Kategorier
Socialt samspel och autism

9 saker du aldrig ska säga till en introvert autist

Snälla, hjälp mig att sprida budskapet genom att dela det här inlägget på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

Vissa av oss som har Aspergers syndrom eller autism är introverta och trivs inte i stora sociala sammanhang, och många har ett enormt litet socialt behov. Sedan finns det många som egentligen är extroverta men ofrivilligt ensamma för att de antingen inte kan eller inte vågar ta kontakt med andra människor, men dagens inlägg handlar endast om den förstnämnda gruppen. Dessa 9 saker ska du aldrig säga till din autistiske närstående som tackar nej till fester och andra sociala sammanhang, som spenderar mycket tid ensam och säger sig trivas med det:

1. ”Var inte så blyg. Det gäller att våga.” Förväxla aldrig en introvert personlighet med blyghet! En blyg och osäker person vågar inte medan en introvert vill inte. Själv har jag ofta fått höra att jag borde sluta vara blyg när jag aldrig vill dansa och vara med på sociala sällskapslekar och -spel. Men sanningen är att det var när jag var ung och osäker som jag tackade ja till sådana aktiviteter! På den tiden orkade jag inte alltid stå emot den sociala pressen och gav därför efter tjatet mot min vilja. För att våga gå emot strömmen och tacka nej gäller det verkligen att man måste vara självsäker och modig!

2. ”Självklart ska du tacka ja! Tänk om du slutar få inbjudningar för att du alltid tackar nej?” En annan sak som jag fått höra. Tyvärr innebär Aspergers syndrom och autism ofta svårigheter att förstå hur världen hänger ihop. Som ung trodde jag därför på allvar att det skulle vara farligt på något sätt att sluta få inbjudningar eftersom alla tjatade om att det inte skulle vara bra om folk skulle sluta höra av sig till mig och sluta bjuda med mig. Jag förstod inte varför det skulle vara farligt, men jag var lydig, gjorde det som förväntades och tackade ja. Även om jag inte ville.

3. ”Ska du verkligen tacka nej? Tänk på alla de som är ofrivilligt ensamma och aldrig får inbjudningar.” Man bör aldrig någonsin förminska andras problem, men varför skulle det vara värre att vara ofrivilligt ensam än att tvingas till sociala sammanhang, leva som extrovert mot sin vilja och må dåligt av det? Tänk om man skulle säga till någon som lever som ofrivilligt barnlös: ”Men tänk på alla de mödrar i världen som blir gravida mot sin vilja och saknar möjlighet till abort. Och du får leva som barnfri och klagar!” Det skulle hjälpa föga en person vars högsta önskan är att få egna barn och skulle dessutom vara mycket taskigt.

4. ”Men du var mer social förut. Det måste vara något fel eftersom du har förändrats och börjat dra dig undan!” Det kan finnas tusen anledningar till att man har varit mer social förut men spenderar mycket tid ensam idag. Kanske vågade inte personen stå för sina behov förut eftersom standarden är att man ska ha ett rikt socialt liv? Eller kanske har personen helt enkelt förändrats som person och inte har ett lika stort socialt behov längre. När du tänker efter, är du exakt samma person idag som du var för 20 år sedan?

5. ”Men se dig omkring. Ser du något annat barn som leker ensam på rasterna? Du sticker ut.” Ja, man sticker alltid ut när man inte beter sig som normen. Men varför är det illa? Autism innebär att man sticker ut från normen på ett eller ett annat sätt. Det är viktigt för oss autister att lära oss att acceptera och bejaka vår autistiska sida, inte dölja den! Min självkänsla var aldrig bra förrän jag fick visa vem jag verkligen var.

6. ”Var tacksam för att folk vill umgås med dig.” Detta har jag själv fått höra vid flera tillfällen, vilket har fått mig att drabbas av skuldkänslor. Men det är lika tokigt att säga så här till någon som trivs för sig själv som det är att säga till en ofrivilligt ensam person: ”Sluta klaga, du borde vara tacksam för att du får vara ensam och ta det lugnt. Det låter som ett skönt liv du har och många skulle avundas dig för att inte ha sociala måsten.” Det är en mycket taskig sak att säga till någon som lever ett liv man inte vill leva. Med detta sagt anser jag att det är mycket viktigt att säga ”nej tack” på ett respektfullt sätt och tacka artigt när man fått en inbjudan till ett sammanhang man inte vill närvara i.

7. ”Du har bara inte upptäckt hur roligt det är att umgås med andra och vara social.” Alla människor har inte samma behov och tycker inte att samma saker i livet är roliga. Tänk om någon autistisk person som har statistik som specialintresse skulle utgå ifrån att du egentligen älskar statistik innerst inne men att du inte har upptäckt hur roligt det är. Och tjata om ämnet hela tiden i förhoppning att du kommer att förstå tjusningen. Hur roligt skulle det vara för dig?

8. ”Det gäller att träna.” Nej nej nej. Varför skulle man försöka träna bort sin personlighet och försöka vara någon man inte är? Det ger definitivt signaler till autisten att man inte duger som man är. Det skulle vara lika jobbigt för en introvert att göra sociala övningar som det skulle vara för en extrovert att utsätta sig för ofrivillig ensamhet under längre perioder med motiveringen att det är bra att kunna klara sig ensam ifall man skulle hamna i en situation i framtiden där man inte har någon att vända sig till.

9 ”Vad glad jag är för din skull att du var med på festen/umgicks med Ada och Beda igår. Du har verkligen utvecklats.” Det här är en helt rätt sak att säga om du vet med säkerhet att det var autistens egen vilja att umgås och autisten hade genuint roligt. Autisten kanske har önskat utsätta sig för fler sociala sammanhang men inte vågat fram tills nu? Isåfall har personen utvecklats. Men det är viktigt att känna till att det inte nödvändigtvis behöver vara något positivt om någon med Aspergers syndrom eller autism plötsligt blir mer social. Läs varför här.

Slutligen finns det många autister som endast avskyr stora sociala sammanhang men vill ha en eller två nära vänner. Andra är däremot ensamvargar och har inget intresse av att ha vänner alls eller har ett väldigt litet intresse. Och sedan finns det många vars autism yttrar sig på ett helt annat sätt. Alla vi autister är olika med våra unika behov, men det som förenar oss är att vi vill bli accepterade som vi är!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *