra utan förberedelser och att autisten kommer att upptäcka själv i efterhand att förberedelserna trots allt inte var så viktiga. I själva verket kan autisten må hur dåligt som helst inombords. Bara för att en autist befinner sig i samma situation som andra människor betyder det inte att det gått bra för autisten!
Men åh tack det är ju precis så jag upplever det men utan att kunna formulera det. Du skrev t ex nedanstående angående förberedelser:
”Bara för att en autist befinner sig i samma situation som andra människor betyder det inte att det gått bra för autisten!” Dessförinnan skrev du: även ”I själva verket kan autisten må hur dåligt som helst inombords.”
Det här är något otroligt viktigt och som jag själv stött på många ggr. Jag upplever att många människor fått detta om bakfoten dvs bara för att man gjort som andra sagt och fysiskt befunnit sig i ett sammanhang utan att ha fått tillräcklig information, utan att man fått förbereda sig så betyder inte det per automatik att ”det gått bra”. Jag har pushat mig för att klara av skolsituationer, sociala situationer, och för att vara en tillmötesgående anpassningsbar mottagare av samhällets ofta icke anpassade stödinsatser… Utåt sett har det sett ut som det fungerat i form av att jag fått ok/bra betyg, jag har närvarat i skola, på släktsammankomaster, aldrig bokat av stöd jag haft via SoL eller LSS. Men vad tog det, i energiåtgång, livslust? Galet mycket. Mycket jag tidigare utsatte mig för var inte hållbart på sikt. Det tog alldeles för mycket av mina kraft och energi och trots att det gått många år är jag fortfarande utbränd sedan min gymnasietid.
Precis! Jag vet en autist som åkt utomlands några gånger efter tjat och sällskapet som hen åkte med tyckte efteråt att resorna hade gått bra och att autisten bara hade överdrivit sin oro. Men resorna hade inte alls gått bra för autisten och hen hade mått jättedåligt! Det är bara att omgivningen inte förstod det.
Själv ångrar jag mig för att jag tidigare förlitade mig på omgivningens åsikter istället för att lyssna på mig själv. Hade jag satt stopp tidigare hade jag kanske inte varit lika stresskänslig som jag är idag! Det sägs att det kan vara svårt att återhämta sig helt efter utbrändhet, och jag tror faktiskt att det kan ligga något i det.